Den första december år 2020 är allting blyertsgrått. Himlen, havet, husen där människorna tillbringar varsin ensamhet, avskilda från varandra av ett virus – alltsammans glider samman i olika nyanser av grått.

I det lilla fiskeläget hukar raden av vindpinade utedass som en sista utpost mot havet.

Termometern visar fyra plusgrader. Så här års försvinner det snålt tilltagna, flyktiga dagsljuset redan vid 15-tiden. Ingen gatubelysning tränger igenom mörkret. Om man vill fånga ljuset måste man ge sig ut till stränderna och landtungorna närmast havet där inga träd växer och stjäl ljuset.

Fortsätt läsa ”Sista utposten mot havet och sjörapportens poesi”