Vänsteraktivistisk domprost ockuperar Visby domkyrka

Får en domprost bära sig åt hur som helst? Naturligtvis inte. Men för domprosten i Visby, Mats Hermansson, verkar det finnas ett undantag.

Nu har han flyttat in i domkyrkan med sovsäck och madrass i en politisk manifestation som till och med överträffar metoderna i de mest extrema vänsterpartierna.

Svenska kyrkan utvecklas alltmer till en arena för politisk aktivism, kulturmarxism och islam. Domprosten i Visby, Mats Hermansson, 61, är ett exempel.

Församlingsmedlemmarna flyr Visby domkyrka efter många år av skandaler; sexuella övergrepp mot minderåriga, konflikter, intriger, självmord, mobbing och politisk extremism.

Domprosten Mats Hermansson växlar inte mynt eller säljer djur som månglarna i templet i Bibelns berättelse. Mats Hermansson saluför sin privata politiska uppfattning i ett av kyrkans allra heligaste men av skandaler svårt sargade tempel, Visby domkyrka från 1200-talet.

Vilken fantastisk politisk förkunnelsetribun kan inte en predikstol vara!

Han torgför inte bara sina personliga politiska åsikter, han använder dessutom kyrkan som sitt eget privata konstgalleri med allt ifrån målade Pride-regnbågar till  egenhändigt förfärdigade hobbymålningar på presenningar som han tigger till sig lite här och där, till exempel från det nedlagda regementet i Örebro där han bodde tidigare. De ska vara så trasiga och slitna som möjligt, gärna med hål i. Han kallar det en ”återvinningsdemonstration” och målar bland annat ”regnbågsfamiljer” (familjer där föräldrarna är homosexuella) på dem.

Som vi kan se klappar Mats Hermanssons hjärta extra hårt för homosexuella. Det är han inte ensam om. Svenska kyrkan har utvecklats till en politisk plattform för vänsterextrem HBTQ-aktivism (som på intet sätt är representativ för homosexuella i allmänhet). Visby domkyrka och andra kyrkor utnyttjas regelbundet som gallerilokaler för att torgföra politiska utställningar, till exempel HBTQ-fotografen Elisabeth Ohlson Wallins bilder, och predika helt andra budskap för gudstjänstbesökarna än de sannolikt har sökt sig till kyrkan för.

Nu tar sig Mats Hermansson alltså rätten att i politiska syften ockupera Visby domkyrka och förvandla den, från arbetsplats och lokal för gudstjänster, till sin egen övernattningslya i äkta gotisk 1200-talsstil.

Lek med tanken att Jesus skulle återuppstå och upprepa det han påstås ha gjort under sin livstid: att driva månglarna ut ur templet.

En av dem han sannolikt skulle ha drivit ut är Mats Hermansson. Hermansson månglar inte materiella ting, utöver de målade presenningarna förstås. Han månglar sina egna politiska åsikter och utvidgar gränserna för sina kyrkliga befogenheter.

När Jesus ändå var i farten skulle han antagligen också köra ut bland andra grundarna av hatorganet Seglora smedja, Helle Klein och Ewa Lindqvist Hotz, biskoparna Åke Bonnier, Eva Brunne, prästen Anna-Karin Hammar, förre biskopen i Visby stift Lennart Koskinen som blockerade Sverigedemokraternas torgmöte under Almedalsveckan 2010, förre ärkebiskopen Anders Wejryd och självaste ärkebiskopen Antje Jackelén.

För att bara nämna några av dem som beter sig som om Svenska kyrkan vore deras egen lilla ideologiska lekstuga och som med politisk aktivism utövar skadlig inverkan på ett samfund som – trots ständig avtappning av medlemmar – fortfarande omfattar 5 993 368 personer, det vill säga 59,3 procent av befolkningen.

Efter den storstädningen skulle Jesus kunna luta sig tillbaka en stund innan han tog itu med resten av dem som utnyttjar Svenska Kyrkan som arena för sina egna vänsterextrema åsikter. Han skulle få ett styvt jobb, för de är inte få.

Det märkliga är att Mats Hermansson får hållas med sina politiska utspel år efter år och inte får sparken. Ingen höjer längre ett ögonbryn för att Visby domkyrka används som politisk arena för Hermanssons vänsterextremism. Församlingsborna röstar tyst med fötterna och flyr till andra kyrkor på ön för att visa att de inte trivs med vänsterideologiska förkunnelser från predikstolen.

Hermansson begår den ena överträdelsen av sin prästroll efter den andra – men hålls ständigt bakom ryggen av kyrkorådet och kyrkofullmäktige, av Svenska kyrkan, av domkapitlet, av Visby stift, av samtliga vänsterpartier både på Gotland och fastlandet, och av den av kommunism och radikalfeminism svårt anfrätta Visbysocieteten.

En bolsjevikiskt lagd domprost är i mångas smak. Andra flyr till närliggande församlingar för att få ta del av ett kristet budskap. Hermansson predikar för alltmer glesbefolkade bänkrader i den stora domkyrkan.

”Domprosten Mats Hermansson är en person med väldokumenterat dåligt omdöme, även för att vara präst i Svenska kyrkan” skriver Johan Hakelius i Fokus.

”Det är inte så att Hermansson i allmänhet är allergisk mot politik. Han har ställt upp på manifestationer som anordnas av Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ och stöttar aktioner som »Ship to Gaza«. Men det märkliga i Hermanssons göranden och låtanden går långt utöver sådan 68-kyrklig aktivitet. Hans bästa vän i den kyrkliga politiken på Gotland är faktiskt en moderat maktspelare.”

Maktspelaren heter Inger Harlevi, är 69 år och moderat politiker på Gotland sedan urminnes tider. Det kan tyckas en smula märkligt att en moderat politiker stödjer den vänsterextreme domprosten Hermansson, men outgrundliga äro Herrens vägar. Och maktens.

Inger Harlevi är ordförande i kyrkorådet, som utses av kyrkofullmäktige. Hon sitter i regionfullmäktige, är andre vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, ledamot i Gotlands Fornvänners styrelse, vice ordförande i Hansan och leder Hansans turismarbete, främst dess status som Cultural Route hos Europarådet. Hon är kort sagt en kvinna som besitter makt över både kropp och ande hos invånarna på ön i Östersjön.

Den här veckan har domprosten ockuperat Visby domkyrka, lagt ut en madrass på kalkstensgolvet och rullat ut en sovsäck i stora kapellet. På dagarna sitter han och dricker te, påhejad av lokala makttrogna media. Ingen ifrågasätter vad han håller på med, ty sådan är den syrefattiga och konflikträdda ö-mentaliteten.

”Här har jag ju sällskap av alla de goda människor och de goda krafter som har funnits här sedan 1200-talet. Så jag är omgiven av änglarnas kör när jag sover här” säger domprosten när han visar sin sovplats under ett av de stora målade kyrkofönstren för SVT.

Det är uppenbart att han räknar sig själv till ”alla de goda människorna” och ”de goda krafterna”. Mats Hermanssons motiv för att campa i domkyrkan är minst sagt ihåliga. Han anser att det är ”oanständigt” när afghaner, som efter åldersbestämning hos Rättsmedicinalverket och ingående prövning hos migrationsverket befunnits sakna asylskäl, skickas hem. Konsekvensen av Hermanssons tyckande är att utlänningslagen inte ska gälla gruppen vuxna afghaner som har ljugit sig in i Sverige genom att uppge sig vara minderåriga.

Han låtsas inte om att cirka 10 000 av dem får möjlighet att stanna, helt i strid med utlänningslagen, på grund av den rättsvidriga så kallade gymnasielag som kritiserades hårt av Lagrådet men ändå antogs av riksdagen i juni förra året.

”Vi måste handla humant och medmänskligt” tycker Mats Hermansson. Vilket i hans värld är ungefär detsamma som att alla utlänningar som vill bo i Sverige också ska få göra det, oavsett hur många miljoner de är och oavsett om de kan försörja sig själva. Hittills har han dock inte föregått med gott exempel och upplåtit några av sina 170 kvadratmeter i 1700-talshuset på Biskopsgatan 5 åt bostadslösa afghanska migranter.

Hermansson oroar sig för den svenska folksjälen.

”Jag är inte bara orolig för de afghanska och andra ungdomar och barnfamiljer som utvisas utan det handlar också om vårt svenska samhälle. Vad händer med folksjälen hos oss?”

Ja, vad händer med folksjälen när extremister som Mats Hermansson får sätta agendan? Det kan vi reflektera en stund över medan vi tar del av några andra exempel på domprostens aktiviteter.

Hans meritlista över ”anständighet” är lång. Problemet är att samma meritlista sedd ur ett mer objektivt perspektiv snarast är direkt kontraindicerande för att släppas in genom pärleporten. Här är några exempel.

Mats Hermansson medverkar frekvent  tillsammans med vänsterextremister som Dror Feiler och Mattias Gardell i manifestationer för projektet ”Ship to Gaza” och riktar 2014 ett särskilt tack till Vänsterpartiet Gotland för lån av ljudanläggning. Resultatet anges som lyckat: gotlänningarna skänkte mer än 10 000 kronor.

Mats Hermanssons goda och anständiga hjärta klappar dock inte för våldtagna kvinnor. Dem är det inte synd om, inte ens om de är svårt funktionshindrade och inte har en chans att fly från gärningsmännen. När en rullstolsburen ung kvinna hösten 2016 gruppvåldtogs av afghanska asylsökande på ett asylboende i Visby samlade vänsteraktivister inklusive Hermansson som representant för Svenska kyrkan snabbt ihop en manifestation ”mot rasism och sexism” tillsammans med FI, Feministiskt Initiativ, och vänsterpartiet.

Vänsteraktionen fick massiv uppbackning i samtliga gotländska media, som alltså mangrant ställde sig på förövarnas sida och tog ställning både mot brottsoffret och mot gotlänningar som reagerade mot gruppvåldtäkten. Vänsteretablissemangets manifestation i facklors sken var en direkt käftsmäll i ansiktet på brottsoffret, med Svenska kyrkans domprost som huvudtalare.

De fem misstänkta afghanerna skeppades blixtsnabbt iväg till fastlandet, medan en polisförstärkning på minst 60 poliser skickades över till ön. Förundersökningen lades ner.

Under Almedalsveckan förra året utmärkte sig Mats Hermansson igen. Skribenten och debattören Thomas Gür, en timid man med borgerlig livssyn, själv invandrad från Turkiet vid elva års ålder, höll ett litet seminarium utanför domkyrkan och talade om teser kring integration. Det utlöste fnatt hos domprosten och föranledde honom att ringa i kyrkklockorna för att signalera ”fara å färde”.

Begreppet ”Fara å färde” har såvitt känt aldrig tidigare använts mot en enskild person i Sverige. Inte förrän Mats Hermansson klämtade i klockorna. Så kan det bli om man är övertygad om att allt till höger om Fi är högerextremt. Hermansson hörde för övrigt inte vad Thomas Gür sa. Han öste på med domkyrkoklockorna ändå.

Tilltaget applåderades av Jonna Sima i Aftonbladet.

”Visbys domprost är ett föredöme” skrev hon.

”Händelseutvecklingen under Almedalsveckan visar att fler borde ha antirasistiska reflexer som domprosten.”

De teser Thomas Gür förde fram om migrationspolitik kan läsas här.

Vi får inte glömma att i domprostens egen föreställningsvärld är campingen i domkyrkan, manifestationen mot en gruppvåldtagen handikappad kvinna, stöttandet av Ship to Gaza, klockringning för att tysta ett seminarium som han ogillade, och andra tilltag, sannolikt exempel på Gudi behagliga och berömvärda gärningar. Att andra människor kan ha andra uppfattningar kan med lätthet avfärdas som prov på ren och skär ondska.

”Det finns så många trådar att dra i när det gäller Hermanssons udda sätt att sköta sitt ämbete, att det är som att bli ställd framför en ryamatta. Man vet inte var man ska börja att rycka” skriver Johan Hakelius.

”Han har varit i strid med sin biskop och fälldes i domkapitlet för illojalitet, efter att ha baktalat biskopen. Hermansson vann överklagandet, men saken är tämligen unik. Den växte ur att biskopen gjorde en visitation i Hermanssons församling och såg sig tvungen att komma med skarp kritik. Demokratin i kyrkorådet var satt ur spel, ledarskapet hade allvarliga brister och den »psykosociala arbetsmiljön« i botten.”

Missförhållandena i Visby domkyrkoförsamling är gamla och djupt rotade. När Mats Hermansson tillträdde sin tjänst 2008 blev han det senaste tillskottet i en församling där det mesta som kan gå snett också har gått snett. Intriger, konflikter, mobbing och bristande ledarskap präglar arbetsmiljön.

I mars 2014 begår domkyrkoförsamlingens kultursekreterare självmord. Han hade arbetat i församlingen sedan 1990. Relationen mellan domprosten Mats Hermansson och domkyrkoorganisten uppges vara ansträngd.

2017 riktar Visbys stifts dåvarande biskop Sven-Bernhard Fast skarp kritik mot både kyrkorådet och domprost Mats Hermansson efter tillsyn av Visby domkyrkoförsamling.

”Demokratin i kyrkorådet är satt ur spel, och bristen på ledarskap och kommunikation orsaken till den dåliga psykosociala arbetsmiljö som många vittnat om” skriver biskopen.

Kritiken är mycket skarp både mot kyrkorådet och mot församlingens ledning – i klartext domprosten Mats Hermansson. Allvarliga brister i ledarskapet och problem i den psykosociala arbetsmiljön har lett till att många har slutat sitt arbete i församlingen.

Biskopens kritik tillbakavisades ilsket av såväl kyrkoråd som domprost.

Församlingen skakas 2008 av en skandal när det uppdagas att en av prästerna hade begått upprepade sexuella övergrepp på två minderåriga flickor, före detta konfirmander. Prästen ertappades 2008 med att ha långvariga sexuella relationer med flickorna, som deltog i den ungdomsgrupp han ledde. Den yngsta var 15 år när övergreppen började, och de hade pågått under flera år.

Prästen utreddes aldrig av domkapitlet 2008, i strid med rutinen när en präst agerat i strid med vigningslöftena. Det innebär att händelserna från 2008 inte är dokumenterade av domkapitlet i Visby i form av en utredning. Prästen erkände övergreppen för domprosten och dåvarande biskopen och ansökte själv om att bli avkragad. Han flyttade från Gotland.

2008-2011 håller den avkragade prästen kontakt med minst en av flickorna och skickar porrfilmer och sex-SMS till henne ända tills hennes pappa säger åt honom att sluta. Ungefär vid den här tiden arbetar den före detta prästen i en hjälporganisation som bland annat jobbar med våldsutsatta kvinnor.

I mars 2014 ansöker prästen hos domkapitlet i Visby om att återfå sin prästkrage.

I januari 2015 beslutar domkapitlet att ge prästen kragen åter. Högste ansvarig för beslutet är dåvarande biskopen Sven-Bernhard Fast.

”Vi kan inte bara luta oss till händelser för sju år sedan, utan vi
måste ta hänsyn till hur verkligheten ser ut i dag” sa biskopen.

Tre utredare och en tidigare stiftspsykolog hade gjort en utredning och kommit fram till att mannen nu kunde anses lämplig som präst. Utredarna pratade inte med de berörda flickorna:

”Vi ville skydda dem från att riva upp gamla sår” sa biskop Fast
till Gotlands Allehanda.

Församlingspedagogen Pia Toftenius beskriver i Aftonbladet hanteringen 2008:

”Man tystade ner allt, med hänsyn till flickorna och den här prästen
och hans familj. Det blev en liten notis där det stod att prästen på
egen begäran lämnat sitt ämbete.”

I mars 2018 fick prästen en tjänst i Jönköpings län. Det har väckt oro bland församlingsmedlemmarna.

Pappan till en av flickorna som utsattes av prästen i Visby församling berättade i Svenska Dagbladet i mars 2018 för första gången om vad som hände. Han har svårt att förstå att prästen återigen fått jobb i en ny församling.

”Det känns fruktansvärt” säger han till SvD.

”Vi ser inga problem med anställningen, däremot tar vi naturligtvis oron på allvar om det är så att de uttrycker oro till oss” säger kyrkoherden i församlingen.

Visby stift har fått en ny biskop, Thomas Petersson.

Men domprosten Mats Hermansson är kvar.

 

LÄS MER

Helena Edlund: Konsten att överleva Svenska kyrkan.

Johan Sundeen: 68-kyrkan. Svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965-1989.

Merit Wager: Om att lång väntetid inte är asylgrundande och om att det inte är Sveriges skyldighet att försörja och bosätta personer som fått avslag på sina asylansökningar.

 

---

Tillförde den här artikeln dig någonting? Gav den dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.

Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC- kod ELLFESS

Varmt tack för din gåva!