Sommar med motgångar

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Att skapa ett Sommarprogram brukar vara en lustfylld upplevelse. Den här gången gick allting fel som kan gå fel. Att det trots allt har blivit ett program till slut är varken mer eller mindre än ett mirakel.
Programmet sänds i Swebbtv.se tisdagen den 30 juli klockan 13. Välkommen att lyssna då!

*Som ett komplicerat lapptäcke ser det ut på bildskärmen när alla ljudbitarna, text och musik, är på plats i ljudprogrammet Audacity.*

I mitt förra blogginlägg skrev jag om glädjen i att göra Sommarprogram. För mig skulle det bli det nionde året i rad som jag gör det, och det har hittills varit det roligaste jag vet.

Sommar är ett bra format som ger frihet att prata om lite av varje som faller utanför de vanliga journalistiska ramarna. Musiken är ett viktigt inslag. För mig är ambitionen att helheten mer ska vara en produkt av ett konstnärligt/litterärt arbete än av den journalistik jag vanligtvis sysslar med.

Nu kan jag berätta hur det blev: en fullständig katastrof innehållande datakrascher, arbete som gått förlorat, uppätna manuskript, förlorade inspelningar och ett tröstlöst arbete i en ny och kraftigt försämrad version av ljudprogrammet Audacity. Alltihop under största tänkbara tidsnöd.

För att göra ett Sommarprogram behöver jag gå in i ett tillstånd där jag har gott om tid och absolut ostördhet. En sorts drömliknande tillstånd där tankar, fantasi, musik och associationer kan flöda fritt. Jag lägger allt praktiskt arbete åt sidan. Trädgården får klara sig själv ett tag. Tvätt och disk hopar sig. Jag skjuter nyhetsbevakning och journalistiskt arbete ifrån mig.

Musiken är viktig. Ofta är det på grund av den som jag hittar ett tema att skriva in i manuset. Ibland är det tvärtom. Det blir i bästa fall ett slags korsbefruktning mellan musik och tal.

Så här i efterhand kan jag avslöja att jag gjorde 2023 års Sommarprogram medan snöstormen rök utanför fönstren. Detta för att ha tid för oförutsedda händelser och kunna arbeta utan stress och störningsmoment i form av trädgårdsskötsel och oväntade besök (som är vanliga på sommaren). Med 2024 års erfarenheter i färskt minne tror jag att jag i fortsättningen ska återgå till snöstormsmodellen för att värna min sinnesfrid.

Att jag till sist lyckades få ihop ett Sommarprogram den här sommaren är inget annat än ett mirakel – och ett resultat av att jag är ovanligt envis. Många gånger, ja varje dag, var jag beredd att ge upp. Motgångarna var bara för mycket.

Att för första gången på nio år inte kunna leverera ett Sommarprogram är trots allt inte synonymt med jordens undergång, och en ny hjärtinfarkt står inte högt upp på min önskelista. Att ge upp är alltid en möjlighet.

Jag hade vikt midsommaren för att arbeta med programmet – som även under normala förhållanden tar flera veckor att göra. Jag hade redan spelat in några avsnitt i min tretton år gamla trotjänar-laptop av märket Dell. I den har jag gjort alla mina poddar de senaste åtta åren. Där har jag använt mig av en version av Audacity som var lätt och logisk att arbeta i, som jag trivdes med och där jag efterhand har lärt mig att skapa lite finesser som intonad musik, bakgrundsmusik med mera.

Det gick inte att öppna min trogna gamla Dell. Det var helt omöjligt. Påsättningsknappen satt fast. Allt jag hade spelat in låg oåtkomligt, och på midsommaren är alla datafirmor stängda. Till råga på allt kunde jag inte komma ut på nätet med min nya dator.

Den första vardagen efter midsommar tog jag en taxi till en datafirma i närmaste stad (tio mil tur och retur). De kunde inte heller öppna locket på min Dell men plockade ut hårddisken och förde över några manusdokument på en extern hårddisk. Ljudinspelningarna gick inte att rädda.

Min gamla trogna Dell har skattat till förgängelsen. Den har stängt locket om sig för tid och evighet. Jag sörjer den djupt. Den är en kär gammal vän. Vi har levt tillsammans i största harmoni i tretton år. Samtidigt känns det så banalt att min Dell har lämnat in på grund av en mekanisk liten sak som en knapp.

Att det inte gick att komma ut på nätet med min nya laptop visade sig bero på att en adapter, en liten kabelsnutt som är ett mellanled mellan datorn och min Internetkabel, hade slutat fungera.

En dryg tusenlapp fattigare åkte jag hem från datafirman, och nu stod jag inför uppgiften att rekonstruera alla manus och, värst av allt, arbeta i en ny och – skulle det visa sig – absolut hopplös version av Audacity i min nya dator. Något som jag hade sluppit tidigare, eftersom min gamla Dell fungerade så bra.

*Vid det här trånga lilla skrivbordet producerar jag mina poddar.*

Det finns en risk för att mer ingående beskrivningar av hur man arbetar i ett ljudprogram blir svårsmälta för läsare som inte ägnar sig åt sånt, så jag ska undvika att bli alltför detaljerad. Men nu vidtog ett veritabelt h-e (ursäkta!), och det är jag inte ensam om att tycka. På YouTube ligger mängder av klagomål och förbannelser över den här versionen av Audacity. Varför klåfingra och förstöra ett vinnande koncept?

När man jobbar i ett ljudprogram blir allt inpratat ljud och varje musikstycke ”bitar” i ett ljudspår. För att foga ihop bitarna till en helhet behöver man ha ett visuellt dragverktyg så att man kan dra ljudbitarna hit och dit och skapa snygga övergångar mellan till exempel tal och musik. Jag brukar lägga bitarna omlott i två spår, två ”våningar”.

I den här versionen av Audacity är dragverktyget helt sonika borttaget. Hur skulle jag nu foga samman bitarna? Till slut lyckades jag hitta ett sätt, men det gick inte att se båda spåren samtidigt, så hur skulle jag kunna skapa perfekta övergångar mellan tal och musik? Det är ju som att arbeta i blindo!

Dessutom går ljudbitarna bara att dra i sidled, inte i höjdled, inte ens med den vanliga tekniken ”klipp ut” och ”klistra in”. Bitarna vägrar flytta sig. Varje ny ljudbit skapar sitt eget spår, sin egen ”våning”, så att ljudspåren till slut liknar ett oöverblickbart höghus.

Envisheten gick på högvarv:

jag-ska-klara-av-det!

Jag-tänker-inte-ge-mig!

Nidingarna-på-Audacity-ska-inte-vinna!

Under över alla under – till slut hade jag mot alla odds och med oändlig möda lyckats pussla ihop ljudbitarna och få ihop ett Sommarprogram. Med en enorm känsla av lättnad kunde jag skicka ljudfilen till Swebbtv.

Mitt Sommarprogram sänds i Swebbtv.se den 30 juli klockan 13 – om inga ytterligare missöden inträffar, vill säga. Jag pratar bland annat om 92-åriga Emma, som utsattes för bedrägeriförsök av Yusuf från hemtjänsten, om det pågående folkutbytet som inte får nämnas vid namn, om att leva på landet, om mobilslaveriet och att samla på det förflutna.

Nu tar jag sommarledigt ett tag och pustar ut efter det absolut värsta, mest otursdrabbade arbetsprojekt jag någonsin upplevt.

Om resultatet är värt att lyssna på är helt upp till er, kära läsare/lyssnare.

Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.

Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.

Gåvor ses som just gåvor och är benefika och helt frivilliga. De utgör inte ersättning för utfört arbete.