Mitt händelselösa liv, del 3. Konsten att samtala

Varje människa är ett mikrokosmos, och varje liv är värt att berätta om. I det lilla sker det stora, det intressanta och begrundansvärda.

I den här artikelserien går jag tvärtemot det vanliga berättarperspektivet och berättar inifrån ett centrum, från en enskild människa. Därifrån vidgar jag perspektivet till den yttre världen, till periferin.

Idag handlar det om att samtala.

*Att samtala är att möta en annan människa.*

Att samtala är en konst. Det vet alla som har försökt. Samtal som är meningsfulla för båda parter kräver mångårig träning, framför allt i att lyssna, att vara öppen för och intresserad av en annan människa. Att släppa taget om sitt eget ego, släppa in och erbjuda utrymme för en annan.

Samtal är hjärn- och känslogympa på hög nivå.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 3. Konsten att samtala”

Mitt händelselösa liv, del 2. Tippens svarte riddare

Grobianer finns inte. Det finns åtminstone inget djur som heter grobian. Ordet kommer från tyskans ”grob”, som betyder grov, ohyfsad, tölpaktig. Men det finns mänskliga grobianer. En av dem finns tyvärr i min närhet.

Foto: Fotosidan.

De värsta grobianerna är de som är besatta av ondska. Det rinner omkring så mycket ondska i deras blodkärl att de titt och tätt bara måste ge den utlopp för att inte sprängas. Utbrottet kan drabba vem som helst, och de bryr sig inte om följderna.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 2. Tippens svarte riddare”

Mitt händelselösa liv, del 1. Att flytta hem till sig själv

En världsbild präglad av hysterisk superaktivitet. Nej tack, jag orkar inte. Om någon säger ”Nu kör vi!” i hurtig ton en gång till skriker jag högt. Miljoner svenskar lever stillsamma liv där inget särskilt händer. Jag vill ge röst åt dem som i likhet med mig lever ett händelselöst liv.

Det finns många skäl, frivilliga och ofrivilliga, att leva ett liv där inte mycket händer. Jag bor ensligt i skogen för att jag måste. På grund av en arbetsskada, orsakad av de första högstrålande bildskärmarna på 1980-talet, är jag elöverkänslig.

*Finlands vita ros blommar som vackrast.*

För nästan 20 år sedan byggde jag mig en liten elsanerad stuga på två rum och kök längst ut i den yttersta glesbygden på en ö, långt från mobilmaster. I mitt hus är alla elledningar skärmade med aluminium och avger inga elektromagnetiska fält.

Värmepannan står i ett uthus, och därifrån leds varmvatten i en kulvert under marken in i huset. Spisen går på gasol. Jag har två eldstäder som eldas med ved.

Jag kan inte resa längre. Istället flyttar jag ”ut på landet”, till min egen gäststuga

På grund av sjukdom och funktionshinder kan jag inte resa någonstans. Jag kan inte gå mer än några meter. Jag är bunden till mitt specialanpassade hus och är tacksam för att jag har kunnat bygga det, helt på eget bevåg och för egen plånbok. Men sommartid flyttar jag ”ut på landet” och blir gäst i min egen gäststuga. Gäst hos verkligheten.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 1. Att flytta hem till sig själv”

Ett fönster står öppet

Ett öppet fönster symboliserar frihet och möjligheter.
Förmår vi gripa möjligheterna i flykten, innan de försvinner? Ser vi dem ens, eller grumlas vår blick av våra erfarenheter och begränsningar?

Genom vilka filter silar vi det vi uppfattar av verkligheten? Och finns egentligen tiden? Uttråkad i solstolen har jag plötsligt tid att fundera över de stora frågorna.

*Fönstret står öppet ut mot trädgården.*

Ett öppet fönster, en öppen dörr symboliserar möjligheter. Just det här fönstret sitter i mitt badrum och vetter ut mot trädgården. Silverpäronträd, doftolvon, dagliljor och nävor nästan exploderar av växtkraft framför mina ögon. Snart blommar Finlands vita ros i överdådiga skyar av ljuvligt doftande pimpinellrosor.