Musik: Sånger till våren.
Kompositör: Herman Palm, Otto Lindblad, Prins Gustaf med flera.
Text: Zacharias Topelius, Herman Sätherberg med flera.
Artister: Lunds studentsångare, Akademiska kören i Göteborg, Orphei Drängar.
Fortsätt läsa ”Musikaliska anteckningar 20. Sjung in våren!”
Ledarskapskonsulten och före detta frikyrkopredikanten Runar Sögaard har skrivit ett inlägg på Facebook som jag tror är av intresse även för mina läsare. Jag återger det här.
”Ungtuppen Gustav Fridolin rusar idag ut i media och hälsar att ”hatet mot Annie Lööf gör mig förbannad”.
Fortsätt läsa ”Runar Sögaard: Gustav Fridolins fallna fjädrar”
Många svenska kvinnor föder sitt första barn när de är i 40-årsåldern. Andra föder inga barn alls. Varför är det så?
Fortsätt läsa ”Gästinlägg: Varför är nativiteten bland svenska kvinnor så låg?”
Om man vill förvandla ett land i grunden är en förändrad demografi det mest effektiva verktyg man kan använda. Människor är nämligen inte – tvärtemot vad politikerna påstår – utbytbara mot varandra. Etnicitet och kultur formar oss olika.
Musik: It Might As Well Be Spring. Ur filmen State Fair. 1945.
Kompositör: Richard Rodgers (1902–1979).
Text: Oscar Hammerstein II (1895–1960).
Artister: Matt Dagger & The Dizzidents, Samhällsnytts husband med Mats Dagerlind på kontrabas. Han har också rattat inspelningstekniken.
Fortsätt läsa ”Musikaliska anteckningar 19. En gyllene musikera och förälskelsens magi.”
När man har varit borta länge måste man närma sig sitt land, naturen och människorna mycket försiktigt. Vara medveten om att de kubikcentimetrar som ens fysiska gestalt upptog i luftrummet har smält ihop till ett intet, och att alla spår är utplånade. Om man ska mejsla ut ett nytt livsrum åt sig gäller det att gå mycket varsamt tillväga.
1. Sökandet efter ett bortadopterat barn.
Det är tidigt 1950-tal. Hon är några och 20 år gammal. Hennes föräldrar har gett henne det ståtliga namnet Helena Eleonora, men hon kallas aldrig något annat än Lillan. Hon är förlovad men har varit otrogen, och nu är hon gravid.
Fortsätt läsa ”Podd: Rätten till sin kropp. Tre berättelser.”
Tillbaka på fosterjorden efter övervintring på andra, för kropp och själ skonsammare breddgrader. Det första jag noterar är ljuset – det klara, allt genomborrande vårljuset. Nu ska jag ta reda på ifall bofinken har hunnit före mig. Om den följer sin vanliga kalender bör den ha anlänt kring 29 eller 30 mars.
Och snart sticker blåsipporna upp sina söta små ansikten ur ris och mossa.
Kommer ni ihåg Brandos? Skoföretaget vars grundare Fredrik Juto och Karl-Johan Pantzar sa att människor som hade röstat på Sverigedemokraterna i valet 2010 inte var välkomna som kunder hos dem.
Så här lät det (i sammanfattning):
”Hej, vi har något som vi vill ta upp med dig som röstade på Sverigedemokraterna i valet i helgen. Den röda tråden bland oss handlar om mångfald. Vi har alla typer av skor och vänder oss till alla sorters människor. Alla ska känna sig välkomna hos oss.”
Allt fler stora media slopar aprilskämten. De har helt enkelt blivit för svåra att särskilja från den vanliga nyhetsrapporteringen.
”I en värld där det blir allt svårare att skilja sanning från osanning väljer Göteborgs-Posten att inte publicera något aprilskämt i år” skriver Christofer Ahlqvist, chefredaktör och ansvarig utgivare för G-P.
Julia Caesar 