Ny podd: Två berättelser om ondska

Vad är ondska? Varför vill vi aldrig inse att ondskans gärningar aldrig leder till något gott? Utifrån en svart-vit bild av världen och oss själva förlägger vi gärna ondskan utanför oss själva; hos en enskild person, en politisk åsikt eller en hel nation.

Men ondskan finns inom oss alla. Den kan aktiveras om de yttre omständigheterna är de rätta, och resultera i hat och massmord. Vägen dit har tre steg: demonisering, stigmatisering och avhumanisering.

I min nya podd löper två berättelser om ondska, ”Hannas hemlighet” och ”Ett hjärta av sten”, parallellt med faktaavsnitt om ondskans mekanismer och förfärliga resultat: minst 220 miljoner dödsoffer, fyra gånger fler än de som dött på slagfälten.

Berlin sent 1950-tal. Den 15-årige skolpojken Michael möter den 36-åriga, gåtfulla Hanna och blir häftigt förälskad. Han är ett barn, men hon förför honom, och de inleder ett förhållande. Deras möten följer en ritual: högläsning, bad, älska med varandra.

Fortsätt läsa ”Ny podd: Två berättelser om ondska”

Gökens förlorade värdegrund

Våren är ovanligt kall, och ännu har jag inte hört det omisskännliga ko-koandet på avstånd. Men vilken dag som helst kan vi höra det. Efter en lång flygtur från Afrika är göken tillbaka på våra nordiska breddgrader igen och låter höra sitt karaktäristiska tvåtonsläte – ljudet som många av oss tycker om att höra för att det är så starkt förknippat med vårens ankomst.

Göken bygger inga egna bon och tar inte hand om sin avkomma utan parasiterar på andra, mindre fåglar.

Men sanningen bakom gökens lockrop är en brutal historia om ockupation, falsk identitet, massmord, etnisk rensning och att kallblodigt ställa grupp mot grupp.

Som traditionen bjuder återpublicerar jag i maj min krönika ”Gökens förlorade värdegrund”.

Fortsätt läsa ”Gökens förlorade värdegrund”

Kent Andersen: ”Paludans koranbränning avslöjar islams hat mot det svenska samhället”

Rasmus Paludans aktion (att bränna koranen) avslöjar något viktigt: det finns stora grupper av svenska medborgare som förbehåller sig rätten att ta till våld mot samhället, polisen, demokratin och yttrandefriheten om samhället inte åtlyder deras moraliska koder och interna lagar.

Alla som har önskat islam hjärtligt välkommen in i den svenska demokratin är livrädda för den verklighet Paludan avslöjar, för då har de också ansvaret både för upploppen och för Sveriges djupa kris. Därför måste Paludan till varje pris stoppas.”

Det skriver den norske författaren, musikern, politikern och samhällsdebattören Kent Andersen i den här islamkritiska texten på document.no, som jag har översatt från norska.


I påskupploppen 2022 skadades mer än 100 poliser i våldsamma angrepp från muslimska aktivister. Islam visar sitt sanna ansikte, menar den norske författaren Kent Andersen.

Fortsätt läsa ”Kent Andersen: ”Paludans koranbränning avslöjar islams hat mot det svenska samhället””

Inte utan min symaskin! Om lusten att skapa och apparaterna i våra liv UPPDATERAD!

På skärtorsdagen begick jag ett fruktansvärt misstag. Jag kastade min trogna Husqvarna symaskin, modell zig-zag 1020 från 1967, på återvinningsstationen.

När jag kommit hem och hade tänkt efter några timmar drabbades jag av de djupaste kval och ruelse. Vad hade jag gjort?

Jag sliter mitt hår! Jag grillas på ångerns glödande brasa! Jag brukar inte fatta oöverlagda beslut, så vad hade fått mig att med berått mod köra till tippen med en av mitt livs käraste skatter? Min ständiga följeslagare och oumbärliga vän?

Fortsätt läsa ”Inte utan min symaskin! Om lusten att skapa och apparaterna i våra liv UPPDATERAD!”

”Aldrig hade Europa varit starkare, rikare, skönare”

”Aldrig har jag älskat vår gamla jord mer än under dessa sista år före första världskriget, aldrig hyst större förhoppningar om ett enat Europa, aldrig trott mer på dess framtid. Tron på de oavbrutna ”framstegen” hade samma kraft som en religion.

Damerna hade kastat korsetterna. Cykeln, bilen och de elektriska tågen hade förkortat avstånden och skänkte världen en ny rumsuppfattning.”

En samling citat ur den österrikiske författaren Stefan Zweigs (1881-1942) sista bok, ”Världen av i går” från 1943, av vilka många är giltiga än i dag.

1914 var kriget ett faktum, och det skulle pågå i fyra och ett halvt år. Zweig upplevde två världskrig.

Stefan Zweig (1881-1942).

”Nu var det endast en fråga om årtionden innan man skulle övervinna den sista ondskan och brutaliteten. Fred och trygghet skulle komma hela mänskligheten till del. Inte ens det största problemet – den utbredda massfattigdomen – föreföll längre olösligt.

Fortsätt läsa ””Aldrig hade Europa varit starkare, rikare, skönare””

Åsiktsfanatiker avvisas från flight av polis – hon är en säkerhetsrisk

En äldre kvinna attackerar aggressivt en medpassagerare ombord på ett plan i USA – för att han bär en Trump-t-shirt. Hennes agerande utgör enligt kaptenens bedömning en säkerhetsrisk. Hon måste avlägsnas innan planet kan lyfta. Hon vägrar. Polis måste tillkallas. Flighten försenas.

Videon visar ett stycke vardagsdramatik som säger väldigt mycket om det samhällsklimat vi lever i. Jag gör en liten analys.

Scenen är ett plan från Alaska Airlines med destination Seattle, USA. I raden med tre säten sitter två män och en äldre kvinna i mitten. Det framgår inte från början, men mannen på hennes högra sida är hennes make.

Fortsätt läsa ”Åsiktsfanatiker avvisas från flight av polis – hon är en säkerhetsrisk”

Rapport från gränsen. Ett svenskt requiem

Sveriges befolkning byts ut i allt snabbare takt.

Färsk statistik från SCB, Statistiska Centralbyrån, återgiven av Tobias Hübinette, visar att 34,04 procent av samtliga folkbokförda invånare i riket den 31 december 2021 hade någon form av utländsk bakgrund.

Mer än var tredje invånare. Ingen kan längre förneka att det är ett befolkningsutbyte som pågår.

(Om du inte vill lyssna utan föredrar att läsa texten hänvisar jag till föregående blogginlägg).

Den här podden bygger på en text som jag skrev 2012 och som jag har uppdaterat med aktuella siffror och statistik. Men har någonting annars förändrats på tio år?

Har vi vant oss vid gängskjutningar, gruppvåldtäkter och förnedringsrån och accepterat att bli utbytta som befolkning?

Fortsätt läsa ”Rapport från gränsen. Ett svenskt requiem”

Rapport från gränsen – har någonting förändrats på tio år?

För tio år sedan, 2012, skrev jag krönikan ”Rapport från gränsen”. Nu publicerar jag den igen, med några små uppdateringar.

För vad har egentligen förändrats? Har någonting förändrats? Finns det mindre anledning i dag att känna den vanmakt och förtvivlan över utvecklingen i Sverige som jag kände då?

Vi befinner oss vid en gräns. Vi är på flykt från ett land som inte längre finns. Vi är många, och vi blir hela tiden fler.

Fortsätt läsa ”Rapport från gränsen – har någonting förändrats på tio år?”

Röster vi inte saknar: Om Florence Foster Jenkins och vår rätt att misslyckas

En hel värld har skrattat åt Florence Foster Jenkins efter hennes död 1944, och många skrattade redan innan dess, fast i smyg. Hon kunde inte sjunga, men det visste hon inte själv. Trots att hon aldrig lyckades ta en ren ton var hon övertygad om att hon var en gudabenådad operasångerska.

Hennes självförtroende bar henne som på en sammetskudde genom livet. Utan att tveka gav hon sig på de mest svårsjungna ariorna i hela operalitteraturen, bland annat Nattens Drottnings aria ur W A Mozarts opera Trollflöjten, som spänner över ett tonomfång på två oktaver.

Den podd jag har gjort om Florence Foster Jenkins har premiär i dag. Den handlar inte bara om henne utan om allas vår rätt att misslyckas. Om att vilja men inte kunna.

”Det är skönare lyss till en sträng som brast än att aldrig spänna sin båge” skrev Verner von Heidenstam. (Ur Åkallan. Ett folk. 1899).

Fortsätt läsa ”Röster vi inte saknar: Om Florence Foster Jenkins och vår rätt att misslyckas”

Mikael Hagenbo: ”Träffad i hjärtat”

Att nå läsare och lyssnare i hjärtat är en nåd att stilla bedja om. Det vet varje skribent och varje programmakare. Ibland når man fram, ibland inte.

En sak som jag länge har noterat är att de flesta av besökarna på min blogg är påfallande ointresserade av mina poddar – samtidigt som de får mängder av fina och uppskattande kommentarer på YouTube och Swebb-tv

Min slutsats är att det antagligen handlar om två helt olika kategorier av läsare/lyssnare som nischar in sig på EN bestämd plats på nätet och sällan rör sig utanför den hemtama fållan.

Därför blev jag både överraskad och glad när jag såg Mikael Hagenbos video på YouTube.

Att producera någonting i text eller ljud är alltmer ett vågspel. Så känner jag fortfarande, efter 55 år som journalist. Det går aldrig att förutse hur läsarna/lyssnarna kommer att reagera, i synnerhet inte i den infekterade och polariserade tid vi lever i, där allt – precis allt – placeras och bedöms i politiska fack.

Fortsätt läsa ”Mikael Hagenbo: ”Träffad i hjärtat””