Vitt privilegium, del 7. Flickan och tuberkulosen

Det här är den sjunde artikeln i en serie som är mitt svar på wokerörelsens floskler om ”vitt privilegium”. I tidigare artiklar har jag berättat om några av våra förfäder, de som byggde Sverige. Deras liv var inget ”vitt privilegium”, det var fattigdom och hårt arbete. De fick ingenting gratis.

Tuberkulos var de fattigas sjukdom. Den tros ha kommit till Sverige på 1100-talet. Under 1950-talet är tuberkulos den vanligaste dödsorsaken i Sverige, näst efter åldersdödligheten. Sanatorier finns över hela landet.

Det här är berättelsen om en liten flicka som insjuknar 1952. (Bilden nedan är en arkivbild).

I början av 1900-talet orsakade lungtuberkulos vart sjätte dödsfall i svenska städer – och hälften av alla dödsfall i åldrarna 15 till 40 år. Till det kom alla som drabbades av tuberkulos i andra kroppsdelar än lungorna.

Flickan i den här berättelsen har en osannolik tur. Hennes liv räddas av mediciner som uppfanns ungefär samtidigt som hon föddes, i mitten av 1940-talet.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 7. Flickan och tuberkulosen”

Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde

Har ljushyade människor särskilda privilegier på grund av sin hudfärg? Vilka är de i så fall? I några artiklar på temat ”white privilege” (vitt privilegium) vill jag ge ett motgift till den vänsterextrema identitetspolitiska woke-rörelsen med rötter i marxismen.

Jag söker exempel i min egen släkthistoria. Vilka ”vita privilegier” hade Karin Olsdotter, min morfars mor? Hon födde tolv barn. Bara tre överlevde till vuxen ålder. Kvinnor i hennes generation och långt in på 1900-talet var slavar under sin fruktsamhet.
Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde”

Vitt privilegium, del 3. Sökandet efter ett bortadopterat barn

Två decennier in på 2000-talet ses rätten till fri abort som en självklarhet. Trots tillgång till säkra och billiga preventivmedel gör varje år mellan 35 000 och 40 000 kvinnor abort i Sverige. 

När någonting ses som självklart, tas för givet och ibland missbrukas, är nästa steg att glömma de villkor som har präglat kvinnors liv – men även mäns – i generationerna före oss. Ända fram till mitten av 1960-talet, när de första p-pillren kom, var kvinnor slavar under sin fruktsamhet. Illegala köksbordsaborter och änglamakerskor är en del av vår historia.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 3. Sökandet efter ett bortadopterat barn”

Manus till mitt Sommarprogram 2020

Alla kan inte lyssna på poddar och andra ljud. Hörselskador och tidsnöd kan utgöra hinder.

Därför publicerar jag här mitt manus till årets Sommarprogram för er som hellre vill läsa än lyssna.

Isaac Albéniz (1860-1909).
Mallorca. Opus 202.
Julian Bream, gitarr.
https://www.youtube.com/watch?v=27fgP7-pG64

Det är en oförglömlig vår, och den följs av en oförglömlig sommar.

Ett vingfladder tätt intill mig.

Det är den pyttelilla lövsångaren på väg att mata sin hona där hon ligger på ägg i ett formfulländat bo.

Nio gram av liv, utan djupare existentiella grubblerier. Fast – vad vet vi om det egentligen?

Fortsätt läsa ”Manus till mitt Sommarprogram 2020”

Tack, kära läsare!

Det är en sällsam sommar för de flesta av oss – coronasommaren 2020. I mitt Sommarprogram pratar jag bland annat om det. Sommaren är särskilt märklig för alla som tillhör riskgrupperna och sitter isolerade i karantän i sina hem. Jag är en av dem (70+), och jag tänker inte låtsas att det är roligt.

Under det japanska vinterkörsbärsträdet blommar rosorna som om ingen pandemi existerar. Sorten heter Lichterloh. Den blommar för femtonde året i rad.

I trädgården som omger mitt hus blommar det nu som allra vackrast. Rosor, dagliljor, clematis, nävor, malvor… Några nytagna bilder lägger jag in här med varm tillägnan till mina bloggläsare och poddlyssnare.

Fortsätt läsa ”Tack, kära läsare!”

Lars Bern: ”Förkrossande dokumentation av nyttan med C- och D-vitamin i höga doser”

Som alla vet är det skolmedicinska etablissemanget inklusive läkarkåren, Läkemedelsverket och Livsmedelsverket fientligt inställda till vitaminer och andra kosttillskott. Man drar sig inte ens för att fnysa åt, håna och förlöjliga patienter som ställer frågor i ämnet.

I själva verket är den medicinska professionen djupt okunnig om allt annat än det som läkemedelsindustrin tutar i dem, säger Lars Bern i det här programmet i Swebb-tv.

”Vitaminer behövs inte om man äter en varierad kost” brukar det heta. Men hur många gör det i dag?

Fortsätt läsa ”Lars Bern: ”Förkrossande dokumentation av nyttan med C- och D-vitamin i höga doser””

Så blev äldreomsorgen en dödsfälla

Coronapandemin skördar fler dödsoffer inom äldreomsorgen än i någon annan grupp. Av dem som har dött i covid-19 är 90 procent 70 år eller äldre, visar siffror från Socialstyrelsen. Av dem har 76 procent bott på äldreboenden eller haft hemtjänst.

Den höga dödligheten bland äldre som får omsorgsinsatser är coronapandemins största misslyckande. Det är alla överens om. Men varför blev det så? Och vad kan vi lära oss av misstagen?

I sammanhanget är det värt att påminna om en gammal tumregel. Den lyder ungefär så här:

”Ett samhälles kulturnivå kan avläsas i hur man behandlar sina svagaste invånare.”

Med utgångspunkt från coronapandemin och de många döda i gruppen äldre uppvisar Sverige en mycket låg kulturnivå.

Fortsätt läsa ”Så blev äldreomsorgen en dödsfälla”

Rösterna inifrån: ”Hur skulle det se ut om alla som påstod att de behövde munskydd skulle få det?”

Totalt 2 586 personer i Sverige har hittills avlidit av Covid 19. Nu börjar berättelserna från dem som arbetar i den främsta frontlinjen mot coronaviruset; sjukvårdspersonal och personal inom äldreomsorgen, nå ut till allmänheten.

De skickas fram i främsta ledet och utkämpar en ibland dubbel kamp, en mot viruset och en mot överordnade som inte tillåter tillräckliga skyddsåtgärder. 

Leonardo da Vincis berömda muralmålning ”Nattvarden” eller ”Den sista måltiden”, utförd omkring 1495-1498 i klostret Santa Maria delle Grazie i Milano. Här parafraserad med läkare och sjuksköterskor i coronapandemins tid.

Fortsätt läsa ”Rösterna inifrån: ”Hur skulle det se ut om alla som påstod att de behövde munskydd skulle få det?””

Vem bestämmer vem som ska få leva?

I min hall, alldeles innanför ytterdörren, ligger en förpackning munskydd. Dyrt betalda (500 kronor för 50 stycken) ur min egen ficka. Ingen får komma in i huset utan att ta på sig ett munskydd. Saken är inte förhandlingsbar. Det gäller livet.

Det här blir en lång text som kommer att vindla hit och dit, mellan personligt och allmängiltigt. Det kommer att handla om vem som har rätt att leva, om etisk härdsmälta, om obefintliga munskydd i hemtjänsten, äldreomsorgen som det perfekta sparobjektet, huruvida döden har svarta Fantomentrikåer och om skräck och rädsla som effektiva verktyg att styra människor.

Fortsätt läsa ”Vem bestämmer vem som ska få leva?”

Einar Askestad: ”Gå gärna ned på knä och tacka”

Jag fångar upp några ord i myllret, skrivna av författaren Einar Askestad. Hans ord är lika giltiga som Folkhälsomyndighetens dagliga rapporter. Lika giltiga som vilken annan lägesbeskrivning som helst.

Einar Askestad.

Fortsätt läsa ”Einar Askestad: ”Gå gärna ned på knä och tacka””