Den utdragna farsen i media före och efter valet av Donald Trump som näste amerikanske president får mig att tänka på det förundrade barnet, det oförställda och oförskräckta barnet, som i kraft av just sin oförställdhet säger exakt vad det tycker, oavsett om det får omgivningens gillande eller inte.
En oförställd sanningssägare utgör ett enormt hot mot etablissemanget. Det är de yttringarna vi ser nu, i efterdyningarna av det amerikanska presidentvalet.
Till dig som läser min blogg:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
En av dem som har skildrat oförställdheten hos ett litet barn är den danske författaren Hans Christian Andersen (1805-1875) i sagan om Kejsarens nya kläder (1837).
Sagan om hur barnets ärliga replik ”Men han har ju inga kläder på sig!” avslöjar ett förljuget etablissemang av fjäskande hovnarrar och uppkomlingar och förlöser dem från deras smicker och lögner har blivit känd över hela världen.
Alla känner igen sig i sagan om hur en grupp människor kan trigga varandra till lögner och anpassning – med ett undantag där strategin slår slint: det oförstörda barnet.
Under lång tid har två skräddare sytt på en mantel till kejsaren, i ett tyg som de säger är magiskt. Därför kan mindre begåvade personer inte se tyget. Ingen vill framstå som mindre begåvad. Så alla låtsas se det magiska tyget.
Kejsarens entourage niger och bockar, smörar och smickrar den fåfänge, nakne kejsaren och förråder därmed sig själva och vad de kan se med sina egna ögon. Det är det pris de är villiga att betala för att få höra till och ingå i det ”godkända” sällskapet.
Ett litet oförställt barn vet ännu inte vad det får säga
Vad menar jag med ”det oförställda barnet”? Just det som H C Andersen beskriver i sagan:
- Ett litet barn säger vad det ser.
- Ett litet oförställt barn vet ännu inte vad det får säga och vad det inte får säga.
- Ett litet barn har ännu inte börjat förställa sig för att få omgivningens gillande.
- Ett litet barn är fullkomligt ärligt och talar utifrån sitt sanna jag.
- I sin ärlighet och oförställdhet besitter barnet en oerhörd kraft, kraften att avslöja lögnen.
- Att våga se och våga uttrycka det man ser är makt.
Det kan tyckas hisnande och oförståeligt att likna Donald Trump vid ett oförställt barn. Han är en vuxen, äldre man på 78 år. Men precis som alla andra bär han på ett inre barn. Jag ska försöka förklara varför jag ser barnet i honom.
Först ett yttrande av Elon Musk:
https://x.com/elon_docs/status/1855138046909337951
“The great thing with Trump is that we have a real individual who is not beholden to anyone, and that’s what scares the machine.
And that’s why the machine is trying to kill him.”
Ekonomiskt oberoende, behöver inte fjäska
Donald Trump kommer från affärslivet, närmare bestämt byggnadssektorn, där han har skrapat ihop åtskilliga miljarder dollar under årens lopp. Han är en skicklig affärsman och ekonomiskt oberoende. Han behöver alltså inte fjäska för någon. Inte för några politiska grupper eller etablissemang, varken för att få pengar till sin valkampanj eller annars.
Han har inte formats i en politisk tradition. Han är politiskt oförstörd eftersom han inte har gått den politiska vägen och blivit deformerad av klättrarambitioner, politiska smitvägar, intriger, egenintressen och kotterier med särintressen. Från affärsvärlden har han med sig erfarenheter av hur man hittar och knyter till sig pålitliga samarbetspartners som har samma eller liknande visioner och mål som man själv och kunskap om hur man får hårt arbete att resultera i framgång.
Hans väljare känner igen sig i honom
Inte för att affärsvärlden är befolkad av dunungar. Men Donald Trump har inte slipats i det politiska ränksmideriet och intrigerna. Han ger inte intryck av att vara medietränad – och är det någonting vanliga människor är trötta på är det ålhala politiker, medietränade in i minsta hjärncell, som inte kan ge ett klart besked om någonting. Istället uttrycker Trump rakt ut vad han tänker, ibland grovt, oslipat och buffligt, så som vanligt folk pratar. Hans väljare känner igen sig i honom, känner att han är någon de kan lita på. Han har också tydligt visat att han bryr sig om den ”lilla”, vanliga människan.
Media är de stora valförlorarna – igen
Media i betydelsen MSM är de stora valförlorarna i det amerikanska presidentvalet. Den här gången också. Man kan tycka att journalisterna borde ha lärt sig någonting av valet 2016. Men icke. De hatar Donald Trump, så som inskränkta människor alltid hatar en fri själ. De hatar alla som har den frihet som de själva inte har, och de upprätthåller en tvångsmässig inbördes grupplojalitet som hindrar dem från att växa och erövra den där friheten.
Ända sedan långt före Donald Trumps förra mandatperiod 2016-2020 gjorde media allt som stod i deras makt för att förhindra att han skulle bli vald. Hetsen mot honom fortsatte medan han innehade ämbetet, och inför årets val har media gjort ännu mer desperata försök att förhindra hans comeback på presidentstolen. Inga tillmälen eller metoder har varit för smutsiga.
Trump är Ondskan personifierad, enligt DN
Att döma av anti-Trump-härföraren Dagens Nyheter är Donald Trump Ondskan personifierad, en farlig fascist, en patriarkal mansgris och hämndlysten kvinnomotståndare. Det sista lite svårt att verifiera med tanke på Trumps väldokumenterade intresse för kvinnor, och sedan han utsett Susan Summerall Wiles, 67, till sin stabschef.
Tyvärr kopierade jag inte krigsrubrikerna i DN de första dygnen efter presidentvalet. Nu har redaktionen hunnit städa rejält bland de värsta undergångsrubrikerna, men här är ett litet smakprov på vad som finns kvar:
Machomän i ny koalition bäddade för skrällen
Donald Trump vann Vita Huset tack vare en ny och breddad koalition av patriarkala män
Trump har en välkänd svaghet för renodlade despoter
Clara Popenoe Thor: Ska det vara så svårt att välja en kvinna?
Leif Lewin: Mycket talar för att USA har valt en fascist som president
”Jag hatar er alla riktigt mycket.” Rapparen Cardi B rasar efter valresultatet
Isobel Hadley-Kamptz: Jag vet att man ska vara kyligt distanserad, men Donald Trump är farlig på riktigt
Björn Wiman: Senast drevs han av förödmjukelse – nu av hämnd
Karin Eriksson: Trump kan tacka fogliga partitoppar och tondöva motståndare
https://x.com/JuliaCaesar08/status/1854154849681539280
Dagens Nyheters förstasida den 6 november 2024 kommer att gå till presshistorien som ett monument över havererad journalistik; pressetiskt, kunskapsmässigt, för lögner och vilseledande – en enda stor förbrytelse mot medias demokratiska uppdrag.
Hollywoodstjärnor hotade att lämna USA
I den norska nättidningen Document skriver den danske författaren Lars Hedegaard:
”Många av Hollywood-kändisarna som hade kampanjat för Demokraternas kandidat Kamala Harris fyller nu sociala medier med sin klagan över majoriteten av amerikaner som inte lyssnade på dem. Skådespelare tenderar i allmänhet att anta att deras stjärnstatus automatiskt gör dem till politiska ledare. Flera av Hollywoods stamgäster har hotat att lämna USA om Demokraterna inte vann, men till stjärnornas stora sorg har det uppenbarligen inte gjort något större intryck på väljarna, som bara har sagt: Varsågod!
”En diktatur där massor av människor kommer att dö och lägren väntar”
Det råder panik även bland de politiska kommentatorerna.
”Donald Trumps presidentskap markerar slutet på amerikansk demokrati och ett skifte mot autokrati” skriver den tidigare analytikern i tv-kanalen MSNBC, Malcolm Nance. Amerikanerna har, säger han, röstat för en diktatur som kommer att få massor av människor att dö och att det kommer att vara öppen jaktsäsong för vita poliser som kommer att döda svarta, muslimer och latinamerikaner. Många kommer ”definitivt att dö under massdeportationer … och i läger”.
Folk lyssnar inte längre på media
Lars Hedegaard fortsätter:
”En av lärdomarna som kan dras av amerikanernas val är att de etablerade medierna har misstagit sig gällande sitt inflytande på opinionsbildningen. Folk lyssnar inte längre på dem – och det av goda skäl. I åratal har de ljugit, dolt och förvrängt, och de flesta amerikaner uppfattar dem inte som media i gammal mening, utan som utlöpare av det Demokratiska partiet och den djupa staten.”
Det räckte inte att vara kvinna och ha brun hy
Vid Demokraternas partikonvent i Chicago i augusti myllrade det av kändisar och influencers som ville se Kamala Harris som USA:s nästa president. Uppenbarligen räckte inte kändisarnas entusiasm ända fram, och för Kamala Harris var det inte tillräckligt att ha brun hy, vara kvinna och skratta käken ur led så ofta som möjligt.
Vi är många som betraktar det som sker i USA med det oförställda barnets ögon. Häpna, storögda, som om vi inte vill tro det vi ser.
Det som har slagit djupast rot hos mig är Donald Trumps tal om att göra ”America great again”. Att Amerika står högst upp på hans prioriteringslista. Att Amerika är främst för honom. Så säger bara en person som har barnets oförstörda sinne i behåll. Det är äkta. Tvättäkta.
Någon som gör Sverige vårt igen
Efter nästan 15 års arbete med att sätta Sverige främst för svenska folket väntar jag fortfarande på en svensk politiker med det oförstörda barnets klarhet kvar inom sig. Någon som självklart och utan rädsla eller tvekan sätter Sverige, svenska folket och svenska intressen främst.
Någon som skickar tillbaka rasismtillmälen med vändande SMS.
Någon som tillsammans med oss gör Sverige vårt igen.
Julia Caesar 