Sällskapsliv och umgängeskonst – vad har vi missat de senaste 98 åren?

En liten, hårt sliten skrift på 64 sidor faller i mina händer när jag går igenom gamla ärvda papper: ”Sällskapsliv och Umgängeskonst. Bästa vägledning i hur man bör skicka sig och uppträda i sällskapslivet”.

Vilken klenod! Tryckt av Nordiska Konstförlaget i Malmö 1924.

Låt oss ta del av råden!

Hur böra en man och en kvinna förhålla sig till varandra?

Fortsätt läsa ”Sällskapsliv och umgängeskonst – vad har vi missat de senaste 98 åren?”

Enoch Powell hade rätt – men vem erkänner visselblåsarna?

“De som gudarna vill förgöra gör de först galna.” (Those whom the Gods wish to destroy they first make mad).

Orden är den konservative brittiske politikern Enoch Powells (1912-1998), den störste premiärminister som Storbritannien aldrig fick. De finns i det historiska tal, kallat “Rivers of Blood”, som Powell höll i Birmingham lördagen den 20 april 1968.

Enoch Powell (1912-1998), den bäste Prime Minister som England aldrig fick. Han rasistförklarades och manövrerades bort av Edward Heath. Men hans profetia 1968 ser vi idag förverkligad.

Fortsätt läsa ”Enoch Powell hade rätt – men vem erkänner visselblåsarna?”

Tack, alla fantastiska läsare och lyssnare!

Mer än någonsin behöver vi njuta av sommarens ljuvlighet och ladda upp krafter inför en höst som innebär riksdagsval. I ett labilt nationellt och internationellt läge kan hösten komma att bjuda på överraskningar av ett slag som maktetablissemanget inte har förutsett. (Jag önskar att ”kraftsamling” inte vore ytterligare ett av de ord som maktgänget har förstört. Nu går det inte att använda längre).

Allting som rubbar politikers och journalisters maktfullkomlighet och arrogans är välkommet. Bäva månde de i sina förment trygga boningar sedan de skickat ut befolkningen i otrygghet och eskalerande våld! Allt fler tecken tyder på att folk har fått nog.

På nätet kan vem som helst se den vrede som sjuder i befolkningen över ett invaderat land där mer och mer upphör att fungera, över vanstyre, bedrägeri och väljarförakt, över inflation, över galopperande energi-, bränsle- och livsmedelspriser som snart inga hushåll med normalinkomster orkar med.

Fortsätt läsa ”Tack, alla fantastiska läsare och lyssnare!”

Gnällkrönika: När människor förvandlas till turister

Personerna på bilden har inget samband med texten.

Det här är en gnällkrönika. Jag tänker gnälla om turister – men också försöka analysera fenomenet turism. Det är uppenbart att många människor genomgår en total personlighetsförändring när de intar rollen som turister. Det är fråga om en metamorfos. Som Egyptens gräshoppor, helt utan hänsyn, drar turister fram över trakter där andra människor bor och lever, invaderar dem, ockuperar dem, förvandlar dem till tivolin.

Fortsätt läsa ”Gnällkrönika: När människor förvandlas till turister”

Sommaren 1955

Sommaren 1955 var sommaren då solen alltid sken. Det vet jag alldeles säkert. Jag var tio år gammal, och det var mitt livs bästa sommar som aldrig fick ta slut.

På LarsHansgården i Hälsingland härskar matriarken Tant Frida med fast hand över djur och människor, jord- och skogsegendomar. På gården bor också hennes vuxna barn och deras familjer, precis som i tv-serien Dallas.

Fortsätt läsa ”Sommaren 1955”

Sommaren som aldrig fick ta slut

Sommaren 1955 var sommaren då solen alltid sken. Det vet jag alldeles säkert. Jag var tio år gammal, och det var mitt livs bästa sommar som aldrig fick ta slut. Jag var ett stadsbarn som fick komma ut på landet. Det var den sommaren jag förstod vad livet kunde vara när det var som bäst.

Om framtiden visste jag ingenting.

Utsikt från ladugården mot det vackra landskapet.

Minnet är en opålitlig vän. Vi vet alla att vi har en benägenhet att lägga till och dra ifrån i våra minnen, att försköna eller förvärra. Men vissa minnen skimrar i ett självklart, oföränderligt ljus där ingenting behöver läggas till eller dras ifrån.

För mig är sommaren 1955 omgiven av det där magiska ljuset i minnets arkiv.

Fortsätt läsa ”Sommaren som aldrig fick ta slut”

Skogsröjning och gifta sig på låtsas

Ett mer praktfullt fiasko för social ingenjörskonst än ”Gift vid första ögonkastet” i SVT 1 är svårt att tänka sig. Inte ett enda av de ihopmatchade paren vill leva tillsammans.

Samtidigt pågår andra människors liv och verklighet i det tysta, långt från tv-kameror. Skilda perspektiv ger relief åt varandra. Jag försöker spegla båda.

Skogsgallring. Här röjs för att få luft och ljus. Foto: Julia Caesar.

Fortsätt läsa ”Skogsröjning och gifta sig på låtsas”

Ny podd: Två berättelser om ondska

Vad är ondska? Varför vill vi aldrig inse att ondskans gärningar aldrig leder till något gott? Utifrån en svart-vit bild av världen och oss själva förlägger vi gärna ondskan utanför oss själva; hos en enskild person, en politisk åsikt eller en hel nation.

Men ondskan finns inom oss alla. Den kan aktiveras om de yttre omständigheterna är de rätta, och resultera i hat och massmord. Vägen dit har tre steg: demonisering, stigmatisering och avhumanisering.

I min nya podd löper två berättelser om ondska, ”Hannas hemlighet” och ”Ett hjärta av sten”, parallellt med faktaavsnitt om ondskans mekanismer och förfärliga resultat: minst 220 miljoner dödsoffer, fyra gånger fler än de som dött på slagfälten.

Berlin sent 1950-tal. Den 15-årige skolpojken Michael möter den 36-åriga, gåtfulla Hanna och blir häftigt förälskad. Han är ett barn, men hon förför honom, och de inleder ett förhållande. Deras möten följer en ritual: högläsning, bad, älska med varandra.

Fortsätt läsa ”Ny podd: Två berättelser om ondska”

Gökens förlorade värdegrund

Våren är ovanligt kall, och ännu har jag inte hört det omisskännliga ko-koandet på avstånd. Men vilken dag som helst kan vi höra det. Efter en lång flygtur från Afrika är göken tillbaka på våra nordiska breddgrader igen och låter höra sitt karaktäristiska tvåtonsläte – ljudet som många av oss tycker om att höra för att det är så starkt förknippat med vårens ankomst.

Göken bygger inga egna bon och tar inte hand om sin avkomma utan parasiterar på andra, mindre fåglar.

Men sanningen bakom gökens lockrop är en brutal historia om ockupation, falsk identitet, massmord, etnisk rensning och att kallblodigt ställa grupp mot grupp.

Som traditionen bjuder återpublicerar jag i maj min krönika ”Gökens förlorade värdegrund”.

Fortsätt läsa ”Gökens förlorade värdegrund”