När Jordan Peterson fick Annie Lööfs värld att rämna

Det skulle bli en vanlig, lättsam tv-show, var det meningen. En sådan som passar på fredagar när folk har fredagsmys och dricker vin och helst inte vill bli påminda om något komplicerat eller obehagligt.

Fredrik Skavlan har ägnat sig åt lättsamma tv-shower i näst intill en evighet. Alldeles för länge, han har urartat till en kliché. Konceptet är inarbetat och lätt att driva med, som i den här norska parodin.

Föga anade Skavlan att programmet den 26 oktober skulle bli en parodi på honom själv när han bjöd in den kanadensiske psykologiprofessorn Jordan B. Peterson som gäst till sin tv-show. Dessutom bjöd han in centerpartiets partiledare Annie Lööf.

Fortsätt läsa ”När Jordan Peterson fick Annie Lööfs värld att rämna”

Övergivna platsers skönhet

Jag hade aldrig hört talas om den belgiske piloten och fotografen Henk van Rensbergen, född 1968. Men så råkade jag hamna på en websida med bilder av övergivna platser. Sedan var jag fast.

Den gamla fiskeboden finns vid den kristallklara sjön Königsee, som anses vara Tysklands vackraste alpina sjö, belägen en bit söder om Berchtesgade nationalpark.

Fortsätt läsa ”Övergivna platsers skönhet”

Arkitektur, del 3: Hjärntvättade arkitekter ritar fula hus

Varför ritar arkitekter så fula hus att de inte ens själva vill bo i dem?
En orsak är att de under arkitektutbildningen utsätts för massiv hjärntvätt och kulturmarxistisk indoktrinering.

Nej, huset håller inte på att rasa. Det ska se ut så där. Putsegården i Lundby, Göteborg, ett exempel på den arkitektoniska modetrenden dekonstruktivism. Designat av What! Arkitektur.

Vem som helst kan invända mot påståendet att arkitekter ritar fula hus med argumentet att skönheten ligger i betraktarens öga. Det är sant, men vad beror det på att arkitekter ser skönhet där människor i allmänhet ser kyla, fulhet och ett brutalt formspråk?

Fortsätt läsa ”Arkitektur, del 3: Hjärntvättade arkitekter ritar fula hus”

I Allhelgonatid minns vi våra döda

Den tid när novembermörkret har kopplat ett grepp om oss är samtidigt en tid då vi minns våra döda. Vi tänker på dem som stått oss nära, och om vi har möjlighet smyckar vi deras gravar och tänder ljus som driver undan mörkret.

Det är en vacker sed, och vi ska värja den mot de kommersiella krafter som vill ersätta det här ögonblicket av andlighet, allvar och eftertanke med ytlighet och importerade seder som går ut på att klä ut sig och trycka i sig så mycket smågodis som möjligt.

Fortsätt läsa ”I Allhelgonatid minns vi våra döda”

Arkitektur, del 2: Arkitekterna ritar lådor – som de inte själva vill bo i

Hur vill du bo? Och hur bor du?
Skillnaden mellan dröm och verklighet är stor för de flesta av oss. Och skillnaden mellan arkitekternas modernistiska lådor och det vanliga bostadskonsumenter vill ha är ofta himmelsvid.

Detta är den andra artikeln av tre om arkitektur.

Arkitektkåren ritar fyrkantiga lådor åt andra – men väljer att själva bo i gamla klassiska hus. I det här blogginlägget kan du se prov på den speciella dubbelmoral som frodas bland arkitekterna. I den stora grupp hycklare i samhället som säger en sak och gör det motsatta intar arkitektkåren en framskjuten plats.

Bilderna kommer från föreningen Arkitekturupprorets hemsida.

Fulhetsrekord? En hög med staplade baracker mitt i den idyll arkitekten själv växte upp i.

Fortsätt läsa ”Arkitektur, del 2: Arkitekterna ritar lådor – som de inte själva vill bo i”

Arkitektur, del 1: Kulturmarxisternas mord på våra städer

I mer än ett halvt sekel har arkitekter i maskopi med politiker och byggherrar begått lustmord på våra städer. Gamla vackra stadskärnor har skövlats och ersatts med människofientlig mardrömsarkitektur i glas och betong. 

Det här är den första av tre krönikor om arkitektur.

Solna. Futuristisk husdröm för arkitekter. Arkitekten har haft kul vid ritbordet. Men vad gör brutal arkitektur med människor? Foto: Stefan Pettersson, Nya Tider.

Fortsätt läsa ”Arkitektur, del 1: Kulturmarxisternas mord på våra städer”

Mikael Jalving: Kärlekens diktatur

Mikael Jalving, dansk författare, historiker och debattör.

Mikael Jalving, född 1968, är dansk historiker och författare till flera böcker, senast ”Cykling er min kirke” (2016) och ”Søren Krarup og hans tid” (2014). I Sverige är han mest känd för boken ”Absolut Sverige” (2011) och för sina icke politiskt korrekta krönikor i Danmarks största dagstidning, Jyllands-Posten.
I den här krönikan, som jag har översatt från danska, skriver han om kärlekens totalitarism.

Fortsätt läsa ”Mikael Jalving: Kärlekens diktatur”

Gör apoteken till hijabfri zon!

Hur klär du dig på jobbet? Går du omkring i sikhisk turban, stort pråligt kristet kors, nunnedok, salafistisk pyjamas, kippa eller radband?

Troligen inte.

Mer troligt är att du klär dig neutralt och betraktar din ideologi som en privatsak som du inte bör pracka på andra människor. Religionsfrihet innebär nämligen också rätten att INTE behöva bli utsatt för religiös påverkan.

I serviceyrken som innebär kontakt med allmänheten bör ideologiska och religiösa attribut, som muslimsk hijab, vara bannlysta.

Fortsätt läsa ”Gör apoteken till hijabfri zon!”

Musikaliska anteckningar 26. Glödande tango – medel mot genusteori och höstmörker

”Varför lärde jag mig aldrig dansa tango?” lät jag undslippa mig i årets Sommarprogram och gjorde ett ljudcollage av ett par av Gotan Projects nyinspelningar av klassisk argentinsk tango.

Ja varför gjorde jag inte det? Nu är det tyvärr för sent. Men när benen inte längre vill hänga med kan man se, lyssna och njuta av en rik tangorepertoar på youtube.

Tango är glöd och passion. Tango är åtrå. Tango är vacker parningslek mellan man och kvinna. Tango är så långt från genusteori man kan komma.

Fortsätt läsa ”Musikaliska anteckningar 26. Glödande tango – medel mot genusteori och höstmörker”