En tjuv och bankbedragares död – polisen ber om hjälp

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

I slutet av augusti 2023 hittas lämningarna av vad som en gång har varit en kropp. Fyndplatsen är ett skogsparti vid sidan av vägen ut mot Dalarö, sydost om Stockholm. Som så ofta är det en svampplockare som upptäcker lämningarna, dolda under ett träd.

Polisens utredning blir svår, eftersom kroppen har legat länge i skogen. Fem månader. Den är hårt åtgången av väder och vind, djur och förruttnelse. Tandavtryck och uppgifter om människor som anmälts som saknade är i stort sett det enda som kan ge ledtrådar om den dödes identitet.

*Curt Sederström, 74, (mittenbilden) hittades mördad i augusti 2023. Då hade hans kropp legat i skogen i fem månader. Bilder: Polisen.*

Polisens utredning ska visa att den döde är Curt ”Curre” Sederström, 74 år gammal och boende i Enskede. Han har varit försvunnen och anmäld som saknad sedan slutet av mars. Polisen konstaterar att han har blivit brutalt mördad och att mordet av allt att döma har utförts på fyndplatsen. Nu ber Stockholmspolisen allmänheten om hjälp att lösa mordet.

Fortsätt läsa ”En tjuv och bankbedragares död – polisen ber om hjälp”

Mitt händelselösa liv, del 5. Älskade apparater

Apparaterna i våra liv – kan man älska dem?

Det beror förstås på hur viktiga de är för vår livsföring. Två apparater kan jag inte leva utan. För mig är de bokstavligen livsviktiga.

Utan dem skulle mitt liv vara ännu mer händelselöst. Precis så händelselöst som det blir när man är död.

April 2020. Mitt hjärta vill inte vara med längre.

Alltihop börjar med en hjärtinfarkt i augusti 2019. Jag förstår att det är en pågående hjärtinfarkt. Jag har alla symtom. Ändå reagerar jag fullständigt irrationellt. Jag tänker ”Det går nog över”.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 5. Älskade apparater”

Vi bygger våra egna fängelser

Välkommen till 2023 års första krönika! En vindlande text som slingrar sig mellan nödvändiga och onödiga fängelser, om att välja perspektiv, att ta makten över rädslan och landa i förtröstan.

För ett par veckor sedan dömdes 15-årige Abushi Shamse Kamal av Skellefteå tingsrätt till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Han dömdes för mordförsök medelst strypvåld och grov våldtäkt mot nioåriga Luna i Skellefteå.

*Abushi Kamal Shamse, 15-årig etiopier. Den 14 december 2022 dömd till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.*

I den här tätvuxna, snåriga skogsterrängen i Skellefteå våldtog Abushi Shamse Kamal, 15, den 7 juli 2022 nioåriga Luna och försökte mörda henne genom att strypa henne och binda fast henne vid ett träd.

Nyåret 2023 får mig att reflektera över begreppen frihet och fångenskap i ett lite vidare perspektiv än det vanliga.

Fortsätt läsa ”Vi bygger våra egna fängelser”

”Det ligger en livlös flicka i skogen. Vet inte om hon andas”

Därför publicerar jag namn och bild på gärningsmannen Abushi Shamse Kamal

Abushi Shamse Kamal är enligt åldersutredning 15 år gammal, minderårig men straffmyndig. Han kommer att dömas för mordförsök och grov våldtäkt på barn, två synnerligen grova brott.

Brottens synnerliga allvar, att de riktar sig mot ett barn och det faktum att Abushi Shamse Kamal har erkänt är för mig tillräckliga skäl att inte dölja gärningsmannens identitet. Mängder av DNA-bevis finns mot honom.

Huvudförhandlingen i Skellefteå tingsrätt (Mål nr 628-22) ställdes in den 17 oktober i väntan på att han ska genomgå rättspsykiatrisk undersökning. Resultatet av den lämnades till tingsrätten den 30 november. Huvudförhandlingen återupptas den 7 december. Jag har läst polisens förundersökning (FUP).

OBS! Känsliga läsare varnas! De brott som beskrivs i texten är sällsynt vidriga

*Abushi Shamse Kamal, 15-årig etiopier. Kommer att dömas för grov våldtäkt på barn och för mordförsök på en nioårig flicka i Skellefteå.*

Det ser ut att bli en fin dag. Det är mitt på sommarlovet, men Josefin (fingerat namn), nio år, är ändå på fritids. Almanackan visar torsdag den 7 juli 2022, och klockan är någonstans mellan 15.20 och 15.30. Hon har sett på en film, och nu säger hon adjö till fröken Anna M och ska cykla hem. Hon står med ryggen mot ytterdörren och säger:

”Hej då, nu far jag.”

Fortsätt läsa ””Det ligger en livlös flicka i skogen. Vet inte om hon andas””

Genforskning ger svenskt Nobelpris – dags för ett nytt paradigm?

Känner du neandertalaren inom dig? Grottkvinnan och grottmannen finns i ditt DNA, vare sig du är medveten om det eller inte.

”När man adderar ihop generna från olika människor kan man komma upp i 20 procent eller till och med 30 procent eller ännu mer av neandertalarens totala genom som finns i nu levande människor” säger Svante Pääbo, professor i evolutionär antropologi vid Max-Planck-institutet i Leipzig.

Han är en av grundarna till paleogenetiken. Nu får han Nobelpriset i medicin för ”sina upptäckter rörande utdöda homininers arvsmassa och människans evolution” som prismotiveringen lyder.

*Nobelprisvinnaren Svante Pääbo, 67, och kraniet av en äldre förfader.*

När svensken Svante Pääbo belönas med årets Nobelpris i medicin är det både oerhört glädjande och ett tecken i tiden som går att tolka. Pääbos forskning på genetikens område är banbrytande. Den avslöjar några av mänsklighetens stora mysterier och revolutionerar vår kunskap om vilka vi är och var vi kommer ifrån.

Fortsätt läsa ”Genforskning ger svenskt Nobelpris – dags för ett nytt paradigm?”

Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt

*Berg och soluppgång i Hälsingland. Foto: Th. Bergman*

Jag brukar konsekvent tacka nej till intervjuer, eftersom min blogg och mina poddar räcker till som uttrycksmöjligheter, och jag tycker att fokus på mig som person är ointressant. Men jag gjorde ett undantag för skådespelaren, regissören, sångaren och författaren Rasmus Dahlstedt och hans serie intervjuer på Antipodden. Jag hyser nämligen stor respekt för hans konstnärliga arbete på olika områden och litade på att han skulle ge goda förutsättningar för ett samtal.

Om Rasmus Dahlstedt skriver författaren Per Brinkemo:

”Rasmus Dahlstedt är en av våra främsta intervjuare. Han har en alldeles egen stil, på samma gång inkännande och fordrande. Rasmus oförställda nyfikenhet och sällsynta förmåga att hitta samtalets kärna får gästerna att bli sina bästa jag.”

Det blev ett samtal om journalistik, om Journalisthögskolan, om åren på Dala-Demokraten, varför jag slutade på DN, om livsdrömmar, om att stå för den man är, om att inte vara feminist, om att förlora vänner, om poeten Dan Andersson, om fattigdom, om att se sina val i ett livsperspektiv, om (S)lagen mot kärnfamiljen och om statligt subventionerade faderlösa barn och mycket mer.

Fortsätt läsa ”Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt”

Per Shapiro tog steget – från Sveriges Radio till Folkets Radio

För ett år sedan fick journalisten Per Shapiro, 50, nog. Han hade frilansat för statskontrollerade Sveriges Radio i flera år och såg hur den publicistiska friheten inskränktes alltmer. Han bestämde sig för att bryta sig loss från public service och starta en egen kanal där han kan bedriva den fria och oberoende journalistik som han brinner för.

I det senaste av de brev som han regelbundet skickar ut till sina lyssnare skriver han:

”Fröet planterades av en journalistkompis senhösten 2020. Efter att jag – för inte första gången – gnällt lite över sakernas tillstånd på Sveriges Radio, skrev hon i ett mejl: ”Men ska du inte starta ”Folkets Radio” i stället!”

Fortsätt läsa ”Per Shapiro tog steget – från Sveriges Radio till Folkets Radio”

Smärtbärarna

I alla tider har det funnits smärtbärare, människor som har en större känslighet än andra och som bär psykisk smärta åt dem som inte själva förmår härbärgera den. Coronapandemin har ställt fenomenet på sin spets. Har bärandet av andras smärta någonsin varit så utbrett som i dag? I Sverige är det ett fåtal, knappt 20 procent, som bär smärta åt en majoritet på drygt 80 procent.

Vi ser deras smärta, vi känner den – men vi kan, av olika skäl, inte tala om den. Tystnaden växer till en allt större klyfta mellan oss och dem. Vi är fångade i ett etiskt dilemma vars art och dimensioner åtminstone jag inte kan erinra mig ha upplevt tidigare.

Att identifiera och erkänna problemet kan vara ett steg på vägen mot en lösning. Men några garantier finns inte.

*Den psykiska smärta du inte själv erkänner och förmår härbärgera överförs på andra, som får bära den åt dig.*

Fortsätt läsa ”Smärtbärarna”

Coronakris och masspsykos – så beter vi oss när vi är vettskrämda

Coronakrisen har utlöst en djupgående global masspsykos. Människor har skrämts upp av myndigheter, media och politiker, och masspsykosen visar sig bland annat i utplånandet av vanligt sunt förnuft, en blint rusande maktelit och splittring av människor i diametralt skilda läger utan förståelse för varandra.

Det här är min podd om den masspsykos som griper omkring sig i coronakrisens spår. Den tyske stjärnadvokaten Reiner Fuellmich, med stora framgångar i brottmål mot bland annat Deutsche Bank och Volkswagen bakom sig, förbereder nu i The Corona Investigative Committee en grupptalan mot de ansvariga för brott mot mänskligheten i vad han kallar ”coronaskandalen”.

Fortsätt läsa ”Coronakris och masspsykos – så beter vi oss när vi är vettskrämda”

Brev till regionen: min kropp är min

Flera av landets regioner skickar nu ut brev till dem som har valt att inte vaccinera sig. De samkör patientregistret med uppgifter ur folkbokföringen och ser var du bor.

Jag fick ett brev från den region där jag bor. Här är mitt svar.

En dag ligger det där i brevlådan.

Brevet som jag inte väntat på men heller inte är oförberedd på.

Regionen där jag bor meddelar: ”Ditt vaccin väntar på dig.”

Är det ens lagligt att registrera personer som inte har tagit vaccin? Och vad är nästa steg – oannonserade hembesök hos vaccinskolkare?

Tack för omtanken, men nej tack. Mitt vaccin får vänta på mig. En evighet faktiskt. Min kropp är min, och den bestämmer jag själv över.

Musik:

Sergej Prokofiev (1891-1953).
Ur Dance of the Knights.
Mark Ermler.

Mandinga.
Ruben Gonzalez (1919-2003), piano.

OBS!

Eftersom YouTube och andra nätplattformar censurerar all vaccinkritisk information kan jag inte längre använda min YouTubekanal utan publicerar i fortsättningen mina podcasts här på min blogg.

Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.

Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.

Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC-kod ELLFSESS

Varmt tack för din gåva!