Att få Svenska Journalistpriset – vilken ära!

Den svenska bok- och mediemässan i Stockholm den 30 oktober blev av allt att döma en stor succé. Omkring 500 personer samlades för debatter, föredrag och tankeutbyte, befriat från politisk korrekthet.

På YouTube finns mängder av inslag bevarade för alla som inte kunde delta utan vill se och lyssna i efterhand. Lyssna till exempel på Mikael Willgerts korta anförande om situationen i dagens Sverige. Willgert är upphovsman och chef för alternativkanalen Swebb-tv, som växer snabbt och under det senaste året har haft mer än en miljon unika tittare.

Jag vill gärna påminna om varför det har blivit nödvändigt för den alternativa rörelsen att skapa sin egen bokmässa, där yttrandefrihet råder. Så här såg det ut när Sveriges Författarförbund gjorde sig till åtlöje på den ordinarie bokmässan 2016:

Sveriges Författarförbunds löjeväckande demonstration på bokmässan 2016. Med dåvarande ordföranden Gunnar Ardelius i spetsen och blå tejpremsor för munnen uttrycker de sitt missnöje med att yttrandefriheten även omfattar tidningen Nya Tider.

Fortsätt läsa ”Att få Svenska Journalistpriset – vilken ära!”

Två ekonomer: ”Med Covidpass förlorar vi vår frihet för all framtid”

Coronapandemin är en efterlängtad möjlighet för bankerna att ta total kontroll över människors liv. Covidpass är bara början. Om vi accepterar dem säger vi adjö till vår frihet för all framtid och får ett genomreglerat samhälle som i Kina, med staten som kontrollinstans i allas mobiltelefoner, sociala kreditsystem, ansiktsigenkänning med mera.

”Gör dig fri från bankernas kontroll. Gynna inte globalisterna. Lös dina lån om du kan. Bygg småskaliga nätverk. Vi är i krig. Finansiera inte dina fiender!”

Fortsätt läsa ”Två ekonomer: ”Med Covidpass förlorar vi vår frihet för all framtid””

När banken blev statens lydiga redskap

Genom en lång rad EU-direktiv och blåkopior i form av svenska lagar har bankerna i snabb takt slutat finnas till för sina kunder. De har gjort sig till lydiga redskap för staten, EU och andra totalitära krafter. Det är tydligt att de alltmer går in i rollen som statligt styrda kontrollorgan över vanliga medborgare.

Tror du att du själv bestämmer om dina pengar? Glöm det! Både du och dina slantar är bankens och statens egendom.

*Bankerna har blivit stålglänsande, lydiga redskap för svenska staten, EU och övriga globalister.*

Anta att du har en hyfsad relation med din bank. Det fungerar, även om det inte är tal om någon direkt ömsesidig entusiasm. Du är ett nummer i den stora massan bara. Din lön eller pension tickar in på ditt konto en gång i månaden. Du kanske har ett bostadslån som du betalar på.

Fortsätt läsa ”När banken blev statens lydiga redskap”

De som gick före oss, de som byggde Sverige

I Allhelgonatid tänker vi på våra döda, de som stått oss nära och haft stor betydelse inte bara för oss, utan också för vårt land. Generationerna före oss byggde Sverige med arbete och hederlighet, ibland med omänskligt slit. Utan dem skulle vi inte stå där vi står i dag.

Om de kunde se från sina gravar vad som har hänt med vårt och deras land – vad skulle de tycka? Jag tror att de skulle sörja. Var det detta de slet så hårt för?

Maria Elisabet, född 1902, från Bollnäs i Hälsingland, var en alldeles vanlig svensk kvinna. En sådan som aldrig får några minnesord skrivna över sig. Hon var en av dem som i tysthet byggde Sverige, och hon var min älskade farmor. Den här podden är min hyllning till henne.

Fortsätt läsa ”De som gick före oss, de som byggde Sverige”

Porträtt av en älskad farmor

Det är märkvärdigt, men när man blir äldre blir de döda levande. De stiger fram, blir tydliga, gör sig påminda. I november varje år umgås jag med min farmor. Hon hette Maria Elisabet men kallades aldrig något annat än Lisa. Den 2 november skulle hon ha fyllt 119 år – om hon hade levt.

Hon var en alldeles vanlig svensk kvinna. Som ung var hon mycket vacker. Sedan slet åren, arbetet och alla barnsängarna på henne. Men de kunde aldrig utplåna den skönhet hon hade inom sig.

*Som ung var hon mycket vacker. Min farmor Elisabet (1902-1983) som konfirmand i Bollnäs kyrka den 2 juni 1917. Hon är 14 år gammal.*

En älskad farmor var hon. En vanlig kvinna, en sådan som aldrig får några minnesord skrivna över sig. En sån som samhället vilar på utan att de någonsin blir omskrivna eller omtalade. Men i mitt hjärta och mitt minne lever hon starkt och tydligt, och hon förtjänar att bli omskriven som den fina människa hon var.

Fortsätt läsa ”Porträtt av en älskad farmor”