Enoch Powell hade rätt – men vem erkänner visselblåsarna?

“De som gudarna vill förgöra gör de först galna.” (Those whom the Gods wish to destroy they first make mad).

Orden är den konservative brittiske politikern Enoch Powells (1912-1998), den störste premiärminister som Storbritannien aldrig fick. De finns i det historiska tal, kallat “Rivers of Blood”, som Powell höll i Birmingham lördagen den 20 april 1968.

Enoch Powell (1912-1998), den bäste Prime Minister som England aldrig fick. Han rasistförklarades och manövrerades bort av Edward Heath. Men hans profetia 1968 ser vi idag förverkligad.

Fortsätt läsa ”Enoch Powell hade rätt – men vem erkänner visselblåsarna?”

Tack, alla fantastiska läsare och lyssnare!

Mer än någonsin behöver vi njuta av sommarens ljuvlighet och ladda upp krafter inför en höst som innebär riksdagsval. I ett labilt nationellt och internationellt läge kan hösten komma att bjuda på överraskningar av ett slag som maktetablissemanget inte har förutsett. (Jag önskar att ”kraftsamling” inte vore ytterligare ett av de ord som maktgänget har förstört. Nu går det inte att använda längre).

Allting som rubbar politikers och journalisters maktfullkomlighet och arrogans är välkommet. Bäva månde de i sina förment trygga boningar sedan de skickat ut befolkningen i otrygghet och eskalerande våld! Allt fler tecken tyder på att folk har fått nog.

På nätet kan vem som helst se den vrede som sjuder i befolkningen över ett invaderat land där mer och mer upphör att fungera, över vanstyre, bedrägeri och väljarförakt, över inflation, över galopperande energi-, bränsle- och livsmedelspriser som snart inga hushåll med normalinkomster orkar med.

Fortsätt läsa ”Tack, alla fantastiska läsare och lyssnare!”

Gnällkrönika: När människor förvandlas till turister

Personerna på bilden har inget samband med texten.

Det här är en gnällkrönika. Jag tänker gnälla om turister – men också försöka analysera fenomenet turism. Det är uppenbart att många människor genomgår en total personlighetsförändring när de intar rollen som turister. Det är fråga om en metamorfos. Som Egyptens gräshoppor, helt utan hänsyn, drar turister fram över trakter där andra människor bor och lever, invaderar dem, ockuperar dem, förvandlar dem till tivolin.

Fortsätt läsa ”Gnällkrönika: När människor förvandlas till turister”

Sommaren 1955

Sommaren 1955 var sommaren då solen alltid sken. Det vet jag alldeles säkert. Jag var tio år gammal, och det var mitt livs bästa sommar som aldrig fick ta slut.

På LarsHansgården i Hälsingland härskar matriarken Tant Frida med fast hand över djur och människor, jord- och skogsegendomar. På gården bor också hennes vuxna barn och deras familjer, precis som i tv-serien Dallas.

Fortsätt läsa ”Sommaren 1955”