Hurra, vi har gjort oss av med en kund!

Idag bjuds det extra fint fika på banken. Prinsesstårtan från det närbelägna konditoriet står på bordet och lyser förföriskt med sitt gröna marsipantäcke och en rosa marsipanros i mitten.

Här ska firas!

På marsipanet står det skrivet med sirlig skrift i chokladglasyr:

”Hurra – en kund mindre!”

Alldeles intill tårtan står några väl kylda flaskor mousserande vin från det likaledes närbelägna Systembolaget. En inte alltför dyr sort, det skulle sticka i ögonen på en bank som vill uppvisa en folklig profil.

Bankchefen harklar sig och anlägger en blygsam min. Han har övat länge på den hemma framför badrumsspegeln. Med lätt rodnande kinder tar han till orda.

Den enes död, den andres bröd

– Som ni förstår har jag samlat er idag för att vi har någonting att fira i tider av inflation, höga räntor och sjunkande kronvärde. När tillfället kommer ska vi ta det. Vår bästa tid är nu. Fortfarande gäller den gamla gyllene regeln ”Den enes död, den andres bröd”.

– För oss i banknäringen, rekapitulerar bankchefen, kan jag inte påminna mig att tiderna har varit så här gynnsamma sedan finanskrisen 2008-2009. Ja, det var många som fick gå från hus och hem då, men vi tjänade pengar. Mycket pengar.

Framtiden handlar om kundselektion

-Idag kan jag glädja er, kära anställda, med något som verkligen är värt att fira. Vi har – det vill jag betona – med stor ansträngning och tidsödande, kostsamma insatser gjort oss av med en trogen kund.

-Jag vill särskilt poängtera personalens hängivna deltagande i trakasserierna av misstänkta penningtvättare bland vad som lättviktigt kallas ”vanligt folk”, alltså helt vanliga anställda, småföretagare, föräldralediga och pensionärer som inte ens kan stava till penningtvätt och har fullt sjå att få ekonomin att gå ihop varje månad.

Bankchefen gjorde en paus.

-Som vanligt är vi trendsättare. Framtiden i vår bransch handlar om kundselektion – att kasta ut obekväma kunder och värna om dem som gör som vi vill och aldrig besvärar oss med frågor eller har en egen åsikt. Gemensamt ska vi skaka lössen ur vår fina fana!

– Den kund som vi äntligen har gjort oss av med har varit kund hos oss i mer än 20 år. Egentligen är hon en drömkund, en av människorna i den anonyma massa – vår kundstock – som gör det möjligt för oss att kvittera ut våra höga löner. Hon är, måste man säga, extremt, nästan onormalt skötsam. Hon sköter sin ekonomi exemplariskt, tycks aldrig ha missat en faktura eller lyckats dra på sig en enda betalningsanmärkning fast hon närmar sig 80 år. Den gamla stammen, om ni minns. Hederligheten själv.

-Ja, faktum är att det verkar så osannolikt att jag har satt några av er på att fingranska hennes ekonomi för att om möjligt hitta något fuffens. Men det har inte gått att hitta minsta lilla fel, mer än att jag har hört någon av er undra hur människan kan leva på sin pension.

Såna kunder vill vi inte ha. Ut med dem bara!

-Den här kunden är alltså en pensionär i 80-årsåldern. Av hennes saldon, som vi noggrant har granskat, framgår att hon har enkla vanor. Det mesta av hennes pension verkar faktiskt gå åt till räntorna på bolånet som hon betalar till oss, till mat, elräkningar, sjukvård, mediciner och färdtjänst. Inget lyxliv precis. Men sådana aspekter som hederlighet och ekonomisk noggrannhet kan vi ju inte väga in i vår kundselektion. Vi ska akta oss för att bli sentimentala, det är inte det vi tjänar pengar på.

-Eftersom vi inte har lyckats hitta några ekonomiska angreppspunkter på kunden måste jag i ärlighetens namn påpeka att hon, trots sin höga ålder, utövar en för oss högst irriterande verksamhet på nätet genom att skriva samhällskritiska krönikor och göra poddar. Sånt gillar vi inte här på banken. Det kan spridas rykten om att vi har kunder som är rasister, stöder koranbrasor eller är konspirationsteoretiker. Det spelar ingen roll att det är lögn. Såna kunder vill vi inte ha. Ut med dem bara!

Lagen har gett banken helt nya möjligheter

-Som ni alla i rummet vet är vi skyldiga att följa lagen om penningtvätt och finansiering av terrorism.

Bankchefen uppvisar en min av påtaglig nöjdhet. Han poängterar att lagen om penningtvätt har gett banken en ny roll och helt nya möjligheter som han aldrig kunnat drömma om i hela sitt liv. Ja, hela bankväsendet lever upp och har fått en ny mening med sin existens!

”Avdelningarna för efterlevnad av byråkratiska krav har exploderat. Danske Bank har nu en efterlevnadskommissarie per företagsrådgivare.

SEB har investerat 250 miljoner kronor i denna nya privatiserade byråkrati. Nordea har anställt 1 600 apparatchiks vars enda uppgift är att följa denna politiska pålaga” citerar bankchefen den kontroversielle skribenten Hanif Bali, vars ledare han som hastigast råkat läsa i Expressen.

Bankchefen är inte säker på vad apparatchik betyder, men något chict är det nog.

Dessvärre, noterar bankchefen, verkar det inte gå att hitta någon penningtvätt eller de stora bedragarna, trots bankernas nitiska, nypåtagna roll som filial till östtyska Stasi. Bara en ynka procent av transaktionerna i EU fryses eller konfiskeras, en siffra som har varit konstant år efter år.

– Vissa, extra finkänsliga anställda upplever måhända bankens nya roll som illamåendeframkallande tentakler av Stasi eller sovjetiska Komintern, men det får de faktiskt försöka komma över. Vi ska inte vara blödiga, säger bankchefen, och man anar en skärpa i hans röst.

Vi är den djupa statens bläckfiskarmar

-Vi är helt enkelt Skatteverkets och den djupa statens bläckfiskarmar med rätt att gräva djupast ner i våra kunders handväskor och plånböcker, fingranska dem inpå bara skinnet och systematiskt – jag upprepar systematiskt – misstänkliggöra hederliga stamkunder och fattigpensionärer och behandla dem som garvade penningtvättare och samvetslösa finansiärer av terrorism.

-Vem vet vad en pensionär kan hitta på när han eller hon har tittat färdigt på veckans Let’s dance och både har tråkigt och en massa tid över för att i smyg sitta och finansiera terrorism worldwide? Eller tvätta pengar åt gängkriminella barn som mördar på kontrakt?

Vi har äntligen fått ett redskap för att göra oss av med kunder som vi aldrig har gillat

-Med lagens floskel om ”kundkännedom” eller KYC (Know Your Customer) som förevändning kan vi här på banken släppa loss hela vårt inneboende godtycke. Hela vårt inre register! Vi kan låta vår avsky för vissa typer av människor blomma fritt och verkligen klämma åt dem tills de kippar efter luft och ber om nåd. Jag upprepar: vi har makt. Vad kan en människa ta sig till om banken kastar ut honom eller henne och stänger hans eller hennes konton? Ingenting!

-Vi har äntligen fått ett redskap för att göra oss av med kunder som vi aldrig har gillat! Fattiga jävlar som bara utnyttjar våra tjänster och aldrig lyckas få ihop ett sparkapital som vi kan sätta sprätt på! Med statens välsignelse som stöd för våra gummiryggar kan vi hämnas gamla oförrätter och baka ut gamla surdegar! Vi har makten på vår sida!

I de lugnaste vattnen går de största fiskarna

– I de lugnaste vattnen går de största fiskarna! Vi får aldrig förledas tro att en fattigpensionär som mödosamt stultar fram med rollator har rent mjöl i påsen.

Han kan mycket väl ha tvivelaktiga utlandsaffärer, som till exempel att samvetslöst skicka några tusenlappar till ett barnbarn på semester i Thailand. Sådant tolererar vi inte.

Det räcker inte för oss att vi har jagat ut kunderna på gatan

-Den kund som helt omotiverat kommer och sätter in några tusenlappar i kontanter ser vi genast som en presumtiv penningtvättare av värsta sort. Det räcker inte för oss att vi har jagat ut kunderna på gatan, där de får stå i storm och hällregn för att ta ut kontanter ur en bankomat. Eller att vi tar varje förfrågan om kontanter som en personlig förolämpning, för att inte säga en ren krigsförklaring.

-Ibland tvingas vi som ni vet tillgripa tredjegraden-förhör. I totalitära diktaturer har man haft goda erfarenheter av sådana. De har alltid lett till resultat. Det har dessutom inneburit att vi fått träna upp slumrande retoriska talanger som vi inte visste att vi hade.

-Skulle det – jag säger detta som en ren hypotes – visa sig att vi skrämmer bort kunderna, att de lämnar banken i protest mot den otrevliga och kränkande behandling vi ger dem, och vi drabbas av kundflykt, har vi beprövade medel att tillgripa. Vi kan till exempel muta dem med ränterabatter. Det brukar aldrig slå fel.

ANNONS

Folk måste lära sig inse att deras pengar tillhör oss

-Ännu mer misstänkt är det om kunden tar ut pengar. Folk måste lära sig inse att deras pengar tillhör oss, och att vi ser det som en brottslig handling om kunden gör anspråk på sina egna pengar. Finns det en mer upprörande syn än en kvinna som skamlöst står och vittjar en bankomat på pengar? Vad ska hon ha dem till? Det är inte hennes sak, det är vår!

De flesta i bankens fikarum har nu ätit sin första bit prinsesstårta och är i full färd med att hugga in på den andra. Några av dem har tvingats hoppa över lunchen för att hinna misstänkliggöra några gamla kunder som trodde att det gick för sig att bara promenera in och ta ut slantar att ge till något barnbarn som fyller år. Så otroligt naivt! Ett sådant beteende måste med kraft motarbetas! Och alltid dessa barnbarn!

Kaffebryggaren måste laddas igen. Bankchefen tvekar några sekunder innan han fortsätter:

-Jag hörde talas om en kund som kom in på ett av våra kontor och ville sätta in några tusenlappar på sitt konto. Kassörskan frågade, helt enligt reglerna, var han hade fått pengarna från.

Mitt i en kö med andra kunder svarade han med hög röst:

-Jag har sålt mig, dyrt. Vill du se bilder?

Kassörskan blev så illa till mods av händelsen att hon var tvungen att ta ledigt resten av dagen. Ska vår personal behöva stå ut med sådan chikan när de bara sköter sitt jobb och gör vad staten ålägger oss?

Den sista biten prinsesstårta är uppäten. Kaffebryggaren är tömd. Så är även bankchefens repertoar. Han är en man som är mycket nöjd med sig själv. Nu har han sparkat ut ytterligare en hederlig och trogen stamkund. Han kommer att sova gott i natt.

Han har inte besvarat en enda av kundens frågor.

Han har inte bemött ett enda av kundens argument.

Det känns bra i innersta maktmärgen. Kundselektionen fortsätter.

Nu ska han bara initiera bankens nästa projekt, som är av praktisk natur. Bankens fasad, ja hela stommen behöver snyggas upp en aning. Förfallet har gått fortare och är mer djupgående än vad han har insett.

Strängt taget borde faktiskt hela huset rivas.