Sommaren 1955 var sommaren då solen alltid sken. Det vet jag alldeles säkert. Jag var tio år gammal, och det var mitt livs bästa sommar som aldrig fick ta slut.
På LarsHansgården i Hälsingland härskar matriarken Tant Frida med fast hand över djur och människor, jord- och skogsegendomar. På gården bor också hennes vuxna barn och deras familjer, precis som i tv-serien Dallas.
Sommaren 1955 var sommaren då solen alltid sken. Det vet jag alldeles säkert. Jag var tio år gammal, och det var mitt livs bästa sommar som aldrig fick ta slut. Jag var ett stadsbarn som fick komma ut på landet. Det var den sommaren jag förstod vad livet kunde vara när det var som bäst.
Om framtiden visste jag ingenting.
Minnet är en opålitlig vän. Vi vet alla att vi har en benägenhet att lägga till och dra ifrån i våra minnen, att försköna eller förvärra. Men vissa minnen skimrar i ett självklart, oföränderligt ljus där ingenting behöver läggas till eller dras ifrån.
För mig är sommaren 1955 omgiven av det där magiska ljuset i minnets arkiv.
Ett mer praktfullt fiasko för social ingenjörskonst än ”Gift vid första ögonkastet” i SVT 1 är svårt att tänka sig. Inte ett enda av de ihopmatchade paren vill leva tillsammans.
Samtidigt pågår andra människors liv och verklighet i det tysta, långt från tv-kameror. Skilda perspektiv ger relief åt varandra. Jag försöker spegla båda.
Vad är ondska? Varför vill vi aldrig inse att ondskans gärningar aldrig leder till något gott? Utifrån en svart-vit bild av världen och oss själva förlägger vi gärna ondskan utanför oss själva; hos en enskild person, en politisk åsikt eller en hel nation.
Men ondskan finns inom oss alla. Den kan aktiveras om de yttre omständigheterna är de rätta, och resultera i hat och massmord. Vägen dit har tre steg: demonisering, stigmatisering och avhumanisering.
I min nya podd löper två berättelser om ondska, ”Hannas hemlighet” och ”Ett hjärta av sten”, parallellt med faktaavsnitt om ondskans mekanismer och förfärliga resultat: minst 220 miljoner dödsoffer, fyra gånger fler än de som dött på slagfälten.
Berlin sent 1950-tal. Den 15-årige skolpojken Michael möter den 36-åriga, gåtfulla Hanna och blir häftigt förälskad. Han är ett barn, men hon förför honom, och de inleder ett förhållande. Deras möten följer en ritual: högläsning, bad, älska med varandra.
Våren är ovanligt kall, och ännu har jag inte hört det omisskännliga ko-koandet på avstånd. Men vilken dag som helst kan vi höra det. Efter en lång flygtur från Afrika är göken tillbaka på våra nordiska breddgrader igen och låter höra sitt karaktäristiska tvåtonsläte – ljudet som många av oss tycker om att höra för att det är så starkt förknippat med vårens ankomst.
Men sanningen bakom gökens lockrop är en brutal historia om ockupation, falsk identitet, massmord, etnisk rensning och att kallblodigt ställa grupp mot grupp.
Som traditionen bjuder återpublicerar jag i maj min krönika ”Gökens förlorade värdegrund”.
”Rasmus Paludans aktion (att bränna koranen) avslöjar något viktigt: det finns stora grupper av svenska medborgare som förbehåller sig rätten att ta till våld mot samhället, polisen, demokratin och yttrandefriheten om samhället inte åtlyder deras moraliska koder och interna lagar.
Alla som har önskat islam hjärtligt välkommen in i den svenska demokratin är livrädda för den verklighet Paludan avslöjar, för då har de också ansvaret både för upploppen och för Sveriges djupa kris. Därför måste Paludan till varje pris stoppas.”
Det skriver den norske författaren, musikern, politikern och samhällsdebattören Kent Andersen i den här islamkritiska texten på document.no, som jag har översatt från norska.
I påskupploppen 2022 skadades mer än 100 poliser i våldsamma angrepp från muslimska aktivister. Islam visar sitt sanna ansikte, menar den norske författaren Kent Andersen.
På skärtorsdagen begick jag ett fruktansvärt misstag. Jag kastade min trogna Husqvarna symaskin, modell zig-zag 1020 från 1967, på återvinningsstationen.
När jag kommit hem och hade tänkt efter några timmar drabbades jag av de djupaste kval och ruelse. Vad hade jag gjort?
Jag sliter mitt hår! Jag grillas på ångerns glödande brasa! Jag brukar inte fatta oöverlagda beslut, så vad hade fått mig att med berått mod köra till tippen med en av mitt livs käraste skatter? Min ständiga följeslagare och oumbärliga vän?
Fortsätt läsa ”Inte utan min symaskin! Om lusten att skapa och apparaterna i våra liv UPPDATERAD!”
”Aldrig har jag älskat vår gamla jord mer än under dessa sista år före första världskriget, aldrig hyst större förhoppningar om ett enat Europa, aldrig trott mer på dess framtid. Tron på de oavbrutna ”framstegen” hade samma kraft som en religion.
Damerna hade kastat korsetterna. Cykeln, bilen och de elektriska tågen hade förkortat avstånden och skänkte världen en ny rumsuppfattning.”
En samling citat ur den österrikiske författaren Stefan Zweigs (1881-1942) sista bok, ”Världen av i går” från 1943, av vilka många är giltiga än i dag.
1914 var kriget ett faktum, och det skulle pågå i fyra och ett halvt år. Zweig upplevde två världskrig.
”Nu var det endast en fråga om årtionden innan man skulle övervinna den sista ondskan och brutaliteten. Fred och trygghet skulle komma hela mänskligheten till del. Inte ens det största problemet – den utbredda massfattigdomen – föreföll längre olösligt.
Fortsätt läsa ””Aldrig hade Europa varit starkare, rikare, skönare””
En äldre kvinna attackerar aggressivt en medpassagerare ombord på ett plan i USA – för att han bär en Trump-t-shirt. Hennes agerande utgör enligt kaptenens bedömning en säkerhetsrisk. Hon måste avlägsnas innan planet kan lyfta. Hon vägrar. Polis måste tillkallas. Flighten försenas.
Videon visar ett stycke vardagsdramatik som säger väldigt mycket om det samhällsklimat vi lever i. Jag gör en liten analys.
Scenen är ett plan från Alaska Airlines med destination Seattle, USA. I raden med tre säten sitter två män och en äldre kvinna i mitten. Det framgår inte från början, men mannen på hennes högra sida är hennes make.
Fortsätt läsa ”Åsiktsfanatiker avvisas från flight av polis – hon är en säkerhetsrisk”
Sveriges befolkning byts ut i allt snabbare takt.
Färsk statistik från SCB, Statistiska Centralbyrån, återgiven av Tobias Hübinette, visar att 34,04 procent av samtliga folkbokförda invånare i riket den 31 december 2021 hade någon form av utländsk bakgrund.
Mer än var tredje invånare. Ingen kan längre förneka att det är ett befolkningsutbyte som pågår.
(Om du inte vill lyssna utan föredrar att läsa texten hänvisar jag till föregående blogginlägg).
Den här podden bygger på en text som jag skrev 2012 och som jag har uppdaterat med aktuella siffror och statistik. Men har någonting annars förändrats på tio år?
Har vi vant oss vid gängskjutningar, gruppvåldtäkter och förnedringsrån och accepterat att bli utbytta som befolkning?
Julia Caesar 