Demografi som vapen mot ett folk

Om man vill förvandla ett land i grunden är en förändrad demografi det mest effektiva verktyg man kan använda. Människor är nämligen inte – tvärtemot vad politikerna påstår – utbytbara mot varandra. Etnicitet och kultur formar oss olika.

Om man vill utsätta ett lands befolkning för risk för kraftigt ökad våldskriminalitet och eliminera de två viktiga grundstenarna trygghet och tillit finns det ett oslagbart recept: maximera insläppet av utomeuropeiska män i brottsaktiv ålder (15-44 år).

Demografi använd med politisk ansvarslöshet kan förvandlas till ett dödande vapen, ett instrument för folkmord, vilket vi har sett exempel på i många länder. Nu händer det i Sverige. Och det går snabbt. Varken politiker eller befolkning verkar vilja se vad som pågår. Ingen politiker vill naturligtvis erkänna att det som sker är ett befolkningsutbyte. Men det är i praktiken det som pågår.

Sveriges befolkning ökade på grund av invandringen med rekordartade 103 662 personer under 2015. Men dessutom inträffade ett historiskt skifte i befolkningssammansättningen. För första gången sedan folkbokföringen inleddes kunde SCB (Statistiska centralbyrån) registrera ett mansöverskott, någonting för Sverige helt nytt.

Orsaken till förändringen är den massiva, övervägande manliga invandringen under en lång följd av år med en topp 2015. Det året kom 163 000 asylsökande, av vilka 71 procent var män – vilket SCB försöker smussla undan i sin redovisning.

Bland ensamkommande under 2015 – som då fortfarande kallades ”barn” – var könsfördelningen elva pojkar per flicka. I genomsnitt anlände 90 ensamkommande pojkar varje dag under 2015, jämfört med åtta flickor.

Resultatet är att Sverige nu har 50,2 procent män och 49,8 procent kvinnor. Men den allvarligaste följden av förändringen är en kraftig könsobalans i vissa åldersgrupper. Vid utgången av 2015 gick det 123 stycken 16-17-åriga pojkar på 100 flickor i samma åldersgrupp.

Valerie Hudson, professor och ansvarig för ”The Program on Women, Peace and Security” vid Texas A&M University, USA, konstaterade att Sverige nu har en större könsobalans än Kina och Indien, som hon har studerat i 17 år. Kina, som har haft världens största obalanser i könsfördelning, har ”bara” 117 pojkar på 100 flickor i samma åldersgrupp.

I en debattartikel i Göteborgs-Posten varnade Valerie Hudson starkt för konsekvenserna av den abnorma dominansen av unga män:

Samhällen med ett överskott av män tenderar att utveckla fler våldsbrott, egendomsbrott och brott riktade mot kvinnor. Unga vuxna män utför fler brott än någon annan kategori i samhället.

Stor obalans mellan män och kvinnor leder till ökad trafficking, antingen genom prostitution eller tvångsäktenskap.

”Om könsfördelningen är balanserad i de länder flyktingarna kommer ifrån – och det är den – varför tar Sverige emot en så oproportionerligt stor andel män? Kvinnor utsätts för lika stor fara till följd av konflikterna i länder som Syrien och Irak. Hur kan förmågan att korsa gränsen till Sverige vara den bästa indikatorn på en människas behov av asyl?” frågar hon.

Hon tillägger:

”Att Sverige skulle hamna i ett läge med världens skevaste könsfördelning bland unga vuxna skulle rätt och slätt vara en tragedi.”

Där är vi nu, mitt i tragedin. Genom extremt ansvarslösa insläpp av den mest brottsaktiva åldersgruppen (15-44 år) bland utrikes födda män har politikerna bäddat för en brottsutveckling på nationell nivå som kraftigt höjer riskerna för Sveriges befolkning att utsättas för våldsbrott. Det gäller i synnerhet kvinnor, barn och äldre personer.

Avvecklingen av tryggheten går fort. 1970 utgjordes 10,3 procent av män i den brottsaktiva åldersgruppen 15-44 år som bor i Sverige av utrikes födda. Nu är var fjärde man, 24,9 procent, i gruppen född i ett annat land.

Sammansättningen i gruppen utrikes födda 15-44 år har dessutom förändrats totalt vad gäller etniskt ursprung sedan massinvandringen inleddes omkring 1970. Det visar diagram och statistik på Affes statistikblogg.

 

1970 utgjorde män födda inom Norden – som har en förhållandevis låg brottsaktivitet – en majoritet på 57,6 procent av den utrikesfödda populationen i denna åldersgrupp. 2017 utgör de 4 procent.

Procentandelarna med ursprung i Norden respektive Afrika/Asien har bytt plats, vilket är en oerhört dramatisk demografisk förändring som kan förväntas ge klara utslag på våldskriminaliteten. Förra året hade 60,8 procent av utrikes födda män 15-44 år – nästan två tredjedelar – sitt ursprung i Asien eller Afrika, där världens mest våldsamma, konfliktpräglade och icke-fungerande länder finns.

Antalet män i den mest brottsbenägna gruppen har förstås också stor betydelse. 1970 fanns det 172 039 utrikes födda män i åldersgruppen 15-44 år. 2017 har siffran stigit till nästan en halv miljon, 491 488.

”Frågan är om något annat land, frivilligt och i fredstid, har förändrat sin demografiska sammansättning så dramatiskt och på så kort tid som Sverige har gjort de senaste tolv åren mellan 2005 och 2017?” skriver Affes statistikblogg och tillägger, retoriskt:

”En annan fråga är om en generation verkligen har rätten att förändra sitt lands befolkningssammansättning i grunden? Förvaltar vi arvet från tidigare generationer och lämnar vi, som sig bör, över landet i ett lika bra eller bättre skick till nästa generation?”

Svaren på de frågorna är självklart nej. Ingen generation, ingen politisk konstellation har rätten att underminera själva basen i ett land, dess befolkningssammansättning. För då underminerar man hela landet.

Det arv vi efter den demografiska omvälvningen av Sverige lämnar vidare till nästa generation är en raserad välfärd, en urholkad social tillit (som tidigare var bland de högsta i världen), ett land plågat av våldskriminalitet, sexualbrott, otrygghet och icke fungerande myndigheter och institutioner (Polisen, skolan, socialtjänsten, sjukvården för att ta några exempel).

Om man monterar ner den demografiska förändringen till kommunnivå blir resultatet ännu mer avskräckande.

Här framgår att andelen män med utländsk bakgrund i gruppen 15-44 år bosatta i Södertälje redan 2007 passerade 50 procent. I Huddinge skedde skiftet 2015 och i Malmö 2011. Stockholm, Göteborg, Helsingborg och Eskilstuna närmar sig snabbt 50-procentsgränsen.

Att mer än halva gruppen män i brottsaktiv ålder har utländsk bakgrund avspeglar sig med stor sannolikhet i kommunernas brottsstatistik och visar att ”alla-är-lika”-illusionen inte stämmer med verkligheten.

Det finns bara ett relevant ord för den av politiker och myndigheter sanktionerade massinvandringen av våldsamma och brottsbenägna män: katastrof. I synnerhet kvinnor läggs av beslutsfattarna upp på slaktbänken för sexuellt våld.

Detta i ett land som ska föreställa vara jämställt och utrustat med en feministisk regering.

Detta i ett land där feminister visar sin fullständiga brist på insikt och exponerar sin aningslöshet i en ”knytblusmanifestation” på Stortorget i Stockholm. Nu är det ju inte direkt bristen på knytblusar som är det största hotet mot kvinnor, utan den massiva invandringen av män i brottsaktiv ålder – som fler kvinnor än män paradoxalt nog vill ha och röstar för i allmänna val.

Omvärlden ser med fasa och skadeglädje på vad som pågår i det svenska risklaboratoriet för demografiska högriskexperiment. I den så kallade ”Sverigebilden” har den humanitära stormaktens glänsande fernissa flagnat till avskräckande trasor. Det visar bland annat den här videon med den kanadensiske författaren och debattören Mark Steyn och den engelska journalisten Katie Hopkins, som har gjort reportage i Sverige. Hon anses ”kontroversiell”, vilket ska förstås som orädd, rakryggad och sanningssägande.

Man måste passera en smärttröskel för att inse det, men de politiska besluten bakom de omdömeslösa insläppen och att förvandla Sverige till en högriskzon har fattats medvetet och överlagt, utifrån den kunskap som politikerna har om invandrares överrepresentation i brottslighet, dokumenterad av Brå (Brottsförebyggande rådet) i en rapport redan 2005 – för tretton år sedan.

Ytterligare kunskaper om utrikes föddas överrepresentation i brottslighet har regeringen som bekant tackat nej till. Justitieminister Morgan Johansson (s) har bemött kravet på en ny kartläggning från Sverigedemokraterna och den centerpartistiske riksdagsledamoten Staffan Danielsson med ”argumentet” att ”SD ska titta på kriminaliteten i sin egen riksdagsgrupp i stället”.

Politiker och journalister har i årtionden låtit sig förledas av kriminologen Jerzy Sarneckis missvisande påståenden om att det är socioekonomiska faktorer, som arbetslöshet och fattigdom, som skapar kriminalitet. Morgan Johansson visar i en artikel i Expressen att han har svalt Sarneckis trossatser med hull och hår.

Båda regeringspartierna socialdemokraterna och miljöpartiet, samt moderaterna och centerpartiet, säger nej till att ge Brå ett nytt uppdrag att undersöka vilka som begår brott. Kristdemokraterna och liberalerna har ingen åsikt i frågan. En regering och en politisk opposition som medvetet tar ställning mot klargörande kunskap i en för landet avgörande fråga, det är sensationellt – och ytterst oroväckande.

Politikerna kan inte skylla på okunnighet. De har sedan 1996, när den första Brårapporten om invandrares överrepresentation i brottslighet kom, varit mycket väl medvetna om vad de har gjort när de öppnat Sveriges gränser för massinvandring från jordens mest våldsamma och dysfunktionella länder och kulturer.

Istället för att ta ansvar för det mandat de har, att i första hand värna sin egen befolkning, har de aktivt valt att utsätta svenska folket för stora risker för våld, i syfte att framstå som humanitär stormakt och världssamvete. Vilken trovärdighet har ett världssamvete som åsidosätter sitt eget folk?

Mitt intryck är att stora delar av svenska folket är fullkomligt dödströtta på argumentet ”Vi måste ta vårt ansvar för människor som flyr från våld och krig.”

Det måste vi inte. De flesta som söker asyl i Sverige har passerat en lång rad säkra länder innan de satte sin fot på svensk mark.

Vilket ansvar har Sverige för islams ändlösa krig i Afrika och Mellanöstern? Och vilket ansvar har de krigförande länderna och klanerna själva?

När blev det Sveriges ansvar att ta emot och försörja tiotusentals män i vapenför brottsaktiv ålder som inte visar ID-handlingar eller vill uppge var de kommer ifrån?

Två ord missbrukas systematiskt: ”asyl” och ”flykting”. Bland de välfärdsmigranter som felaktigt kallas ”flyktingar” har det visat sig finnas tillräckligt många grova krigsförbrytare, terrorister, folkmördare och våldsverkare för att inge allvarlig oro i befolkningen.

Det vanliga argumentet för att förneka och relativisera riskerna med massinvandring av män i de mest brottsaktiva åldrarna brukar vara ”Alla utlänningar begår inte brott”. Slutsatsen av det resonemanget är att vi med berått mod ska släppa in högriskgrupper, blunda hårt, hålla tummarna och hoppas på det bästa.

Det faller på sin egen orimlighet och brist på seriositet. Ingen har påstått att alla män i gruppen 15-44 år begår brott. Men utrikes födda män i den åldersgruppen har den högsta genomsnittliga brottsaktivitet som har uppmätts i Sverige, i synnerhet när det gäller grova våldsbrott och sexualbrott.

Att bjuda in en utpräglad högriskgrupp är att mot bättre vetande utsätta befolkningen för fara. Våra politiker har under flera decennier valt att sätta utrikes födda migranters intressen först och sin egen befolknings trygghet sist. Det har kraftigt underminerat både det rättsliga systemet, tilliten, tryggheten och det allmänna rättsmedvetandet.

Bland beslutsfattarna finns en allmänt spridd tro på att alla människor är lika. Alla är som svenskar, och om de inte är det så genomgår de en total metamorfos på planet från Kabul eller Mogadishu, avtvättas sin kultur, religion och sitt klantänkande och blir precis som vi, allra senast när de sätter sin fot på Arlanda eller Öresundsbron.

Denna totala naivitet borde vara utplånad sedan länge, eftersom politikerna har haft mer än 40 år på sig att se massinvandringens konsekvenser. Men icke. De klänger sig fast vid sin likhetsillusion och sin omnipotenta tro på att kunna eliminera människors medfödda kultur på det mest patetiska sätt.

Det finns anledning att tro att några av dem eventuellt har förstått den betydelse kulturen har för att forma människor, men det är i så fall något som de bedrövligt nog inte ens vågar viska om. Jag har faktiskt aldrig hört en svensk politiker reflektera över negativa demografiska konsekvenser av massinvandringen.

Den som intalar sig att alla människor är lika och att kultur är lika lätt att tvätta bort som vinfläckar på jeansen rekommenderas varmt att läsa den danske psykologen Nicolai Sennels rapport från flera års arbete bland kriminella muslimer på ungdomsfängelset Sönderbro i Köpenhamn, ”Helig vrede”. Boken finns nu på svenska och engelska, utgiven av Logik förlag och med förord av Ingrid Carlqvist.

Jag läste boken i dansk originalutgåva när den kom 2009 och har många gånger refererat till den. Det är en viktig bok, eftersom den genom Sennels praktisk-kliniska erfarenhet så tydligt visar det som borde vara uppenbart för alla: muslimsk kultur är så väsensskild från den västerländska att de inte är kompatibla med varandra.

Nicolai Sennels skriver:

”Muslimer och danskar är så olika att vi aldrig kommer att kunna mötas utan att göra våld på vår egen och varandras kulturer och värderingar.”

Vi måste välja vilken kultur vi vill leva med, och det är upp till den infödda befolkningen vilket val de vill göra.

Jag ska med ett enda exempel ur den dagliga nyhetsrapporteringen om den invandrade brottsligheten illustrera vad jag menar med kulturskillnader. Någon kan invända att exemplet inte är representativt, men jag vill hävda att det är representativt för en ny typ av grova och samvetslösa brott i Sverige, riktade mot äldre, försvarslösa svenskar och begångna av invandrare som förefaller vara i total avsaknad av mänsklighet och empati. Istället utnyttjar de sina offers svaghet och utsatthet på det mest vedervärdiga sätt.

Det är osannolikt, men naturligtvis inte omöjligt, att infödda svenskar så grovt skulle förbryta sig mot en gammal kvinna. Det handlar om 97-åriga Saga som bor i villa i Malmö, en av de kommuner där varannan man i den brottsaktiva åldersgruppen 15-44 år har utländsk bakgrund.

En natt vaknar Saga av ett starkt ljus i ansiktet. Hon blev inte rädd, för hon trodde det var hemtjänsten. Hon blev heller inte rädd när hon såg att det var två män i rummet. Orolig blev hon först när hon såg att ytterligare två män rotade runt i hennes hem.

Klockan var halv fyra på morgonen, och Saga sa att hon ville se en legitimation. Men ingen svarade. Peter Kadhammar återger i Aftonbladet berättelsen om natten i augusti 2017 då fyra invandrade män utan betänkligheter tog sig in hos Saga och stal hennes ägodelar, misshandlade och skrämde henne och snuskade ner hennes hem, villan där hon bott sedan 1953.

Någon sökte på hennes kropp för att undersöka om hon hade ett larm.
Någon höll en skruvmejsel över hennes bröst, nära ansiktet.
Någon sa: akta dig.

Männen slängde ner Saga på golvet. De sökte igenom madrassen efter pengar. Någon slog henne på ryggen, flera slag, det gjorde väldigt ont. Hon låg stilla. Efter en stund blev hon kall. Hon sa till männen att hon frös och de lyfte upp henne på sängen, en av dem tog hårt i hennes armar.
De svepte lakanet över hennes huvud.

De bar ut Sagas TV. De rotade igenom hennes handväska och sedan skåpen. I ett av dem fanns Sagas vigselring med inskriptionen: ”Saga–Erik 1944–06–23”. Männen fann en chokladkartong och åt av pralinerna, och sedan slängde de kartongen på golvet och brydde sig inte om den, de trampade i chokladen. I köket tog de fram blåbärssoppa och kakburken och vispgrädde. De spillde plommonsylt på golvet. En av dem åt direkt av osten som låg i kylskåpet. De bar ut hennes tillhörigheter i omgångar, de hade inte bråttom.

Saga är en meter och femtio centimeter lång. Hon väger 47 kilo. Hon reste sig och tog sin rollator och försökte ta sig ut i hallen där larmet till hemtjänsten fanns. Men männen hade ryckt ur sladden. En av dem slog till henne och förde henne tillbaka till sängen.

De sa ”hej då” när de gick. Båda Sagas telefoner var borta, så hon kunde inte kalla på hjälp. De hade låst dörren, så hon tog sig inte ut. Hon satt länge vid fönstret och ropade på hjälp utan att någon hörde.

Gärningsmännen smiter från platsen. En stund senare ser en polispatrull fyra män i en bil. Poliserna stoppar fordonet. Föraren är påtagligt nervös. I bilen finner poliserna smärtstillande medicin, hasch och ett Ica-kort tillhörigt Saga.

De tre yngsta gärningsmännen är 18, 18 och 20 år. Den äldste, Haiderat Salim, är 28 år och medborgare i Sverige. Alla har utländsk bakgrund. Det var i augusti förra året som rånarna tog sig in i Sagas hem. 28–åringen var fram till juli anställd i hemtjänsten och har enligt arbetsgivaren med största sannolikhet arbetat hemma hos Saga. Genom den institution som ska garantera trygghet för äldre och vårdbehövande kunde han finna sina offer.

Den 7 december dömdes de fyra arabiska muslimerna. Nya Tider bevakade rättegången och skriver om domarna:

Aladdin al-Arabi, 18, medborgare i Marocko. Döms till fängelse i två år och nio månader. Har tidigare fått avvisningsbeslut som han inte brytt sig om. Trots att han befann sig i Sverige illegalt yrkade inte åklagaren på utvisning.

Mansour Alzafari, 18. Ingen utvisning, eftersom han har föräldrar och syskon i Sverige. Han var 17 år när brotten begicks och kan därför inte dömas till fängelse. Döms till sluten ungdomsvård i ett år och tio månader.

Mohammad al-Agawi, 19, statslös. Döms till fängelse i fyra år och utvisning. Han är välkommen tillbaka till Sverige om tio år.

Haiderat Salim, 28, född i Bagdad, är irakisk och svensk medborgare. Döms till fängelse i fem år och sex månader.

En insikt som ännu inte tycks ha drabbat svenska politiker är att vårt land inte är en fritt svävande, oformlig nebulosa som man kan hantera hur som helst och ändå ha kvar oförändrad. Ett land utgörs av dess människor. Det är människorna som gör landet till vad det är, utifrån specifika egenskaper som har utvecklats av evolutionen och samlevnaden under tusentals år.

Politiker, tjänstemän och media har iscensatt en tragedi vars följder förändrar vårt land i grunden. Sverige finns kvar på den geografiska kartan, men landets karaktär fjärmar sig alltmer från det som våra förfäder byggde upp. Vi som bor i landet tvingas mot vår vilja leva med konsekvenserna av denna svenskfientliga, människofientliga omvälvning där notan blir högre för varje generation.

Straffet för de skyldiga som har genomfört sin sataniska plan över folkets huvuden kan inte bli nog högt.

Litteratur:
Nicolai Sennels: Helig vrede. Bland kriminella muslimer.
Logik förlag.