En tjuv och bankbedragares död – polisen ber om hjälp

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

I slutet av augusti 2023 hittas lämningarna av vad som en gång har varit en kropp. Fyndplatsen är ett skogsparti vid sidan av vägen ut mot Dalarö, sydost om Stockholm. Som så ofta är det en svampplockare som upptäcker lämningarna, dolda under ett träd.

Polisens utredning blir svår, eftersom kroppen har legat länge i skogen. Fem månader. Den är hårt åtgången av väder och vind, djur och förruttnelse. Tandavtryck och uppgifter om människor som anmälts som saknade är i stort sett det enda som kan ge ledtrådar om den dödes identitet.

*Curt Sederström, 74, (mittenbilden) hittades mördad i augusti 2023. Då hade hans kropp legat i skogen i fem månader. Bilder: Polisen.*

Polisens utredning ska visa att den döde är Curt ”Curre” Sederström, 74 år gammal och boende i Enskede. Han har varit försvunnen och anmäld som saknad sedan slutet av mars. Polisen konstaterar att han har blivit brutalt mördad och att mordet av allt att döma har utförts på fyndplatsen. Nu ber Stockholmspolisen allmänheten om hjälp att lösa mordet.

Någon av de sista dagarna i mars 2023 registrerades den sista aktiviteten på Curt Sederströms mobiltelefon, som inte har återfunnits. Eftersom det tog så lång tid innan han hittades har det varit svårt för polisen att vidta vanliga utredningsåtgärder, till exempel kontroller mot mobilmaster och övervakningskameror.

Pensionerade kriminalpoliser gick tillbaka till jobbet

Det är en ovanligt svår mordutredning som leds av kriminalpolisen Hans Strindlund, 73, timanställd utredare av grova brott vid polisen Stockholm Syd. Han är en av de nio kriminalpoliser som 2019 avbröt sin pensionering för att gå tillbaka till jobbet och fortsätta utreda grova brott i Stockholm. Gruppen leds av två poliser på heltid och har nio timanställda utredare. Tillsammans har de mer än 450 års erfarenhet av att utreda grova brott.

”Många av oss har bred erfarenhet av förhör och komplicerade utredningar. En av oss är dessutom kriminaltekniker med lång erfarenhet, så i stora delar är gruppen självgående” sa Hans Strindlund då.

*Hans Strindlund leder utredningen av mordet på Curt Sederström.*

Nu säger han att utredningen av mordet på Curt Sederström har kört fast och vädjar om allmänhetens hjälp med iakttagelser och vittnesmål. Han är personligen upprörd över det brutala mordet på en 74-årig man.

Ovanligt att personer över 70 mördas

Att personer över 70 år mördas är relativt ovanligt. Socialstyrelsens siffror över dödsorsaker 2022 visar att personer äldre än 70 år bara utgjorde drygt 5 procent av alla mordoffer.

”Det är absolut inte vanligt att offret är i den här åldern. I varje fall inte på det här sättet” säger Hans Strindlund.

När äldre personer mördas handlar det i regel om rånmord eller brott i en nära relation. Men så är det inte med mordet på Curt Sederström. Polisen misstänker att mordmotivet är en obetald skuld. I den kriminella världen kan en skuld på några tiotusen vara ett tillräckligt motiv för att beröva en annan människa livet.

Polisen söker vittnen

Nu går polisen ut via SVT Nyheter och ber om hjälp från allmänheten. I Efterlyst i TV3 torsdag den 1 februari kl 20 efterlyser polisen vittnen som har sett Curt Sederström föras bort från sin bostad i Enskede, bli intvingad i en bil och avrättad på den plats där hans kvarlevor hittades. Eller personer som har information om i vilka kretsar gärningsmännen kan sökas.

”Vi är övertygade om att det finns flera personer som vet vad som har hänt” säger Hans Strindlund.

Historien om Curt Sederström är annorlunda. Varför berättar jag den?

Historien om Curt ”Curre” Sederström, född 1948, är annorlunda än de historier om grova brott som vi är vana vid. Det är berättelsen om en tjuv och förfalskare som tillhörde den gamla stammen svenska kriminella.

Varför berättar jag den?

Kanske för att belysa att människor sällan är enbart svarta eller vita, enbart onda eller goda. Någonstans inom somliga kriminella – inte alla – finns en heder och normalitet, ibland rentav en längtan efter ett vanligt Svenssonliv.

Att jag skriver om Curt Sederström betyder inte att jag försvarar kriminella gärningar eller de skador som brottslingar tillfogar andra människor. Men i den kriminella världen, liksom på andra områden, finns olikheter och nyanser. Curt Sederström avviker från den gängse schablonbilden av en kriminell person. Han var generös, gav många hjälp att ta sig loss ur missbruk och kriminalitet, var stöttande och pådrivande. I flera långa perioder var han fri från missbruk och kriminalitet.

I jobbet har jag mött de de mörka delarna av Sverige

Som socialreporter på Dagens Nyheter under 1970- och 80-talen mötte jag de mörka delarna av Sverige; tjuvarna, bedragarna, de psykiskt sjuka, missbrukarna, psykopaterna, våldsmännen, förhärdade mördare och småkriminella. I början av 1980-talet var jag den första journalist som släpptes in på fasta paviljongen på Säters sjukhus i Dalarna, sista anhalten för landets grövsta och farligaste brottslingar, psykiskt avvikande som dömts till sluten psykiatrisk vård för att de var alltför våldsamma och farliga för att kunna släppas lösa i samhället. För det här klientelet innebar straffet i praktiken ofta inlåsning på livstid. Att skydda allmänheten prioriterades högre än idag.

*Fasta paviljongen i Säter, slutstation för många av landets värsta brottslingar, stängdes 1989 och är idag svårt förfallen.*

De intagna på fasta paviljongen flockades omkring mig. De tävlade om att bli sedda och lyssnade på. Själva ansåg de naturligtvis att de var oskyldigt dömda. När nu en journalist hade släppts innanför murarna såg de chansen att berätta sin historia och få upprättelse. En av dem som pockade på min uppmärksamhet var en ung man som utifrån sett verkade helt normal. Han var dömd för att brutalt ha knivmördat båda sina föräldrar och var klassad som extremt farlig – alltför farlig för att kunna släppas ut.

*Efter stängningen 1989 är fasta paviljongen i Säter hemsökt av ruinturister och vandaler.*

Åren som socialreporter lärde mig att en människa sällan är enbart svart eller vit. Det finns ofta förklaringar – vilket inte är detsamma som ursäkter – till att människor begår brott.

De som är fast i missbruk har en enda lojalitet i den ständiga jakten på pengar: begäret efter drogen. Det sätter allt förnuft ur spel.

Började som typograf på Dagens Nyheter

Historien om Curt Sederström kan börja kring 1970. Då är han drygt 20 år och arbetar som typograf på Dagens Nyheter. Han gillar sitt arbete men tycker att det ger för lite pengar. Han vill ha mer och bestämmer sig för att bli kriminell. Det berättar han själv i den radiodokumentär som Henrik Olsson gjorde om honom i Sveriges radio P4 2013.

Curt Sederström i butiken Tjuvgods, som han byggde upp och som var både hans egen och andra kriminellas väg till ett hederligt liv. Men när rivningskontraktet gick ut sprack drömmen. Foto: Sveriges radio.

Eller vi kan låta historien börja i tidigt 1960-tal. Då är Curt Sederström tolv år och svårt sjuk i astma. Sjukdomen ledde till att familjen fick hjälp med bostad och kunde flytta från Maria Prästgårdsgata på Södermalm till den nybyggda förorten Vällingby. Av läkare får tolvåringen medicin som idag är narkotikaklassad. Grunden för ett livslångt missbruk är lagd. Och missbruk måste finansieras. Curt Sederström behövde pengar och valde ett kriminellt liv. Men han var den gammaldags sortens tjuv som drevs av någon sorts tjuvheder och begick brott utifrån kunskap och intelligens istället för våld. Han var bildad, intresserad av konst, antikviteter och annan kultur.

Under nästan 40 år var han tjuv och bedragare. Han dömdes för brott 46 gånger

*Interiör från Långholmsfängelset, nu omvandlat till vandrarhem och hotell.*

Under nästan 40 år var han tjuv och bedragare. Han dömdes för brott 46 gånger. Den första gången han häktades satt han i en cell i det gamla fängelset på Långholmen i Stockholm, uppfört mellan 1874 och 1880 – det som nu är omvandlat till värdshus, vandrarhem och hotell.

En inpiskat kriminell? Javisst. Men Curt Sederström hade ett slags Robin Hood-tänkande i sitt kriminella liv. Stora delar av sitt liv hade han en missbruksproblematik men kunde i långa perioder, ibland uppemot tio år, vara drogfri. Då försökte han hjälpa andra att lämna en destruktiv livsstil med brott och droger.

Han var bra på att imitera handstilar och blev en skicklig checkbedragare. Men det var i första hand bankerna han bedrog, inte enskilda personer. Sina kunskaper om konst använde han vid sina konststölder.

”Jag har suttit på taken på Östermalm och tänkt att de ska inte ha det här, de ska dela med sig” säger han i intervjun i radions P4 2013.

*Målning av Bruno Liljefors (1860-1939).*

Vändpunkten kom med en 23-miljonerskupp hos en känd finansman på Östermalm 2002 då Curt Sederström stal smycken och konst, bland annat verk av Anders Zorn och Bruno Liljefors, för 23 miljoner. Det blev hans sista stora brott, och det sprack. När han avtjänade straffet träffade han en präst på ett behandlingshem, genomgick tolvstegsprogrammet och lämnade det kriminella livet.

”Det finns så mycket romantiskt skimmer kring att vara tjuv, men det är ett tufft jobb, och en del av det tuffa är att man drabbar andra.”

När han frigavs bedrev han uppsökande verksamhet på häkten och fängelser och uppmuntrade de intagna att göra något konstnärligt; måla, dreja keramik, sticka, virka. Produkter som gav dem en slant i inkomst när Curt sålde dem på utsidan av anstaltsväggarna.

Curt Sederström brann för Tjuvgods och hjälpte kriminella till arbete och bostad

Omkring 2009 startade han en second hand-butik på Hornsgatan. År 2012 fick han rivningskontrakt på en lokal i Årsta i södra Stockholm. Han kallade butiken ”Tjuvgods” och lät trycka namnet både på företagets bil och på plastkassarna. Han arbetade med flytthjälp och tog hand om dödsbon. Det som såldes på Tjuvgods var föremål som hade skänkts till butiken av människor som ville uppmuntra Curts och andras arbete.

Curt Sederström brann för idén. Han investerade ett enormt arbete med att hjälpa människor som hade avtjänat ett straff och skulle gå ut i livet igen. Han gav dem arbete och kunde ibland också ordna med bostad i samarbete med de sociala myndigheterna i Stockholm.

”Det här är viktigt för mig” sa han 2013. ”Allting tidigare i mitt liv har varit förberedelser för att kunna göra det här. Jag har ju ställt till med mycket elände, fast jag har försökt vara försiktig. Det handlar om att betala tillbaka.”

Han, som själv inte kunde stoltsera med att ha varit en bra pappa, blev en sorts fadersfigur för unga, vilsna människor. ”Tjuvgods” var hans upprättelse. Curt Sederström upprättade sig själv och hjälpte andra. Men hyreskontraktet på lokalen var som sagt ett rivningskontrakt, och när det sades upp omkring 2015 – 2016 och verksamheten flyttades till en lokal vid Globen gick luften ur honom. Han återföll i missbruk, delvis en sorts självmedicinering av smärttillstånd och neuropatier som sjukvården inte gav någon hjälp för.

Ju mer jag tar reda på om Curt Sederströms liv, desto mer sammansatt blir bilden av honom, och jag gör inga anspråk på att veta allt. En tjuv och bedragare – och, när han var fri från missbruk, en idealist som ville göra gott och gav järnet för att förverkliga en dröm.

En sak vet jag: han förtjänade definitivt inte den ohyggliga död som han mötte därute i skogen vid Dalarövägen. Räknat från hans bostad i Enskede är det ungefär tre mil till mordplatsen. Det tar cirka en halvtimme att köra, plus den okända tidsrymd som det tog för gärningsmännen att släpa med sig sitt offer från hans bostad och tvinga in honom i bilen.

När Curt Sederström, 74, tvingas in i en bil och förs bort från sin lägenhet på Bjulevägen vet han vad som ska hända. Hela vägen vet han att han ska avrättas.

Han vet, och han förtjänade det inte.

—————————————————————————————————–

Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.

Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.

Gåvor ses som just gåvor och är benefika och helt frivilliga. De utgör inte ersättning för utfört arbete.