Åsiktseliten inför EU-valet: Varnar för ”andens och själens mordbrännare”

”Europa är i fara. Huset Europa brinner.”

”Europa är under attack inifrån av falska profeter.”

”Vi drunknar i populismens vågor.”

Trettio kända författare och filosofer – vänsterintellektuella globalister – skräder inte orden när de målar upp vilket fruktansvärt, fasansfullt inferno som väntar oss om patriotiska, nationalistiska partier får framgång i EU-valet i slutet av maj.

Vi vet att EU-valet närmar sig, och vi vet att mäktiga intressen måste bekänna färg när 30 personer som ser sig själva som Europas intellektuella grädda går ut med ett alarmupprop som får ögonbryn att gå i taket och hakor att falla till golvet. Åtminstone var det så för mig, men jag uppmanar mina läsare att läsa och döma själva. Jag återger hela uppropet in extenso i slutet av den här krönikan.

Bland undertecknarna av uppropet finns kända namn som den amerikansk-polska journalisten och agendaglobalisten Anne Applebaum, den österrikiska Nobelpristagaren i litteratur 2004, Elfriede Jelinek, den tjeckiske författaren Milan Kundera (mest känd för romanen Varats olidliga lätthet 1984), den turkiske författaren Orhan Pamuk, den indisk-brittiske författaren Salman Rushdie (Satansverserna 1988), den franske filosofen och författaren Bernard-Henri Lévy och den peruanske författaren Mario Vargas Llosa, belönad med Nobelpriset i litteratur 2010 och känd bland annat för att 1976 ha gett en annan Nobelpristagare (1982), den colombianske författaren och gode vännen Gabriel Garcia Marquez, en fet smocka i ansiktet. Där upphörde den vänskapen.

”Europaparlamentsvalen kommer att bli de mest förödande vi någonsin varit med om. Det är angeläget att vi nu slår larm om själens och andens mordbrännare som, från Paris till Rom, med mellanlandningar i Barcelona, Budapest, Dresden, Wien eller Warszawa, leker med frihetens eld” skriver de 30 undertecknarna.

”Själens och andens mordbrännare som leker med frihetens eld…”

Här handlar det som sagt inte om att skräda orden. Det gäller istället att utlösa panik hos läsarna över ”själens och andens mordbrännare” – det vill säga människor som värnar om sina nationer – så att de utan protester och drivna av vettlös skrämsel ska underordna sig de trettios dramatiska floskler och globalistiska agenda och rösta för ett ännu mer maktfullkomligt EU med ännu hårdare styrning av nationalstaterna.

”Europa är i fara. Europa är under attack inifrån av falska profeter, som är berusade av förbittring och yra av sina nya chanser att stå i rampljuset” får vi veta. De ”falska profeterna”, det är fosterlandsvännerna, människor som har fått nog av överstatlighet och EU-tyranni och ser nationalstaterna som en förutsättning för att bevara demokrati och självständighet.

Nu ska den lede Fi utmålas som den stora faran som får Europa att brinna. Det är ingen slump att stora europeiska dagstidningar på vänsterkanten publicerar uppropet på en given signal; bland andra brittiska The Guardian, italienska La Repubblica, spanska El País och Público, tyska Die Welt (som obegripligt nog sällar sig till vänsterpressen), schweiziska Le Temps, nederländska NRC Handelsblad, norska Aftenposten, ungerska Népszava, polska Gazeta Wyborcza, danska Politiken, tjeckiska Hospodářské noviny och belgiska La Libre Belgique. 

Och – givetvis – Dagens Nyheter. Var ska sleven vara om inte i grytan? Full attack på bred front – koordinerat, centralstyrt och välsmort: en samlad påverkanskampanj från resursstarka opinionsbildare, riktad mot Europas befolkningar.

De 30 undertecknarna vet redan hur EU-valet kommer att gå. Det blir rena katastrofen:

”Dessa val kommer att bli de mest förödande vi någonsin varit med om. Seger för sabotörerna; skam för dem som fortfarande tror på Erasmus, Dantes, Goethes och Comenius arv; förakt för intelligens och kultur; explosioner av främlingsfientlighet och antisemitism; katastrof.”

De 30 ”intellektuella” drar sig alltså inte för att åberopa kända personer ur Europas framstående kulturella arv som argument för den katastrof som väntar om vi inte ger EU och globalisterna ännu mer makt. Argumentet är inte bara tunt, det är genomskinligt och skamligt ohederligt. Såvitt jag vet uträttade såväl Erasmus och Dante som Goethe och Comenius (1592-1670) sina kulturgärningar långt innan EU ens var påtänkt.

”Men hur kan moderna vänsterintellektuella åberopa sig vara andliga arvtagare till Dante, som mer än någon annan representerar medeltidens kristna världsåskådning?” frågar sig Christian Skaug i en artikel på den norska sajten document.no.

Ja hur?

Europa har ett världsunikt och framstående kulturellt arv. Europa är den västerländska kulturens vagga. Konst, arkitektur, musik och litteratur har vuxit fram under årtusenden, med antikens Grekland och det romerska riket som grund. De har utvecklats i europeiska nationalstater och kejsardömen under medeltid, renässans, barock, rokoko, nyklassicism, romantik och andra utvecklingsperioder fram till vår tid.

Johann Sebastian Bach (1685-1750), Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791), den åberopade Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832), Cezanne, van Gogh eller Leonardo da Vinci (1452-1519) exempelvis hade inte den blekaste aning om att en stor institution kallad EU långt efter deras död skulle komma att växa sig till en gigantisk makt-amöba som tillskansade sig alltmer makt och bestämmanderätt över nationalstaterna och styrde alltmer över européernas huvuden.

Vad visste Michelangelo (1475-1564) om EU? Platt intet.

De här konstnärerna skapade bara sin konst, den oumbärliga kultur, den otroliga skatt av konst, musik och litteratur som är en integrerad del av medvetande och identitet för var och en som har vuxit upp i och lever i ett europeiskt land.

Franska grottmålningar daterade till cirka 30 000 – 15 000 år före Kristus finns bevarade, och den världsberömda skulpturen Venus från Willendorf uppskattas vara gjord i Österrike 24 000 – 22 000 år före Kristus.

Besinna det! Betänk det i skenet av de här alarmisterna som inte vill något hellre än att ta vår kultur och historia ifrån oss och förvandla alltihop till en historielös multinationell, global sörja, styrd av en världsregering som aldrig skulle släppa fram en Bach eller Michelangelo.

Bach skulle antagligen avfärdas som representant för vit patriarkal övermakt, och Michelangelos konst med avbildade nakna människokroppar skulle förmodligen bannlysas av hänsyn till islam.

”Det som står på spel här, trefjärdedels århundrade efter att fascismen besegrats och trettio år efter Berlinmurens fall, är en ny strid om civilisationen” trumpetar de trettio alarmisterna.

Jaha ja. Bingo!

Där lyckades de få med både ”besegrad fascism”, Berlinmurens fall (som sörjdes av många gråtande vänsterintellektuella 1989) och ”civilisationen”. De tar sig alltså rätten att omskapa betydelsen av ordet ”civilisation”. Över huvud taget tar de trettio globalisterna till ett välkänt trick hos människor som vill tillskansa sig ännu mer makt: de omtolkar och förändrar språket och ordens betydelse så att de ska passa deras syften.

Vad är en civilisation? Ett samhälle, en kultur som byggs av många människor tillsammans, grundat på deras uppfattning och värderingar om hur ett samhälle ska vara för att fungera.

”Intellektuell” är inte liktydigt med ”intelligent”.

Fler exempel på språkmissbruk, med mina tolkningar tillagda:

”Europa är i fara. Huset Europa brinner.”

Betyder: Vi är livrädda för att förlora vår makt. Vi vill fortsätta bestämma över  det Europa som vi anser tillhör oss.

”Europa är under attack inifrån av falska profeter.”

Falska profeter är alla som inte tycker som vi.

”Vi drunknar i populismens vågor.”

Oj oj oj! På med korkbältena! Populism betyder folkstyre. Outhärdligt för dem som vill ha en centraliserad makt som de själva är en del av. Kan säkert upplevas som hot om drunkning när man kippar efter den maktkorrumperade luft som man tog för given.

Men 1930-talet – har de verkligen glömt det? Nej då. Globalisterna vet exakt vilka knappar de ska trycka på, så på slutet kommer det:

”En utmaning vi inte mött sedan 1930-talet – ett utmanande av den liberala demokratin och dess värden.”

Så var det sagt.

Det kommer att bli ”explosioner av främlingsfientlighet och antisemitism; katastrof” också. Bara så att ni vet vad som kommer att hända om Europas befolkningar får någonting att säga till om gentemot EU:s maktfullkomliga byråkrati av icke folkvalda autokrater.

”Det är möjligt att leva i en nation utan att vara nationalist. Det är till och med möjligt för en nations maktelit att vara emot nationalismen. Men det är ett sluttande plan. En maktelit som inte förstår sambandet mellan nationalism och demokrati är inte kompetent att leda en stat, utan då inträder ett sönderfall. Sverige är ett skrämmande exempel på såväl en inkompetent ledning som på ett pågående sönderfall” skriver professor Karl-Olov Arnstberg på bloggen Invandring och mörkläggning.

Uppropet från Europas publicistiska elit vittnar om total panik. De inser att de är på väg att förlora greppet om politiken, om människorna. Vi måste förstå chocken hos kommunister, liberaler och annat löst vänsterfolk som i decennier har vant sig vid att ha ett storslaget monopol på yttrandefriheten och den politiska makten. Förstå upprördheten hos dem som bara har behövt skrika ”rasist”, alternativt ”fascist” eller ”nazist” för att effektivt få tyst på all kritik och opposition.

”Inför det kommande EU-valet i maj är det panik i lägret. Nya siffror visar att Europas högerpopulister aldrig har varit starkare än under 2018 – och alla partier är överens om att ovanligt mycket står på spel i EU-valet i maj” skriver Svenska Dagbladet.

Det är en chock vars skälvningar på Richterskalan redan har uppfångats av Europas maktfullkomliga åsiktselit. Alla var ju övertygade om att vänstern hade livstidsabonnemang på formuleringsprivilegiet. Den kultur- och medieelit som aldrig har tänkt sig något annat än att de själva ska ha ett självklart och oinskränkt åsiktsmonopol ända-in-i-evigheten kämpar nu med paniksyndrom och trevar desperat efter whiskyn och bensodiazepinerna.

Det verkliga hotet mot Europa och den europeiska civilisationen talar denna elit inte om. Det är migrationen från underutvecklade länder i Afrika och Mellanöstern, en välståndsmigration av lycksökare som vill ta del av den europeiska välfärden men har inget eller ytterst lite att tillföra.

Det är migrationen som slår den stora kilen rakt genom Europa, genom EU:s centralbyråkrati och de europeiska parlamenten. Det är migrationen från framför allt muslimska länder som håller på att underminera europeisk kultur och europeiska värderingar. 

För att ni ska förstå hur den här intellektuella globalisteliten tänker ska jag ge ett smakprov ur en intervju med en av uppropets undertecknare, Anne Applebaum. I september 2016 skickade Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski  ut Moskvakorrespondenten Anna-Lena Laurén till Applebaums hem i Polen, där hon lever tillsammans med sin man, den polske före detta försvarsministern, utrikesministern och talmannen Radosław Sikorski.

”Folk, särskilt unga människor, lyssnar inte längre på etablerade partier. Det beror på de sociala medierna. De har underminerat traditionella auktoriteter – traditionella tidningar, traditionella politiker. Därför bör anonymiteten på sociala medier avskaffas” sa Anne Applebaum i DN-intervjun. Hon jämför sociala medier med radions roll på 1920- och 30-talen.

”Det tog oss några decennier att förstå hur vi skulle motarbeta den här sortens budskap som så lätt nådde folk via radion. Sociala medier har samma slags förvirrande och undergrävande effekt på dagens politik.”

Det är de sociala mediernas fel att politiker som Donald Trump, Marine Le Pen och Geert Wilders har blivit så populära, anser Anne Applebaum.

Hon uttrycker alltså – utan problematisering – den odemokratiska åsikten att politikerna borde upphäva anonymitetsskyddet, om inte Facebook och Twitter ”tar sitt ansvar” och gör det. Precis som i de totalitära diktaturer som avskaffade åsikts- och yttrandefriheten.

Chocken för Anne Applebaum och hennes likasinnade när Europas befolkningar reser sig måste kännas svår. Det är i det skenet vi ska se det panikartade utspelet från de 30 globalisterna. Den makt, det formuleringsprivilegium som har varit garanterat för de här människorna i mer än 50 år, är plötsligt inte självklara längre. Den stora revolution som Internet har medfört har gjort en värld av information och debatt tillgänglig för miljarder människor. Vi befinner oss i ett hittills aldrig skådat, totalt omvälvande skede av upplysning, kunskaper och insikter. Och det går fort!

Den makt- och åsiktselit som hittills har suttit ostörd på sina troner och taburetter känner – helt korrekt – sin makt och sina privilegier hotade – och får panik. Jorden skakar under dem. Skalvet luckrar upp gamla ingrodda maktstrukturer som länge har präglats av elitens självgoda arrogans och föraktet för andra människors åsikter.

Denna elit känner desperation över att allt snabbare tappa mark till alternativa politiska partier och till alternativmedia. De vet att deras åsiktsmonopol och formuleringsprivilegium håller på att gå förlorat, och de är skräckslagna över maktförlusten, eftersom de saknar förmåga att orientera sig i ett landskap där de inte själva håller i taktpinnen.

För dem är det helt okej att allt fler av Europas kvinnor våldtas av invandrare, att åldringar utsätts för bestialiska rån och bedrägerier av kringresande ligor i den fria rörlighetens namn, att islamiseringen breder ut sig och tar alltmer av våra fri- och rättigheter ifrån oss.

De tycker att det är värt det. De tycker att det är självklart att andra människor ska betala deras frihet med sin egen ofrihet. Själva betalar de ingenting av priset för sina vänsterliberala ideal och en okontrollerad utomeuropeisk migration.

Det är därför de hatar Internet, hatar bloggar, hatar poddar och alla avvikande röster. Därför kallar de oss ”hatsajter” i en gigantisk projektion. För det är de själva som hatar.

Därför skyr de inga medel att tysta oss. Inför EU-valet kommer de att visa upp hela sin skräckslagna arsenal. Vi kommer att få se många fler exempel än det här uppropet från trettio personer i den globala åsiktseliten.

Deras skräck handlar om att förlora den makt de så länge har tagit för given – makten över kunskapen och offentlighetens megafoner, och därmed makten över det politiska inflytandet.

Men vi vanliga medborgare har också ett val.

Att inte låta oss skrämmas.

Att inte låta oss manipuleras.

Att stå upp för våra ideal och värderingar.

 

De trettio kulturpersonligheternas upprop

”Trettio europeiska författare och filosofer, däribland Svetlana Aleksijevitj, Elfriede Jelinek, Salman Rushdie, Roberto Saviano och Ian McEwan skriver i dag i DN ett upprop för Europas framtid.”

”Europa är i fara.

Från alla håll kommer kritik, förolämpningar, övergivanden.

Nog med att bygga Europa! Låt oss återknyta till vår ”nationella själ”! Återupptäcka vår ”förlorade identitet”! Sådan är agendan som delas av de populistiska krafter som sköljer över kontinenten. Som om själen och identiteten inte oftast var en produkt av demagogernas fantasier.

Europa är under attack inifrån av falska profeter, som är berusade av förbittring och yra av sina nya chanser att stå i rampljuset. Europa är övergivet från andra sidan Engelska kanalen och andra sidan Atlanten av de två mäktiga allierade som två gånger räddat kontinenten från självmord. Europa är sårbart för de allt mer oblyga påverkansoperationerna från Kremls huvudman. Europa som idé, vilja och symbol faller sönder framför våra ögon.

Sådant är det skadliga klimat som, i maj 2019, kommer att omge Europaparlamentsvalen. Såvida saker inte förändras, såvida inget dyker upp för att fördämma det stigande, svällande, enträgna tidvattnet, såvida kontinenten inte snart drabbas av en ny motståndsanda, så kommer dessa val att bli de mest förödande vi någonsin varit med om. Seger för sabotörerna; skam för dem som fortfarande tror på Erasmus, Dantes, Goethes och Comenius arv; förakt för intelligens och kultur; explosioner av främlingsfientlighet och antisemitism; katastrof.

De som signerat denna text är bland dem som vägrar att resignera inför detta hägrande sammanbrott.

Vi räknar oss själva till de europeiska patrioter (en större grupp än många tror, men ofta, dessvärre, alltför tyst och uppgiven…) som förstår att det som står på spel här, trefjärdedels århundrade efter att fascismen besegrats och trettio år efter Berlinmurens fall, är en ny strid om civilisationen.

Vårt europeiska minne, vår tro på den stora Idé vi ärvt, som vi menar varit den enda kraft stark nog att lyfta Europas befolkning till en nivå högre än sig själva och sitt krigiska förflutna, som förblir den enda kraft ärbar nog att avvärja de nya totalitära angreppen som påminner om medeltidens elände – allt detta förbjuder oss att ge upp.

Därför denna inbjudan till en ny rörelse.

Därför denna vädjan om att agera under den valkväll vi vägrar ge bort till dödgrävarna.

Därför denna uppmaning att än en gång höja facklan för ett Europa som, trots sina misstag, sina snedsteg och sin sporadiska feghet, förblir ett andra hem för varje fri man och kvinna på planeten.

Vår generation gjorde fel.

Precis som Garibaldis anhängare på 1800-talet som upprepade, som ett mantra, ”Italia farà da sé” (”Italien tar hand om sig självt”), trodde vi att kontinenten skulle enas av sig själv, utan att vi ansträngde oss, utan vårt arbete.

Vi har levt med illusionen av ett nödvändigt Europa, ett Europa inristat i sakernas själva natur, ett Europa som skulle bygga sig självt utan att kräva något av oss. För så var, intalade vi oss själva, ”historiens riktning”.

Vi måste klippa banden till den här känslan av tursamhet.

Vi måste avfärda detta tanklösa, otänkta och själlösa Europa.

Vi har inte längre något val.

Vi måste nu förmå ett Europa eller drunkna i populismens vågor.

När vi möts på flera fronter av enväldiga, identitära attacker, måste vi återupptäcka frivilligt politiskt engagemang eller acceptera att sjunka ned i förbittring och hat.

Det är angeläget att vi nu slår larm om själens och andens mordbrännare som, från Paris till Rom, med mellanlandningar i Barcelona, Budapest, Dresden, Wien eller Warszawa, leker med frihetens eld.

För det är vad som står på spel: bortom det märkligt uppgivna Europa som anas vid horisonten, bortom det sviktande europeiska samvete som hotar rasera allt som en gång gjort våra samhällen starka, hederliga och framgångsrika, ligger en utmaning vi inte mött sedan 1930-talet – ett utmanande av den liberala demokratin och dess värden.”

Copyright: Libération/Bernard-Henri Lévy. Översättning: Hanna Fahl.

Texten publiceras också i bland annat The Guardian, La Repubblica, El País, Público, Die Welt, Le Temps, NRC Handelsblad, Aftenposten, Népszava, Gazeta Wyborcza, Politiken, Hospodářské noviny och La Libre Belgique.

 

LYSSNA

SR P1 God morgon Världen: Helena von  Zweigbergk upplever sin stund på jorden när hon läser de 30 globalisternas upprop.

 

---

 

Tillförde den här artikeln dig någonting? Gav den dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.

Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC-kod ELLFSESS

Varmt tack för din gåva!