”Lilla hjärtats” mamma minns ingenting av mordet

Treåriga Esmeraldas mamma, åtalad som misstänkt för mord på sin dotter, minns ingenting av omständigheterna kring flickans död. Först flera veckor efter att hon häktats förstod hon att dottern var död, uppger hon i den pågående mordrättegången i Norrköpings tingsrätt.

Ungefär två dygn gick efter Esmeraldas död innan polisen kom på eftermiddagen den 30 januari och hittade flickans kropp, inlindad i sex lager tyg, filtar och plast. Vad som hände under de två dygnen säger mamman att hon inte vet. Hon var borta i drogdimmor.

Treåriga Esmeralda som kallades ”Lilla hjärtat” av BB-personalen sedan hon övergivits av sina föräldrar några dagar efter födseln. Foto privat.

Den 40-åriga mamman har konsekvent nekat till brott. Men från att först ha berättat detaljerat vad som hände har hon i senare förhör sagt att hon bara haft ”en förnimmelse av” att Esmeralda ramlar och slår sig i badrummet. Hon tar lugnande narkotikapreparat. Sedan blir allt ”som en dimma”.

Fortsätt läsa ””Lilla hjärtats” mamma minns ingenting av mordet”

Saker som jag inte förstår (och heller aldrig kommer att försöka förstå)

Kalla mig gärna naiv. Men det finns saker som jag inte förstår. Allt fler företeelser lämnar mig i förundran, och jag misstänker att de kommer att öka i antal. Jag dristar mig också till att tro att det är en upplevelse som jag delar med många.

Jag börjar inse att en förmodligen hög andel människor dör med en stark känsla av förundran, obegriplighet och främlingskap. En känsla av att de förstår sig så lite på den här världen att de gör bäst i att lämna den.

Koltrast. Hanne.

Låt mig börja med något så trivialt som koltrasten, denna trivsamma stannfågel (i södra Sverige) som sjunger så vackert för oss. Koltrasten blir gärna bofast på samma ställe år efter år när den har hittat en plats där den trivs. Vi njuter av de vemodiga flöjttonerna i vårkvällarna. Men hur många har reflekterat över huruvida koltrasten har något minne?

Fortsätt läsa ”Saker som jag inte förstår (och heller aldrig kommer att försöka förstå)”

Lilla hjärtat drogades och misshandlades till döds

”Lilla hjärtat” lämnar mig ingen ro. Polisens förundersökning om mordet på treåriga Esmeralda är fasansfull läsning.

Två föräldrar som inte kan beskrivas som annat än psykiska vrak får det ena barnet efter det andra. Mamman får generöst med narkotikaklassade preparat utskrivna även under graviditet, och barnen föds med abstinens. Lagen (LVU) måste ovillkorligen skrivas om så att barnets behov sätts i centrum.

Lilla hjärtat hette Esmeralda. Genom beslut i Kammarrätten tvingades hon tillbaka till sina biologiska föräldrar som övergav henne på BB. Nu står mamman åtalad för mord.

När Esmeralda dör är hon drogad av sina föräldrar. I hennes kropp finns minst fyra olika narkotikaklassade medel. Den lilla kroppen har mängder av skador av trubbigt våld, vilket vittnar om långvarig misshandel. Enligt den rättsmedicinska undersökningen har en skada i huvudet orsakat en hjärnblödning som tillsammans med narkotikapreparaten har lett till flickans död.

Nu inleds rättegången mot Esmeraldas 40-åriga mamma. Pappan, 45, avled i häktet i mitten av februari. Mamman står åtalad för mord (uppsåtligt dödande), alternativt synnerligen grov misshandel, brott mot griftefriden och narkotikabrott. Enligt åklagaren präglas misshandeln av flickan av ”särskild hänsynslöshet och råhet genom att gärningen riktat sig mot ett skyddslöst barn”. Mamman nekar till brott.

Fortsätt läsa ”Lilla hjärtat drogades och misshandlades till döds”

Tack vare Ignaz Semmelweis tvättar vi händerna

En så enkel sak som att tvätta händerna kan rädda liv. I dag är det självklart för de flesta av oss. Men bakom de självklara upptäckterna finns ofta en människa som har vågat gå emot strömmen och tänkt på det som ingen annan har tänkt på.

Ignaz Semmelweis (1818-1865).

Den man som ska ha äran för handtvätten hette Ignaz Semmelweis (1818-1865). Han gjorde en av den vetenskapliga historiens stora upptäckter som fortfarande räddar oräkneliga liv.

När du står där i en coronapandemi och tvättar händerna för tjugonde gången på dagen, nynnandes ”Blinka lilla stjärna där” – så att du tvättar tillräckligt länge – bidrar du till att rädda liv. Skänk gärna en tanke till Ignaz Semmelweis! Alltihop är hans förtjänst.

Fortsätt läsa ”Tack vare Ignaz Semmelweis tvättar vi händerna”

Douglas Murray om woke – en parallell epidemi

Världen är just nu upptagen av coronapandemin. Det går naturligtvis inte att jämföra betydelse och verkningar av epidemier, men parallellt med coronaviruset sprids en ödesdiger, hårt politiserad epidemi i Västvärlden: woke – den extrema, totalitära form av politisk korrekthet som förklarar alla problem med kön, ras, hudfärg, sexuell läggning och klass.

Smitthärden är framför allt brittiska och amerikanska college och universitet. Därifrån sprider sig smittan över hela Västvärlden.

I den här intervjun i brittiska The Sun – den bästa intervjun med honom som jag har sett hittills – intervjuas författaren och debattören Douglas Murray om den form av extraordinär galenskap som kallas woke.

Intervjuaren är The Sun’s Steven Edginton, som är något decennium för ung för att egentligen förstå vad Douglas Murray pratar om. Men han ställer hyfsade frågor och låter Murray prata på ganska ostörd. Douglas Murray är tillräckligt självgående för att inte behöva ledas i någon riktning.

Fortsätt läsa ”Douglas Murray om woke – en parallell epidemi”

Vad mobilzombie-föräldrar lär sina barn: du är ingen

Överallt ser vi dem: människor som går omkring som fjärrstyrda zombies, oavbrutet fjättrade vid en mobiltelefon i handen. Det gäller även föräldrar som är tillsammans med sina barn.

Mobilstirrandet är en form av missbruk, och det skadar barnets utveckling. All tidig utveckling sker i samspelet mellan barn och föräldrar. Utan ett ”du” kan inget ”jag” bli till.

Mamman är närvarande i sin mobiltelefon. Inte med sitt barn. Foto: Stefan Pettersson, Nya Tider.

I mötet med förälderns blick blir barnet till som människa. Barnet förankrar sig i en älskande förälders blick och förstår att det är värdefullt och värt att älskas. I mötet med förälderns blick formas barnets ”jag”. Barnet förstår att det är ”någon”.

Fortsätt läsa ”Vad mobilzombie-föräldrar lär sina barn: du är ingen”

Ett gigantiskt bedrägeri, del 2. Skaffa barn med staten

Familjepolitik är kärnan. Om man vill förändra ett samhälle i grunden bör man börja med att splittra den minsta beståndsdelen, familjen.

Den 1 april 2016 blev den svenske mannen onödig. Åtminstone som far. Från det datumet kan ensamstående kvinnor skaffa barn med staten, utan att blanda in en man. Staten övertar mannens roll som befruktare och tar dessutom det ekonomiska ansvaret för barnets försörjning.

I Sverige har vi säkra preventivmedel sedan mitten av 1960-talet och fri abort från 1975. Mot den bakgrunden ger lagändringen 2016 om ensamstående kvinnors rätt till assisterad befruktning i praktiken kvinnan hela makten över reproduktionen.

Men inte bara kvinnan. Pappa staten tar på sig den bortvalde faderns roll. Mannen/fadern behövs inte längre. Det är en totalt omvälvande samhällsförändring – som har debatterats förvånansvärt lite. Frågan hanteras som en fråga om jämställdhet mellan män och kvinnor, inte utifrån barnets rätt till en far och en mor.

Fortsätt läsa ”Ett gigantiskt bedrägeri, del 2. Skaffa barn med staten”

”En sminkad gris är ändå bara en gris”

…därmed inget ont om grisar, är det säkrast att tillägga i detta kränkthetens tidevarv.

Det är debattören Henrik Jönsson som gör liknelsen mellan en sminkad gris och svenska kommuners vacklande ekonomi. Nu tvingas många av dem möta den osminkade verkligheten och ställs inför en ekonomisk kollaps. Åtta av tio kommuner tvingas till nedskärningar av den kommunala servicen. I Kramfors talar man om ”systemhaveri”.

”Om du vill hjälpa någon annan måste du även förstå att hjälpa dig själv.” Det är en självklar sanning för många, men inte för Sveriges riksdag och regering.

Fortsätt läsa ””En sminkad gris är ändå bara en gris””

Ett gigantiskt bedrägeri, del 1. Så avskaffades hemmafruarna

Den här texten handlar om ett gigantiskt bedrägeri. Om hur kvinnor har låtit sig bedras av politiska och ekonomiska intressen med en dold agenda. När den starka staten (S) efter andra världskrigets slut ville förmå kvinnorna att lämna sina barn och gå ut på arbetsmarknaden var agendan tvingande – men kamouflerades med ideologisk täckmantel.

Mycket vatten har runnit under broarna på ett halvsekel. Det var på själva julafton 1965 som Dagens Nyheter publicerade feministen Barbro Backbergers (1932-1999) rasande angrepp på familjen, debattartikeln ”Den heliga familjen”. Artikeln finns att läsa här.

Fortsätt läsa ”Ett gigantiskt bedrägeri, del 1. Så avskaffades hemmafruarna”

Att avskaffa familjen – så här började det

Kriget mot familjen och den vite mannen – när började det? På själva julafton 1965 publicerade Dagens Nyheter en debattartikel av feministen Barbro Backberger (1932-1999) som var ett rasande angrepp på vad hon kallade ”Den heliga familjen”.

Urfamiljen: Maria, Josef och Jesusbarnet.

Artikeln blev startsignalen (en av dem, det fanns fler) för 1960- och 70-talens vänsterfeministiska nedmontering av grundstenen i samhället – kärnfamiljen.

En förstörelseprocess som sedan har fortsatt och resulterat i både den förvirrade och dogmatiska identitetspolitik vi ser i dag och det paradoxala välkomnandet av den mest ojämställda och kvinnoförtryckande ideologi som existerar, islam.

Fortsätt läsa ”Att avskaffa familjen – så här började det”