Det var vintern och våren då jag nästan dog. Oräkneliga svimningar varje dag, utan att jag förstod varför. De visade sig bero på att hjärtats sinusknuta inte orkade arbeta längre. Hjärtat stannade några sekunder i taget, det var då jag svimmade. ”Bradykardi” heter det på medicinskt fackspråk.
Ända tills helt nyligen har jag mått som höstljungen på bilden här ovanför. Helvissen. Död.
Fortsätt läsa ”Blommor är bra för hjärtat och hjälper kanske mot corona-leda”
Treåriga Esmeraldas mamma, åtalad som misstänkt för mord på sin dotter, minns ingenting av omständigheterna kring flickans död. Först flera veckor efter att hon häktats förstod hon att dottern var död, uppger hon i den pågående mordrättegången i Norrköpings tingsrätt.
Ungefär två dygn gick efter Esmeraldas död innan polisen den 30 januari hittade flickans kropp, inlindad i sex lager tyg, filtar och plast. Vad som hände under de två dygnen säger mamman att hon inte vet. Hon var borta i drogdimmor.
Den 40-åriga mamman har konsekvent nekat till brott. Men från att först ha berättat detaljerat vad som hände har hon i senare förhör sagt att hon bara haft ”en förnimmelse av” att Esmeralda ramlar och slår sig i badrummet. Hon tar lugnande narkotikapreparat. Sedan blir allt ”som en dimma”.
Fortsätt läsa ””Lilla hjärtats” mamma minns ingenting av mordet”
Pingst är hänryckningens tid. Esaias Tegnér myntade begreppet i en dikt från 1820. Det är inte lätt att vara hänryckt under en coronapandemi, men jag vill bjuda mina läsare på hänryckning som utspelade sig för nästan 100 år sedan. 1928 låg världen öppen mellan två världskrig, och nästan allting var möjligt.
Pingsten 1928 firar min mormor (1896-1950) och morfar (1893-1941) och deras vänner, liksom tusentals andra på en klassisk festplats, Laforsen i Hälsingland. Bilden här ovanför förevigar deras pingstfirande för 92 år sedan.
Fortsätt läsa ”Pingsten 1928 står tiden stilla. Det är en underbar pingst”
Kalla mig gärna naiv. Men det finns saker som jag inte förstår. Allt fler företeelser lämnar mig i förundran, och jag misstänker att de kommer att öka i antal. Jag dristar mig också till att tro att det är en upplevelse som jag delar med många.
Jag börjar inse att en förmodligen hög andel människor dör med en stark känsla av förundran, obegriplighet och främlingskap. En känsla av att de förstår sig så lite på den här världen att de gör bäst i att lämna den.
Låt mig börja med något så trivialt som koltrasten, denna trivsamma stannfågel (i södra Sverige) som sjunger så vackert för oss. Koltrasten blir gärna bofast på samma ställe år efter år när den har hittat en plats där den trivs. Vi njuter av de vemodiga flöjttonerna i vårkvällarna. Men hur många har reflekterat över huruvida koltrasten har något minne?
Fortsätt läsa ”Saker som jag inte förstår (och heller aldrig kommer att försöka förstå)”
”Lilla hjärtat” lämnar mig ingen ro. Polisens förundersökning om mordet på treåriga Esmeralda är fasansfull läsning.
Två föräldrar som inte kan beskrivas som annat än psykiska vrak får det ena barnet efter det andra. Mamman får generöst med narkotikaklassade preparat utskrivna även under graviditet, och barnen föds med abstinens. Lagen (LVU) måste ovillkorligen skrivas om så att barnets behov sätts i centrum.
När Esmeralda dör är hon drogad av sina föräldrar. I hennes kropp finns minst fyra olika narkotikaklassade medel. Den lilla kroppen har mängder av skador av trubbigt våld, vilket vittnar om långvarig misshandel. Enligt den rättsmedicinska undersökningen har en skada i huvudet orsakat en hjärnblödning som tillsammans med narkotikapreparaten har lett till flickans död.
Nu inleds rättegången mot Esmeraldas 40-åriga mamma. Pappan, 45, avled i häktet i mitten av februari. Mamman står åtalad för mord (uppsåtligt dödande), alternativt synnerligen grov misshandel, brott mot griftefriden och narkotikabrott. Enligt åklagaren präglas misshandeln av flickan av ”särskild hänsynslöshet och råhet genom att gärningen riktat sig mot ett skyddslöst barn”. Mamman nekar till brott.
Fortsätt läsa ”Lilla hjärtat drogades och misshandlades till döds”
Som alla vet är det skolmedicinska etablissemanget inklusive läkarkåren, Läkemedelsverket och Livsmedelsverket fientligt inställda till vitaminer och andra kosttillskott. Man drar sig inte ens för att fnysa åt, håna och förlöjliga patienter som ställer frågor i ämnet.
I själva verket är den medicinska professionen djupt okunnig om allt annat än det som läkemedelsindustrin tutar i dem, säger Lars Bern i det här programmet i Swebb-tv.
”Vitaminer behövs inte om man äter en varierad kost” brukar det heta. Men hur många gör det i dag?
Fortsätt läsa ”Lars Bern: ”Förkrossande dokumentation av nyttan med C- och D-vitamin i höga doser””
Vad formar människan till god eller ond? Är det maximal frihet som får oss att utveckla god samhällsmoral? Är godheten medfödd? Eller formas vi uteslutande av miljöfaktorer?
Det är frågor som filosofer och beteendevetare har slitit med i flera hundra år. Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, benar ut begreppen i den här krönikan, som jag publicerar med författarens tillstånd.
Av Karl-Olov Arnstberg
Summerhill heter en berömd internatskola i England som grundades 1921 och, så vitt jag vet, fortfarande är vid liv. Dess pedagogiska grundtanke är att människan till sin natur är god. Tvingar man inte eleverna på något sätt – de behöver inte ens komma till lektionerna – så utvecklar de av egen kraft en god samhällsmoral.
Den som först förde fram idén om människans naturliga godhet var 1700-talsfilosofen Jean-Jacques Rousseau (1712-1778). Men han levde inte precis som han lärde. Alla de fem barn som han fick med tjänsteflickan Thérèse Levasseur lämnades till ett hittebarnshem.
Fortsätt läsa ”Karl-Olov Arnstberg: ”Är människan god, ond, eller ett oskrivet blad?””
Sveriges Radios program ”Medierna” i P1 kallar sig själva ”mediegranskande”. Det är de inte.
”Medierna” är ett lydigt redskap för den politiska och mediala makten och lika angelägna som övriga statstrogna media om att med alla medel försöka oskadliggöra det stora hot som de ser i alternativmedia.
Vad redaktionen för ”Medierna” inte har förstått är att tiden har sprungit ifrån dem. I ”Mediernas” åsiktsbubbla har almanackan stannat på 2010. Men smutsiga tricks som fungerade för tio år sedan är inte gångbara längre. För er som har glömt – låt mig friska upp era minnen!
Fortsätt läsa ”Undermålig slaskjournalistik kallas ”mediegranskande””
Coronapandemin skördar fler dödsoffer inom äldreomsorgen än i någon annan grupp. Av dem som har dött i covid-19 är 90 procent 70 år eller äldre, visar siffror från Socialstyrelsen. Av dem har 76 procent bott på äldreboenden eller haft hemtjänst.
Den höga dödligheten bland äldre som får omsorgsinsatser är coronapandemins största misslyckande. Det är alla överens om. Men varför blev det så? Och vad kan vi lära oss av misstagen?
I sammanhanget är det värt att påminna om en gammal tumregel. Den lyder ungefär så här:
”Ett samhälles kulturnivå kan avläsas i hur man behandlar sina svagaste invånare.”
Med utgångspunkt från coronapandemin och de många döda i gruppen äldre uppvisar Sverige en mycket låg kulturnivå.
I går hörde jag den från min altan. Det omisskännliga ko-koandet på avstånd någonstansifrån. Efter en lång flygtur från Afrika är göken tillbaka på våra nordiska breddgrader igen och låter höra sitt karaktäristiska tvåtonsläte – ljudet som många av oss tycker om att höra för att det är så starkt förknippat med vårens ankomst.
Men sanningen bakom gökens lockrop är en brutal historia om ockupation, falsk identitet, massmord, etnisk rensning och att kallblodigt ställa grupp mot grupp.
Som traditionen bjuder återpublicerar jag i maj min krönika ”Gökens förlorade värdegrund”.
Fortsätt läsa ”Min mest ”rasistiska” krönika någonsin: Gökens förlorade värdegrund”
