”Sin palabras” på spanska betyder ”utan ord”. Av någon anledning låter det vackrare och mer högtidligt på spanska än på svenska. Det är ett tillstånd där allting stämmer och känns bra i relation till en annan människa. Inga ord behövs för att bekräfta det.
Ett stort och tyst samförstånd och en tillit som står stadigt mellan dig och den andre är grunden för vänskap.
I en ond tid är vänner viktigare än någonsin. Men inte vilka vänner som helst, utan verkliga vänner. De som man kan vara sig själv tillsammans med och prata om vad som helst med. De som uppriktigt tycker om och bryr sig om en.
Jag tror att de vänner vi behöver kommer till oss i olika skeden av livet. Medan andra, som vi har delat en bit av livet med, försvinner. Det är åtminstone min erfarenhet. Vi är som himlakroppar som för en tid följer varandras bana och har någonting som vi ska uträtta tillsammans.
Sedan skiljs vi åt. Det sker naturligt. Det sker lätt och utan saknad. Vi har helt enkelt delat det vi skulle dela med varandra, och nu behöver vi gå skilda vägar och utvecklas för oss själva eller i mötet med nya människor.
”Sann vänskap är främst ett ömsesidigt förhållande mellan två fristående, självständiga individer, ett nätverk av möten mellan jämlikar, oförutsägbara ögonblick av lycka och stark livsintensitet. Äkta vänskap är ett äventyr, ett utforskande av livets mysterier, ett sökande efter livets mål.”
Orden kommer ur den italienske sociologiprofessorn Francesco Alberonis (1929-2023) beskrivning av vänskap i boken med samma namn. Alberoni gjorde världssuccé 1982 med sin bok ”Förälskelse och kärlek”. Boken om vänskap kom två år senare, en bok om erotik kom 1986, och sedan ytterligare en rad böcker om människans relationer och varmaste känslor. Alberoni avled i Milano den 14 augusti, 93 år gammal.
I den här texten blandar jag Francesco Alberonis tankar om vänskap med mina egna. Jag tycker att han kärnfullt och tydligt sammanfattar viktiga aspekter på den fantastiska mellanmänskliga relationsväv som kallas vänskap. Läs och känn igen dig! Eller läs och tänk ”Den sortens vänskap är precis vad jag vill ha”.
Vänskap börjar som ett språng
”Vänskap börjar som ett språng” skriver Alberoni. Den är en överraskning som du inte kunde föreställa dig, den kan överrumpla dig totalt, och den öppnar sig som en möjlighet i ett ögonblick då vi känner stark sympati, intresse och frändskap med någon. Den upplevelsen kan vi kalla ett möte.
Vänskap är ett möte mellan jämlikar. Mötet är vänskapens molekyl.
Ömsesidighet är en förutsättning för vänskap på samma sätt som den älskades gensvar är det i kärlek. Upplevelsen av glädje och underverk är exakt densamma. Världen framstår som fantastisk och överflödande.
Det är när vi är som mest fyllda av iver, när vi är som mest aktiva som vi söker andra att vandra tillsammans med. Det är i stunder av intensiv vetenskaplig, litterär, konstnärlig, ekonomisk eller politisk aktivitet som vi har behov av att tala, att jämföra våra idéer med andras.
Det är under sådana perioder vi utformar projekt och samarbetar med entusiasm, utan avund och svartsjuka, därför att det råder en stark livsintensitet, därför att vi tycker oss med lätthet kunna övervinna alla hinder.
I mötet känner vi att den andra personen hjälper oss att gå i rätt riktning. Vi hjälper varandra att utvecklas. Vi kan känna det fast vi inte har samma åsikter om allt, fast vi är mycket olika som personer. I mötet inser vi att vi kompletterar varandra.
Tillsammans upphäver vi matematikens lagar: ett plus ett blir inte längre två utan minst tre eller fyra. Vid mötet lär jag känna mig själv genom att lära känna min vän. Vi upptäcker det som är annorlunda hos oss själva, vår egen särart, samtidigt som vi också upptäcker hans.
Varför är mötet så viktigt? För att det är ett ögonblick av äkthet, därför att vi känner att saker och ting har en mening. Det oordnade får en ordning.
Dina vänner speglar vem du är
Dina vänner speglar vem du är. De är dina spegelbilder, och du är deras. Om du känner att du har allt mindre gemensamt med någon vän tyder det på att det pågår en utvecklingsprocess inom dig eller din vän, och att er vänskap inte längre är det sammanhang som bäst gynnar er individuella utveckling, utan istället har blivit ett hinder.
Vänskap är ett nätverk av möten, och varje möte är en bekräftelse. Men varje möte kan också vara en besvikelse. I så fall är det ett tecken på att de båda vännernas levnadsbanor har glidit isär.
Under sommaren som nu går mot sitt slut upplever jag stora förändringar i min vänkrets. Vänrelationer som har funnits i mer än 20 år upphör, och det sker utan sorg och dramatik. Vi har färdats en sträcka tillsammans, och nu är vi framme. Vi är helt enkelt färdiga med varandra.
Något motsvarande, men ändå annorlunda, upplevde jag 2010 när jag började skriva regim- och invandringskritiska krönikor på den danska bloggen Snaphanen och gav ut boken ”Världsmästarna”. Att jag i media kallades ”rasist” betydde mer för en handfull personer som jag betraktade som mina vänner än att vi hade känt varandra i 20 år eller mer. De slutade bara att höra av sig. I något fall avslutade jag själv dialogen som hade blivit alltför krystad och verklighetsförnekande för att vara uthärdlig.
När jag rannsakade de vänrelationer som upphörde 2010 kom insikten att det egentligen aldrig hade varit fråga om riktig vänskap utan något betydligt ytligare. Insikten var en befrielse. Om vänskapen inte tål att man har olika infallsvinklar i politiska frågor, då är det inte vänskap.
Nya vänner kommer från ibland oväntat håll och blir plötsligt viktiga delar av mitt liv. Hur klarade jag mig utan dem? De levde sina liv och jag levde mitt, och vi saknade inte varandra, för vi visste inte om varandras existens.
En ny insikt öppnar sig: när det sker förändring och byten i vänkretsen är det ett osvikligt tecken på att man själv har förändrats.
Det pågår omdaning på ett inre plan. Man är inte längre samma människa som har umgåtts med de gamla vännerna i decennier. Vänskapen börjar skava. Om en vän inte accepterar att jag utvecklas och förändras är fortsatt vänskap omöjlig.
Plötsligt är skillnaden så stor att den inte kan hanteras längre. Klyftan växer sig djupare. Det går inte längre att låtsas. Man står inte ut en enda minut till i den här människans sällskap. Det är färdigt, utagerat, slut.
Ofta har insikten legat och spirat länge, kanske i flera år, i en vrå av medvetandet, utan att man har varit medveten om det. Vi har bara inte velat släppa fram insikten, eftersom vi visste att den skulle få konsekvenser.
Kanske har vi känt en dov motvilja, en tilltagande irritation över en väns beteende.
Kanske har vi hört samma historia med samma ogenomtänkta slut, som en sliten grammofonskiva, några gånger för mycket.
Kanske stjäl vännen vår energi så att vi är fullkomligt dränerade när hon äntligen går hem.
Kanske har vännen så starka psykiska försvar och rigida tankemönster att hon är omöjlig att nå på ett djupare plan. En sorgligt hög andel människor stelnar i fast form tidigt i livet och slutar att utvecklas. De blir inga bra vänner.
Kanske har vi försökt ta upp saken till diskussion, utan resultat. Vännen är inte nåbar för insikter om sig själv. Vännen vill att allting ska vara som vanligt. Men det kan aldrig mer bli som vanligt.
Jag har nästan enbart manliga vänner. Det trivs jag bäst med. Jag är givetvis präglad av ett arbetsliv med en majoritet manliga kolleger, men min personliga erfarenhet av manliga vänner är också att de ofta är mer rejäla, sakliga, roligare att diskutera med och tjafsar mindre än kvinnor. Män kommunicerar oftast rakt, och det underlättar umgänget.
Vänskap är den etiska formen av eros
”En vän, en vän – vad är han?
Vårt stumma bifall till en lika stum begäran.”
(Travesti på Cyrano de Bergerac: Heroisk komedi i fem akter av Edmond Rostand).
Vänskap är en form av kärlek. Vänskap är den etiska formen av eros.
En vän är en person som framkallar det bästa hos oss, vår bästa och mest mänskliga sida, de mest spontana, ärliga, o-avundsamma och vänliga delarna av vårt jag.
Vänskap uppstår inte fix och färdig vid sidan av och i motsats till livet. Det är i en härva av relationer och känslor som vi upplever de möten som vänskap består av. Vänskap uppstår under kamp. Den behöver oro, faror, osäkerhet, lögner, hyckleri och tvivel.
Vänskapen är en ö av moralitet i en värld utan moral, där alla krigar mot alla. En vän är någon att hålla i handen och pusta tillsammans med i en ond tid.
Vänskap måste vara ömsesidig. Den kan inte leva om den inte är besvarad. Vänner måste vara jämlikar, det kan inte förekomma obalans i makt mellan dem. Jag kan inte fortsätta vara vän med någon som inte är vänskapligt inställd till mig.
I vänskap finns inget utrymme för makt och förtryck, inte för den futtiga vardagsmakten, inte ens för små gliringar. Vänner är storsinta mot och lojala med varandra. Instinktivt skyr de allt som skulle kunna rubba denna storsinthet.
Vänner måste inte förändra varandra. Var och en följer sin levnadsbana, sitt personliga öde.
Personer som vi inte hyser aktning och respekt för väljer vi inte till vänner. Jag kan inte hålla en tyst dialog med någon som jag föraktar eller anser vara en skurk.
Vänskap är att sätta värde på att vännen ser och uppskattar egenskaper hos oss som ingen tidigare har sett eller brytt sig om. En vän högaktar oss för något som andra föraktar.
Ryms ömhet och beröring inom vänskap? Ja, absolut. I själva verket finns inga klara gränser mellan ömhet i form av kramar eller en smekning över håret och att vilja varandra väl, att visa varandra omsorg och omtanke.
En vän är alltid den som förstår oss, som ser bortom vårt yttre om vi tillfälligt är fula i håret eller har spillt sås på blusen så att den har fått en fläck. En vän står över tillfälliga detaljer och gör oss rättvisa.
En vän är välvillig. Han ser vad vi är och hjälper oss att vara oss själva när andra är likgiltiga. De likgiltigas hjärtan är kalla, därför ser de inte vad vi i verkligheten är.
Vänskapens främsta önskan är den andres frihet. Om man gör minsta försök att begränsa den upphör vänskapen omedelbart att vara sann vänskap.
En vän är någon som står vid vår sida när vi utforskar och erövrar världen. En vän är den som hjälper oss att gå dit vårt öde kallar oss, även om det sker till priset av att mista oss. Vännen är alltid en förlossare, han inspirerar oss till ett ärligt objektivt sökande.
Varför har man inte tråkigt tillsammans med vänner? Därför att äkta vänskap alltid är ett äventyr, ett utforskande av livets mysterier, ett sökande. Vänner har inte tråkigt tillsammans. Om de har tråkigt innebär det att de inte är vänner eller att någon annan har kommit och stört deras möte.
Då och då måste vi kasta bort en del av oss själva, överge det välkända
Vänskap är att ständigt lära känna varandra på djupet. Det finns inte bara en enda utvecklingsperiod i livet. Hela livet är en utvecklingsprocess. Då och då måste vi kasta bort en del av oss själva, överge det som är välkänt för oss och våga oss in på okända områden – som kanske anses förkastliga av alla andra utom vår vän. Vår vän stöder oss i vårt sökande.
Vi måste gå vilse för att hitta tillbaka. Vi måste åter bli en vägfarande som anländer till en okänd trakt. Vi måste återerövra en plats i samhället som om detta var oss främmande.
När vi behöver hjälp från en pålitlig person söker vi bland vänner. Vi söker upp de vänner som vi högaktar mest, som är mest lojala.
Men om vi överhopar en vän med krav får vi honom att känna vår vänskap som en börda. Vänskap måste alltid vara lätt. Vänskap är en tillfällig gåva, inte ständig välgörenhet. En vän är inte den som ger oss vår bärgning, han är inte vår välgörare.
Inget mänskligt är bestående utan existerar endast om det förnyas. Vänner möts på nytt och förnyar sin vänskap genom dessa möten. Varje möte är en risk, eftersom det måste lyckas. Vänskap är utfallet av lyckade möten. Vänner trivs ihop, ler och är lyckliga, just för att undret har skett än en gång.
Två vänner som träffas efter många år säger bara ”Hur mår du?”, för det är det enda som intresserar dem.
Vad kan förstöra vänskapen?
Avundsjuka är ett dödligt hot mot vänskapen. Om någon som vi betraktar som vår vän fäller kommentarer som stör oss eller sårar oss, om han är avundsjuk och avundas att vi får tillbaka på skatten och förstör glädjen när vi lyckas förverkliga en dröm, då kan vi vara säkra på att han inte är vår vän, vad han sedan än må säga.
Och om han enbart uppehåller sig med självupptagna monologer utan att lyssna in om han tråkar ut dig och utan att ge dig en chans att få en syl i vädret, då är han en egocentriker som inte har förstått att en relation måste vara ömsesidig.
Inom vänskapen finns inget utrymme för hat eller ambivalens. Om jag hatar en vän är vänskapen slut.
En vän skulle aldrig förtala oss. Om andra samlas för att tala illa om oss försvarar han oss eller går omedelbart sin väg.
Oförmåga att förstå är ett omedvetet symtom på ointresse, förakt eller rentav aggression. Om vi inte blir förstådda av en vän innebär det alltså att han inte var vår vän, att han inte tyckte om oss.
Om vänskapen fördömer eller bara tvivlar är den krossad för alltid. Tvivel förgiftar och besudlar vänskap. Det är med vänskap som med renhet: det behövs bara en mycket liten dos förorening för att en substans inte längre ska vara ren.
Vänskap dör av chockskada när den blir förrådd eller sviken.
Skillnader mellan vänskap och kärlek
Gränserna mellan vänskap och kärlek är inte glasklara. Enligt Francesco Alberoni är vänskap den etiska formen av eros. Människan är kapabel till kärlek i många former, och de går inte alltid att sortera in i fack. Det är inte ens eftersträvansvärt att sortera. Bara lev, ge och ta emot.
Förälskade par svär varandra evig trohet. Vänner svär aldrig något, de lovar ingenting.
Förälskelse följer lagen om allt eller intet och vänder uppochner på allt som man trodde var bestående, eftersom förälskelsens uppgift är att bryta upp alla låsningar som hindrar förändring.
Vänskap däremot har många former och grader. Den går från ett minimum till ett maximum av perfektion. Vänskapen kan vara obetydlig eller stor, enormt stor. Förälskelsen är fulländad redan från början, medan vänskapen alltid utvecklas.
Hos den älskade uppskattar vi hårets fall, ett ansiktsuttryck, ett tonfall, hans händer och hans doft, men hos vännen uppskattar vi goda intellektuella och moraliska egenskaper, sympati, livfullhet, den omsorg han visar oss.
När en vänskap tar slut, vad gör vi då? Är en uppgörelse möjlig mellan två vänner som inte kan vara vänner längre?
”Något sådant hade jag aldrig väntat mig av en vän” säger vi när vi har utsatts för svek.
Ofta tar vänskapen slut för att den ena parten har visat sidor som den andra inte kan acceptera, till exempel utnyttjande, energistöld, egocentricitet (brist på ömsesidighet), manipulativt beteende, svek och lögner.
Många anser att det är fel att avsluta en relation utan en uppgörelse med den andra. Det är något slags ordningsregel eller plikt, som i ett bollspel. Men vad som är möjligt varierar naturligtvis från fall till fall. Om vänskapen har upphört på grund av någon av de orsaker som jag räknar upp här ovanför kan det bli svårt att få en uppgörelse till stånd.
Just de faktorer som orsakade att relationen tog slut utgör de hinder som gör en uppgörelse omöjlig. Hur får man en uppgörelse med en person som saknar självinsikt och som ljuger, manipulerar eller flyr undan? Hur goda avsikter vi än har måste vi till slut inse att det inte går att få en uppgörelse med en sådan person. Det går inte att krama hallonsaft ur gråsten.
När vänskapen krossats kan vi visserligen försöka rädda den, behålla en vänskaplig attityd, men det tjänar inget till.
Vänskap har en moralisk substans. När man väl har förlorat tilltron är den förlorad för alltid.
Går vänskap att kombinera med erotik?
Går vänskap att kombinera med erotik? Javisst, anser Francsco Alberoni – men här bör man påminna sig att både han själv och hans böcker om vänskap, förälskelse, kärlek och erotik i hög grad är präglade av 1960- och 70-talens hippiementalitet och lössläppta syn på sexualitet.
”Erotiken i dess rena form har inte det minsta intresse av existens och varaktighet. Man söker en extraordinär njutning och inget annat” fastslår Alberoni.
Vänskap och erotik kan existera samtidigt. De är två olika saker och kan inte förväxlas. Men det innebär inte att de måste vara oförenliga. Erotiken kan vara fristående eller bunden till andra känslorelationer. Det förekommer stark erotisk attraktion även utanför förälskelsen.
Det är erotiken och inte kärleken som mer eller mindre öppet visar sig i alla relationer mellan de båda könen.
Varje kvinna är benägen att värdera varje man hon träffar som ett möjligt erotiskt objekt. Varje man värderar kvinnor på samma sätt.
Erotisk attraktion har inget att göra med moraliskt omdöme. Erotik kan, precis som vänskap, ge upphov till långvariga relationer.
Vänskapen har tid, gott om tid. Det kommer alltid en nästa gång då vännerna kan mötas. Erotik producerar inte vänskap, men vänskap är förenlig med erotik. Det som räknas i erotisk vänskap är nätverket av möten. Det som räknas är förtroende, tillit och själslig lojalitet. Om detta finns, och erotiken endast är en del av mötet, kan den leva bredvid vänskapen på samma sätt som den kan leva bredvid den kärlek som uppstår ur förälskelse.
I erotisk vänskap börjar vänskapen där förförelsen slutar, där manipulation och makt upphör. Den erotiska vänskapen är impulsiv och utan beräkning, den är generös, den är till för att växa och låta växa. En vän ger och tar emot utan att fråga.
O bittra öde – att inte finna någon vän
Vänskapen söker en speciell typ av människa, och om man inte finner henne uppstår ingen vänskap. Människor med stor intelligens och stor talang kan därför råka ut för att aldrig i sitt liv träffa någon som står på deras nivå, som kan förstå dem och vara deras vän. Stora män som filosofen Friedrich Nietzsche (1844-1900) led djupt av den själsliga ensamhet han levde i. Och han var inte ensam om sin ensamhet.
Människor med litterär, musikalisk och/eller konstnärlig begåvning har under stora delar av historien ofta setts som udda eller konstiga, frusits ut av omgivningen och därför fått leva i ensamhet.
——————————————————————–
Mer om känslor och relationer: min podd om kärlek och passion
Krönika: Mitt händelselösa liv, del 3. Om konsten att samtala
Att samtala är en konst. Det vet alla som har försökt. Samtal som är meningsfulla för båda parter kräver mångårig träning, framför allt i att lyssna, att vara öppen för och intresserad av en annan människa.
————————————————————————-
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Gåvor ses som just gåvor och är benefika och helt frivilliga. De utgör inte ersättning för utfört arbete.
OBS! Nytt Swishnummer: 123 519 92 86.
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 