Liv och död och det mångkulturella samhällets sårbarhet

Kasta upp ett antal floskler och etablerade ”sanningar” i luften. Pröva dem sedan ur ett coronaperspektiv. Kommer de att hålla? Vilka faller platt till marken?

I skuggan av en katastrof vänds allt som vi trodde var säkert och nästan evigt uppochner: politiska beslut, normer, värderingar, etik och moral. Det händer nu. Och det går snabbt.

Nu diskuterar politiker, myndigheter och sjukvård vilka som ska få leva och vilka som ska dö. Nya etiska riktlinjer blev offentliga på fredagen. Och jag hör ingen som drar paralleller till 1930-talet.

Coronapandemin avslöjar också det mångkulturella samhällets sårbarhet. Förmågan att ta till sig information är livsavgörande.

Plötsligt och brutalt kastas vi in i centrum av de stora livsfrågorna: liv och död. Vem har möjlighet att överleva med eller utan intensivvård, och vem har det inte? När det handlar om liv eller död i en akut krissituation finns ofta ingen tid för eftertanke.

Sex somaliers död i Stockholm visar det mångkulturella samhällets sårbarhet. Att kunna läsa och förstå information kan ha en avgörande roll för överlevnad.

Fortsätt läsa ”Liv och död och det mångkulturella samhällets sårbarhet”

Att leva med ovissheten. Från Francodiktatur till hemkarantän

Ett litet taggigt virus, osynligt för blotta ögat, har makt att skaka hela världen.

Alla drabbas i någon bemärkelse. Alla. Varken rikedom eller white flight hjälper. Nu ska vi leva med ovisshet, våga vara i det icke förutsägbara, sannolikt under lång tid. Vi är bara i den första chock- och panikfasen av ett förlopp som vi inte kan överblicka. Andra faser kommer. Efteråt – det finns ett efteråt – kommer världen att vara förändrad. Men hur vet vi inte.

Söndagen den 15 mars stormar den spanska polisen, Guardia Civil, in på hotellet. Från och med nu gäller utegångsförbud. Vi får inte gå utanför dörrarna, inte ens ut på tomten. Enda undantag gäller apoteksärenden och matinköp.

Fortsätt läsa ”Att leva med ovissheten. Från Francodiktatur till hemkarantän”

Douglas Murray om woke – en parallell epidemi

Världen är just nu upptagen av coronapandemin. Det går naturligtvis inte att jämföra betydelse och verkningar av epidemier, men parallellt med coronaviruset sprids en ödesdiger, hårt politiserad epidemi i Västvärlden: woke – den extrema, totalitära form av politisk korrekthet som förklarar alla problem med kön, ras, hudfärg, sexuell läggning och klass.

Smitthärden är framför allt brittiska och amerikanska college och universitet. Därifrån sprider sig smittan över hela Västvärlden.

I den här intervjun i brittiska The Sun – den bästa intervjun med honom som jag har sett hittills – intervjuas författaren och debattören Douglas Murray om den form av extraordinär galenskap som kallas woke.

Intervjuaren är The Sun’s Steven Edginton, som är något decennium för ung för att egentligen förstå vad Douglas Murray pratar om. Men han ställer hyfsade frågor och låter Murray prata på ganska ostörd. Douglas Murray är tillräckligt självgående för att inte behöva ledas i någon riktning.

Fortsätt läsa ”Douglas Murray om woke – en parallell epidemi”

Mats Dagerlind: ”Hur mycket assistansinvandring tål Sverige?”

När LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, 1993:387) infördes för 27 år sedan var tanken god. Kostnaden omräknad till dagens penningvärde var drygt 4 miljarder kronor.

Lagen var tänkt för ärliga och arbetsamma svenskar, journalförda redan från MVC och i de flesta fall utan intentioner att utnyttja systemet på ett oärligt sätt.

*Mats Dagerlind, politisk redaktör för Samhällsnytt.*

Massinvandringen har totalt ändrat förutsättningarna för LSS. Mängder av invandrade familjer och klaner har dömts i svenska domstolar för att medvetet ha plundrat LSS. Medan infödda svenskar är bokförda i detalj redan från fosterstadiet finns för invandrare oftast inga journaler som grund för bedömning av handikapp och hjälpbehov.

Fortsätt läsa ”Mats Dagerlind: ”Hur mycket assistansinvandring tål Sverige?””

Gunnar Sandelin: ”Är IQ mer avgörande än socio-ekonomiska faktorer?”

För några dagar sedan publicerade journalisten och socionomen Gunnar Sandelin en viktig artikel på sajten Det goda samhället.

Det är möjligt att den försvann i mediebruset, där allting just nu kretsar kring coronaviruset. Men det är en glasklar artikel som bör läsas av alla som bryr sig det minsta om vår framtid. Den handlar om en av vår tids absolut mest avgörande men dessvärre också mest tabubelagda frågor: IQ.

All civilisation är avhängig av graden av mänsklig förmåga. Vår förmåga att tänka, planera, skapa strukturer och sammanhang, förutse, förstå, dra slutsatser och åtgärda är helt avgörande för om och hur våra samhällen håller ihop och kan utvecklas. De här funktionerna kan förenklat kallas IQ.

Undersökningar visar att vid en genomsnittlig IQ under 90 hos befolkningen går det inte att upprätthålla demokrati i ett land.

Fortsätt läsa ”Gunnar Sandelin: ”Är IQ mer avgörande än socio-ekonomiska faktorer?””

”Fegheten måste få ett slut. Ge oss tre månader så ska vi få ordning på Sverige”

Det handlar om mod och en kraftfull signalpolitik. Och att svensken måste börja ta ansvar för sin egen framtid.

Lyssna på det här intressanta samtalet mellan Katerina Janouch och Lennart Matikainen. Båda invandrare, den ena från Tjeckoslovakien, den andra från Finland. Det är ett levande och icke-PK samtal som rör sig mellan hur Sverige har blivit vad det är och vad som kan förändra landet till det bättre.