Vänstern och islam är ömsesidigt beroende av varandra. Islam är en drog för den sekulära vänstern, och islam är beroende av vänsterns massinvandringspolitik för att kunna expandera och erövra Europa.
Det skriver den norske författaren Kent Andersen i en rykande uppgörelse med islam, som jag har översatt. Krönikan har tidigare publicerats på Document.no
Fortsätt läsa ”Kent Andersen: ”Islam är opium för vänstern””
Sverigedemokraterna ökade mest av alla partier i valet. Men ändå är det fortfarande 82 procent av väljarna som tycker att de partier som tillhör etablissemanget ska få förnyat förtroende, trots en välfärd i förfall och ett accelererande folkutbyte.
I den här krönikan funderar jag kring flockmentalitet och hjärntvätt. Krönikan har publicerats av Nya Tider vecka 38.
Nu stänger jag bloggen och tar semester ett tag.
Liksom många andra har jag arbetat hårt inför valet och skjutit en massa andra saker åt sidan som nu ropar på att bli gjorda; mitt hus behöver målas, trädgården vill bli omskött, försummade kontakter behöver tid.
Framför allt behöver jag vila och få tid att smälta valresultatet.
De som vill kan följa mig på Twitter.
Ha det så bra och var rädda om er!
Valdagen är en dag för eftertanke.
Senast då har du möjlighet att summera dina erfarenheter av de fyra år som gått sedan du röstade senast – och dra dina egna slutsatser.
”Det mångkulturella samhällsexperimentet har aldrig haft som mål att kontrollera islam, invandrarna eller invandringen. Tvärtom: målet är att kontrollera de europeiska medborgarna och deras åsikter om islam, invandrarna och invandringen.”
Det skriver den norske författaren Kent Andersen i den här artikeln på Document.no. Jag har översatt texten.
Teckning: Niels Thomsen. Document.no.
EU, kallat ”Europas Dumskalleförbund”, producerar splittring och vanmakt, skriver Kent Andersen.
Fortsätt läsa ””Ingenting kan rädda det mångkulturella samhällsexperimentet i Europa””
Om du är en av dem som lever ett skyddat liv och inte vet hur det ser ut i dagens Sverige – se de båda videor och bilder som jag publicerar i det här blogginlägget. Se dem – och reflektera över om det här är det Sverige vi vill ha, om det är det Sverige du vill ha.
När eliten identifierar en växande opposition som ett tillräckligt stort hot mot sin egen maktutövning och sitt eget maktmissbruk – just precis då – går den till attack. Oftast sker det som angrepp på yttrandefriheten.
Den tidpunkt när repressionen slår till är därför en intressant mätare på exakt var maktens smärtpunkt ligger och vad den säger om det makteliten vill dölja.
När Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård (s) försöker hindra det nya politiska partiet Alternativ för Sverige att hålla ett avslutande möte på sin valturné i Kungsträdgården på fredag – trots att partiet har fått tillstånd av Polisen – avslöjar hon maktens totalitära ansikte hos de röd-grön-rosa khmererna i Stockholms stadshus. Det är inte första gången.
Fortsätt läsa ”De röda khmererna i Stockholms stadshus attackerar demokratin”
Hon intar den offentliga scenen som om det är självklart att just hon ska hålla i taktpinnen och dirigera föreställningen. Hon är övertygad om att hon har rätt att sabotera ett demokratiskt torgmöte. Omkring sig har hon samlat en mobb av invandrare. De utgör de ynkliga trupper hon har lyckats skrapa ihop. Invandrarna är hennes nyttiga idioter i vänsterns kamp mot yttrandefrihet.
Vi befinner oss i Uddevalla. Det är torsdagen den 30 augusti 2018, mitt i valrörelsens slutskede. Det nya partiet Alternativ för Sverige håller ett av 50 offentliga torgmöten under sin valturné i hela landet. På varje plats har människor mött upp för att lyssna på vad ett nytt parti har att säga, och på varje plats har de tagits emot med applåder och entusiasm.
I den svenska valrörelsen kan det vara lämpligt att påminna om vad det är att vara en del av ett land.
Monologen ”I am an Englishman” grep mig när jag hörde den för första gången för många år sedan. Den handlar om nationell identitet och tillhörighet, om familj och tradition. Om stoltheten över att vara en del av sitt land. Den kunde lika gärna heta ”Jag är svensk”.
Den brittiske skådespelaren Marc Warren framför monologen ur BBC’s 2001 NCS Manhunt, ett tal av en man vid namn Laurence Bright. Jag beklagar ett svagt surrande biljud i ljudupptagningen, men det är innehållet som räknas. Texten följer här.
Fortsätt läsa ”Stoltheten över att vara en del av sitt land”
Julia Caesar 