Arkitektur, del 4: Vad säger de fula nybyggena om Sverige?

Varför byggs det så outhärdligt fula hus i Sverige att inte ens arkitekterna själva vill bo i dem? I tre artiklar har jag nyligen belyst dagens modernistiska arkitektur och visat hur upphovsmännen själva, arkitekterna, genomgående väljer bort de fula lådor de åstadkommer och istället väljer att bo i vackra, klassiska hus från förra sekelskiftet.

Artiklarna finns här:

del 1, 

del 2

och del 3.

Nu utlyser föreningen Arkitekturupproret för tredje året en omröstning bland sina 36 000 medlemmar om Sveriges fulaste nybyggda hus 2018.

Priset kallas Kasper Kalkon-priset och är inspirerat av brittiska ”The Carbuncle Cup”, en tävling som inleddes 2006 efter att den arkitekturintresserade prins Charles beskrivit en modernistisk tillbyggnad på National Gallery i London som ”en böld (carbuncle) i ansiktet på en kär gammal vän”.

Så instiftades fulpriset Carbuncle Cup, som varje år delas ut till den fulaste nybyggnationen i Storbritannien.

Namnet Kasper Kalkon-priset anspelar på Kasper Salin-priset, som sedan 1962 har delats ut av bransch-/lobby-/fackorganisationen Sveriges Arkitekter och är det förnämsta arkitekturpris man kan få i Sverige.

I likhet med Stora Journalistpriset för de skenheliga journalister som duktigast slickat makthavarna och den politiska korrektheten medhårs är Kasper Salin-priset en utnämning för de arkitekter som varit mest framstående i att anamma tidens kulturmarxistiska, totalitära tänkande och dunka varandra i ryggen inom en liten inavlad grupp som dyrkar samma estetiska stilideal, det vill säga brutal och nedbrytande fulhet, manifesterad i så mycket betong och rostig plåt som möjligt.

Rundgången av utnämningarna i de här båda grupperna har gått så långt att varje journalist eller arkitekt med en gnutta självrespekt borde tacka nej till floskeltyngda, självförhärligande priser av den här typen.

Nu har alltså Arkitekturupproret utlyst en ny omgång av Kasper Kalkon-priset och presenterar femton anskrämliga kandidater som var och en kan tjäna som avskräckande exempel på brutal, människofientlig arkitektur. Vinnaren utses den 19 mars 2019 – samtidigt som Arkitekturgalan 2019 pågår och Sveriges Arkitekter delar ut sitt Kasper Salin-pris.

Här presenterar jag några av de nominerade.

”I Kongahälla är det enkelt att leva ett energisnålt och miljösmart stadsliv” skriver kommunen på sin hemsida. Hur kan man tala om liv i samband med det estetiska lidande som huset i Kongahällaområdet utsätter Kungälvsborna för?

HSB beskriver bygget i Kallhäll som ”ett smäckert landmärke som kommer att ge hela stadsdelen en modernistisk knuff in i 2000-talet”. (Ordet ”landmärke” används flitigt när arkitekter vill berömma sig själva för storslaget fula hus). HSB hävdar också att “Bau Arkitekter har tagit fram förslaget med omsorg och förståelse för dåtid, nutid och framtid.” Idel floskler.

Om man vinklar ena väggen på en ful låda känner sig arkitekten djärv och innovativ. Men hur mår de stackars människor som ska se huset ovan varje dag?

Huset med studentbostäder i Växjö invigdes i januari men hade fortfarande i maj svårt att hitta hyresgäster. Det ledde till att man under sommaren sänkte hyrorna. Få är beredda att betala överpris för att bo i något som från ena sidan ser ut att vara ett sunkigt köpcentrum från 1970-talet och från andra sidan ser ut som “huset från den amerikanska fängelsefilmen”, som det enligt en lokalbo kallas när alla skall veta vilket hus man menar.

En av hyresgästerna i Sadelmakaren, musikern Jacob Kilström, har nominerat nybygget till vinnare av Kasper Kalkon-priset. Han skriver:

”Husen är både vedervärdiga i utseende och felkonstruerade på alla sätt. Visuellt är dom Sveriges nyaste miljonprogramsområde med oklädd prefabfasad, vit på ena sidan och svart på den andra. Fönstren sitter i fula mönster, men galenskaperna slutar inte där.

Trots detta billighetsbygge måste man betala runt 9 000 i månaden för en 1:a och 13 000 för en 3:a. Så dyrt ska det inte behöva vara att bo i ett fuskbygge i en småstad.”

”Sedan funkar inte uppvärmningen så jag, som med nöd och näppe har råd att ens leva, går runt och fryser. När jag duschat klart utstår jag världens kallaste klinkergolv, och här och var i huset syns betongskador som inte borde komma på åtminstone ett halvsekel. Detta är svårt att slå i både ful och dysfunktionell arkitektur. Jag och mina synthar bor i världens kallaste nyproduktion.”

Arkitekturupproret ger en bakgrund till denna 80-talsmässiga bunker i Kalmar:

”När före detta Högskolan i Kalmar 2010 slogs ihop med Växjö universitet blev det Linnéuniversitetet – en hög klossar av olika färger och storlekar utspridda lite huller om buller längs kajen, efter samma misslyckade recept som Tengbom körde i Malmö Live.

Så hur gick detta till? Högskolan hade redan nybyggda lokaler, men en tidigare rektor fick för sig att studenterna kräver havsutsikt från lärosalarna. Därför har de byggt nya lokaler och övergivit de gamla. Och kommunen lägger sig naturligtvis platt som en dörrmatta, eftersom Linnéuniversitetet är en stor tillgång för staden. En av de många disparata klossarna är Hus Vita som just blivit färdigbyggt.”

Arkitekturupproret skriver:

“Ett nytänkande boende siktar mot stjärnorna” står det på projektets hemsida.  Pollux påstås vara “ett nytänkande och iögonfallande tolvvåningshus som visar vägen för det som komma ska i detta spännande bostadsprojekt” som också är “ett innovativt utformat bostadsområde”.

Vad som är innovativt med att att bygga blåsiga höghus-i-park enligt Le Corbusiers recept från 1925 framgår inte. Lägenheterna blir “ljusa”, det vill säga vitmålade, vilket ju också är enormt originellt och nyskapande. Och fasadelementens slumpmässiga växling mellan mörka och ljusa nyanser av ofärg är snarare standard sedan några år tillbaka.”

Det uppseendeväckande fula huset här ovanför är ritat av det dekonstruktivistiska arkitektkontoret Office for Metropolitan Architecture (OMA) i Rotterdam, grundat av Rem Kolhaas, som specialiserat sig på att rita medvetet destruktiv Anti-Arkitektur.

Projektet har ända från början varit kantad av skandaler, från att förre planarkitekten Aleksander Wolodarski (far till Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski) hoppade av efter att det första förslaget stoppades, till usla arbetsförhållanden – bland annat på grund av att man låtit de boende flytta in innan det är färdigbyggt – och ekonomiska problem, där Oscar Properties tvingats dumpa priserna på sina chockdyra lyxlägenheter (Innovationens dyraste penthouse såldes för 65 miljoner kronor).

Konsten att förfula och brutalisera en stad, ett samhälle – vad bottnar den här farsoten bland arkitekter i? I min senaste krönika om arkitektur beskrev jag hur studenterna under arkitektutbildningen utsätts för massiv hjärntvätt och kulturmarxistisk indoktrinering. Som en följd av hjärntvätten blir de ideologiskt förgiftade och förmår inte se något annat än sina egna, snävt definierade modernistiska ideal.

De kostar till och med på sig att förakta den kärlek till traditionell byggnadskultur som omhuldas av majoriteten vanliga människor. Arkitekter i allmänhet, i synnerhet de som sätter tonen, tycker att den är pinsam, trångsynt och ”bakåtsträvande”. Pöbeln anses helt enkelt för obildad för att förstå modernismens estetik.

Dekonstruktivismen, en del av kulturmarxismen som spritt sig från 1980-talets Frankrike, är den senaste modefluga som arkitektkåren har anammat. Det är uppenbart att många arkitekter med stor entusiasm hänger sig åt att bryta sönder och förvränga harmoniska och symmetriska former som ska brytas upp och brytas ner. Väggarna ska luta eller bukta utåt eller inåt, och som kronan på verket ska ytbehandlingen förstärka effekten av oförutsägbarhet och kontrollerat kaos, tills man har nått målet och byggnaden inte längre liknar ett hus utan mer ett strandat rymdskepp, en uppocnedvänd potta, ett knippe spaghetti eller något annat märkligt, vars skönhetsvärde endast arkitekter förstår.

Hur kommer det sig att så många arkitekter får hållas med sin brutaliserande förfulning av stadsmiljöerna och får det ena uppdraget efter det andra, trots att det de lämnar efter sig kan liknas vid skönhetens kyrkogårdar? Varför godkänner tjänstemän och politiker deras människofientliga ritningar? Vad säger arkitektkårens estetiska skändning av våra livsmiljöer om samhällsklimatet i Sverige?

Arkitekternas systematiska förfulning av Sverige är i själva verket en perfekt illustration till den lika systematiska nedmontering som pågår framför våra ögon på vartenda samhällsområde; brutaliseringen, nedrivningen av varje kulturellt särdrag och samhällsfunktion som en gång byggde Sverige till ett framstående land, till politikernas enastående inkompetens och brist på ansvar för sitt land och sitt folk.

I dagens Sverige hyllas och gynnas inkompetens, dumhet och ren galenskap. Det är exakt vad de vulgärfula byggnaderna utstrålar, avläsbart för alla som utsätts för det våldförande på befolkningen och den sinnesförvirring som utmärker den så kallade ”eliten” i vårt land.

Om vi tillerkänner arkitektkåren någon form av fingertoppskänsla för vad som pågår på olika nivåer i Sverige, om vi dessutom föreställer oss att de har förmåga att (mer eller mindre medvetet) uttrycka landets estetiska, sociala och andliga förfall i den arkitektur de producerar – då får vi svaret på ett antal frågor. Framstående arkitektur har förstörts i samband med krig och fientliga erövringar på en mängd platser i världshistorien. Barbarer kan nämligen inte se skillnad på vackert och fult. Framför allt är de besatta av att förstöra. De river och krossar skoningslöst.

Här gäller det som vanligt att hålla isär intention och utfall. Även om vi gör tankeexperimentet att dagens tongivande arkitekter har intentionen att skapa vackra och funktionella byggnader och miljöer och inte alls egotrippar sig fram vid ritbordet för att åstadkomma statusgivande ”landmärken” – så är det likafullt utfallet, resultatet, som räknas. Och det är alldeles för ofta en smocka rakt i ansiktet på betraktaren.

Att råa, fula miljöer påverkar människor psykiskt negativt vet vi. Att människor helst söker sig till vackra, harmoniska och rofyllda miljöer av småstadskaraktär vet vi också.

Antagligen är det bara en tidsfråga innan konsekvenserna av brutal modernistisk arkitektur går att mäta och påvisa även på den fysiska hälsan och i konsumtionen av alkohol, lugnande mediciner och sömnmedel. Det har vi inte råd med, inte i någon bemärkelse.

Jag associerar till Karthagos ruiner. Redan före Kristi födelse hade det här området utanför nuvarande Tunis en framstående arkitektur. Staden var huvudstad i det feniciska handelsriket med samma namn. År 145 före Kristus förstörde romarna det feniciska Kartago. Senare byggdes staden upp igen, men då som en romersk storstad. Då uppfördes många offentliga byggnader, bland annat Antoninus badhus, byggt omkring år 145-165 efter Kristus.

I dag finns bara några få feniciska eller romerska monument bevarade av det gamla Karthago.

Arkitektur är inte bara en fråga om fasader och utformning av hus. Arkitektur berättar mer om samhällsklimatet än vad arkitekter och anslagsbeviljande tjänstemän och politiker sannolikt vill inse. Modern svensk arkitektur berättar förfärliga saker om ett Sverige som snart kan ha mer gemensamt med Karthago än vi tycker om att tänka på.

Arkitekturupproret vill gärna instifta ett pris för vackraste nyproduktion men skriver:

”Dessvärre är det kubistiska modernistiska smakmonopolet så etablerat i vårt land att det sällan finns några kandidater som uppfyller kriterierna.”

---

Tillförde den här artikeln dig någonting? Gav den dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.

I genomsnitt läser 3 000 – 4 000 och ibland 8 000 – 12 000 bloggbesökare mina inlägg. Men det är samma lilla fåtal människor som ger en återkommande gåva. Till er riktar jag ett stort och varmt tack!

Jag är tacksam om fler visar uppskattning och stödjer mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC- kod ELLFFESS

Varmt tack för din gåva!