Välkommen att lyssna på mitt Sommarprogram på Swebbtv!
I programmet ger jag några glimtar av mitt arbete som journalist på Dagens Nyheter på 1970- och 80-talen – årtionden då grunden lades för de sterila, människofientliga förorter som några decennier senare skulle komma att kallas ”utsatta områden” och bli grogrund för den våldsammaste, mest systemhotande brottsligheten i hela Europa.
År 2015 befinner sig Sverige i en masspsykos. Den har länge varit under uppladdning i samband med den migrantinvasion av Europa som betalas av mångmiljardären George Soros och hans Open Society.
I Sverige stiger antalet asylsökande kraftigt vecka för vecka. I oktober 2015 nås årets högsta siffra med 10 000 asylsökande i veckan. Totalt kommer 162 877 asylsökande till Sverige, därav 36 000 så kallade ”ensamkommande barn”. Det svenska mottagningssystemet är nära att kollapsa.
I den glesbygd där jag bor finns två bygdegårdar inom räckhåll. En i varje socken. Bygdegårdarna står för traktens kulturutbud för oss som bor långt från Kungliga Operan, Konserthuset och Berwaldhallen – men ändå betalar för deras verksamhet.
Den ena är liten, inte stort mer än en barack. Det är en snäll bygdegård där det ordnas knytkalas, yoga, syföreningsauktioner och informationsmöten om bredband och fiberkabel.
Den andra och större bygdegården, byggd 1939 av ungdomar i Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU, sedermera CUF), är ockuperad av kommunister.
Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 8. Den ockuperade bygdegården”
Föreställ dig att du är en fästing. Det tar emot, jag vet. Du är ett mycket litet spindeldjur, bara någon millimeter stort.
Du sitter på ett grässtrå och begrundar ditt liv. Väntar på att en människa eller ett djur ska komma förbi så att du kan utföra det centrala i din existens: att suga blod.
Men tänk om ingen har vägarna förbi? Tänk om du aldrig någonsin får minsta lilla blodslurk? Då är din saga all, och vilken mening har ditt liv haft då?
Jag tar dig med på en sightseeing i fästingars till synes händelselösa liv, där det dramatiska slutet slår alla operafinaler med ond, bråd död.
Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 7. Fästingars oändliga tålamod”
Turister anses vara en skyddsvärd folkgrupp som man inte får säga något negativt om. Besöksnäringen är stor i Sverige.
Jag belyser ett annat perspektiv som sällan kommer till tals: vad innebär turismen för ortsbefolkningen på de platser dit turisterna kommer?
Jag råkar bo på en plats där ingen vill sätta sin fot på vintern men där alla vill vara på sommaren. Sommartid förvandlas mitt händelselösa liv till en händelsemättad actionthriller. Den ö där jag bor ockuperas av en speciell sorts människor. De kallas turister.
Turister kan definieras som människor som tillfälligt vistas på en plats där de inte bor.
Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 6. Nu är turisterna här”
Apparaterna i våra liv – kan man älska dem?
Det beror förstås på hur viktiga de är för vår livsföring. Två apparater kan jag inte leva utan. För mig är de bokstavligen livsviktiga.
Utan dem skulle mitt liv vara ännu mer händelselöst. Precis så händelselöst som det blir när man är död.
April 2020. Mitt hjärta vill inte vara med längre.
Alltihop börjar med en hjärtinfarkt i augusti 2019. Jag förstår att det är en pågående hjärtinfarkt. Jag har alla symtom. Ändå reagerar jag fullständigt irrationellt. Jag tänker ”Det går nog över”.
Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 5. Älskade apparater”
Vi ska älska våra tankar. De är produkter av mod och sanning. Vi korsfästs för våra tankar, för det vi vet är sant. Vi är vår tids martyrer.
I en tid av ondska och förvillelse är sanningen det största, det mest hotfulla och mest jagade bytet.
Varje sanningsvittne måste tillintetgöras. Med vilka medel som helst. Så löd ropen.
Torka är en tid av tillbakahållande. Allt levande håller andan. Alla tankar, alla önskningar, all växtkraft hålls tillbaka av en hård och torr hand.
Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 4. Vår tids bödlar, vår tids martyrer”
Julia Caesar 