Den gångna veckan har jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L), 41, förmodligen oavsiktligt, lyckats avslöja hur det mentala tillståndet hos stora delar av svenska folket ser ut, inklusive media.
Uppvisningen är ingen vacker syn. Frustande av förakt, hån och skadeglädje slipar stora delar av svenska folket rovdjurständerna och attackerar Brandberg för att hon har varit modig nog att berätta att hon har en fobi.
Det är vidrigt att se så många ogenerat förfalla till reptilhjärnenivå. Det vi ser är en totalt empatilös urladdning av hat och förakt för svaghet.
Till dig som läser min blogg:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
Tydligen är det en särskilt hånframkallande omständighet att Paulina Brandbergs fobi gäller bananer. En fobi som hon får professionell hjälp med.
Fobins karaktär tycks på något egendomligt sätt ge legitimitet till alla som vill passa på tillfället att ge luft åt sitt inneboende förakt för svaghet och släppa fram konvulsioner av hat och hån.
Nivån är urtidsödla
Nivån är urtidsödla. En stor del av förföljelsen har sexuella undertoner. Alla vet väl vad en banan ser ut som? Ha ha!
Saken har blivit en internationell nyhet. Inte för att det råder brist på nyhetsmaterial för media, med kris- och krigshärdar över hela världen att intressera sig för. Men tillfället att håna och löjligförklara en svensk minister är ju roligare för journalisterna än att behöva tugga i sig att Donald Trump har valts till president av det amerikanska folket.
Katalysatorn i medias intresse kring Paulina Brandbergs fobi mot bananer var satirprogrammet Svenska nyheter på SVT. SVT Politikbyrån under ledning av Karolina Skoglund kan naturligtvis inte avstå från att haka på mobbartrenden utan tar tillfället i akt att ansluta sig till hånet och löjliggörandet av Paulina Brandberg. Programmet inleds med extrema närbilder på ett överfyllt fat med bananer. Verkligen kolossalt roligt.
Vill låsa in Paulina Brandberg för tvångsvård på institution
Skolgårdsmobbarna i sociala medier aktiverar sig och tävlar om vem som hatar mest. Det är en kategori människor som vi kallade ”lea ungar” där jag växte upp och som i många fall fortsätter att utsätta andra för sin elakhet även som vuxna. Priset tar nog den person som på plattformen X (före detta Twitter) vill låsa in Paulina Brandberg för tvångsvård på institution.
Ja, ni läste rätt.
Varifrån kommer allt detta hat? Hur kommer det sig att så många självutnämnda ”fobiexperter”, utbildade i kvällsslaskpressen och på Flashback, tvärsäkert tror sig kunna påstå att Brandbergs fobi ”bara är inbillning” eller att hon ”väljer sin fobi”. Tror de att en fobi är jättekul att ha?
Motivet ska vara att väcka uppmärksamhet, givetvis, och/eller göra livet outhärdligt jobbigt för andra som måste plocka undan bananer i rum där Brandberg ska vistas. Ett otroligt betungande arbete, tycks det.
Fobiker bara inbillar sig och gör livet svårt för andra
Summan av omdömena från alla självlärda fobiexperter är att människor med fobier är:
- icke önskvärda varelser
- som orsakar en massa besvär för andra (att plocka undan bananer)
- som bara hittar på och inbillar sig
- som medvetet gör livet svårt för andra
- som bör låsas in på institution för tvångsvård
Föraktet och vreden mot en person som avviker
Det är bara ett litet urval. Gemensamt för dem som kommenterar är det djupa föraktet och vreden mot en person som avviker från vad de själva känner till eller vet någonting om. Kanske har några av dem hört talas om människor som har flygfobi, hissfobi, musfobi, ormfobi eller spindelfobi, eller människor som inte vill åka genom tunnlar på grund av klaustrofobi. Ingen skrattar åt eller hånar dem.
Är det så att en fobi bara blir godkänd av allmänheten om den gäller sådant som många andra också har fobi mot – men inte om den utlöses av sådant som en majoritet ser som harmlöst eller uppskattar? Som bananer.
Elektricitet kan inte vara farligt. Den syns ju inte
Stora delar av svenska folket är övertygade om att elektricitet inte kan vara farligt eller ge skador, eftersom elektricitet är osynligt. En majoritet är beroende av sina mobiltelefoner och har intalats att elektromagnetisk strålning inte alls är skadlig.
Ända tills det uppfanns tillräckligt bra medicinska mikroskop visste människor ingenting om sjukdomsframkallande virus och bakterier. De var ju osynliga för blotta ögat. Ändå har de tagit livet av miljarder människor.
Den ende som jag har kunnat se som har klarat av att skriva utan det obligatoriska hånet är Jan Scherman på debattplats i Expressen:
”Hade detta varit vilken annan fobi som helst så hade den kollektiva reaktionen varit rakt igenom empatiskt medlidsam” skriver han.
Heder åt Scherman. I övrigt är det som sagt reptilhjärnenivå.
Här finns det anledning att gräva lite djupare i vilka psykologiska mekanismer som utlöses i ett kollektiv när en person har en fobi som uppfattas som ovanlig. För mig är det obegripligt varför inte en fobi oavsett orsak kan mötas med förståelse och empati av omgivningen. Den är ju ingenting som individen har valt. En fobi verkar utmana djupt liggande känsloskikt hos många människor.
Vilka djupt liggande instinkter väcker en fobi till liv?
”Jag kunde inte i min vildaste fantasi förstå att det skulle bli en så stor snackis” säger Paulina Brandberg till Aftonbladet.
Psykiatern Anders Hansen säger att det finns en förklaring till varför man kan drabbas av fobier.
”Våra hjärnor är inte utvecklade för att må bra eller vara logiska, utan för att överleva, säger han.
Ungefär tio procent av befolkningen lider av en fobi.
”Det vanligaste är fobi för höga höjder, trånga utrymmen, ormar och spindlar. Det är sådant som har tagit kål på oss historiskt.”
Ett problematiskt förhållande till styrka och svaghet
Många människor har ett problematiskt förhållande till begreppen styrka och svaghet och har svårt att definiera dem, även hos sig själva. Det råder också begreppsförvirring vad gäller fysisk respektive psykisk styrka och svaghet. En person kan vara fysiskt svag och psykiskt stark, eller tvärtom. Det kan vara förvirrande för vissa.
Svaghet hos en individ ett hot mot hela flocken
När en viss kategori ser exempel på vad de uppfattar som svaghet känner de sig på något plan hotade. Historiskt utgjorde svaghet hos en individ ett hot mot hela flocken. De här instinkterna är kvarlevor från människans tidigaste utvecklingsstadier när fysisk styrka var ett överlevnadsvillkor. Föraktet för svaghet är inbyggt i oss och en del av vår natur, någonting som vi har att hantera.
När reptilhjärnan aktiveras
När nedärvda, förhistoriska medvetandenivåer i vår hjärna provoceras aktiveras urtidsödlan (”reptilhjärnan”) och överlevnadsdriften inom oss. Vissa som nås i djupt liggande skikt av medvetandet bara måste spy ur sig sitt gift. Väldigt många människor tycks vara förgiftade av enorma mängder hat som ständigt söker nya måltavlor.
De här människorna är livrädda för sin egen svaghet och måste projicera den på andra. Under vissa betingelser lyckas de dölja sina reaktioner under lager av civilisationsfernissa. Men ibland brister det.
Styrka och svaghet kan av vissa uppfattas som oförenliga
Motpolerna styrka och svaghet kan av vissa uppfattas som oförenliga. Då kan det vara en outhärdlig provokation med en människa som – samtidigt – är psykiskt stark och fysiskt svag. Paulina Brandberg är ett exempel på det, och jag tror att det är en av anledningarna till att hon angrips så utan sans och förnuft. Hennes fobi gör att hon uppfattas som psykiskt svag. Samtidigt är hon en stark människa, annars hade hon knappast blivit statsråd.
Kombinationen verkar framkalla korsdrag i hjärnan på många. Paulina Brandbergs person står i strid med uppfattningen att man måste vara antingen stark eller svag. För många som sitter fast i urtidsödlans instinkter är det helt enkelt outhärdligt.
————————————————————————-
Julia Caesar 