Livsfarliga mödrar: första svenska domen i Münchhausen by proxy-mål

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Treåriga Emilia (fingerat namn) kommer upprepade gånger till sjukvården med allvarliga, oförklarliga och livshotande symtom. Gång på gång räddar sjukvårdspersonalen livet på flickan, men hon insjuknar i nya svårförklarliga tillstånd. Det är någonting som inte stämmer – men vad?

Nu har flickans mamma, en 30-årig kvinna i Härnösand, av Ångermanlands tingsrätt dömts till sex års fängelse för grov misshandel och synnerligen grov misshandel av sin lilla dotter.

Domen är den första i Sverige i ett fall av Münchhausen syndrome by proxy, (på svenska: barnmisshandel genom förfalskning av symtom, BGFS).

*Den allmänna föreställningen är att en mor älskar sitt barn och vill barnets bästa. Just den föreställningen gör det svårt att upptäcka fall av Münchhausen by proxy eller BGFS.*

Münchhausen by proxy är inte en diagnos utan en allvarlig form av barnmisshandel där en närstående – i 95 procent av fallen modern – upprepade gånger söker sjukvård för sitt barn, antingen genom att uppge mängder av symtom som inte kan styrkas eller genom att själv göra så att barnet insjuknar.

Fortsätt läsa ”Livsfarliga mödrar: första svenska domen i Münchhausen by proxy-mål”

Fallet Bobby, Lilla Hjärtat och Erika har en dödlig gemensam faktor

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Nytt: Åklagaren och båda föräldrarna överklagar domarna i ”Ättiksfallet” till hovrätten

OBS! Ljudinspelning av förhören med föräldrarna i ”Ättiksfallet” i Eslöv, Daniel och Jasmin Inkvist, finns i slutet av krönikan.

Tre fall där föräldrar har misshandlat och vanvårdat sitt eget barn synnerligen grovt sticker ut under 2000-talet: fallet Bobby Äikiä 2006, Lilla Hjärtat (Esmeralda Gustafsson) 2020 och sexåriga Erika (fingerat namn) i det så kallade ”Ättiksfallet” 2022.

Två av de tre fallen har haft dödlig utgång. I det tredje fallet, Erika från Eslöv, räddades hennes liv i sista minuten.

Fallen har flera gemensamma faktorer som innebär mycket stora risker för ett barns liv – men som går att förebygga.

*Erikas föräldrar, Daniel Inkvist, 44, och Jasmin Inkvist, 35, nekar till brott men har på tung bevisning dömts till åtta års fängelse vardera.*

Natten mot julaftonen 2022 kommer Erika, sex år, till Barnakuten i Lund med livshotande skador efter att ha fått i sig 24-procentig ättika. Hon har omkring 60 allvarliga skador över hela kroppen; bland annat obehandlade, felläkta frakturer i båda armarna, ett sårigt, bitvis hudlöst och söndertrasat underliv, en stor brännskada och märken efter rep runt handleder och vrister efter att ha varit fastbunden. Hon är uttorkad, nedkyld och undernärd.

Fortsätt läsa ”Fallet Bobby, Lilla Hjärtat och Erika har en dödlig gemensam faktor”

En tjuv och bankbedragares död – polisen ber om hjälp

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

I slutet av augusti 2023 hittas lämningarna av vad som en gång har varit en kropp. Fyndplatsen är ett skogsparti vid sidan av vägen ut mot Dalarö, sydost om Stockholm. Som så ofta är det en svampplockare som upptäcker lämningarna, dolda under ett träd.

Polisens utredning blir svår, eftersom kroppen har legat länge i skogen. Fem månader. Den är hårt åtgången av väder och vind, djur och förruttnelse. Tandavtryck och uppgifter om människor som anmälts som saknade är i stort sett det enda som kan ge ledtrådar om den dödes identitet.

*Curt Sederström, 74, (mittenbilden) hittades mördad i augusti 2023. Då hade hans kropp legat i skogen i fem månader. Bilder: Polisen.*

Polisens utredning ska visa att den döde är Curt ”Curre” Sederström, 74 år gammal och boende i Enskede. Han har varit försvunnen och anmäld som saknad sedan slutet av mars. Polisen konstaterar att han har blivit brutalt mördad och att mordet av allt att döma har utförts på fyndplatsen. Nu ber Stockholmspolisen allmänheten om hjälp att lösa mordet.

Fortsätt läsa ”En tjuv och bankbedragares död – polisen ber om hjälp”

Förbjud kusinäktenskap – de är kusliga och skadliga ekon från forntiden

Regeringen har gett en utredare i uppdrag att ta fram ett förslag till förbud mot äktenskap mellan kusiner. Det är sannerligen på tiden.

”Ett sådant förbud kan vara en viktig del i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck” skriver Richard Jomshof (SD), Louise Meijer (M), Torsten Elofsson (KD) och Juno Blom (L) i en debattartikel i Expressen.

*Bild ur SVT Uppdrag Granskning från mars 2009. Pojkens föräldrar är kusiner och kommer från en kristen hederskultur.*

Sedvanligt, osakligt och okunnigt tumult inför oönskade initiativ som kan förbättra Sverige uppstår i vänstern, inklusive Socialdemokraterna.

https://twitter.com/LouiseHammargr1/status/1701319293030240596/photo/1

Men egentligen behöver frågan om ett förbud inte utredas. Det finns sedan länge överväldigande, forskningsbaserad kunskap om de skadliga konsekvenserna av kusingiften och andra äktenskap mellan nära släktingar. Vid kusinäktenskap fördubblas risken för missbildningar hos avkomman.

Fortsätt läsa ”Förbjud kusinäktenskap – de är kusliga och skadliga ekon från forntiden”

Mitt händelselösa liv, del 12. Dagar av nåd

Ett händelselöst liv är inte detsamma som ett meningslöst liv. Hur definierar vi ”händelse”? Och hur definierar vi ”mening”? En händelselös sommar kan vara ett framkallningsbad.

I september, när sommaren enligt kalendern ska vara slut, strör någon dagar av nåd över oss. De skimrar som silver över en avsvalnad havsvik.

Foto samtliga bilder: Julia Caesar Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 12. Dagar av nåd”

Mitt händelselösa liv, del 5. Älskade apparater

Apparaterna i våra liv – kan man älska dem?

Det beror förstås på hur viktiga de är för vår livsföring. Två apparater kan jag inte leva utan. För mig är de bokstavligen livsviktiga.

Utan dem skulle mitt liv vara ännu mer händelselöst. Precis så händelselöst som det blir när man är död.

April 2020. Mitt hjärta vill inte vara med längre.

Alltihop börjar med en hjärtinfarkt i augusti 2019. Jag förstår att det är en pågående hjärtinfarkt. Jag har alla symtom. Ändå reagerar jag fullständigt irrationellt. Jag tänker ”Det går nog över”.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 5. Älskade apparater”

Mitt händelselösa liv, del 1. Att flytta hem till sig själv

En världsbild präglad av hysterisk superaktivitet. Nej tack, jag orkar inte. Om någon säger ”Nu kör vi!” i hurtig ton en gång till skriker jag högt. Miljoner svenskar lever stillsamma liv där inget särskilt händer. Jag vill ge röst åt dem som i likhet med mig lever ett händelselöst liv.

Det finns många skäl, frivilliga och ofrivilliga, att leva ett liv där inte mycket händer. Jag bor ensligt i skogen för att jag måste. På grund av en arbetsskada, orsakad av de första högstrålande bildskärmarna på 1980-talet, är jag elöverkänslig.

*Finlands vita ros blommar som vackrast.*

För nästan 20 år sedan byggde jag mig en liten elsanerad stuga på två rum och kök längst ut i den yttersta glesbygden på en ö, långt från mobilmaster. I mitt hus är alla elledningar skärmade med aluminium och avger inga elektromagnetiska fält.

Värmepannan står i ett uthus, och därifrån leds varmvatten i en kulvert under marken in i huset. Spisen går på gasol. Jag har två eldstäder som eldas med ved.

Jag kan inte resa längre. Istället flyttar jag ”ut på landet”, till min egen gäststuga

På grund av sjukdom och funktionshinder kan jag inte resa någonstans. Jag kan inte gå mer än några meter. Jag är bunden till mitt specialanpassade hus och är tacksam för att jag har kunnat bygga det, helt på eget bevåg och för egen plånbok. Men sommartid flyttar jag ”ut på landet” och blir gäst i min egen gäststuga. Gäst hos verkligheten.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 1. Att flytta hem till sig själv”

Vi bygger våra egna fängelser

Välkommen till 2023 års första krönika! En vindlande text som slingrar sig mellan nödvändiga och onödiga fängelser, om att välja perspektiv, att ta makten över rädslan och landa i förtröstan.

För ett par veckor sedan dömdes 15-årige Abushi Shamse Kamal av Skellefteå tingsrätt till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Han dömdes för mordförsök medelst strypvåld och grov våldtäkt mot nioåriga Luna i Skellefteå.

*Abushi Kamal Shamse, 15-årig etiopier. Den 14 december 2022 dömd till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.*

I den här tätvuxna, snåriga skogsterrängen i Skellefteå våldtog Abushi Shamse Kamal, 15, den 7 juli 2022 nioåriga Luna och försökte mörda henne genom att strypa henne och binda fast henne vid ett träd.

Nyåret 2023 får mig att reflektera över begreppen frihet och fångenskap i ett lite vidare perspektiv än det vanliga.

Fortsätt läsa ”Vi bygger våra egna fängelser”

Varför tror vi dem inte när de säger att de vill ta livet av oss?

Varför vill vi aldrig tro dem? I århundraden har den globala eliten inte gjort någon hemlighet av sina intentioner att kraftigt minska jordens befolkning. De menar det bokstavligen. Ändå tror vi inte på vad de säger.

Vi kan vara helt lugna. Offren kommer inte att skrika. De faller bara som käglor och dör inom några sekunder. Vissa av dem kommer att skaka i groteska kramper, som av somliga tolkas som dödliga neurologiska symtom av ett slag som tidigare är okända.

Fortsätt läsa ”Varför tror vi dem inte när de säger att de vill ta livet av oss?”

Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt

*Berg och soluppgång i Hälsingland. Foto: Th. Bergman*

Jag brukar konsekvent tacka nej till intervjuer, eftersom min blogg och mina poddar räcker till som uttrycksmöjligheter, och jag tycker att fokus på mig som person är ointressant. Men jag gjorde ett undantag för skådespelaren, regissören, sångaren och författaren Rasmus Dahlstedt och hans serie intervjuer på Antipodden. Jag hyser nämligen stor respekt för hans konstnärliga arbete på olika områden och litade på att han skulle ge goda förutsättningar för ett samtal.

Om Rasmus Dahlstedt skriver författaren Per Brinkemo:

”Rasmus Dahlstedt är en av våra främsta intervjuare. Han har en alldeles egen stil, på samma gång inkännande och fordrande. Rasmus oförställda nyfikenhet och sällsynta förmåga att hitta samtalets kärna får gästerna att bli sina bästa jag.”

Det blev ett samtal om journalistik, om Journalisthögskolan, om åren på Dala-Demokraten, varför jag slutade på DN, om livsdrömmar, om att stå för den man är, om att inte vara feminist, om att förlora vänner, om poeten Dan Andersson, om fattigdom, om att se sina val i ett livsperspektiv, om (S)lagen mot kärnfamiljen och om statligt subventionerade faderlösa barn och mycket mer.

Fortsätt läsa ”Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt”