Dagens utbrott. Karl-Olov Arnstberg.

Dagens utbrott står min gode vän Karl-Olov Arnstberg för, professor i etnologi, forskare, författare och förläggare som tillsammans med socionomen och journalisten Gunnar Sandelin driver den utmärkta bloggen Invandring och mörkläggning.

Jag citerar några utvalda stycken ur Karl-Olov Arnstbergs senaste blogginlägg med rubriken ”Dumheten”. 

”Ska det vara så omöjligt att skaka fram politiska ledare som:

• Ser som sin skyldighet att låta politiska beslut följas upp av konsekvensutredningar?
• Låter experter göra prognoser för framtida behov?
• Sätter landets och folkets intressen framför den egna karriären?
• Prioriterar nationella intressen framför humanitära stormaktsdrömmar?
• Förstår att de egna invånarna har företrädesrätt framför invandrare?
• Stenhårt jagar bidragsfuskare och välfärdsexploatörer?
• Vet att ett fungerande rättsväsende och en stark försvarsmakt är prioriterade politiska angelägenheter?
• Begriper att det är deras ansvar att lämna över ett välskött land till nästa generation?
• Tar utredningsväsendet och forskningen till hjälp för att styra politiken?
• Lyssnar till och respekterar sina politiska motståndare, i synnerhet de folkligt förankrade politiker som de nu ägnar sig åt att skända?

Och ni journalister, ni som brukar skryta med att vara folkets företrädare, ni med ert självpåtagna ansvar för att kopplingen mellan makthavare och folk fungerar, ni verkar mest intresserade av att föra fram er egen vänsterpolitiska agenda och att kritikerna ska hålla käften.

Förstår ni verkligen inte att ni genom att vägra kritiker tillträde till den offentliga scenen, genom att smäda oss som hederligt beskriver vad som händer, banar vägen för ett totalitärt Sverige – det fattiga och farliga land som blir kvar när välfärden är förbrukad och skatterna fortfarande är världsledande?

Jag vet hur ni fungerar bakom ert skrymteri! Blodsmaken finns kvar i munnen, och min kropp minns många sömnlösa nattimmar.

Och vad är svenskarna för naivt och korkat folk, som inte bara vägrar förstå vad som händer utan accepterar och till och med applåderar det pågående förfallet? Kanske är det så att de flesta svenskar tycker att det här bara är torr byråkrati, inget som vanligt folk behöver bry sig om? Varken Dagens Nyheter eller SVT har ju slagit larm. Inte är det just någon som bråkar i Riksdagen heller.

Vi som hoppar över identitetspolitiken och har verkligheten i fokus, vi som förstår att den varken låter sig dompteras av vackra ord eller goda tankar, vi ser hjälplösa på hur det går åt helvete. Som en verklighetsförankrad jurist i statens tjänst skriver i ett mail till mig:

”Polisens haveri är betydligt större än vad vi kan föreställa oss. Min chef, som förmodligen har betydligt bättre helikopterperspektiv, angav detta när vi träffade honom. Det finns inget som talar för att det inom överskådlig tid ska gå att rätta till. I våra storstäder och även större städer typ Uppsala, Linköping, Örebro m m kommer man inte att kunna göra något åt detta, utan det är något vi bara kommer att få leva med.

Ett annat problem man ser är att våra politiker verkar totalt handlingsförlamade. Man kan inte ens stå fast vid beslut man nyligt träffat, utan vid minsta storm faller man till föga och backar. Exemplen är otaliga.

Naturligtvis begriper alla att vårt välfärdssystem är på väg att krackelera och utvecklingen fortsätter. Man försöker bromsa kostnader för assistans, sjukersättningar med mera, och detta leder till folkstormar. Naturligtvis drabbas människor som inte borde göra detta. Vid minsta protest återgår man till ursprungligt läge.

Idag angavs att det i Sverige finns 50 000 illegala invandrare. Att tro att vi ska kunna hantera dessa och få dem att återvända är bara fantasier. Se bara på de marockanska gatubarnen i Stockholm. Där har inte ett dugg hänt. Dessa kan med stöd av barnkonventionen leva på brott utan att polisen ens kan gripa dem. Sverige har sedan urminnes tider varit förskonade från dylika fenomen, i vart fall i en omfattning som är långt ifrån vad som förekommer i många delar av världen.

Detta kommer att bli ett alltmer reguljärt inslag i samhället allt efter att utvecklingen tilltar. Man kan stega på inom område efter område och se en utveckling som bara går åt ett håll. Ohyggligt tragiskt för ett land som en gång varit välfungerande, och där befolkningen har haft ganska gemensamma värderingar och varit oerhört homogen. Vi raserar något vi aldrig kommer att återfå!!”

Jag kan undra hur de tjänstemän som genomförde granskningen på Riksrevisionen känner det. Nog kan väl någon av de ansvariga ta bladet från munnen och berätta om reaktionerna bland myndighetens tjänstemän?

I så fall, välkommen till bloggen! Skriv öppet och hederligt om din reaktion och underteckna med eget namn, för så ska man naturligtvis kunna göra i ett demokratiskt, öppet och mångfaldsbejakande land som Sverige. Ett land som har anledning att vara stolt över sitt utredningsväsende!

Inte? Varför inte?
Vaddå harakiri?
Vad är det som är främlingsfientligt?
Dödskyss?
Förlora jobbet?
Feminister som kallar dig nazist?
Närstående som vänder dig ryggen?”

Min kommentar:

Det är inte ondskan som är vår största fiende.

Det är fegheten, naiviteten, dumheten och passiviteten.