Där jag bor har inte en enda valaffisch varit synlig inför riksdagsvalet 2026. Inte heller har någon enda politiker setts ha vägarna förbi.
Där jag bor fick Centerpartiet 18,85 procent av rösterna. Partiledaren Elisabeth Thand-Ringqvist har vi aldrig sett.
Så är det att bo i glesbygd. Det är lätt att få känslan att vi som bor här egentligen inte finns. Vårt värde avläser vi i lappade vägar och den kolsvarta avsaknaden av vägbelysning.
Åtminstone står det klart att vi inte är värda vare sig politisk uppmärksamhet eller några kvadratmeter affischpapper.
Jag ställer några fritt plockade citat ur eftervalsdebatten mot bilder av den verklighet vi lever i.
(Flertalet bilder är tagna av mig, Julia Caesar).
Politik handlar om De Andras liv. Stadsmänniskornas liv.
Vi svarar på det bristande intresset på vårt sätt: med distans. Vi iakttar.
Vi har sällan känt att politik är någonting som på allvar angår oss, som ingriper i våra liv.
Vi lever vid sidan om. Vi betalar för att vara osynliga.
Vi klarar oss.
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
För att vi ska behålla markkontakten inför valet återpublicerar jag under rubriken ”Svenska berättelser” en serie poddar om det Sverige som var; landet som vi har lämnat bakom oss men som har format oss till de människor vi är.
Den här berättelsen handlar om några lyckliga barndomsår i arbetarstadsdelen Bullermyren i Borlänge på 1950-talet.
OBS! Rätt Swishnummer: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Borlänge 1953. Det lilla torget på Bullermyren är världens centrum. Där börjar och slutar världen. Där finns till och med ett höghus. I början av 1950-talet har ingen av oss sett några höghus, och vi barn tycker att det är svindlande högt, fast det bara är sex våningar. För med barns ögon är allting stort.
Höghuset på Bullermyren var det högsta hus vi sett. Det är sex våningar högt. Foto: Julia Caesar
Vid torget på Bullermyren finns allt man behöver: en kiosk, en lagom stor mataffär och en liten konfektionsaffär med barnkläder och sybehör.
Vad hände med Borlänge, mina drömmars stad?
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
För att vi ska behålla markkontakten inför valet återpublicerar jag under rubriken ”Svenska berättelser” en serie poddar om det Sverige som var; det land som vi har lämnat bakom oss men som har format oss till de människor vi är.
För bara 70-75 år sedan fanns verklig fattigdom i Sverige. Jag har upplevt den. Det här är min berättelse om bitar av en barndom i Östersund på 1940-talet.
OBS! Rätt Swishnummer är 123 519 92 86.
Bankgiro 111-9072
Frågan som aldrig blir en valfråga: hur massinvandringen drabbar de äldre
Gästledare av Samnytts politiske chefredaktör Mats Dagerlind
”När partiledarna nu laddar i ännu en valrörelse kommer debatten att handla om kriminalitet, elpriser, Nato, klimat, sjukvård och ekonomi. Men en av de mest skamliga konsekvenserna av de senaste decenniernas politiska vägval riskerar återigen att hamna i skuggan.
Det handlar om hur massinvandringen, den misslyckade integrationen och politikernas feghet har förvandlat stora delar av svensk äldreomsorg till en miljö där övergrepp, vanvård, stölder och förnedring blivit ett återkommande inslag i vardagen för några av samhällets mest skyddslösa människor.”
Mats Dagerlind, politisk chefredaktör på Samhällsnytt.
Sajten Samnytts politiske chefredaktör Mats Dagerlind ställer politikerna till svars för den skandalösa äldreomsorgen i en ledare som jag har fått hans välvilliga tillstånd att publicera.
”Enligt Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson finns det numera inte särskilt mycket kvar att göra på migrationsområdet. Det beskedet gav han nyligen i SVT partiledarutfrågning. Det mesta är på plats, menade Åkesson. Nu återstår bara integrationen.
Vid nära 84 års ålder har den brittiske pop-ikonen och ex-Beateln Sir Paul McCartney (han adlades 1997) kommit ut med en ny sång; ”Days we left behind”.
Sir Paul McCartney fyller 84 år den 18 juni.
Dagar som inte kan raderas. Dagar som vi inte heller kan få tillbaka. I en anda av försoning och acceptans drömmer sig Paul McCartney tillbaka till sin ungdoms Liverpool, där det fanns rökiga barer och billiga gitarrer.
Jag drömmer mig tillbaka till gymnasietiden och hyresrummet hos tant Frida i Bollnäs. I en transistorradio av märket Dux hörde jagThe Beatles första gången. Det var tidigt 1960-tal, och den alternativa ungdomsrörelsen i Bollnäs utgjordes av raggare som körde Långgatan upp och Stationsgatan ner, varv efter varv. En kopp kaffe på Konsum-baren kostade 50 öre.
I fem års tid sålde undersköterskan Samira Jennifer Jelili, 53 år, smycken och värdesaker till pantbanker och guldhandlare för mer än en miljon kronor. Flera av föremålen var stöldgods som kom från svårt sjuka och döende äldre patienter på Danderyds sjukhus. Stölderna upphörde inte förrän Samira Jelili greps och häktades i december förra året.
Nu döms hon av Attunda tingsrätt till två års fängelse för tre fall av grov stöld, ett fall av stöld av normalgraden och ett fall av grovt häleri. Hon får dessutom sparken från jobbet.
Mål nummer B 16966-25.
Danderyds sjukhus.
I en artikel den 20 februari skrev jag om stölderna av smycken och värdesaker från svårt sjuka, nedsövda eller medvetslösa patienter på akutmottagningen på Danderyds sjukhus.
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
När politiker och tjänstemän fattar beslut som innebär allvarliga systemfel i samhällskroppen har de ett ansvar att stoppa eller ändra beslutet och undanröja felet, även om det kostar politisk prestige.
Men gång efter annan ser vi hur systemfelen bara fortsätter, genomförs i det tysta och döljs av de ansvariga, för att sedan utan folklig insyn och allmän debatt påtvingas den ovetande befolkningen.
Ett sådant systemfel är det pågående experimentet att med olika statliga subventioner styra outbildade män från dysfunktionella, muslimska länder till äldreomsorgen, med fri tillgång till gamla bräckliga kvinnor som inte har en chans att värja sig mot sexuellt våld.
Här står alltså två viktiga samhällsintressen mot varandra: att få ut outbildade unga friska invandrare i arbete och att skydda en särskilt utsatt och svag grupp – gamla och sjuka kvinnor – mot brott. I den intressemotsättningen har staten valt att prioritera den första gruppen, invandrarna, på bekostnad av de svagaste och mest skyddslösa av sina egna medborgare.
Ideologisk förblindelse (”allas lika värde”) hindrar beslutsfattarna från rationella överväganden och självklara beslut.
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Richard Sörman, politisk redaktör och ansvarig utgivare på YouTube-kanalen Riks, markerar i en av sina senaste ledare på riks.se en viktig kursändring i invandringsdebatten.
I decennier har debatten handlat om invandrarna, deras känslor och behov och vad som är bäst för dem. Men hur har svenskarna det? ”Det är dags att sätta fokus på Sverige och svenskarna” skriver Richard Sörman. Med hans välvilliga tillåtelse återger jag hans ledare.
Richard Sörman.
Invandringsdebatten behöver breddas. Sverige och svenskarna måste åter sättas i fokus. Vi kan inte ta emot mängder av människor från andra länder med argumentet att de faktiskt sköter sig och bidrar. Svenskarnas rätt att kunna leva som stolta och trygga svenskar i ett svenskt Sverige måste åter bli en politisk prioritering.
2015 vällde det in 162 877 migranter i Sverige, därav 36 000 så kallade ”ensamkommande barn”.
Varför ska vi utvisa människor som sköter sig och arbetar? Varför ska vi säga nej tack och hej då till människor som vill komma till Sverige och bidra?
Kanske kommer uppvaknandet när du som kund i hemtjänsten eller annan äldreomsorg börjar fundera över dina rättigheter, kvalitén på tjänsterna och proportionerna mellan den hjälp du får och vad du betalar.
Vad har du gett till Sverige under ditt långa liv?
Och vad får du tillbaka?
Som en bakgrund – läs min krönika om det jag kallar hem-o-tjänsten här.
Länkar till alla mina krönikor om äldreomsorgen hittar du här.
Villkor och rättigheter i äldreomsorgen är inte lika för alla, om du trodde det. Vissa grupper har rättigheter och förmåner som skiljer sig från och i många fall är mycket gynnsammare än de villkor och rättigheter du har som vanlig infödd svensk.
Det vanligaste grova våldsbrottet mot kvinnor över 60 år är våldtäkt
Kvinnor i 80-100-årsåldern utsätts för sexuellt våld i sina egna hem av hemtjänstanställda män.
Anders Östlunds överraskning är ett intressant mått på den aningslöshet som alldeles för länge har fått prägla synen på de enorma skillnader i kultur och människosyn, jämfört med svenska motsvarigheter, som blivit skrämmande tydliga i och med massinvandringen av främst unga män från dysfunktionella muslimska länder i Mellanöstern och Afrika.
2015 vällde 163 00 migranter in i Sverige, därav 36 000 ”ensamkommande barn”. Nu är det de som ska rädda den svenska äldreomsorgen.
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
Ett samhälles kulturnivå kan avläsas i det sätt på vilket man behandlar sina svagaste, mest utsatta medborgare.
I dagens Sverige är gamla människor i strykklass, ett folk på undantag. Den här texten är en maktanalys av hemtjänsten. Hem-o-tjänsten är en mer adekvat beteckning på en dysfunktionell organisation som ofta lämnar våra gamla i fysisk och psykisk nöd.
OBS! Krönikan är skriven 2018, innan hemtjänsten började användas som redskap för att integrera nykomna migranter från jordens kulturellt mest avlägsna länder.
Så här såg det ut innan epidemin av grova våldtäkter på kvinnor 80-100 år hade börjat ta fart.
Det var illa nog. Riktigt illa.
Hemtjänsten sedd ut personalens synvinkel. Men hur har kunderna det? Det hör vi sällan något om. Bild: Anja Park.
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072 Varmt tack för ditt stöd!
