Förföljelsen av kristna den värsta någonsin i historien

Åtta samordnade sprängattentat i tre städer i Sri Lanka, hittills minst 359 döda och drygt 500 skadade i ett islamistiskt massmord. Sex av explosionerna inträffade samtidigt, klockan 08.45 på söndagsmorgonen lokal tid. Närmare 60 personer är gripna, misstänkta för terrorattackerna mot kyrkor och hotell. De flesta offren dödades av självmordsbombare när de samlades till högmässa på kristendomens stora dag, påskdagen.

Terrordåden bär IS’ signum, och IS tog på tisdagen via sin propagandakanal Amaq på sig att ligga bakom attackerna.

S:t Sebastian’s kyrka i Negombo, norr om staden Colombo, efter explosionen på påskdagen den 21 april 2019. Vid explosionen dödades enligt polisen 67 personer i kyrkan. Foto: STR/AFP Fortsätt läsa ”Förföljelsen av kristna den värsta någonsin i historien”

Mattéuspassionen: en vandring från djupaste smärta och död till återuppståndelse, liv och ljus.

Påsk är inte bara gula borddukar, björkris med hönsfjädrar och att äta massor av sill, lax och smågodis. Det är lätt att glömma att påsken är en kristen högtid, en av kyrkoårets två största, en vandring från djupaste smärta och död, från Jesu död på korset till återuppståndelse, liv och ljus.

Ingen har som Johann Sebastian Bach (1685-1750) gestaltat passionshistorien i det stora verk för kör, solister och orkester som heter Mattéuspassionen, med verknummer BWV 244, skriven 1727. Librettot skrevs av Christian Friedrich Henrici.

I den här musiken tar musikhistoriens största geni oss med på en andlig resa och delar med sig av sin egen starka, kristna tro. Bach brukade ge Gud äran av sina kompositioner med överskriften ”Soli Deo Gloria” – latin för ”Ära åt Gud allena”. När han emellanåt fick frågan hur han kunnat bli så skicklig inom sin konst, svarade han helt enkelt: ”Jag arbetar hårt. Var och en som är lika flitig kan komma lika långt.”

Bach var uppskattad i sin samtid, men mer som organist och kyrkomusiker än som tonsättare. Han var heller ingen kringresande entreprenör som slog på trumman för sig själv. Han var den trogne organisten i Thomaskyrkan i Leipzig, från 1723 till sin död 1750, och lämnade centrala Tyskland bara ett par gånger. Inte heller då färdades han långt. Under hans livstid började musikmodet ändras i riktning mot enklare melodik, och hans musik blev omodern. Men Bach fortsatte komponera på det gamla polyfona sättet och brydde sig inte om tidens modeväxlingar.

När han dog den 28 juli 1750, 65 år gammal, väckte det ingen större uppmärksamhet. Hans grav på Johannes kyrkogård i Leipzig märktes inte ut. Inga människor kantade gatorna när hans begravningståg drog genom staden. Kistan flyttades inte in i kyrkan förrän nästan 150 år senare, 1894.

Genom århundradena ljuder Bachs musik för oss. Inspelningen är gjord 1970 på tidstrogna instrument. Vienna Concentus Musicus, Regensburg, leds av dirigenten Nikolaus Harnoncourt.
Cathedral Boys Choir, Cambridge King’s College Choir.

Solister: Paul Esswood (countertenor), Tom Sutcliffe (countertenor), James Bowman (countertenor), Kurt Equiluz (tenor), Nigel Rogers (tenor), Karl Ridderbusch (bas), Max van Egmond (bas), Michael Schopper (bas).

Med Bachs musik önskar jag mina läsare en stilla, ljus och vacker påsk.

Bachs grav i Thomaskyrkan i Leipzig.

Katedralen en symbol för vad vi innerst inne är

Få torde vara oberörda av branden i medeltidskatedralen Notre Dame i Paris. Människor över hela världen gråter och sörjer den skadade katedralen. Under vår sekulära yta är vi andliga varelser, och ingen andlig varelse kan se ett av den kristna världens största byggnadsverk stå i lågor utan att nås i sitt innersta. Själv grät jag mig igenom måndagskvällen.

Notre Dame i lågor. En tragedi som berör oss alla.

En enda gång har jag besökt Notre Dame. Jag glömmer det aldrig. Att se de formfulländade gotiska valven, att se ljuset genom de vidunderligt vackra rosettfönstren var en så omvälvande upplevelse att det finns ett Före Notre Dame och ett Efter Notre Dame.

Fortsätt läsa ”Katedralen en symbol för vad vi innerst inne är”

Lennart Matikainen: ”Att försöka omvända IS-barnen är en omöjlig uppgift”

Lennart Matikainen är relationskonsult med lång erfarenhet av att arbeta med störda, problematiska ungdomar. Med 20 års erfarenhet av konsultarbete åt socialtjänsten säger han: ”Soc har noll koll. De har misslyckats med det mesta. I decennier har man misslyckats med att rehabilitera kriminella ungdomar.

Ändå tror de att de ska kunna ta emot IS-barn som är hjärntvättade, som har tränats att döda. Det är ”mission impossible”.”

Socialtjänsten klarar inte vanliga svenska barn. Det är därför man tar in konsulter. Sådana som Lennart Matikainen.

Fortsätt läsa ”Lennart Matikainen: ”Att försöka omvända IS-barnen är en omöjlig uppgift””

Så utplånar du dig själv. Dagens Nyheter ger goda råd

Vi lever i en tid av skuld och moral. Vi ska skämmas för precis allting och underkasta oss ett diktatoriskt moraliskt reglemente. Pekpinnarna viner i luften. Det är moralisternas och puritanernas diktatur, en diktatur skapad av dem som hatar livet och människorna och som anser sig stå över alla andra.

I spetsen går Dagens Nyheter och tidningens chefredaktör Peter Wolodarski och viftar med sin moraliska pekpinne: ”Fem saker du kan göra för att hjälpa dina medmänniskor. DN guidar dig till hur du kan göra goda gärningar.”

Jag har kompletterat DN:s lista. Det finns verkligen många saker du kan göra för att bli en riktigt god människa. Allra helst bör du utplåna dig själv.

Fortsätt läsa ”Så utplånar du dig själv. Dagens Nyheter ger goda råd”

IS-barnen – ett svärdshugg rakt in i Sveriges förljugenhet

Pressen ökar på den svenska regeringen att ta hem IS-terroristernas barn. Public service med SVT i spetsen liksom Dagens Nyheter trappar nu upp sina snyftkampanjer i syfte att dra åt tumskruvarna på regeringen. Frågan är inte om utan hur IS-barnen ska kunna komma till Sverige. Enligt Säpos beräkningar handlar det om cirka 80 barn som antingen har tagits med till stridsområdena av sina föräldrar eller fötts där. 

Tisdagskvällens inslag i SVT Aktuellt (cirka en minut in i sändningen) är ett hårresande exempel på omdömeslös journalistik med klart politiska syften.

Inslaget handlar om Patricio Galvez, chilensk invandrare i Sverige och morfar till sju barn som befinner sig i ett kurdiskt läger i norra Syrien sedan båda deras föräldrar dödats.

Fortsätt läsa ”IS-barnen – ett svärdshugg rakt in i Sveriges förljugenhet”

Kriget mot kvinnorna

I krig är våldtäkt ett effektivt vapen för att trasa sönder inte bara kvinnor utan också deras familjer och hela samhället. Via sexuellt våld mot kvinnorna slår man ut fienden. Att våldta kvinnorna slår också mot deras män och barn och förstör hela familjestrukturer, samhällets minsta byggstenar.

Det är i det perspektivet man ska se det ständigt ökande antalet våldtäkter i Sverige. Det pågår ett av politiker och tjänstemän iscensatt krig mot svenska kvinnor som slår mot hela samhället.

Sedan 1975 har antalet anmäld fullbordade våldtäkter ökat med 1 694 procent. Diagram: Affes statistikblogg. Datakälla: Brå.

Sedan 1975 har antalet anmälda, fullbordade våldtäkter ökat med nästan 1 700 procent. Det visar den slutgiltiga statistiken från 2018 som nyligen har släppts av Brå, Brottsförebyggande rådet.

Fortsätt läsa ”Kriget mot kvinnorna”

Är dumma människor lyckligare?

Det finns belägg för att genuint okunniga, obildade människor ofta är lyckliga även om de lever i fattigdom. Men hur påverkas lycka och psykiskt välmående av självvald dumhet som beror på psykiska försvar mot fakta och insikter?

”Ignorance is bliss” (Okunnighet är en välsignelse) lyder ett gammalt ordspråk. Ett stort samhällsproblem (dumma människor) är naturligtvis inte i första hand en fråga om personlig lycka. Frågan är större än så. I dag utgör den självvalda dumheten, i synnerhet när den manifesterar sig i idiotiska politiska beslut, ett hot mot samhällets överlevnad. 

Fortsätt läsa ”Är dumma människor lyckligare?”

Innebörden av en rollator

Ett ovärderligt hjälpmedel. Och det osexigaste som finns.

Rollatorn skriker ut åldrande och nära förestående död. Den är det definitiva tecknet på att man befinner sig i utförsbacke, och alla vet hur det kommer att sluta. Är det konstigt att man gör motstånd och känner behov av att reflektera över rollatorns symbolvärde?

Rollatorn – jag närmar mig den tvehågset. Undersöker den misstänksamt. Som om den vore ett okänt djur.

Ganska ofta har jag och andra som bor i glesbygd anledning att likt Leif Östling, före detta VD i Svenskt Näringsliv, ställa den berättigade frågan ”Vad f-n får jag för pengarna?” Där jag bor finns inte ens gatubelysning.

Fortsätt läsa ”Innebörden av en rollator”

K-O Arnstberg x 2: ”Om kvinnorna vänder kan vi vända hela skutan”

På en strand i Thailand samtalar Mikael Willgert, Swebb-tv, och Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi. Ett väsentligt samtal om utvecklingen i Sverige, om en urholkad demokrati där sju partier ägnar sig åt att hata det åttonde istället för att diskutera de viktiga frågorna och agera på uppdrag av folkviljan.

Många frågar sig vart Sverige är på väg. Är Sverige fortfarande en demokrati?

”Nej” svarar Karl-Olov Arnstberg.

”Vi har inte ett demokratiskt samhälle längre. Ett land som inte kan diskutera de stora, viktiga frågorna kan inte längre kallas demokrati.

Fortsätt läsa ”K-O Arnstberg x 2: ”Om kvinnorna vänder kan vi vända hela skutan””