Vem har rätten till dina tankar? Om HBTQ som förtrycksmaskin

Tanken är fri. 

Tydligare uttryckt: i ett land där förtrycket och repressalierna mot vår rätt att tänka fritt och hysa egna åsikter växer för varje dag är tanken snart den enda frihet vi har kvar. 

Men även på tankefrihetens område pågår alltmer ogenerade totalitära försök att styra vad du får tänka.

Tanken är hemlig. Ingen kan veta vad du tänker. Men hur fri är tanken om du som löneanställd förväntas anamma din arbetsgivares ”värdegrund” – även om den inte stämmer med din egen uppfattning?

Eller om du på något sätt behöver andras hjälp med din dagliga livsföring, till exempel på ett äldreboende? I båda fallen är du ägd och ofri.

Fortsätt läsa ”Vem har rätten till dina tankar? Om HBTQ som förtrycksmaskin”

När sommaren går mot sitt slut. Fyra Sommarprogram

Visst, det känns obönhörligt. Sommaren är den korta tid då vi ska förverkliga alla våra drömmar, de som vi haft instängda och inkapslade i kyla och vått ylle hela vintern.

Sommaren ska förkroppsliga all efterlängtad ljuvlighet, göra allting uppnåeligt och verkligt. Sommaren är paus från vardagen, sommaren är semester från skola och löneslaveri. Sommaren är frihet. Sommaren befriar din kropp och din själ, ger dig chansen att utforska den människa du vill vara.

Fortsätt läsa ”När sommaren går mot sitt slut. Fyra Sommarprogram”

Uthängningar – en svensk specialitet, sedd från England

Sveriges vidriga och odemokratiska behandling av människor med åsikter som avviker från de statligt anbefallda väcker upprördhet och förundran i andra länder. 

Jag har fått mig tillsänd en artikel, nyligen publicerad på den brittiska alternativsajten Going Postal, som handlar om den svenska förföljelsen av invandringskritiker, inklusive den smutskastningskampanj i alla stora media som jag utsattes för i september 2015, följd av åtskilliga repriser.

Författaren Joe Slater (pseudonym) har tidigare varit bosatt i Sverige.

Expressens uthängning av Sverigedemokrater den 10 december 2013. En tjänsteman på Migrationsverket, Mikael Ribbenvik, hade tre månader tidigare beslutat att alla asylsökande som sa sig komma från Syrien skulle beviljas asyl i Sverige. Det gällde att tysta oppositionen. Sverigedemokraterna var vid den här tidpunkten ett demokratiskt valt riksdagsparti sedan mer än tre år.

Fortsätt läsa ”Uthängningar – en svensk specialitet, sedd från England”

Karl-Olov Arnstberg: ”Ni som anser att vi kättare bör skämmas, ge mig argumenten, tack!”

Lägg sommardeckarna åt sidan! Sommarens verkliga rysare levererar Karl-Olov Arnstberg, och den handlar om dig, mig, oss och landet vi bor i. Boken sträckläses lämpligen på en somrig altan eller i en skön hängmatta, gärna med en kopp kaffe eller en lugnande whisky inom räckhåll.

Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi och författare till ett 50-tal böcker. Den senaste heter ”Efter demokratin” och kan beställas här. 

I sju essäer med samlingstiteln ”Efter demokratin” ger Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, en svidande sann bild av hur det står till med demokratin i Sverige. Med författarens tillstånd publicerar jag några utdrag ur den essä som har titeln ”Hur demokratier dör”.

Fortsätt läsa ”Karl-Olov Arnstberg: ”Ni som anser att vi kättare bör skämmas, ge mig argumenten, tack!””

Bruce Bawer: Svenskarnas väg mot kulturellt och samhälleligt självmord

Bruce Bawer, amerikansk författare bosatt i Norge sedan många år, ger i en salt betraktelse sin bild av Sverige, av islamiseringen, våldtäktsepidemin, 70-åringar som åtalas för HMF och återvändande IS-terrorister som belönas för mord och våld med speciella förmåner. Jag har översatt Bruce Bawers krönika, ursprungligen publicerad på PJ Media. 

Bruce Bawer

Av Bruce Bawer

Jag skulle kunna skriva om Sverige varje vecka. Varje dag. Varje timme. Av skäl som kommer att analyseras av historiker under en lång, lång tid – förutsatt att Västvärlden inte blir så genomislamiserad att objektiv historisk granskning blir ytterligare omöjliggjord – har svenskarna valt en väg mot kulturellt och samhälleligt självmord som ställer alla andra länder i skuggan.

Fortsätt läsa ”Bruce Bawer: Svenskarnas väg mot kulturellt och samhälleligt självmord”

Exit Thomas Mattsson

En av Sveriges värsta förtryckare av andra människors åsikter, Thomas Mattsson, har avgått som chefredaktör för Expressen. Den påtagliga brådskan tyder på att han inte avgår frivilligt utan med omedelbar verkan har fått sparken av ägarfamiljen Bonnier. Sitt uppdrag har han själv tolkat som ett kall besläktat med den åsiktsförföljelse av oliktänkande som i decennier pågick i DDR och övriga Sovjetväldet.

Thomas Mattsson, chefredaktör för Expressen 2009-2019.

Vänner av yttrandefrihet har anledning att korka upp champagnen. En åsiktstyrann har fallit, en av många. Återstår att se vilken post som väntar Mattsson i den mediala ryggdunkarklubben.

Fortsätt läsa ”Exit Thomas Mattsson”

Mitt Sommarprogram 2019

Varför måste moderna hus se ut som skokartonger eller strandade Ålandsfärjor?
Varför tyckte alla på 1970-talet att mörkbruna plastgolv och beiga vävtapeter, avocadogröna spisar och orange skåpluckor var jättesnyggt?

Skönhet och dess motsats, fulhet, är tema i mitt Sommarprogram.

Hoppet och skönheten har hållit människor vid liv genom krig, fattigdom och repression. Filosofer har skrivit att genom skönheten skapar vi världen som ett hem åt oss. Jag försöker få svar på frågor som:

Vilka är de ideal som styr vad vi tycker är fult respektive vackert? Vilka håller i pekpinnarna – de som jag kallar smaktyrannerna – de som ser det som sin plikt att uppfostra oss bonnläppar i god smak?

För ungefär hundra år sedan hände någonting. Konst, musik och arkitektur vände ryggen åt skönheten. Kulturmarxister med hjärntvättade arkitekter i spetsen började föra ett ideologiskt gerillakrig mot skönheten. Den berömde franske konstnären Marcel Duchamp försökte ställa ut en pissoar och kallade det konst.

Arkitekterna är den yrkeskår som genom modernismen har begått de största förbrytelserna mot skönheten. Det tydligaste exemplet i vårt land är rivningen av gamla vackra stadskärnor i så gott som varenda stad på 1950-, 60- och 70-talen och byggandet av 350 köptempel – betongklossar i sovjetisk bunkerstil.

Fulhet urholkar själen. Fulhet förstör vårt psykiska immunförsvar så att vi inte orkar göra uppror mot destruktiva ideologier, som mångkulturalism och genusvansinne. Att värna skönheten i fulhetens tid är en revolutionär handling som ger oss hopp och kraft att leva. Att anlägga en trädgård är att skapa skönhet på sin plätt på jorden.

Askfatet med det gröna rådjuret från Uppsala Ekeby – det kallades ”Hötorgskeramik”.

Programmet handlar också om hur det är att bli töntstämplad på grund av ett keramikaskfat från Upsala Ekeby med ett grönt rådjur på (det kallades föraktfullt ”Hötorgskeramik”), om vad fåglar kan lära oss och om de master vi i dag reser högt över kyrktornen i det sekulära Sverige för att tillbe våra nya gudar.

Nu finns mitt Sommarprogram också på YouTube.

Musiken i programmet

1. Johann Sebastian Bach (1685-1750).
Konsert i d-moll, BWV 974.
(Efter Alessandro Marcello’s (1673-1747) konsert för oboe och stråkar i d-moll).
Adagio.
Vikingur Ólafsson, piano.

2. Simon & Garfunkel.
The Sound of Silence (Original Version from 1964).

3. Giovanni Battista Pergolesi (1710-1736).
Stabat Mater.
The Academy of Ancient Music.
Dirigent Christopher Hogwood.

4. Nils Ferlin, text. Lille-Bror Söderlundh, musik.
När skönheten kom till byn.
Lille-Bror Söderlundh, sång (1942).

5. J S Bach (1685-1750).
Harpsichord Concerto BWV 639, ”Ich ruf zu Dir, Herr Jesu Christ”.
Simone Dinnerstein, piano.

6. Adriano Celentano.
La maison où j’ai grandi. (Il ragazzo della via Gluck).
Françoise Hardy, sång. 1966.

7. Berg-Kirstis polska.
Jan Johansson, piano, Georg Riedel, bas.
Ur Jazz på svenska. 1964.

8. Jean Sibelius (1865-1957).
Etude opus 76 No 2.
Arrangemang Börje Sandquist.
Jian Wang, cello. Göran Söllscher, gitarr.

9. Arne Forsén.
Visa från Dorotea.

10 och 11. Giuseppe Verdi (1813-1901).
Triumfmarschen ur Aida, Gloria all’Egitto. 1871.
Staatskapelle Dresden.
Chor der Staatsoper Dresden.
Dirigent Silvio Varviso. 1983.

12. J S Bach (1685-1750).
Koralpreludium BWV 659, ”Nun kommt der Heiden Heiland”.
Alfred Brendel, piano.

13. Léo Delibes (1836-1891).
Flower Duet. Lakmé (1883).
Sabine Devieilhe, sopran, Marianne Crebassa, mezzosopran.
Les Siècles.
Dirigent François-Xavier Roth.

14. Alberto Iglesias.
Raquel. Ur Pedro Almodóvars film ”Hable con ella”.
Bau (Rufino Almeida).

15. Max Richter.
The Twins.

16. Canto Gregoriano.
Ave mundi spes Maria.
Coro de monjes del Monasterio Benedictino de Santo Domingo de Silos.
Ledare: Ismael Fernández de la Cuesta.

17. Colleen.
Ritournelle.
Från Sergej Prokofiev ”The Dance of the Knights”.

18. Arnold Schönberg (1874-1951).
Pianokonsert Opus 42. (1942).
The Cleveland Orchestra.
Dirigent Pierre Boulez.
Mitsuko Uchida, piano.

19 och 20. Gånglåt från Mora.
(Anders Zorns favoritmarsch).
Jan Anders Andersson.

21. Arne Forsén.
Jon Mas polska.

22. Pjotr Tjajkovskij (1840-1893).
Hymn of the Cherubim.
The USSR Ministry of Culture Chamber Choir.
Dirigent Valery Polyansky.

23. Eino-Juhani Rautavaara (1928-2016).
Cantus Arcticus.
Leipzig Radio Symphony Orchestra.
Dirigent Max Pommer.

24. Allan Edwall (1924-1997).
När små fåglar dör (ur Gnällspik, 1982).

25. Eleni Karaindrou.
The Waltz of Hope.
Tous Des Oi.

 


Tillförde det här programmet dig någonting? Gav det dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.

Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC-kod ELLFSESS

Varmt tack för din gåva!

Malmö är globalisternas dröm och vrålvänstern deras lakejer

Malmö är Sveriges mest misslyckade stad. Malmö är paradexemplet på vad mångkultur och massinvandring leder till: en social och ekonomisk katastrof. Mer än halva befolkningen har utländsk bakgrund.

Staden skulle gå i konkurs i morgon om den inte hölls under armarna av mer än 5 miljarder kronor i bidrag från övriga kommuners skattebetalare.

Det kommunala utjämningssystemet täcker cirka 28 procent av kommunens kostnader. Mer än var fjärde krona av kommunens kostnader betalas alltså av någon som inte bor i Malmö.

Malmö är vänsterns dröm omsatt i praktiken. Så här ser deras idealsamhälle ut.

Malmö är globalisternas dröm.

Det är precis så här de vill se resten av Sverige och resten av Europa om vi ger dem makt att fortsätta sin samvetslösa förstörelse av det land och den kontinent vi känner.

Fortsätt läsa ”Malmö är globalisternas dröm och vrålvänstern deras lakejer”

K-O Arnstberg: Siffrorna avslöjar folkutbytet

”En majoritet av migranterna är muslimer som gärna vill leva i ett välfärdsland men inte har något intresse av att integreras med majoritetsbefolkningen.

Den politiska eliten avfärdar ifrågasättanden av den demografiska utvecklingen som rasistiska, trots att den är av avgörande betydelse för Sveriges framtid. Så fungerar godhetsreligionen.”

Det skriver Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, i det här inlägget som jag har fått hans vänliga tillstånd att publicera.

I Sverige föddes under förra året 1,76 barn per kvinna. Utomeuropeiska kvinnor som föder barn i Sverige föder mellan 2,24 och 2,98 barn. Obalansen påverkar snabbt vår demografi.

Fortsätt läsa ”K-O Arnstberg: Siffrorna avslöjar folkutbytet”

Ebba, gravfriden och anständigheten

Det finns en gräns för varje civilisation när den inte längre kan kallas civilisation. Sverige har passerat den gränsen på en mängd områden, men låt oss för enkelhetens skull välja ett exempel: elvaåriga Ebba Åkerlund som dödades i ett islamistiskt terrordåd av den illegale invandraren Rakhmat Akilov för två år sedan.

Låt oss vidare utgå ifrån att gränsen mellan civilisation och icke-civilisation framför allt handlar om anständighet.

Elvaåriga Ebba Åkerlund dödades av en islamistisk terrorist när hon var på väg hem från skolan. Hennes grav skändas  gång på gång av en 59-årig polsk medborgare som inte döms till utvisning.

Den svenska staten skyddade inte Ebba Åkerlunds liv. Den har heller inte velat skydda hennes grav från skändning och brott mot griftefriden. Hela den kedja av händelser som drabbat Ebba Åkerlund och hennes anhöriga vittnar om en total frånvaro av ansvar och anständighet i det svenska samhällssystemet.

Fortsätt läsa ”Ebba, gravfriden och anständigheten”