Vitt privilegium, del 7. Flickan och tuberkulosen

Det här är den sjunde artikeln i en serie som är mitt svar på wokerörelsens floskler om ”vitt privilegium”. I tidigare artiklar har jag berättat om några av våra förfäder, de som byggde Sverige. Deras liv var inget ”vitt privilegium”, det var fattigdom och hårt arbete. De fick ingenting gratis.

Tuberkulos var de fattigas sjukdom. Den tros ha kommit till Sverige på 1100-talet. Under 1950-talet är tuberkulos den vanligaste dödsorsaken i Sverige, näst efter åldersdödligheten. Sanatorier finns över hela landet.

Det här är berättelsen om en liten flicka som insjuknar 1952. (Bilden nedan är en arkivbild).

I början av 1900-talet orsakade lungtuberkulos vart sjätte dödsfall i svenska städer – och hälften av alla dödsfall i åldrarna 15 till 40 år. Till det kom alla som drabbades av tuberkulos i andra kroppsdelar än lungorna.

Flickan i den här berättelsen har en osannolik tur. Hennes liv räddas av mediciner som uppfanns ungefär samtidigt som hon föddes, i mitten av 1940-talet.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 7. Flickan och tuberkulosen”

Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde

Har ljushyade människor särskilda privilegier på grund av sin hudfärg? Vilka är de i så fall? I några artiklar på temat ”white privilege” (vitt privilegium) vill jag ge ett motgift till den vänsterextrema identitetspolitiska woke-rörelsen med rötter i marxismen.

Jag söker exempel i min egen släkthistoria. Vilka ”vita privilegier” hade Karin Olsdotter, min morfars mor? Hon födde tolv barn. Bara tre överlevde till vuxen ålder. Kvinnor i hennes generation och långt in på 1900-talet var slavar under sin fruktsamhet.
Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde”

Vitt privilegium, del 4. Utan Gud i Östersund. Bitar av en barndom

Många tror att fattigdom är samma sak som att inte ha den senaste i-Phonemodellen eller de senaste modeplaggen. För bara 70 år sedan fanns verklig fattigdom i Sverige. Jag har upplevt den. Det här är min berättelse. Det är mitt svar på wokerörelsens och den övriga vänsterns floskler om ”vitt privilegium”.

Woke är den extrema, totalitära form av vänsterpolitisk korrekthet som förklarar alla problem med kön, ras, etnicitet, hudfärg och sexuell läggning och påstår att alla ljushyade människor har särskilda privilegier – ”White privilege”. Det är lögn.

I en serie artiklar berättar jag om verkligheten bakom flosklerna. En verklighet som jag och många andra svenskar har upplevt: fattigdom, svält och undernäring.

Vi ska ta tolkningsföreträdet tillbaka från den ljugande identitetsvänstern. Artiklarna om ”vitt privilegium” är mitt bidrag.

Statsminister Per Albin Hansson (S) går i förstamajtåg på 1940-talet.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 4. Utan Gud i Östersund. Bitar av en barndom”

Vitt privilegium, del 3. Sökandet efter ett bortadopterat barn

Två decennier in på 2000-talet ses rätten till fri abort som en självklarhet. Trots tillgång till säkra och billiga preventivmedel gör varje år mellan 35 000 och 40 000 kvinnor abort i Sverige. 

När någonting ses som självklart, tas för givet och ibland missbrukas, är nästa steg att glömma de villkor som har präglat kvinnors liv – men även mäns – i generationerna före oss. Ända fram till mitten av 1960-talet, när de första p-pillren kom, var kvinnor slavar under sin fruktsamhet. Illegala köksbordsaborter och änglamakerskor är en del av vår historia.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 3. Sökandet efter ett bortadopterat barn”

Vitt privilegium, del 2. Min farfar växte upp på fattighuset

Ljushyade människor anses av den identitetspolitiska woke-rörelsen ha särskilda privilegier, ”White privilege”, och stå i skuld till människor med annan hudfärg. 

Oavsett hur våra liv gestaltar sig ska vi alltså skämmas för att vi, den svenska urbefolkningen, genom evolutionen har utvecklat pigmentfattig hud för att kunna leva i ett solfattigt nordiskt klimat.

Det här är berättelsen om min farfar. Vilka privilegier hade han av sitt vita skinn? Exakt vilka förmåner gav hans ljusa hy honom? När han var tre år gammal förlorade han sin mor. Farfar växte upp på fattighuset.

Farfars mor (1860-1901). Mor till sju barn, död vid 40 års ålder. Inga bilder av farfar före vuxen ålder finns bevarade.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 2. Min farfar växte upp på fattighuset”

PODD: Medias familjedynastier

Krönikan om hur prestigefyllda och välbetalda jobb i public service tenderar att gå i arv i mediefamiljer, i synnerhet inom skattefinansierade public service, finns nu som podd.

Omkring 8,5 miljarder kronor drivs in från skattebetalarna varje år för att hålla igång Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion.

Genom att bygga upp familjedynastier, där utrymme och makt går i arv eller fördelas till familjemedlemmar på annat sätt, kan journalistfamiljer och medieklaner säkra att deras politiska åsikter lever vidare och fortsätter att kolporteras ut till svenska folket. Det är ett sätt att garantera maktinnehav in i framtiden.

Fortsätt läsa ”PODD: Medias familjedynastier”

Vad är ett barns liv värt?

I går, torsdagen den 6 augusti, föll domen mot mamman till treåriga Esmeralda som hittades död, inlindad i sex lager tyger, filtar och plast, under en säng i bostaden i Norrköping den 30 januari. Flickan hade mängder av skador av trubbigt våld och minst fyra narkotikaklassade preparat i kroppen.

Hon hette Esmeralda men kallades ”Lilla hjärtat” när hon några dagar gammal omhändertogs på BB efter att ha övergivits av sina föräldrar. 

Mamman frikänns från åtalet för mord och brott mot griftefriden, eftersom det inte har kunnat bevisas att hon är skyldig till brotten. Pappan avled i häktet i februari. Den 40-åriga mamman döms nu för grovt vållande till annans död och narkotikabrott till 21 månaders fängelse.

Fortsätt läsa ”Vad är ett barns liv värt?”

Morten Uhrskov Jensen: ”Sverige är kanariefågeln i kolgruvan”

Sveriges mångkulturella framgångssaga (OBS! ironi) kantas av döda barn. Barn blir offer för terrorism, som elvaåriga Ebba Åkerlund, som mejades ner av den illegale uzbeken Rakhmat Akilov med en lastbil 2017. Barn skjuts ihjäl i uppgörelser i den undre världen. Det senaste dödsoffret är tolvåriga Adriana Naghei Ostrowska. Mordet har utlöst starka reaktioner både i Sverige och i våra nordiska grannländer.

Adriana Naghei, tolv år. Ihjälskjuten i Norsborg, Botkyrka söder om Stockholm. En kommun där invandrare är i majoritet sedan många år.

”Sverige fungerar som kanariefågeln i kolgruvan, som sänder chockvågor ut över den europeiska kontinenten när det svenska folkhemmet oåterkalleligt bryter samman. Sedan kan allt ske” skriver den danske historikern, politikern och författaren Morten Uhrskov Jensen i Jyllands-Posten

Jag har översatt hans text från danska.

Fortsätt läsa ”Morten Uhrskov Jensen: ”Sverige är kanariefågeln i kolgruvan””

Släktforskare löser ouppklarade brott

Nyligen greps Daniel Nyqvist, 37, som misstänkt för dubbelmordet i Linköping 2004. Fallet har gäckat polisen i 16 år men kan nu äntligen klaras upp genom ett unikt samarbete mellan Linköpingspolisen och släktforskaren Peter Sjölund.

Nyqvist erkände sig skyldig direkt efter gripandet.

Daniel Nyqvist, 37, spårades genom samarbete mellan Linköpingspolisen och släktforskaren Peter Sjölund. Han erkände dubbelmordet direkt efter gripandet.

Familjesökning i kommersiella släktforskningsdatabaser är ett verktyg som i flera uppmärksammade internationella fall har hjälpt polisen att lösa så kallade ”cold cases”, det vill säga brott som har varit ouppklarade i många år. I Sverige är lösningen av dubbelmordet i Linköping 2004 det första stora genombrottet – ett svårknäckt mordfall som har klarats upp med hjälp av släktforskning.

Fortsätt läsa ”Släktforskare löser ouppklarade brott”

Gifta för tredje gången – med varandra

Eric och Ewa gifter sig första gången 1983. Bröllopet blir startsignalen för en stormig relation med ständiga konflikter, gräl, porslinskrossning och separationer. På nästan 40 år har paret skilt sig två gånger och gift sig tre gånger – med varandra. Eric och Ewa sitter fast i ett livslångt beroende av varandra. Ingen av dem kan vara utan den andra. 

I en ny radiodokumentär intervjuar dottern Åsa, 33, sina föräldrar om deras förhållande och frågar dem hur de tror att deras ständiga konflikter har påverkat henne och hennes syster. Det är en för föräldrarna ny tanke. I den bild av deras relation som växer fram ligger till och med Lars Norén i lä. 

Fortsätt läsa ”Gifta för tredje gången – med varandra”