Favorit i repris: Kulturelitens djupa sorg över marsvinet Rogers hädanfärd

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

I sociala medier utspelar sig de mest otroliga saker. Jag kan inte undanhålla mina läsare den dramatiska historien om marsvinet Rogers tragiska hädanfärd och den hejdlösa offentliga sorg som Rogers bortgång har utlöst i den svenska kultureliten.

Den kraftfulla uppslutningen kring Rogers öde kan sannolikt förklaras av att marsvinets efterlämnade matte är Carin Götblad, välkänd polismästare vid NOA (Nationella Operativa Avdelningen). Efterlämnad husse är författaren och forskaren Erling Bjurström.

Många människor är beredda att ge allt för att – om så bara för ett ögonblick av evigheten – få vistas i kända personers närhet och låna lite ljus och glans från dem. Facebook är den perfekta arenan för att marknadsföra sig själv och, varför inte, sitt döda marsvin? Kanske har vi alla ett osörjt dött marsvin inom oss?

Ta ett djupt andetag, för det här blir en känslosam resa på liv och död

Ta ett djupt andetag, för det här blir en känslosam resa på liv och död. För att antyda omfattningen av historiens fulla dignitet inleder vi med epilogen; marsvinet Rogers sista färd, fraktad i en kylväska buren av husse Erling Bjurströms starka armar, från färjeterminalen i Nynäshamn på väg mot Gotland och den stundande begravningen i Visby.

Sannolikt har Roger då legat i frysen minst en vecka. Kroppen måste så långt möjligt skyddas från upptining och spridande av odör under de minst 4-5 timmar som resan tar.

Carin Götblad skriver själv känslosamt på Facebook om lilla Rogers sista resa över Östersjön ”till sitt älskade Gotland”.

”Roger kämpade så för att få leva, så grymt att hon inte fick en sommar till.”

Tår-smiley.

Marsvinet Rogers sista färd. En sammanbiten husse, Erling Bjurström, tar kroppen med i en kylväska på Gotlandsbåten.

Vi förstår att vi här har kastats in i ett drama av grekiska dimensioner. En fråga uppstår huruvida marsvin har kännedom om geografi och förmåga att urskilja geografisk belägenhet, till exempel uppleva skillnad mellan Gotland och Stockholm? Leder den förmågan i så fall till att de utvecklar preferenser att älska en uppehållsort mer än andra?

(Citat: ”Sitt älskade Gotland”).

Frågorna hopar sig. Bland annat den här: är Roger en hon? Jag har inte detaljinformation i namnfrågan, men under sin livstid var Roger uppenbart av honkön. Antingen blev ett misstag begånget vid namngivningen, eller också fick Roger i uppdrag att som feministisk förkämpe gå i bräschen för alla marsvins rätt att leva i en värld där könet endast är en social konstruktion.

Matte Carin Götblad har haft den smärtsamma plikten att meddela sina Facbookvänner att Roger har insjuknat och inte mår bra. Felet tycks vara en urinsten.

Trösterskor av båda könen skyndar till och uttrycker sin djupa medkänsla. I solidaritet och innerlig gemenskap bygger de upp en sorgehörna på Facebook, där alla som sörjer eller någon gång har sörjt någon eller något kan samlas och uttrycka sitt deltagande med Roger och hennes hårt prövade husse och matte.

Bland de offentliga gråterskorna ser vi en överrepresentation av äldre företrädare för den kvinnliga kultureliten. Här urskiljer vi bland annat journalisten Anja Kontor, författaren och före detta Sveriges Radiojournalisten Maarja Talgre och före detta VD:n för Svenska Filminstitutet, Anna Serner, som utan att blinka räknar in marsvinet Roger i samma kategori som människor i krig och på flykt.

Författaren Margareta Garpe skriver kärnfullt ”Hoppas, hoppas”, och den liberala politikern Amelie von Zweigbergk gör sig påmind. Hon har hedersutnämningen gudmor åt Roger. Hon är dessutom halvsyster till författarna Charlotta och Helena von Zweigbergk, den senare känd från P1-programmen Godmorgon Världen och Spanarna.

Astrid Andersson Wretmark är före detta sjukhuspräst i Visby. Hon ber för Roger. Lena Mandergrehn Karlström är pensionerad polis.

Dramatiken tätnar. När det står klart att Roger ska operera bort sin urinsten flödar medkänslan med henne och hennes husse och matte från den svenska kultureliten. En hoppets låga tänds för Rogers överlevnad.

Roger får behandling, och vi anar att läget är kritiskt. Fancluben strösslar med hjärtan, fyrklövrar och hållna tummar.

En urinsten opereras bort på Roger. De engagerade följarna på Facebook når nya empatiska höjder och rekommenderar ”mycket kärlek, värme och vätska, healing och lugn musik” som lämpliga åtgärder för Rogers tillfrisknande.

Men vilken slags musik gillar Roger? Är hon lagd åt det klassiska hållet, föredrar hon Country & Western eller Lasse Stefanz? (”Du försvann som en vind, tårar föll på min kind…”).

I denna riksangelägenhet kommer vi aldrig att få vetskap.

(Maria Stockhaus är moderat riksdagskvinna och trafikpolitisk talesman för Moderaterna).

Men trots landsomfattande empati, healinghälsningar och hållna tummar avlider Roger. Hennes marsvinsväninna Nala blir brutalt lämnad ensam.

Roger och hennes marsvinsvän Nala.

HBTQ-aktivisten Alize Hugozon klämmer fram ett hjärta. Det är över huvud taget påtagligt hur fancluben formligen värker fram symbolmättade emojis, som krystvärkar i ett kollektivt förlossningsarbete. Emojisarna får uttrycka det som inte går att klä i ord.

Hundratals Facebookvänner följer turerna kring Rogers tragiska hädanfärd. Det är antagligen så nära landssorg ett marsvin kan komma. Delar av oron flyttas nu över på den ensamma marsvinshonan Nala. Frågan är om Nala i sin egenskap av vän och med-marsvin sörjer Rogers död?

Vilken sorgekapacitet har ett marsvin?

När husse och matte i och med Rogers död har kastats in i ett sorgearbete finns tröst att hämta i försäkringarna om att Carin Götblad verkligen gjorde allt för Roger, och att inget marsvin har haft det så bra.

”Roger kunde inte ha haft en bättre mamma”

Den före detta sjukhusprästen Astrid Andersson Wretmark uttrycker ett tack för vad Roger har betytt och fortsätter att betyda – dock utan att precisera vad. Roger tycks nu alltmer anta skepnaden av ikon eller Kristusgestalt. Statsbegravning nästa?

Kommen så långt i den tragiska historien om marsvinet Roger tar jag mig för pannan och undrar vad det egentligen är som pågår.

Är det här på riktigt? Hundratals människor i kollektiv sorg över ett marsvin som de flesta aldrig har träffat?

Jag har inga problem med att förstå att människor sörjer ett djurs död, och att sorgen kan vara lika stor eller rentav större än sorgen över en förlorad människa.

Säkert kan man sörja ett dött marsvin om marsvinet har varit en viktig del av ens liv och man har haft ett omfattande känslomässigt utbyte med marsvinet ifråga.

Frågan är om det finns någon gräns?

Kan en vuxen person sörja en vandrande pinne eller en död daggmask? En mus som fastnat i råttfällan efter att ha gnagt hål på husets elkablar? Spindlar eller flugor?

Gråterskornas ställföreträdande sorg

Denna kollektiva, marknadsmässiga sorg från två offentliga personer, varav en i statens tjänst som högt uppsatt polischef, känns väldigt – privat. Ändå exponeras den offentligt på ett socialt nätforum.

Varför?

De offentliga gråterskornas sorg, vad står den för egentligen?

Jag söker efter information, en ansats till förklaring. Jag hittar den i rapporten ”Bereaved in Me: Understanding the Vicarious Grief Experiences Among Helping Professionals During the COVID-19 Pandemic” från National Library of Medicine i Maryland, USA.

Kort sammanfattning: det handlar om ställföreträdande sorg (Vicarious Grief). Det vill säga att känna sorg åt någon annan eller över något annat än man vill ge sken av eller tror att man sörjer.

I rapporten får jag veta (min sammanfattning och översättning):

”Vikarierande (ställföreträdande) sorg är sorg som upplevs som en verklig reaktion på någon annans förlust. Fenomenet introducerades 1987 av forskaren Robert Kastenbaum (1932-2013) som observerade äldre kvinnor som uttryckte sorg över andras död, personer som de inte kände.”

Manifestationerna av ställföreträdande sorg liknar dem vid verklig förlust men är inte identiska med dem. Kastenbaum beskriver symtom som gråt, känslor av tomhet och tungsinne, sömnproblem, dålig aptit och en upptagenhet av dödsfallet som tecken på ställföreträdande sorg.

I en studie 2003 följde psykologen Therese Rando upp Kastenbaums forskning och konstaterade att en typ av ställföreträdande sorg innebär att den som inte är drabbad av den aktuella förlusten tar tillfället i akt att sörja egna genomgångna eller obearbetade förluster i det förgångna. Den ställföreträdande sorgen kan till och med utlösa en kris med religiösa tvivel och tvivel på meningen med livet.

Vid begravningen får inte ens Rogers gudmor Amelie von Zweigbergk hindra husses och mattes djupa sorg med sin närvaro.

Carin Götblad skriver att hon har ”fått fysiskt ont i hjärtat flera gånger när hon har tänkt på Roger”.

Det är alarmerande symtom som bör föranleda besök hos en hjärtspecialist.

Sara Johansson önskar att Carin Götblad slapp smärtan. Glädjen har bytts mot grå tristess.

Jag stänger Facebook. Jag kan inte påstå att jag egentligen har förstått innebörden i det jag just har bevittnat.

Är det så här vi vill se landets högt uppsatta, skatteavlönade tjänstemän och myndighetschefer? Vill vi se dem torgföra sina allra mest privata känslor i sociala medier? Hur påverkar det vår inställning och tilltro till dem i deras myndighetsutövning?

Varför söker inte Carin Götblad sakkunnig hjälp för att bearbeta sin sorg hos en psykolog och för sina hjärtbesvär hos en kardiolog?

Fallet Roger ger anledning till eftertanke.

————————————————————-

Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.

Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.

Gåvor ses som just gåvor och är benefika och helt frivilliga. De utgör inte ersättning för utfört arbete.