Vitt privilegium, del 7. Flickan och tuberkulosen

Det här är den sjunde artikeln i en serie som är mitt svar på wokerörelsens floskler om ”vitt privilegium”. I tidigare artiklar har jag berättat om några av våra förfäder, de som byggde Sverige. Deras liv var inget ”vitt privilegium”, det var fattigdom och hårt arbete. De fick ingenting gratis.

Tuberkulos var de fattigas sjukdom. Den tros ha kommit till Sverige på 1100-talet. Under 1950-talet är tuberkulos den vanligaste dödsorsaken i Sverige, näst efter åldersdödligheten. Sanatorier finns över hela landet.

Det här är berättelsen om en liten flicka som insjuknar 1952. (Bilden nedan är en arkivbild).

I början av 1900-talet orsakade lungtuberkulos vart sjätte dödsfall i svenska städer – och hälften av alla dödsfall i åldrarna 15 till 40 år. Till det kom alla som drabbades av tuberkulos i andra kroppsdelar än lungorna.

Flickan i den här berättelsen har en osannolik tur. Hennes liv räddas av mediciner som uppfanns ungefär samtidigt som hon föddes, i mitten av 1940-talet.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 7. Flickan och tuberkulosen”

Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde

Har ljushyade människor särskilda privilegier på grund av sin hudfärg? Vilka är de i så fall? I några artiklar på temat ”white privilege” (vitt privilegium) vill jag ge ett motgift till den vänsterextrema identitetspolitiska woke-rörelsen med rötter i marxismen.

Jag söker exempel i min egen släkthistoria. Vilka ”vita privilegier” hade Karin Olsdotter, min morfars mor? Hon födde tolv barn. Bara tre överlevde till vuxen ålder. Kvinnor i hennes generation och långt in på 1900-talet var slavar under sin fruktsamhet.
Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde”

Vitt privilegium, del 5. Svenska slavar byggde Göta kanal

Sverige har haft slavar. Men i motsats till vad många tycks tro var slavarna vita pursvenskar. Några kallades trälar. Andra var soldater. Vi är inte skyldiga några svarta slavar en ursäkt, för de har aldrig existerat i Sverige. Däremot bör vi känna till de svenska slavarna och ägna dem en tanke eller två.

Det tydligaste exemplet på sentida slaveri är de 58 000 vita svenska män från sexton olika regementen som på 1800-talet tvångskommenderas att gräva för hand i det största byggnads- och slaveriprojektet i Sveriges historia, den 19,5 mil långa Göta kanal. Projektet tog 22 år att genomföra och kostade tusentals liv. Vilka var de ”vita privilegierna” för de här vita slavarna?

En av de 58 000 soldaterna var min fars farmors morfars far. Han hette Olof Klinga och föddes 1780 i Vendels socken i Uppland.

*Det fanns inga kameror på Olof Klingas tid. Bilden föreställer en annan soldat i min släkt.*

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 5. Svenska slavar byggde Göta kanal”

Vitt privilegium, del 4. Utan Gud i Östersund. Bitar av en barndom

Många tror att fattigdom är samma sak som att inte ha den senaste i-Phonemodellen eller de senaste modeplaggen. För bara 70 år sedan fanns verklig fattigdom i Sverige. Jag har upplevt den. Det här är min berättelse. Det är mitt svar på wokerörelsens och den övriga vänsterns floskler om ”vitt privilegium”.

Woke är den extrema, totalitära form av vänsterpolitisk korrekthet som förklarar alla problem med kön, ras, etnicitet, hudfärg och sexuell läggning och påstår att alla ljushyade människor har särskilda privilegier – ”White privilege”. Det är lögn.

I en serie artiklar berättar jag om verkligheten bakom flosklerna. En verklighet som jag och många andra svenskar har upplevt: fattigdom, svält och undernäring.

Vi ska ta tolkningsföreträdet tillbaka från den ljugande identitetsvänstern. Artiklarna om ”vitt privilegium” är mitt bidrag.

*Statsminister Per Albin Hansson (S) går i förstamajtåg på 1940-talet.*

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 4. Utan Gud i Östersund. Bitar av en barndom”

Vitt privilegium, del 3. Sökandet efter ett bortadopterat barn

Två decennier in på 2000-talet ses rätten till fri abort som en självklarhet. Trots tillgång till säkra och billiga preventivmedel gör varje år mellan 35 000 och 40 000 kvinnor abort i Sverige.

När någonting ses som självklart, tas för givet och ibland missbrukas, är nästa steg att glömma de villkor som har präglat kvinnors liv – men även mäns – i generationerna före oss. Ända fram till mitten av 1960-talet, när de första p-pillren kom, var kvinnor slavar under sin fruktsamhet. Illegala köksbordsaborter och änglamakerskor är en del av vår historia.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 3. Sökandet efter ett bortadopterat barn”

Vitt privilegium, del 2. Min farfar växte upp på fattighuset

Ljushyade människor anses av den identitetspolitiska woke-rörelsen ha särskilda privilegier, ”White privilege”, och stå i skuld till människor med annan hudfärg.

Oavsett hur våra liv gestaltar sig ska vi alltså skämmas för att vi, den svenska urbefolkningen, genom evolutionen har utvecklat pigmentfattig hud för att kunna leva i ett solfattigt nordiskt klimat.

Det här är berättelsen om min farfar. Vilka privilegier hade han av sitt vita skinn? Exakt vilka förmåner gav hans ljusa hy honom? När han var tre år gammal förlorade han sin mor. Farfar växte upp på fattighuset.

*Farfars mor (1860-1901). Mor till sju barn, död vid 40 års ålder. Inga bilder av farfar före vuxen ålder finns bevarade.*

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 2. Min farfar växte upp på fattighuset”

Vitt privilegium, del 1. Vi behöver ett motgift mot den nya rasismen

Ett gift sprids i Västvärlden. Nej, jag syftar inte på coronapandemin. Det gift jag syftar på är ideologiskt. Smittan utgår från framför allt brittiska och amerikanska college och universitet. Därifrån sprider den sig till Europa, även till Sverige. Smittans namn är ”woke”, en form av identitetspolitik där ras, etnicitet, kön, sexuell läggning och hudfärg betyder allt.

Det här är den första av en serie artiklar där jag ger egna, svenska infallsvinklar på den nya rasismen och begreppet ”White privilege”, vitt privilegium.

Ända tills helt nyligen ansågs det rasistiskt att särbehandla människor på grund av hudfärg och etnicitet. Nu är det precis tvärtom: det anses ”rasistiskt” att behandla alla lika.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 1. Vi behöver ett motgift mot den nya rasismen”