För att vi ska behålla markkontakten inför valet återpublicerar jag under rubriken ”Svenska berättelser” en serie poddar om det Sverige som var; landet som vi har lämnat bakom oss men som har format oss till de människor vi är.
Det här är den sjunde och sista delen i serien.
Sommaren 1955 var sommaren då solen alltid sken. Det vet jag alldeles säkert. Jag var tio år gammal, och det var mitt livs bästa sommar som aldrig fick ta slut.
OBS! Donationsuppgifterna i slutet av programmet är inaktuella.
Rätt Swishnummer är 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
This morning I heard it from my terrace. The unmistakable ko-ko call from somewhere in the distance. It was unusually early and sounded unusually close.
After a long flight from Africa, the cuckoo is back on our Nordic latitudes once again, letting its characteristic two-note call be heard — a sound that many of us enjoy hearing because it is so strongly associated with the arrival of spring.
The cuckoo does’nt build any nests and does’nt care for their own offspring.
The cuckoo builds no nests of its own and does not care for its offspring; instead, it parasitizes other, smaller birds. The truth behind the cuckoo’s alluring call is a brutal story of occupation of others’ homes, false identity, mass murder, ethnic cleansing and coldly pitting group against group.
As tradition dictates, in May I am republishing my chronicle “The Cuckoo’s Lost Moral Foundation.”
If you appreciate my journalism and my podcasts, feel free to support me with a gift.
I morse hörde jag den från min altan. Det omisskännliga ko-koandet på avstånd någonstansifrån. Den är ovanligt tidig och lät ovanligt nära.
Efter en lång flygtur från Afrika är göken tillbaka på våra nordiska breddgrader igen och låter höra sitt karaktäristiska tvåtonsläte – ljudet som många av oss tycker om att höra för att det är så starkt förknippat med vårens ankomst.
Göken bygger inga egna bon och tar inte hand om sin avkomma utan parasiterar på andra, mindre fåglar.
Men sanningen bakom gökens lockrop är en brutal historia om ockupation av andras bostäder, falsk identitet, massmord, etnisk rensning och att kallblodigt ställa grupp mot grupp.
Som traditionen bjuder återpublicerar jag i maj min krönika ”Gökens förlorade värdegrund”.
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
Oktober är verklighetens månad. Grå, osminkad, med doft av fuktigt ylle och plötsliga genombrott för solen.
Det mörker som oktober bjuder på är som gjort för att krypa upp i den skönaste fåtöljen med en bra bok och vacker musik.
Del 2 i min trilogi med hösten som tema handlar om oktober och finns på Swebbtv här och på YouTube här.
Del 1 av tre program med hösten som tema sändes på Swebbtv den 7 september och kan lyssnas på här:
I oktoberpodden kan vi lyssna på poesi av Nobelpristagaren Tomas Tranströmer och litteratur skriven av två av Sveriges mest folkkära författare, 96-åriga Gerda Antti och Torgny Lindgren, som avled 2017. För uppläsningen svarar skådespelaren Rasmus Dahlstedt.
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
I morse hörde jag den från min altan. Det omisskännliga ko-koandet på avstånd någonstansifrån. Den är ovanligt tidig och lät ovanligt nära.
Efter en lång flygtur från Afrika är göken tillbaka på våra nordiska breddgrader igen och låter höra sitt karaktäristiska tvåtonsläte – ljudet som många av oss tycker om att höra för att det är så starkt förknippat med vårens ankomst.
Göken bygger inga egna bon och tar inte hand om sin avkomma utan parasiterar på andra, mindre fåglar.
Men sanningen bakom gökens lockrop är en brutal historia om ockupation av andras bostäder, falsk identitet, massmord, etnisk rensning och att kallblodigt ställa grupp mot grupp.
Som traditionen bjuder återpublicerar jag i maj min krönika ”Gökens förlorade värdegrund”.
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
Äntligen är det ihopsnickrat och publicerat på Swebbtv, mitt Sommarprogram 2024. Länge såg det ut som om det inte skulle bli något program alls. Min gamla laptop kraschade, och på den nya hade ljudprogrammet Audacity uppdaterats till en ny version som är en ren katastrof.
Alla förutsättningar för att kunna skapa ett program var undanröjda, och tiden var knapp.
Som ett komplicerat lapptäcke brukade det se ut på bildskärmen när alla ljudbitarna, text och musik, var på plats i ljudprogrammet Audacity. Sedan kraschade min kära gamla laptop, och i den nya datorn är en ny version av Audacity en ren katastrof.
Jag har i en tidigare text berättat om de osannolika vedermödor som det innebar att göra det här programmet, mitt nionde Sommar. Många gånger var jag beredd att ge upp men knegade på av ren envishet.
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
I sociala medier utspelar sig de mest otroliga saker. Jag kan inte undanhålla mina läsare den dramatiska historien om marsvinet Rogers tragiska hädanfärd och den hejdlösa offentliga sorg som Rogers bortgång har utlöst i den svenska kultureliten.
Polismästare Carin Götblad.
Den kraftfulla uppslutningen kring Rogers öde kan sannolikt förklaras av att marsvinets efterlämnade matte är Carin Götblad, välkänd polismästare vid NOA (Nationella Operativa Avdelningen). Efterlämnad husse är författaren och forskaren Erling Bjurström.
Många människor är beredda att ge allt för att – om så bara för ett ögonblick av evigheten – få vistas i kända personers närhet och låna lite ljus och glans från dem. Facebook är den perfekta arenan för att marknadsföra sig själv och, varför inte, sitt döda marsvin? Kanske har vi alla ett osörjt dött marsvin inom oss?
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
(Texten är en omarbetad och uppdaterad version från en tidigare publicering).
Föreställ dig att du är en fästing. Det tar emot, jag vet. Du är ett mycket litet spindeldjur, bara någon millimeter stort.
Du sitter på ett grässtrå och begrundar ditt liv. Väntar på att en människa eller ett djur ska komma förbi så att du kan utföra det centrala i din existens: att suga blod.
Fästing.
Men tänk om ingen har vägarna förbi? Tänk om du aldrig någonsin får minsta lilla blodslurk? Då är din saga all, och vilken mening har ditt liv haft då?
Här tar jag dig med på en sightseeing i fästingars till synes händelselösa liv, där det dramatiska slutet slår alla operafinaler med ond, bråd död.
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
Häromkvällen hörde jag den från min altan. Det omisskännliga ko-koandet på avstånd någonstansifrån. Den är punktlig. Det var det vanliga datumet: den 7 maj. Den lät ovanligt nära.
Efter en lång flygtur från Afrika är göken tillbaka på våra nordiska breddgrader och låter höra sitt karaktäristiska tvåtonsläte – ljudet som många av oss tycker om att höra för att det är så starkt förknippat med vårens ankomst.
Göken bygger inga egna bon och tar inte hand om sin avkomma utan parasiterar på andra, mindre fåglar.
Men sanningen bakom gökens lockrop är en brutal historia om ockupation, falsk identitet, massmord, etnisk rensning och att kallblodigt ställa grupp mot grupp.
Som traditionen bjuder återpublicerar jag i maj varje år min krönika ”Gökens förlorade värdegrund”.
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
I sociala medier utspelar sig de mest otroliga saker. Jag kan inte undanhålla mina läsare den dramatiska historien om marsvinet Rogers tragiska hädanfärd och den hejdlösa offentliga sorg som Rogers bortgång har utlöst i den svenska kultureliten.
Polismästare Carin Götblad.
Den kraftfulla uppslutningen kring Rogers öde kan sannolikt förklaras av att marsvinets efterlämnade matte är Carin Götblad, polismästare vid NOA (Nationella Operativa Avdelningen). Efterlämnad husse är författaren och forskaren Erling Bjurström.
Många människor är beredda att ge allt för att – om så bara för ett ögonblick av evigheten – få vistas i kända personers närhet och låna lite ljus och glans från dem. Facebook är den perfekta arenan för att marknadsföra sig själv och, varför inte, sitt döda marsvin? Kanske har vi alla ett osörjt dött marsvin inom oss?
Julia Caesar 