Kent Andersen: ”Islam är opium för vänstern”

Vänstern och islam är ömsesidigt beroende av varandra. Islam är en drog för den sekulära vänstern, och islam är beroende av vänsterns massinvandringspolitik för att kunna expandera och erövra Europa.

Det skriver den norske författaren Kent Andersen i en rykande uppgörelse med islam, som jag har översatt. Krönikan har tidigare publicerats på Document.no 

”Det fanns en tid då socialister hatade prästmakt, Guds hus, heliga texter och tro från gamla tider för att det var ”opium för folket”. Religion var ett verktyg för eliten, som underkuvade och förslöade massorna så att de inte gjorde revolution mot övermakten, frigjorde sig från förtrycket och skapade likhet och rättfärdighet.

Men så kom en ny drog till Europa, och nu sitter vänstern fast i prästmakt, Guds hus, heliga texter och tro på Muhammed. Invandrarna är i färd med att genomföra en revolution för tro, kvinnohat, orättfärdighet, olikhet, rasism och en ny härskarklass – och vänstersidan älskar det. Pundare förstår nämligen aldrig att de har förlorat kontrollen.

När man studerar valresultaten från Sveriges muslimska kolonier finner man något djupt oroväckande: vänstern får upp till 90 procent av rösterna, och en liknande konsensus och anti-mångfald kan man bara hitta motsvarigheten till i kommunistiska diktaturer.

Detta bekymrar emellertid inte Stefan Löfven (s) och andra socialistiska politiker. De ser sådana extrema valresultat som en seger för socialdemokratin och en styrka för framtidens samhälle. Att det gamla samhället var homogent, välfungerande och vackert, medan det nya samhället är splittrat, kaotiskt och farligt plågar dem inte nämnvärt. Löfven talar om samhälle och sammanhållning som om ingenting är förändrat i Sverige. Han har inget val. Det finns ingen väg tillbaka.

Muslimer och andra invandrare sörjer för att socialdemokratin och vänstern även i fortsättningen är en maktfaktor i Europa och Sverige, och Norge visar samma utveckling. Invandring fungerar som konstgjord andning för politiska lösningar som majoriteten européer inte längre tror på.

Vid det brittiska valet 2017 röstade 85 procent av muslimerna på Labour. I Norge är 80 procent av muslimerna Arbeiderpartiväljare. I det franska valet 2012 röstade runt 1,7 miljoner muslimer på Francois Hollande, och han vann med 1,1 miljoner röster. Trots att invandrare har lågt valdeltagande var de alltså utslagsgivande för valresultatet i Frankrike 2012.

Och ännu värre: Ju mer makt den främmande macho-kulturen får i Europa, desto mindre gillar européerna det, och desto mer beroende av invandrare och islam blir vänstern.

Det började kanske som en globalistisk dröm, baserad på generositet och en naiv tro på en enda värld, men utvecklingen i Sverige och andra euroländer visar tydligt vad det blev: ett splittrande projekt som undergräver Västländernas intressen, kultur, trygghet, säkerhet, ekonomi och framtid och spelar korten i händerna på främmande makter som vill islamisera och kolonialisera nya områden. Det drabbar alla, inklusive invandrarna. Men det stoppar inte socialisterna.

Vänstern över hela Europa förstår att någonting håller på att gå fruktansvärt galet med deras mångkulturella samhällsexperiment – men vill inte ta på sig skulden. De står inför ett ödesdigert val: att erkänna att de har varit inkompetenta, naiva drömmare som är odugliga till att styra. Eller att fortsätta massinvandringen och liera sig med islam och kolonisatörerna. Vänstern har uppenbart valt det sistnämnda. Valresultaten visar att vänstern har ett egenintresse av fortsatt hög invandring och driver ett uppenbart ”votes for cash”-program.

När arbetarklassen försvinner genom globaliseringen och dessutom vänder socialdemokratiska partier ryggen för att de genom massinvandringen undergräver arbetarklassens trygghet och framtid – då behöver de röda partitopparna ny valboskap. Och för att säkra att ”de nya européerna” röstar rätt måste de smörjas med mängder av bidrag.

Jodå: de flesta pundare på vänstersidan ser vilken dödsspiral de är inne i, men som de flesta andra pundare hoppas de att det ordnar sig på ett eller annat sätt. Och som flertalet pundare bryr de sig inte om de problem som de skapar för sig själva och andra. Det finns alltid en bortförklaring. De bryr sig inte heller om hur djupt orättfärdig och omoralisk den här anti-politiken är mot deras egen arbetarklass.

Arbetarklassens egna partier tar land, resurser, välfärd, pensioner och pengar som tillhör arbetarklassen och ger bort dem till främmande människor som aldrig har förtjänat dem, aldrig kommer att bidra, aldrig kommer att säga tack och aldrig kan få nog.

Det är detta envägsförhållande som Stefan Löfven kallar ”gemenskap” och Jonas Gahr Støre kallar ”knytkalas”. Galenskapen är så uppenbar att det är fler medlemmar i LO som röstar på Sverigedemokraterna än på socialdemokraterna. Otroligt nog. Men pundarna på vänstersidan bryr sig inte om det heller. Det innebär bara att de önskar sig ännu mer droger. Men droger har alltid biverkningar, oavsett hur bra de känns för användaren.

Nackdelen med vänsterns cyniska missbruk är att den nya valboskapen från MENA-länderna har med sig en tro som på ytan ser ut som vilken gudstro som helst men som är rena giftet för Europa. Vänstern har alltid varit bra på att kväsa religion, och därför har den aldrig oroat sig för islam.

De röda har knäckt ryggen på kristendomen, jagat in den i ständigt mindre sammanhang, gjort den löjlig och svag och fråntagit prästerskapet inte bara makten utan också heligheten i Jesu budskap, så att bara shoppingreligion, homoglädje och festlokal-för-alla finns kvar av den norska kyrkan.

Problemet är att vänstern tar fruktansvärt fel. Islam är ingen religion. Islam är en totalitär politisk ideologi som utgör ett genomgripande samhällssystem från vaggan till graven, precis som socialismen. Den har kläckts av en maktgalen förlorare från 600-talets okunnighetsmörker, men han var listig: han förklädde sitt eget politiska maktprojekt som religion, så att allt han gjorde och sa blev omöjligt att angripa, odiskutabelt och oföränderligt.

Denna ”perfekta människa” blev karavanrövare, samlade pengar till en här som slaktade alla män som gjorde motstånd och tog deras kvinnor och barn som sexslavar – det visar källor från hans samtid. Och de som inte gjorde motstånd av skräck för repressalier som denna expanderande terrorregim spred måste betala skatt till herrefolket. Perfekt, eller hur? För att gud vill det, naturligtvis. Men Allah finns inte. Guden är ren dikt och påhitt, så hela samhällssystemet är lögn från början till slut.

Precis som socialismen menar islam allvar: den är totalitär, den vill inte dela makten med någon och ger sig inte förrän den omfattar hela världen, allt motstånd är utraderat och alla ligger på knä i underkastelse. Om det kostar liv spelar ingen roll, för liv är ingenting värt för Allah. Bara seger räknas.

Underkastelse leder emellertid aldrig till något gott. Det leder inte ens till framgång, något som förklarar varför muslimska länder är dysfunktionella återvändsgränder som sitter fast i gamla tiders fatalism. Men pundarna i vänstern har aldrig förstått hur farligt detta nya, spännande och främmande berusningsmedel är. De vill inte veta, för de är fast. De bara måste ha det. Kosta vad det kosta vill. Och gud hjälpe oss alla vad det kostar.

Det finns ingenting att lära av islam. Den bidrar inte med någonting och tillför ingenting av värde. Den har naturligtvis ett rent personligt värde för de troende, men för samhället är islam en öken: ingen kunskap, ingen framgång, ingen teknologi, inga nyvinningar, ingen frihet, ingen glädje, ingen kreativitet, ingen musik- eller konstutveckling, ingen kärlek, ingen jämställdhet, ingen respekt och ingen generositet.

Bara stillastående underkastelse, fatalism, kvinnohat, machovärderingar, synd, brutalitet, grupptryck, våld, slaveri, dödsstraff och mörker – samt en äcklig underström av kärlekslöst sex på mäns villkor för att skapa fler muslimska män. Se på Iran eller Pakistan. Men prästerskapet där ”förstår” säkert inte islam, jihad och sharia de heller? Det är bara västliga, otrogna politiker som förstår islam. Väldigt logiskt.

Islam representerar allt som fria människor bör avsky och allt som kristna bör vända ryggen till, för Muhammed upphävde allt Jesus sa. (Tänk att en ateist måste påminna de kristna om det). Likväl kryper islam ständigt längre in i europeiska kyrkor och prästerskap. Till och med påven tar emot detta mörker med öppna armar, och samma sak gör europeiska politiker från nästan alla läger.

De omfamnar Europas antidemokratiska fiende genom 1 400 år och ursäktar den vartenda övergrepp, våldtäkt, mord och våldshandling som begås i Allahs namn. Det var inte äkta islam. Islam är aldrig skuld till någonting över huvud taget.

”Det viktigaste är att människor med brun hy inte känner sig illa behandlade av oss med vit hy” tänker vänsterns rasistiska ”antirasister”, som otroligt nog påstår sig vara färgblinda. Hur drogad måste man vara för att tro på en sådan kortslutning?

Är jag hatisk nu? Nej, jag är ateist och talar om en religiös ideologi utifrån observerbara fakta. Och eftersom jag lever i en västlig demokrati kan jag säga sådant helt fritt och fredligt utan att någon kan göra någonting åt det. Jag är nämligen fri, och islam är varken hudfärg eller folkslag. Om islam breder ut sig i Europa kan jag emellertid bli dödad för att säga sådant.

Det är detta mörker vänstern har fått boomerang-knän för och har blivit fullständigt beroende av. Men om muslimer tror att det beroendet är detsamma som respekt för deras profet och gud måste jag göra dem besvikna.

Vänstern är lika ateistisk som jag. De bara låtsas som om de respekterar islam. De allra flesta i Väst låtsas som om de respekterar den här dumma tron, för folkhyfs är en del av Europas kultur. Mångkulturen är en hycklerifabrik, och ”vänskapen” mellan vänstersidan och islam bygger på falskhet och ömsesidigt beroende.

Islam behöver vänstern för att växa genom fortsatt invandring. (Det har ju gått strålande så här långt). De föraktar varandra men behöver varandra. Det är en anti-angreppspakt som påminner om ”freden” mellan Hitler och Stalin. Och det kommer att sluta på samma sätt, förr eller senare.

Planen med mångkultur var att vi skulle bli närmare bekant med islam, förstå ideologin bättre och bli mer öppna och toleranta för detta främmande. Det fungerade, men inte som det var tänkt. Vi har blivit närmare bekanta med macho-tron som packar in kvinnor, och därför förstår vi islam mycket bättre än tidigare. Det är just det som sprider skräck och avsky: ju mer vi ser och lär oss, desto mindre tycker vi om islam.

Kunskap gör att européerna vänder islam ryggen och fingret. Här går fria kvinnor i sommarklänning och blir respekterade. I muslimska länder tvingas kvinnor att gå i svarta säckar och blir ändå inte respekterade. Så ska vi inte ha det här. OK? Detta är inte vi. Att knäböja i underkastelse blir aldrig en del av frihetens kontinent och frihetens folk. Det är främmande, oönskat och antieuropeiskt. Bara slavar underkastar sig och knäböjer för övermakten.

Islam växer nästan obehindrat i Europa och har gjort det i 40 år. Inte för att flertalet européer vill det, utan för att vänstern behöver det och har blivit beroende av det. De är pundare som blir utnyttjade av religiösa langare. Islams ställning i Väst är växt, växt, växt i 40 år. Om man tror att islam kommer att begränsa sig själv eller låta sig hejdas för att frivilligt bli ”mångkulturell” och upplösa sina egna kolonier mitt ibland oss – ja då är man inte bara oupplyst utan också en fullständig idiot. Dessutom en väldigt nyttig idiot.

Islam har expanderat genom krig, press, terror, svindel och falskhet i 1 400 år, och det har gjort att denna inhumana övertro täcker en tredjedel av världen. Den har inte tänkt stanna där. Om och när islam får makt att stå på egna ben i Europa, utan draghjälp från den otrogna och gudlösa vänstern, kommer de röda tokstollarna att få underkasta sig som alla andra. Som i Iran. Det finns mycket att lära av historien och Muhammeds egna ord.

Men de röda vill inte lära sig någonting. Så går det när man tar lite för mycket droger, mister verklighetsorienteringen och inte ser det vi nyktra människor ser tydligt: islam är opium för vänstern. Document.no, Sverigedemokraterna, Fremskrittspartiet och hela högersidan i Europa är rehabilitering. Frågan är om den röda missbrukaren kommer att inse problemen och få hjälp eller om han ska missbruka sig själv till döds. Valet gäller allas liv och framtid.”

Kent Andersen