En podd tillägnad Marja Grill, SVT.
Det här är en podd som handlar om frontalkollisionen mellan den bild som media ger av dagens Sverige och den verklighet som många äldre svenskar levde i för inte alls länge sedan och som vi fortfarande bär levande inom oss.
Om ett stycke svensk arbetarhistoria som illustrerar kollisionen mellan den offerdramaturgi som media slentrianmässigt bygger upp kring invandrare, och våra egna minnen av fattigdom, bostadsbrist och trångboddhet innan Sverige blev ett välfärdsland.
I skärningspunkten mellan medias klichéer och våra egna upplevelser finns en skärande dissonans som återspeglas i den här podden – den dissonans som uppstår när sanning och verklighet bryts mot politisk korrekthet och verklighetsförfalskning.
För att skona min sinnesfrid undviker jag media, i synnerhet allt som public service försöker proppa i oss. Men så råkar jag se SVT Rapport ett par kvällar i rad, med inslag gjorda av Marja Grill.
Hon meddelar glädjestrålande att kommunerna har lyckats ordna bostad till hela 91 procent av de 23 600 så kallade ”nyanlända” som de fått sig påtvingade av regeringen genom anvisningslagen. En syrisk sjupersonersfamilj är inte nöjd med de bostäder de har fått och får rejält utrymme för att klaga i Rapport.
Inslagen utgör kriminellt ensidig journalistik som borde vara åtalbar. Det är ren vänsterpropaganda, total historielöshet och förnekelse av att det finns ett svenskt folk med rättigheter i vårt eget land. För stora delar av svenska folket är det omöjligt att få en bostad.
Ur Rapportinslagen växer min berättelse om en annan tid, ett annat Sverige, som många nu levande svenskar har upplevt. Jag tillägnar den Marja Grill. Hon och SVT Rapport har avsevärt trappat upp striden om vilken verklighetsbeskrivning som ska gälla i dagens Sverige.
Det här är mitt motdrag.
MUSIK OCH LJUDKLIPP I PROGRAMMET
1. When you are smiling.
Larry Shay, Mark Fisher och Joe Goodwin (1928).
Doris Day, sång. 1959.
2. Gustav Holst (1874-1934).
The Planets. Opus 32 (1914-1916).
Saturnus, the Bringer of Old Age (Adagio).
The Royal Liverpool Philharmonic Orchestra.
Dirigent Sir Charles Mackerras.
3. Gustav Holst (1874-1934).
The Planets. Opus 32 (1914-1916).
Neptunus.
Berliner Philharmoniker.
Dirigent Herbert von Karajan.
4. Äntligen.
Brudvals av Anna-Karin Båggagård
Järvsö Spelmanslag.
5. Min soldat.
Text och musik Nils Perne.
Ulla Billquist, sång. 1940.
6. Vildandens sång.
Upptecknad av Leon Landgren.
Thory Bernhards, sång. 1952.
7. W A Mozart (1756-1791).
Der Hölle Rache kocht in meinem Herzen.
ur Die Zauberflöte. K 620 (1791).
Diana Damrau, sång.
Orchestra of the Royal Opera House, London.
Dirigent Sir Colin Davis.
8. Nidälven.
Musik Christian Christensen. 1940. Norsk text Oskar Hoddø.
Svensk text Evald Helmer.
Cupol-orkestern.
Dirigent Jerry Högstedt.
Harry Brandelius, sång. 1949.
9. Den tänkande lantbrevbäraren.
Text Hjalmar Gullberg. Musik Gunnar Turesson.
Gunnar Turesson, sång. 1941.
10. Ljudklipp Sveriges Bilradio.
Cege Hammarlund. Tioårsjubileum 1966.
11. Per Grundström (1886-1975).
General Cederschiöld. Marsch. 1936.
Julia Caesar 
Flög just över från USA och hälsade på min kära 78 åriga mamma i en liten svensk stad….
Bytte tåg i Uppsala.
Tiggare….
Stationen full of ensamkommande skäggprydda Baaaaarn med den nyaste iPhone i näven…..
Det var ju så fattigt, säger mamma. På sextiotalet, när jag växte upp.
Pappa jobbade på bruuuuuket.
Mamma ”hemmafru”, men tog in dagbarn och städade kontor vid sidan.
Vi vände på varje femöring…. Men det gick ju ändå, säger mamma.
Vi hade you så roligt, grannarna kom över, vi gick till grannarna.
Barna lekte tillsammans.
Det var bra, helt enkelt!
På lördagarna, då var det speciellt!
Varmkorv! Till barnprogrammen på kvälls TV, förmodligen Drutten och Krokodilen från gamla DDR.
(Nu får Sven Wolter en erektion, om han läser det här! Och tar sina blå piller)
Lång före nuvarande kulturministern Alice Baaaaaaah och hennes insats i Bollibompa.
Men båda lika kommunistiska.
Mamma, som blev änka i trettioårsåldern. Som fostrade tre bra, framgångsrika barn.
Som jobbade hårt i hela sitt liv.
Och som nu är fattigpensionär.
Och säger att hon behöver nya glasögon.
Men hon inte har råd.
Jag vill spy.
Kapten Bo
GillaGilla
Underbar lyssning till såväl tal som musik. Och avslutningen, så träffande; ”Vi är icke manipulerbara”.
Dessvärre är vi den sista generationen som kan säga det med full trovärdighet – åtminstone sinsemellan. För dessvärre har demokraturens kreatur så till den grad lyckats med förljugenheten och splittringen i samhället att det t o m är svårt att övertyga de egna barnen om deras egen historia och det Sverige som var.
GillaGilla
Fantastiskt Julia. Vad är fattigdom det är frågan pratade med en städerska från gamla Jugoslavländerna på förra jobbet. Vi kom in på livet i hennes hemland fanns inte mycket och svårt att tjäna pengar. Men dom umgicks dom fikade ihop halva dagarna. Är det fattigdom dom upplevde. Sen kom vi in på livet i Sverige ett rikt land hon sa hälsa på någon då ska man ringa innan och be om lov. Utan man sitter framför tv hela kvällarna istället för att umgås. Personligen tror jag livet i arbetslinjens Sverige är fattigare än i många så kallade fattiga länder. Dom har mat på bordet som du säger. Dom umgås vi måste nog ställa oss frågan hur vill vi leva vad vill vi ha ut av livet. Är vi till för staten eller är staten till för oss. Är vi till för staten då har vi infört slavsamhället.
GillaGillad av 1 person
Som vanligt suverän Julia.
GillaGillad av 2 personer
Reblogga detta på ulsansblogg och kommenterade:
Det gamla Sverige kommer inte tillbaka säger de mycket självsäkra politikern men vill inte förmedla att vi kanske får ett globalt samhälle utan nuvarande svensk välfärd som är mindre åtråvärt. Är de medvetna om hur fel de har. Att inte ett 1960-1990 tal kommer tillbaka när Sverige blomstrade har de själva sett till att vi inte återfår med förd politik men tiden dessförinnan vill de med all säkerhet inte höra talas om. Ett fattigsverige som endast nu ett fåtal levande har upplevt.
Vi som vuxit upp under betydligt mindre goda förhållanden vill verkligen inte få tillbaka det Sverige som det var för drygt 70 år sedan men inser att vi är på god väg mot sämre tider vilket en stor del av nutida befolkning inte verkar vilja ta till sig som information.
Att ta till sig Julias information borde var och en göra som har självbevarelsedrift.
GillaGillad av 2 personer