Sommaren 1955 var sommaren då solen alltid sken. Det vet jag alldeles säkert. Jag var tio år gammal, och det var mitt livs bästa sommar som aldrig fick ta slut. Jag var ett stadsbarn som fick komma ut på landet. Det var den sommaren jag förstod vad livet kunde vara när det var som bäst.

Om framtiden visste jag ingenting.

Minnet är en opålitlig vän. Vi vet alla att vi har en benägenhet att lägga till och dra ifrån i våra minnen, att försköna eller förvärra. Men vissa minnen skimrar i ett självklart, oföränderligt ljus där ingenting behöver läggas till eller dras ifrån.

För mig är sommaren 1955 omgiven av det där magiska ljuset i minnets arkiv.

Fortsätt läsa ”Sommaren som aldrig fick ta slut”