Välkommen till Galleri Hud! Håller öppet hela sommaren, och vernissager pågår nära dig varje dag.
Med huden som anslagstavla.
Du har säkert inte kunnat undgå att märka att tatueringar blir allt vanligare. Allt fler använder sin egen hud som exponeringsyta för bilder och budskap som man vill delge världen.
I England är var tredje person mellan 25 och 39 år tatuerad, visar undersökningar. Bland personer födda mellan 1982 och 2004, det vill säga 15-37-åringar, är nästan varannan tatuerad: 47 procent. En situation när varannan person i en stor åldersgrupp har låtit tatuera sig är unik i Västvärldens historia. Tatueringar är ett mode som sprider sig snabbt.
Är turister en särskild sorts människor? Eller uppvisar de i sin egenskap av turister beteenden som de aldrig skulle uppvisa på hemmaplan?
Frågan gör sig påmind varje sommar. Jag bor på en ö. Under elva månader på året är ön fullkomligt ointressant för alla som inte bor här. Några veckor i juli och augusti är ön ett glödhett turistmål, och varje uthyrningsbar kvadratmeter hårdexploateras.
I vecka 33 reser turisterna hem. Ön faller i glömska igen för elva månader framåt. Öborna drar en suck av lättnad som är så djup att den borde höras ända till fastlandet. Äntligen kan vi återta vårt livsrum.
Lägg sommardeckarna åt sidan! Sommarens verkliga rysare levererar Karl-Olov Arnstberg, och den handlar om dig, mig, oss och landet vi bor i. Boken sträckläses lämpligen på en somrig altan eller i en skön hängmatta, gärna med en kopp kaffe eller en lugnande whisky inom räckhåll.
Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi och författare till ett 50-tal böcker. Den senaste heter ”Efter demokratin” och kan beställas här.
I sju essäer med samlingstiteln ”Efter demokratin” ger Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, en svidande sann bild av hur det står till med demokratin i Sverige. Med författarens tillstånd publicerar jag några utdrag ur den essä som har titeln ”Hur demokratier dör”.
Hur och när började vänstervridningen inom public service?
Ulf Hjertquist, i dag 87 år, vet. Han arbetade på SVT i olika yrkesuppdrag 1962-1982. I en text som han har skickat till mig blickar han tillbaka på tiden från SVT:s barndom och skriver: ”Det var en njutbar, normal yrkesomgivning fram till tidigt 70-tal. Men vid TV2-starten 1969 förändrades mediepolitiken.”
Ulf Hjertquist gav upp Sverige och SVT och emigrerade till Australien.
Jag publicerar med glädje Ulf Hjertquists artikel som ger perspektiv på den vänstervridning inom media – i synnerhet public service – som är ett faktum sedan 1960-talet. Själv gav han upp hoppet om Sverige och utvandrade till Australien för 37 år sedan.
”En underkastelse som sker frivilligt, på en kontinent där pressen och journalisterna kunde ha valt frihet, integritet och sanning, det är helt nytt. De har gjort sig själva till politikernas nyttiga idioter och dikterar vad folk ska tycka i utbyte mot 30 silverpenningar. Media, den fjärde statsmakten, har brutit samman.”
Det skriver författaren Kent Andersen i en svavelosande krönika på Document.no. Allt han skriver kunde lika gärna handla om Sverige. Jag har översatt texten från norska.
Kent Andersen, norsk författare, musiker och politiker.
Av Kent Andersen
Så du tror att du är självständig och klok – och skapar dina egna åsikter? Det tror de flesta, men det finns en liten hake: det är bara möjligt om du sitter med neutral, riktig och objektiv information – och det gör du inte.
Bruce Bawer, amerikansk författare bosatt i Norge sedan många år, ger i en salt betraktelse sin bild av Sverige, av islamiseringen, våldtäktsepidemin, 70-åringar som åtalas för HMF och återvändande IS-terrorister som belönas för mord och våld med speciella förmåner. Jag har översatt Bruce Bawers krönika, ursprungligen publicerad på PJ Media.
Bruce Bawer
Av Bruce Bawer
Jag skulle kunna skriva om Sverige varje vecka. Varje dag. Varje timme. Av skäl som kommer att analyseras av historiker under en lång, lång tid – förutsatt att Västvärlden inte blir så genomislamiserad att objektiv historisk granskning blir ytterligare omöjliggjord – har svenskarna valt en väg mot kulturellt och samhälleligt självmord som ställer alla andra länder i skuggan.
Jan Guillou hymlar inte med sin skadeglädje. I en krönika i Aftonbladet skriver han att han är glad för att Thomas Mattsson slutar som Expressens chefredaktör.
Guillou har sina personliga skäl att avsky Thomas Mattsson, precis som alla andra som drabbats av Mattssons hat och förföljelse. På 50 helsidor i Expressen utpekades Guillou som KGB-agent.
Thomas Mattsson, chefredaktör för Expressen 2009-2019.
Jag citerar några stycken ur Guillous krönika.
”Jag är glad att Thomas Mattsson slutar”
”Det tillhör mitt livs värsta dumheter att jag bjöd Thomas Mattsson på middag. Men jag tyckte jag hade ett bra skäl. Den relativt nyblivne chefredaktören på Expressen hade inte bara inviterat mig till lunch. I ett långt brev där han berättade om sina stora journalistiska ambitioner erbjöd han mig dessutom att hoppa av från Aftonbladet och bli kolumnist på Expressen, ”… rakt på sak, angelägna krönikor i en ny sorts kvällstidning … ett intressant publicistiskt experiment”.
En av Sveriges värsta förtryckare av andra människors åsikter, Thomas Mattsson, har avgått som chefredaktör för Expressen. Den påtagliga brådskan tyder på att han inte avgår frivilligt utan med omedelbar verkan har fått sparken av ägarfamiljen Bonnier. Sitt uppdrag har han själv tolkat som ett kall besläktat med den åsiktsförföljelse av oliktänkande som i decennier pågick i DDR och övriga Sovjetväldet.
Thomas Mattsson, chefredaktör för Expressen 2009-2019.
Vänner av yttrandefrihet har anledning att korka upp champagnen. En åsiktstyrann har fallit, en av många. Återstår att se vilken post som väntar Mattsson i den mediala ryggdunkarklubben.
Varför måste moderna hus se ut som skokartonger eller strandade Ålandsfärjor? Varför tyckte alla på 1970-talet att mörkbruna plastgolv och beiga vävtapeter, avocadogröna spisar och orange skåpluckor var jättesnyggt?
Skönhet och dess motsats, fulhet, är tema i mitt Sommarprogram.
Hoppet och skönheten har hållit människor vid liv genom krig, fattigdom och repression. Filosofer har skrivit att genom skönheten skapar vi världen som ett hem åt oss. Jag försöker få svar på frågor som:
Vilka är de ideal som styr vad vi tycker är fult respektive vackert? Vilka håller i pekpinnarna – de som jag kallar smaktyrannerna – de som ser det som sin plikt att uppfostra oss bonnläppar i god smak?
För ungefär hundra år sedan hände någonting. Konst, musik och arkitektur vände ryggen åt skönheten. Kulturmarxister med hjärntvättade arkitekter i spetsen började föra ett ideologiskt gerillakrig mot skönheten. Den berömde franske konstnären Marcel Duchamp försökte ställa ut en pissoar och kallade det konst.
Arkitekterna är den yrkeskår som genom modernismen har begått de största förbrytelserna mot skönheten. Det tydligaste exemplet i vårt land är rivningen av gamla vackra stadskärnor i så gott som varenda stad på 1950-, 60- och 70-talen och byggandet av 350 köptempel – betongklossar i sovjetisk bunkerstil.
Fulhet urholkar själen. Fulhet förstör vårt psykiska immunförsvar så att vi inte orkar göra uppror mot destruktiva ideologier, som mångkulturalism och genusvansinne. Att värna skönheten i fulhetens tid är en revolutionär handling som ger oss hopp och kraft att leva. Att anlägga en trädgård är att skapa skönhet på sin plätt på jorden.
Askfatet med det gröna rådjuret från Uppsala Ekeby – det kallades ”Hötorgskeramik”.
Programmet handlar också om hur det är att bli töntstämplad på grund av ett keramikaskfat från Upsala Ekeby med ett grönt rådjur på (det kallades föraktfullt ”Hötorgskeramik”), om vad fåglar kan lära oss och om de master vi i dag reser högt över kyrktornen i det sekulära Sverige för att tillbe våra nya gudar.
Nu finns mitt Sommarprogram också på YouTube.
Musiken i programmet
1. Johann Sebastian Bach (1685-1750). Konsert i d-moll, BWV 974. (Efter Alessandro Marcello’s (1673-1747) konsert för oboe och stråkar i d-moll). Adagio. Vikingur Ólafsson, piano.
2. Simon & Garfunkel. The Sound of Silence (Original Version from 1964).
3. Giovanni Battista Pergolesi (1710-1736). Stabat Mater. The Academy of Ancient Music. Dirigent Christopher Hogwood.
4. Nils Ferlin, text. Lille-Bror Söderlundh, musik. När skönheten kom till byn. Lille-Bror Söderlundh, sång (1942).
5. J S Bach (1685-1750). Harpsichord Concerto BWV 639, ”Ich ruf zu Dir, Herr Jesu Christ”. Simone Dinnerstein, piano.
6. Adriano Celentano. La maison où j’ai grandi. (Il ragazzo della via Gluck). Françoise Hardy, sång. 1966.
7. Berg-Kirstis polska. Jan Johansson, piano, Georg Riedel, bas. Ur Jazz på svenska. 1964.
8. Jean Sibelius (1865-1957). Etude opus 76 No 2. Arrangemang Börje Sandquist. Jian Wang, cello. Göran Söllscher, gitarr.
9. Arne Forsén. Visa från Dorotea.
10 och 11. Giuseppe Verdi (1813-1901). Triumfmarschen ur Aida, Gloria all’Egitto. 1871. Staatskapelle Dresden. Chor der Staatsoper Dresden. Dirigent Silvio Varviso. 1983.
12. J S Bach (1685-1750). Koralpreludium BWV 659, ”Nun kommt der Heiden Heiland”. Alfred Brendel, piano.
14. Alberto Iglesias. Raquel. Ur Pedro Almodóvars film ”Hable con ella”. Bau (Rufino Almeida).
15. Max Richter. The Twins.
16. Canto Gregoriano. Ave mundi spes Maria. Coro de monjes del Monasterio Benedictino de Santo Domingo de Silos. Ledare: Ismael Fernández de la Cuesta.
17. Colleen. Ritournelle. Från Sergej Prokofiev ”The Dance of the Knights”.
18. Arnold Schönberg (1874-1951). Pianokonsert Opus 42. (1942). The Cleveland Orchestra. Dirigent Pierre Boulez. Mitsuko Uchida, piano.
19 och 20. Gånglåt från Mora. (Anders Zorns favoritmarsch). Jan Anders Andersson.
21. Arne Forsén. Jon Mas polska.
22. Pjotr Tjajkovskij (1840-1893). Hymn of the Cherubim. The USSR Ministry of Culture Chamber Choir. Dirigent Valery Polyansky.
23. Eino-Juhani Rautavaara (1928-2016). Cantus Arcticus. Leipzig Radio Symphony Orchestra. Dirigent Max Pommer.
24. Allan Edwall (1924-1997). När små fåglar dör (ur Gnällspik, 1982).
25. Eleni Karaindrou. The Waltz of Hope. Tous Des Oi.
Tillförde det här programmet dig någonting? Gav det dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Chris Forsne är en journalist med gedigen yrkeserfarenhet under flera decennier. Liksom jag häpnar hon över den låga kvalitén hos dagens journalister, över okunnighet och partiskhet.
Här är hennes senaste krönika, publicerad på Ledarsidorna.
Chris Forsne, journalist.
Protesterna från GP:s journalistklubb och den konsekventa tendensen att klä akuta samhällsproblem i andra ord tyder på ett psykosliknande tillstånd och en förljugen kultur bland de som faktiskt har som ansvar att ge medborgarna en rättvisande bild av hur landet mår.
Julia Caesar 