Jul, jul, signade jul! Den länge emotsedda och efterlängtade. Julen då allting ska fungera enligt planerna, då alla förberedelser ska falla ut till allas glädje och förnöjelse. Trivsel och gemenskap ska blomma i familjens sköte.
Men trots alla ansträngningar räcker det att en eller ett par medverkande faller utanför ramarna för att julen ska bli något helt annat än vad alla har tänkt sig. I min familj blev julen 1949 – annorlunda.
OBS! Felaktigt Swishnummer på YouTube-bilden ovan.
Se rätt nummer längre ner.
Mamma städar, fejar och gnor. Det ska bli jul. Året är 1949, och jag har nyss fyllt fem år.
Mamma vill så gärna klara av kvinndomsprovet. På samma sätt som värnplikten är ett mandomsprov för en man är förmågan att ordna en riktig jul kvinndomsprovet för en husmor. Så är det i alla fall på 1940-talet. Mamma vill vara en minst lika duktig husmor som mormor.
Mamma bakar och lägger in sill, gör rödbetssallad, rullar köttbullar, lutar lutfisk och vattnar ur skinkan. På julbordet ska ingenting fattas.

Det allra sista, det som ska kröna julpyntet och all maten, är de traditionsenliga julgirlangerna, som knyts av små grankvistar och röda sidenband och sätts upp i kökstaket natten före julafton. En jul utan julgirlanger går bara inte att tänka sig.
Mamma har traditionen med sig från sitt föräldrahem, och mormor har den med sig från sitt föräldrahem långt inne i Järvsös finnskogar i Hälsingland, och så vidare oräkneliga släktled bakåt.
Julgirlangerna ska sättas fast i varje hörn av kökstaket så att de korsar varandra på mitten. Det blir väldigt vackert och doftar gott. När alla vaknar på julaftonens morgon ska girlangerna sitta där i kökstaket medan generationer av osynliga förmödrar nickar förnöjt från torp och gårdar i Hälsingeskogarna.
Julen 1949 ska bli en alldeles särskild jul, för mormor och hennes nye man Jonas ska komma och fira julen hos oss i Östersund. Mormor blev änka redan när hon var 45 år, men nu har hon gift om sig med storbonden och hemmansägaren Jonas.

Besöket av mormor och hennes nye man julen 1949 blir helt annorlunda än vad någon har tänkt sig.
Under den jul som jag berättar om spelar ett kastspö en avgörande roll. Kastspöet blir någonting som lever kvar i minnena fortfarande efter 75 år.
Det kommer att överleva oss alla.
Musik och ljudklipp i programmet
1. Ruben Liljefors (1871-1936). När det lider mot jul.
Orphei Drängar. Dirigent Robert Sund.
2. Nu är det jul igen. Sven Arefeldts tomtegubbar. 1948.
3. Hej hå, hej hå, vi nu till gruvan gå. Ur Snövit och de sju dvärgarna. Walt Disney 1938.
4. I’m wishing. Snövits önskesång. Ur Snövit och de sju dvärgarna. Walt Disney 1938.
5. Äntligen. Brudmarsch av Anna-Karin Båggagård. Järvsö spelmanslag.
6. När ljusen tändas därhemma. Joe Lyens, Sam C Hart, musik. 1933. Svensk text Nils Hellström 1935. Bertil Boo, sång. 1951.
7. O Tannenbaum. Musica Sacra.
8. Franz Gruber (1787-1863). Stilla natt. Adolf Fredriks ungdomskör. Solist Håkan Hagegård. 1989.
9. Arne Forsén. Lill-låt’n.
10. LJUDKLIPP. Kung Gustav V:s begravning den 9 november 1950.
11. When you wish upon a star. Benjamin Syrsa. Ur Snövit och de sju dvärgarna. Walt Disney 1938.
