Är vi på väg tillbaka till pekboken och grottmålningarna?

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

 

En vindlande, mångtusenårig historia om språkets och bildens utveckling i våra liv

 

I takt med digitaliseringen överger alltfler det skrivna språket som kommunikationsmedel. Små tecknade gubbar och symboler, så kallade smileys och e-mojis, får uttrycka eller komplettera vad vi vill ha sagt. Vad innebär det på sikt att stora delar av vår kommunikation sker via små tecknade figurer?

Är vi på väg tillbaka till ett språklöst tillstånd, till pekboken och grottmålningarna?

 

E-mojisar och smileys – vår tids huvudfotingar?

E-mojisar och smileys debuterade på 1960-talet och är ett språk (eller språkersättare) som på senare år har vunnit mark i synnerhet i ungdomars sätt att kommunicera med varandra. De breder ut sig framförallt i sociala medier, där de får uttrycka vad en person vill ha sagt men som vederbörande inte kan eller vill uttrycka i ord. ”Tidsbesparande och effektivt” tycks vara inställningen hos gemene man. Än så länge förekommer de tecknade figurerna övervägande i privat korrespondens.

Anledningen till att jag tar upp ämnet är egentligen två.

1. Jag är starkt intresserad av språk och hur språket utvecklas över tid.
2. Språk är energi, och jag är extremt känslig för energier. När jag ser e-mojisar känner jag bokstavligen i kroppen hur de har värkts fram med stor ansträngning av avsändaren, proppats fulla med innebörd och pressats ut, som i krystvärkar.

Men så snart som de har lämnat avsändarens dator eller mobiltelefon spricker de som såpbubblor i luften. Kraften pyser ut och går förlorad. Det framvärkta landar inte, åtminstone inte hos mig. Den här processen är så intressant att jag bestämde mig för att skriva om den.

Smiley hittad på flera tusen år gamla arkeologiska fynd

E-mojisar och smileys har en historia. Givetvis har de en historia. Den glada figuren har hittats så långt tillbaka som från antiken. En grupp italienska arkeologer hittade år 2017 en samling trasiga krukor i Turkiet, tillverkade ungefär 1 700 år före vår tideräkning. När krukskärvorna pusslats ihop hade en av krukorna vad som tycktes vara en stor smileyfigur målad på utsidan.

Den moderna smileyn skapas 1963 av den frilansande formgivaren Harvey Ball (1921-2001). På tio minuter ritar han en gul knapp med två svarta prickar och en uppåtvänd kurva som mun. Symbolen har beställts av försäkringsbolaget The State Mutual Life Assurance Company. Den används på affischer, knappar och skyltar och blir snart en stor hit för företaget.

Tyvärr missade både försäkringsbolaget och Harvey Ball att söka varumärkesskydd, så när bröderna Bernard och Murray Spain upptäcker smiley-knappen i början av 1970-talet ser de sin chans och kopierar figuren rakt av. De får upphovsrätt för sin version, och redan efter ett år har de tryckt upp mer än 50 miljoner knappar. Det är de som håvar in vinsterna på den lilla glada gubben.

E-mojisarna har stora likheter med de så kallade huvudfotingar som barn brukar börja rita i fyraårsåldern. Huvudfotingarna är tecknade ansikten på två ben. De markerar en viktig förändring i barnets psykologiska utveckling. Före fyraårsåldern har barnet ingen kroppsmedvetenhet och ritar därför benen direkt från huvudet. Precis som med huvudfotingar signalerar flertalet e-mojisar sitt budskap via ett huvud och med ansiktsuttrycket; glad eller ledsen mun, ett ansikte som är rött av ilska, ansikte med röda hjärtan istället för ögon, en mun som spyr, en mun som förvrids av vrede, en hand som gör tummen upp, och så vidare.

E-mojisar en produkt av digitaliseringen

För en språknörd är fenomenet e-mojisar intressant ur flera aspekter, och jag ska försöka reda ut varför den här faktiskt stora förändringen av vårt sätt att kommunicera med varandra har blivit så populär. Att spridningen är knuten till digitaliseringen och framför allt till sociala medier som YouTube, Facebook och X (före detta Twitter) är uppenbart. Jag ser också en koppling till tecknade seriefigurer som Musse Pigg, Kalle Anka och Bamse. Tecknade bilder ger ett större utrymme för fantasi och tolkningar än fotografier som avbildar verkliga personer.

Men när gemensamma, historiska vanor och traditioner förändras på ett genomgripande sätt räcker det inte att enbart söka tekniska förklaringar. Självklart omfamnas nya uttryckssätt av den grupp människor som alltid vill ”hänga med” och ”ligga i framkant”. Men för att förändringen ska få framgång måste det också finnas en bredare folklig resonansbotten, en positiv upplevelse och en vilja hos allmänheten att anamma det nya.

Olika sätt att använda e-mojisar

Det finns olika sätt att använda sig av e-mojisar. De flesta använder sig av en enstaka e-moji någon gång ibland, till exempel ett vänligt leende ansikte, som ett komplement till något skrivet, för att signalera vänliga avsikter. Den glada e-mojin är en slags fredspipa, en icke-verbal symbol i non-aggressivt syfte, för att tona ner en konflikt eller visa att ”Jag är inte arg på dig, och jag hoppas att du inte är arg på mig”.

Eller: ”Det jag skrev nyss var roligt, och med den glada e-mojin vill jag betona det ifall att du inte själv förstår det.”

Ett rött hjärta täcker en bred skala av tolkningsmöjligheter. Det är en tydlig signal om allmän välvilja, tillgivenhet och uppskattning men kan också betyda kärlek. Det är upp till mottagaren att tolka och gissa.

❤️

De e-mojisar jag har nämnt är exempel på hur de flesta använder de här symbolerna, som ett komplement, för att komplettera och förstärka ett budskap som också uttrycks i ord.

När e-mojisar blir det enda uttrycksmedlet

Men allt oftare används e-mojisar som enda uttrycksmedel i ordlösa meddelanden, och avsändaren kan då ösa på med 10-20 e-mojisar eller ännu fler. Det finns liksom ingen hejd på eftertrycket i budskapet, och effekten blir översvallande, för att inte säga överväldigande. Här kommer vi farligt nära pekboksnivå eller en sorts teckenspråksanalfabetism, och det blir svårare att förstå mekanismerna bakom.

Varför väljer vuxna människor att kommunicera med små tecknade gubbar när man har tillgång till ett fungerande språk? Fältet för antaganden och gissningar är stort, och fenomenet är alltför färskt för att forskningen ska ha hunnit formulera några hypoteser.

E-mojifrossandet är ungefär lika svårt att förstå som varför människor ofta avslutar sina mail med ”M v h”, vilket uttyds ”Med vänlig hälsning”. Enligt min uppfattning är ”M v h” oförskämt eller åtminstone väldigt nonchalant. Om man inte anser sig ha tid att skriva något annat än en förkortning kanske man ska vänta med att skicka mail tills man har tid att skriva ”Med vänlig hälsning”.

Tidsbrist eller språklig osäkerhet

Uppfattningarna skiftar säkert, men de tendenser jag läser in i bruket av smileys och e-mojis på bekostnad av språket är bland andra de här:

• Lättja, bristande engagemang i konversationen. Att kasta fram några e-mojisar är en enkel utväg.
• Tidsbrist.
• Osäkerhet om vad man egentligen vill ha sagt. Då är det enklare att krypa bakom en opersonlig tecknad figur som ger olika tolkningsmöjligheter.
• Språklig osäkerhet.
• Ovilja eller svårigheter att uttrycka sig verbalt.

Jag ska fördjupa mig lite i de tre sista faktorerna. Fler människor än man kanske vill tro bär på en språklig och/eller känslomässig osäkerhet, ofta grundad i insikten att man inte riktigt vet vad man känner eller inte klarar att hantera det svenska språket korrekt, är osäker på stavning (”våldtäckt”, ”cyckel”, ”hissnande”), meningsbyggnad, kommatering och när det ska vara stor eller liten bokstav.

Försämrad läsförståelse i PISA

Ett språk, hur enhetligt och tydligt det än må vara, har olika innebörd och laddning för olika människor. Vi hör, läser och tolkar utifrån vår egen, högst individuella mottagningsapparat och tolkningssystem.

Den senaste PISA-undersökningen av skolelever i 15-årsåldern gjordes 2022. Den visade att svenska elever hade försämrat sina resultat i både matematik och läsförståelse, men däremot inte i naturvetenskap, jämfört med PISA 2018. De svenska resultaten i matematik och läsförståelse är tillbaka på samma nivåer som 2012, då Sverige uppnådde sina hittills sämsta resultat i de här ämnena.

Internet visar språklig oförmåga

Internet ger en tydlig bild av språklig oförmåga hos stora delar av befolkningen.  Det vimlar av felaktiga uttryck (”komma till bukt med”, ”dra alla över en kant”), stavfel, särskrivningar (teater föreställning, kvälls öppet, hand duk, genom föra, motor väg, sylt burk), syftningsfel, felaktig eller utebliven interpunktion, namn stavade med liten bokstav och mängder av andra varianter.

Prepositioner är ett stort problem för många och används ofta felaktigt. Några exempel på prepositioner: i, på, till, framför, åt, vid, ur, om, mot, med, av, för, före, genom, utan, efter, över, bakom, under, från, bredvid, mellan, igenom.

Vi hör och ser språkfelen dagligen i media.

Har det alltid varit så här eller har det blivit synligt genom Internet?

Den intressanta frågan är om folk alltid har haft svårt att skriva korrekt, eller är det bara så att det blir synligt nu när  okunnigheten exponeras offentligt på Internet? Jag vet inte, men den långt gångna försämringen av skolan har ett stort ansvar för att allt fler går ut i vuxenlivet med bristande språkkunskaper, minskat ordförråd och sämre läsförståelse.

En forskningsstudie från Lunds och Uppsala universitet 2017 visar att ord som är vanliga i dagspress och i det offentliga samtalet har blivit svårare att förstå för unga. Under 2005 började klyftorna i ordförståelse att öka, och det är framför allt de ungas resultat som försämras. Försämringen sammanfaller bland annat med digitaliseringen och globaliseringen i samhället.

”Under den undersökta perioden slutar folk att läsa dagstidningar i den utsträckning man gjort tidigare, och de yngsta provdeltagarna tillhör den första generationen som vuxit upp med Internet” säger Anna W Gustafsson, som tillsammans med kollegan David Håkansson gjort studien. Forskarna har fokuserat studien på sådana ord i provet som förekommer i press och i det offentliga samtalet.

Farmor förstår inte barnbarnens SMS

En äldre väninna till mig berättar att hon helt enkelt inte förstår SMS som hon får från barnbarnen. De innehåller en för henne obegriplig blandning av förkortningar, nyord och e-mojisar som hon inte kan tyda. Svårigheterna att tolka vad e-mojisarna betyder är hon inte ensam om. Många är osäkra och rädda för att skicka iväg en e-moji som man själv inte förstår och som kanske betyder något helt annat än man avsåg.

I skriftlig kontakt finns alltid risk för missförstånd

När människor kommunicerar med varandra finns alltid en risk för missförstånd, i synnerhet om budskapet är skriftligt. Alla vet att det är lättare att förstå om man pratar med en livs levande människa genom att avläsa vad personen förmedlar i mimik, tonfall och kroppsspråk. I mailkontakt, chatt och SMS försvinner de här möjligheterna att avläsa och tolka varandra, och då ökar risken för missförstånd.

Att utveckla ett språk en gradvis process

När utvecklade människan ett språk? Det var givetvis en gradvis process som pågick under årtusenden, och tidsangivelserna varierar mellan 40 000 år sedan och Homo ergaster, som levde för 1,8–1,3 miljoner år sedan och var den första människoarten som kommunicerade med ljud. Språkets utveckling har skett via gester, symboler och ljud. Biologiska förutsättningar har bland annat varit hjärnans utveckling, i synnerhet pannloberna, och det speciella talorgan i halsen som började förfinas hos Homo erectus för en halv miljon år sedan och som skiljer oss från aporna.

Forskarna tror att det första egentliga språket uppstod för 50 000–200 000 år sedan, men exakt hur utvecklingen gick till är fortfarande ett hett diskussionsämne. Den moderna lingvistiska forskningen kom inte igång förrän i början av 1990-talet. Mängder av intressanta fakta för den som vill fördjupa sig i språkets utveckling finns i den här artikeln av Charlotta Sjöstedt i Populär historia från 2001.

I den kulturella explosionen föddes kreativiteten

Med början för ungefär 60 000 år sedan och fram till för 30 000 år sedan pågick det som kallas ”den kulturella explosionen”. Från historien dessförinnan finns inga lämningar som tyder på mänsklig kreativitet. Det finns inga utvecklade redskap, inga lämningar av kroppsdekorationer, ingen konst eller spår av begravningsriter.

Men i och med den kulturella explosionen lossnar kreativiteten och människan börjar uppfinna, skapa och förändra. Människor gör grottmålningar, bland annat i Spanien och Frankrike, börjar pryda sina kroppar med olika föremål och utföra rituella begravningar.

Ofta var det djur och jaktbyten som avbildades i grottmålningarna. Bilderna från Altamiragrottan i norra Spanien har med hjälp av Kol 14-metoden kunnat dateras till mellan 15 000 och 12 000 år före Kristus.

Även i Sverige finns ett stort antal flera tusen år gamla hällmålningar och hällristningar, från södra delarna av landet och ända upp till en liten ö i Norrforsen i Umeälven i Västerbotten – en hällristning som upptäcktes så sent som 1984.

I Tanum i Bohuslän finns mängder av hällristningar från bronsåldern, tiden från 1 800 år till 500 år före Kristus. Hällristningarna i Tanum utsågs 1994 till världsarv av Unesco.

I Jämtland – Härjedalen finns omkring 30 platser med hällmålningar, och det kan fortfarande finnas platser som inte har upptäckts. En av Härjedalens mest kända hällmålningar finns på fjället Flatruets sydsluttning, är målade med rödockra och anses vara omkring 4 000 år gamla.

Bilderna av mångtusenåriga grott- och hällmålningar väcker – åtminstone hos mig – respekt och beundran. Trots att varje dag innebar en hård kamp för överlevnaden tog sig människorna tid och möda att måla bilder av sin verklighet. Vi vet inte om de hade en tanke på att deras ättlingar många tusen år senare skulle se bilderna och försöka tyda vad de berättar, eller om de målade för sin egen skull.

Jag böjer mitt huvud i vördnad

Mig fyller bilderna med starka känslor av ödmjukhet och tacksamhet mot våra förfäder. De målade sina liv och lämnade odödliga bilder i arv till oss. Jag böjer mitt huvud i vördnad.

Inför människans kamp för att överleva, att skildra sin verklighet i bilder och många tusen års strävan att utveckla ett språk för att göra sig förstådd känns det digitaliserade e-mojispråket – futtigt.

Jag brottas med tanken att våra förfäder var mer kulturellt utvecklade än vi, och att utvecklingen alltså har gått baklänges.

Det är en skrämmande tanke.

 

————————————————————————-

Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.

Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.

Gåvor ses som just gåvor och är benefika och helt frivilliga. De utgör inte ersättning för utfört arbete.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 19 6000 0000 0004 8212 9581

Swift-BIC-kod HANDSESS.

Varmt tack för din gåva!