För dig som hellre läser än lyssnar – här är texten i det centrala avsnittet i mitt Sommarprogram i Swebbtv.
Om du hellre vill lyssna börjar avsnittet vid 36 minuter.
————————————————————————
Det pågår ett krig – i Sverige, mitt ibland oss.
Osynligt, bakom låsta dörrar, pågår krigshandlingar mot de allra svagaste medborgarna; sjuka, ofta dementa kvinnor i 80-90-årsåldern.
Fronten är deras egna hem, den plats där de trodde att de var trygga. Dit har fienden egna nycklar och kan låsa upp dörren och ta sig in när som helst på dygnet.
Offren är gamla kvinnor som har hemtjänst. Kvinnor som inte orkar försvara sig och inte heller kan fly.
Som djur i en bur är de instängda med förövaren i sitt eget hem, och det finns ingen möjlighet att ropa på hjälp.
Trygghetslarmet går till förövaren.
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för ditt stöd!
En tidig morgon i april förra året väcks 84-åriga Elsa i Uppsala av att en man från hemtjänsten befinner sig i hennes sovrum. Han har låst upp dörren till hennes lägenhet med hemtjänstens nycklar.
”Han drog för persiennerna. Sen kom han tillbaka till sängen och slet av mig trosorna” säger Elsa till Upsala Nya Tidning.
Mannen genomför en grov våldtäkt som Elsa inte har någon möjlighet att försvara sig emot.
”Jag sa nej och försökte fösa bort honom med händerna. Men jag hade ingen kraft” säger hon.
Elsa känner igen mannen. Hon har tidigare slagit larm till chefen för hemtjänsten om att han har betett sig närgånget och obehagligt mot henne.
”En dag när jag sitter här vid matbordet tar han plötsligt fram en tub glidmedel som han sa var för äldre människor” säger Elsa.
”Sen drog han ner byxorna och visade sin ståpenis.”
Tack och lov ringde det på dörren hos Elsa den gången. Det var Jehovas vittnen.
”Aldrig har jag varit så tacksam för att de har kommit” säger hon.
Men mannen kommer tillbaka. Chefen för hemtjänsten skickar hem honom till Elsa igen, trots hennes larm.
I en extern utredning ska det visa sig att Elsas uppgifter inte har förts vidare i organisationen. De har ansetts som ”alltför känsliga” för att dokumenteras.
I hemtjänsten är den officiella termen på kunderna ”brukare”. Det är ett avskyvärt ord som objektifierar och avhumaniserar människor, och jag vägrar använda ordet. De som har hemtjänst är kunder som betalar för en tjänst. Konstigare än så är det inte.
Gärningsmannen som våldtar Elsa tjänstgör som ensam nattpatrull i Uppsalas hemtjänst sedan flera år tillbaka.
Vad Elsa inte vet när hon blir våldtagen är att samma natt har mannen köpt narkotika i centrala Uppsala och begått en grov våldtäkt på en 77-årig kvinna som har larmat för att hon har ramlat på golvet och inte tar sig upp. Mannen hjälper henne inte upp, utan våldtar henne där hon ligger på golvet.
Samma natt har han begått ett grovt sexuellt övergrepp på en 89-årig kvinna med långt framskriden Alzheimers sjukdom och konsumerat mängder av grov pornografi. Han avrundar sitt nattpass vid 06-tiden på morgonen med att våldta 84-åriga Elsa.
Samtliga grova övergrepp har mannen filmat med sin mobiltelefon. Det gör det möjligt för polisen att identifiera offren, genom till exempel mönstret på ett påslakan eller en soffkudde. Själva kan de inte berätta, eftersom demensen har suddat ut deras minnen.
Våldtäktsmannen Baasim Yusuf, med somaliskt ursprung, döms i januari av Uppsala tingsrätt till åtta års fängelse för två grova våldtäkter, tre grova sexuella övergrepp och fem fall av kränkande fotografering. I mars i år skärper Svea hovrätt straffet till nio års fängelse.
Våldtäktsskandalen i vänsterstyrda Uppsala ska få mycket hård kritik i en extern utredning. Den ska så småningom få hela äldrenämnden att avgå. Men de ansvariga tjänstemännen sitter kvar, i alla fall vid den tidpunkt då jag ställer samman det här programmet.
Lenita Granlund, förvaltningsdirektör och högsta ansvariga tjänsteman, säger någonting intressant:
Jag citerar:
”Det handlar om kriminalitet som har tagit sig in i våra verksamheter.”
“Man får också se att på något sätt så speglar omvärlden… det som sker i omvärlden kommer också in i våra verksamheter.”
Elsa har posttraumatiska symtom efter våldtäkten. Hennes integritet är skadad in i märgen, och hon känner sig smutsig och skamfylld, trots att det är hon som är offret för en grovt våldtäkt.
Hon kan inte sova på nätterna, är uppe och vandrar runt i lägenheten.
”Jag vaknar varje natt av att jag tycker jag hör någon i dörren. Då måste jag gå upp och känna efter så att dörren är låst och sedan gå runt i lägenheten och titta så att ingen gömmer sig någonstans” säger hon.
Det som pågår i äldreomsorgen nu får verkligen mitt hjärta att brinna. Inte bara för att jag är i samma ålder som dom drabbade kvinnorna, utan för att här – just här – går gränsen för Sveriges sammanbrott som välfärdssamhälle.
Det finns många andra exempel, jag vet det, men våldtäkter på gamla, svårt sjuka kvinnor – där går den absoluta gränsen. Det här är krig, anfallen löper som en epidemi i allt fler kommuner, en epidemi som de ansvariga gör allt för att tysta ner.
De anfallande trupperna ska drivas ut ur landet.
Det är naturligtvis enskilda män som begår dom här brotten, men det finns ett annat perspektiv: det är den djupa staten som inte skyddar, utan våldtar de allra svagaste, de som inte kan göra motstånd, och de man värderar lägst. Så långt har den sociala nedrustningen gått i Sverige.
I de rapporter som trots alla bromsklossar på vägen når allmänheten förmedlas samma bild: i samband med att manliga vårdbiträden duschar en gammal kvinna har duschningen övergått i våldtäkt, annat sexuellt övergrepp eller grov misshandel.
När en ny och tidigare okänd företeelse plötsligt sprider sig över hela landet måste man ställa frågan ”Varför?”.
Vad är det som har förändrats de senaste åren?
Vilka nya omständigheter har tillkommit?
På vilket annat område har samhället tappat kontrollen?
Under den så kallade ”flyktingkatastrofen” 2015 vällde det in 163 000 migranter i Sverige. Drygt 36 000 av dem var så kallade ”ensamkommande barn”.
Vad skulle man ta sig till med dem? 36 000 personer, en hel stad av Skellefteås storlek, de flesta män i vapenför ålder.
2018 drev de rödgröna partierna igenom ”gymnasieamnestin” – som i ett enda penndrag gav uppehållstillstånd för 9 000 afghaner utan asylskäl. Tanken var att de skulle läsa in gymnasiekompetens, men det brydde sig ingen om att kontrollera.
Den så kallade gymnasieamnestin, eller afghanamnestin 2018 gjorde situationen akut:
Vad ska man ta sig till med 9 000 inkuppade afghaner utan vare sig asylskäl eller utbildning, och av vilka de flesta har lämnat felaktiga uppgifter om sin identitet och ålder? Man kan ju inte erkänna att massinvandringen är Sveriges största misstag i modern tid.
Det är då, i det absoluta nödläget, som någon får en snilleblixt: vi låter de gamla ta hand om integrationen av invandrarna!
Vi släpper ut tusentals afghanska män för att duscha och byta blöjor på Anna och andra med hemtjänst!
Det blir en verklig win-win-situation!
Ungefär en kvarts miljon människor har hemtjänst. Hur beslutet ska påverka Anna och alla andra bryr sig ingen om. Kunderna ses nämligen inte som en part med egna rättigheter och behov.
Makten visar sitt totalitära ansikte, utan nåd. Nu ska plötsligt vilt främmande män från helt andra kulturer och med en helt annan kvinnosyn än den vi har i Sverige tvätta gamla kvinnors intimaste kroppsdelar. Det här är fruktansvärda övergrepp på människors integritet.
I hälften av landets kommuner begär man inte utdrag ur brottsregistret innan man anställer. Men ett rent brottsregister är ingen garanti för någonting.
Vad som händer när män från kvinnoförtryckande kulturer, män som aldrig har sett en kvinna naken och plötsligt kommer till dukat bord med kvinnokött – det ser vi i våldtäkterna i alltfler kommuner.
Möjliggörarna, demonregissörerna – de som bär ansvaret för att gamla, sjuka kvinnor kan våldtas i sina egna hem, dem hittar vi högre upp i den politiska hierarkin.
Sverige, med en hundraårig historia av social ingenjörskonst, har ett helt batteri av statligt subventionerade anställningsformer för att få ut svårplacerade personer på arbetsmarknaden: instegsjobb, etableringsjobb, nystartsjobb, introduktionsjobb, lönebidrag och allt vad de heter.
Hela 86 procent av introduktionsjobben och 84 procent av nystartsjobben innehas av utrikes födda män.
En total dominans som styr de här männen till jobb som de inte vill ha, som ingen man arbetar med i deras hemländer och som de inte skriver hem till klanen om – men som de är tvingade att ta.
Med statligt subventionerade jobb har hemtjänsten gjorts till en slasktratt för arbetslösa invandrade män från dysfunktionella och våldsamma kulturer och regioner – just de kulturer som skiljer sig allra mest från vår svenska kultur och människosyn.
De godhetsuppfyllda beslutsfattarna/möjliggörarna, högre upp i näringskedjan intalar sig att de slår två flugor i en smäll när de skickar hem Amir från Afghanistan till 89-åriga Agda för att hjälpa henne med intimhygienen.
Det går inte längre att ursäkta politik på fiskmåsnivå med ”Vi har varit naiva”.
Riskerna gick att förutse långt innan de politiska besluten togs i riksdagen. Vi vet att de kategorier av män som det handlar om är kraftigt överrepresenterade vid misstanke om sexualbrott.
Det som pågår är ett gigantiskt experiment med våra allra sköraste invånare.
Det handlar om vilka samhället ska värna.
Vilka är en skyddsvärd grupp i Sverige idag?
Vissa beslut måste man ta om man vill fortsätta kalla sig människa.
————————————————————————-
Julia Caesar 