Rapport från gränsen. Ett svenskt requiem

Sveriges befolkning byts ut i allt snabbare takt.

Färsk statistik från SCB, Statistiska Centralbyrån, återgiven av Tobias Hübinette, visar att 34,04 procent av samtliga folkbokförda invånare i riket den 31 december 2021 hade någon form av utländsk bakgrund.

Mer än var tredje invånare. Ingen kan längre förneka att det är ett befolkningsutbyte som pågår.

(Om du inte vill lyssna utan föredrar att läsa texten hänvisar jag till föregående blogginlägg).

Den här podden bygger på en text som jag skrev 2012 och som jag har uppdaterat med aktuella siffror och statistik. Men har någonting annars förändrats på tio år?

Har vi vant oss vid gängskjutningar, gruppvåldtäkter och förnedringsrån och accepterat att bli utbytta som befolkning?

Fortsätt läsa ”Rapport från gränsen. Ett svenskt requiem”

Rapport från gränsen – har någonting förändrats på tio år?

För tio år sedan, 2012, skrev jag krönikan ”Rapport från gränsen”. Nu publicerar jag den igen, med några små uppdateringar.

För vad har egentligen förändrats? Har någonting förändrats? Finns det mindre anledning i dag att känna den vanmakt och förtvivlan över utvecklingen i Sverige som jag kände då?

Vi befinner oss vid en gräns. Vi är på flykt från ett land som inte längre finns. Vi är många, och vi blir hela tiden fler.

Fortsätt läsa ”Rapport från gränsen – har någonting förändrats på tio år?”

Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt

Berg och soluppgång i Hälsingland. Foto: Th. Bergman

Jag brukar konsekvent tacka nej till intervjuer, eftersom min blogg och mina poddar räcker till som uttrycksmöjligheter, och jag tycker att fokus på mig som person är ointressant. Men jag gjorde ett undantag för skådespelaren, regissören, sångaren och författaren Rasmus Dahlstedt och hans serie intervjuer på Antipodden. Jag hyser nämligen stor respekt för hans konstnärliga arbete på olika områden och litade på att han skulle ge goda förutsättningar för ett samtal.

Om Rasmus Dahlstedt skriver författaren Per Brinkemo:

”Rasmus Dahlstedt är en av våra främsta intervjuare. Han har en alldeles egen stil, på samma gång inkännande och fordrande. Rasmus oförställda nyfikenhet och sällsynta förmåga att hitta samtalets kärna får gästerna att bli sina bästa jag.”

Det blev ett samtal om journalistik, om Journalisthögskolan, om åren på Dala-Demokraten, varför jag slutade på DN, om livsdrömmar, om att stå för den man är, om att inte vara feminist, om att förlora vänner, om poeten Dan Andersson, om fattigdom, om att se sina val i ett livsperspektiv, om (S)lagen mot kärnfamiljen och om statligt subventionerade faderlösa barn och mycket mer.

Fortsätt läsa ”Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt”

De små stegens tyranni riskerar att utplåna svensk kultur

Det brukar kallas ”De små stegens tyranni”. Vad stort sker, sker bakom de flestas ryggar. Det som händer i Borlänge handlar inte bara om Borlänge. Det är ett exempel av många på en utveckling som riskerar att utplåna vår svenska kultur.

Borganäsvägen i Borlänge på 1950-talet. En svunnen idyll.

Vägen till helvetet är som bekant kantad med goda intentioner. En lång rad beslut, som vart och ett för sig inte ter sig särskilt uppseendeväckande, kan resultera i en katastrofal och oåterkallelig förändring.

Borlänge är ett varnande exempel. Där har Jussi Björlingmuséet stängts, men somaliska kulturcentra och somalisk folkdans belönas av politikerna. Kulturnämndens ordförande råkar vara somalier och röstades in i politiken genom somalisk klanröstning i valet 2018.

Fortsätt läsa ”De små stegens tyranni riskerar att utplåna svensk kultur”

Per Shapiro tog steget – från Sveriges Radio till Folkets Radio

För ett år sedan fick journalisten Per Shapiro, 50, nog. Han hade frilansat för statskontrollerade Sveriges Radio i flera år och såg hur den publicistiska friheten inskränktes alltmer. Han bestämde sig för att bryta sig loss från public service och starta en egen kanal där han kan bedriva den fria och oberoende journalistik som han brinner för.

Per Shapiro.

I det senaste av de brev som han regelbundet skickar ut till sina lyssnare skriver han:

”Fröet planterades av en journalistkompis senhösten 2020. Efter att jag – för inte första gången – gnällt lite över sakernas tillstånd på Sveriges Radio, skrev hon i ett mejl: ”Men ska du inte starta ”Folkets Radio” i stället!”

Fortsätt läsa ”Per Shapiro tog steget – från Sveriges Radio till Folkets Radio”

Så undviker du att bli politiskt korrekt – nio råd till dig i riskzonen

Den politiska korrektheten är inte bara ett språkbruk. Den är ett smygande, långsamt verkande gift som förgiftar och förlamar befolkningen i hela Västvärlden. I Sverige har den nått rekordnivåer, eftersom svenskar oftast är av vänsäll och anpasslig, stundom feg natur, obenägna att stå upp för sig själva och ta konflikter.

Här är en liten checklista för dig som inte vill låtsas vara en annan än den du är, som har svårt för att ljuga och vill stärka din förmåga att stå emot grupptryck och ängslan att bli utesluten ur flocken.

Kaffekalas med släkten i grönskan 1932. Den politiska korrektheten var ännu inte uppfunnen.
  1. Börja med att ge akt på ditt språk. Om du kommer på dig själv med att säga ”ungdomsgäng” när det handlar om invandrargäng och ”utsatta områden” om platser där invandrare skjuter ihjäl varandra, våldtar och krigar om narkotikarevir istället för att lära sig svenska, arbeta och anpassa sig till Sverige – då är du i farozonen för politisk korrekthet och bör reflektera över vilka ord du använder och varför du använder dem.

De här orden och många andra används frekvent i media, och de har ett syfte: att förneka eller försköna konsekvenserna av massinvandringen och slippa bli kallad ”rasist” eller andra tillmälen. Men det är inte rasism att öppet diskutera invandringens negativa konsekvenser.

Fortsätt läsa ”Så undviker du att bli politiskt korrekt – nio råd till dig i riskzonen”

Kriget mot kärnfamiljen – en Socialdemokratisk historia

Högröstade feministiska aktivister i opinionen och överallt på myndigheter och regeringstaburetter har under många decennier målmedvetet velat avskaffa kärnfamiljen. ”Valfrihet” och ”jämställdhet” var två av propagandaorden – som fick kamouflera en helt annan verklighet.

Blev resultatet vad de väntade sig? Jag har lagt pussel med bitarna i ett hundraårigt perspektiv och försöker se en helhetsbild. Resultatet av socialdemokratisk familjepolitik berövar männen inflytande och skadar i synnerhet barnen. I dag mår barn och ungdomar psykiskt sämre än någonsin tidigare. Varför?

1950-talet var hemmafruarnas årtionde. Många kärnfamiljer valde en lösning som gav både barn och föräldrar trygghet.
Åsa Regnér, socialdemokratisk jämställdhetsminister 2014-2018 efter att ha arbetat som generalsekreterare för lobbyorganisationen RFSU 2007-2012.

Det går inte att utesluta att en och annan flaska champagne korkades upp den här dagen. Den 1 april 2016 var en alldeles särskild dag. 

Då firade den dåvarande socialdemokratiska jämställdhetsministern Åsa Regnér, tillsammans med sina gamla kompisar på lobbyorganisationen RFSU, blivande faderlösa barn.

Det de firade var ett riksdagsbeslut som gjorde den svenske mannen onödig. Åtminstone som far. Från den 1 april 2016 kan ensamstående kvinnor skaffa barn på egen hand, utan att blanda in en man. Beslutet är ett led i Socialdemokraternas familjepolitik, som i ett hundraårigt perspektiv handlar om att ge makten över reproduktionen till kvinnorna och Pappa Staten. Den som har makten över reproduktionen har makten över hela samhället.

Fortsätt läsa ”Kriget mot kärnfamiljen – en Socialdemokratisk historia”

Stefan Torssell: Käre flykting! Vi måste stänga dörrarna för objudna gäster

Käre flykting och era anhöriga och övriga medlemmar i storfamiljen!
Vi vet inte om ni är välkomna till vårt land, för vi fick aldrig reda på att ni skulle flytta hit.
Det blev en överraskning för oss.

Men nu är ni här.

Det skriver författaren Stefan Torssell i ett öppet brev på Facebook.

Stefan Torssell. Foto: Nya Tider.

Ingen av oss önskar er något ont, men vi funderar på om det var en så bra idé att ni kom till Sverige.

Fortsätt läsa ”Stefan Torssell: Käre flykting! Vi måste stänga dörrarna för objudna gäster”

Smärtbärarna

I alla tider har det funnits smärtbärare, människor som har en större känslighet än andra och som bär psykisk smärta åt dem som inte själva förmår härbärgera den. Coronapandemin har ställt fenomenet på sin spets. Har bärandet av andras smärta någonsin varit så utbrett som i dag? I Sverige är det ett fåtal, knappt 20 procent, som bär smärta åt en majoritet på drygt 80 procent.

Vi ser deras smärta, vi känner den – men vi kan, av olika skäl, inte tala om den. Tystnaden växer till en allt större klyfta mellan oss och dem. Vi är fångade i ett etiskt dilemma vars art och dimensioner åtminstone jag inte kan erinra mig ha upplevt tidigare.

Att identifiera och erkänna problemet kan vara ett steg på vägen mot en lösning. Men några garantier finns inte.

Den psykiska smärta du inte själv erkänner och förmår härbärgera överförs på andra, som får bära den åt dig.

Fortsätt läsa ”Smärtbärarna”

När banken blev statens lydiga redskap

Genom en lång rad EU-direktiv och blåkopior i form av svenska lagar har bankerna i snabb takt slutat finnas till för sina kunder. De har gjort sig till lydiga redskap för staten, EU och andra totalitära krafter. Det är tydligt att de alltmer går in i rollen som statligt styrda kontrollorgan över vanliga medborgare.

Tror du att du själv bestämmer om dina pengar? Glöm det! Både du och dina slantar är bankens och statens egendom.

Bankerna har blivit stålglänsande, lydiga redskap för svenska staten, EU och övriga globalister. 

Anta att du har en hyfsad relation med din bank. Det fungerar, även om det inte är tal om någon direkt ömsesidig entusiasm. Du är ett nummer i den stora massan bara. Din lön eller pension tickar in på ditt konto en gång i månaden. Du kanske har ett bostadslån som du betalar på.

Fortsätt läsa ”När banken blev statens lydiga redskap”