Dags för ett nytt Sommarprogram, mitt elfte sedan 2016 och det sjätte som jag har gjort för Swebbtv. Det är årets roligaste jobb i ett format som tillåter att man går utanför de vanliga nyhetsramarna och kan blanda in kultur, historia, personliga berättelser – ja lite vad som helst som kan intressera en bred publik.
Kanske kommer uppvaknandet när du som kund i hemtjänsten eller annan äldreomsorg börjar fundera över dina rättigheter, kvalitén på tjänsterna och proportionerna mellan den hjälp du får och vad du betalar.
Vad har du gett till Sverige under ditt långa liv?
Och vad får du tillbaka?
Som en bakgrund – läs min krönika om det jag kallar hem-o-tjänsten här.
Länkar till alla mina krönikor om äldreomsorgen hittar du här.
Villkor och rättigheter i äldreomsorgen är inte lika för alla, om du trodde det. Vissa grupper har rättigheter och förmåner som skiljer sig från och i många fall är mycket gynnsammare än de villkor och rättigheter du har som vanlig infödd svensk.
Den intensiva debatt som pågår om äldreomsorgen, åtminstone i sociala medier, har ganska yrvaket kommit igång sedan Anders Östlund, kriminolog i Polisregion Mitt, presenterat en undersökning av våldtäkterna i äldreomsorgen. Det vanligaste grova våldsbrottet mot kvinnor över 60 år är våldtäkt – någonting som överraskade Anders Östlund stort.
Anders Östlunds överraskning är ett intressant mått på den aningslöshet som alldeles för länge har fått prägla synen på de enorma skillnader i kultur och människosyn, jämfört med svenska motsvarigheter, som blivit skrämmande tydliga i och med massinvandringen av främst unga män från dysfunktionella muslimska länder i Mellanöstern och Afrika.
2015 kom cirka 36 000 så kallade ”ensamkommande barn” till Sverige – i verkligheten män i vapenför ålder som kastat sina ID-handlingar och ljög om sin ålder. Det är till stor del de här männen som vi nu låter ta hand om våra äldsta och sköraste medborgare.
Ord avslöjar våra värderingar och berättar vilka vi är. Orden och språket förändras också med tiden och påverkas av vår egen utveckling.
Efter att ha läst och skrivit mycket om äldreomsorg har ordet ”brukare” bitit sig fast och skaver i mig – så mycket att jag bestämmer mig för att gå till botten med ordet. Ordet känns avhumaniserande och nedvärderande, rentav obscent.
Vem i allsin dar har bestämt att äldreomsorgens kunder ska kallas ”brukare”. Och varför?
Ord ramlar inte plötsligt bara ner från himlen. Ord uttrycker den människosyn som samhället för tillfället anammar och omsätter i praktiken.
Ordet ”brukare” som beteckning på kunder i hemtjänst eller annan form av omsorg röjer en människosyn som utvecklingen har sprungit ifrån. Den omedelbara tolkningen av ordet är att det kännetecknar en person som bara förbrukar och tar för sig av det gemensamma, men som inte ger någonting tillbaka. Med andra ord en parasit.
Ingenting av detta stämmer med verkligheten
”Brukare” är ett avhumaniserande och nedvärderande ord, ett ord som tar människovärdet ifrån äldre människor och andra i behov av hjälp och stöd och förvandlar dem till renodlade konsumenter – personer som är enbart tärande och inte tillför någonting.
Oavsett om du har sett någon av SVT:s inköpta fördumningsserier har du antagligen noterat att mänskliga uttryck för exempelvis glädje, förtjusning eller förvåning snabbt har reducerats till utstötandet av ett antal läten, till exempel de amerikanska importljuden ”Wow!”, ”Shit!”, ”Najs!” och ”Super!”, ibland förstärkta med ett svenskt ”Verkligen!”.
Lätena kan betecknas som ett slags ljudmässiga motsvarigheter till smileys och e-mojisar. Det handlar om att låta som alla andra och uttrycka en känsla med så få bokstäver som möjligt.
Fortsätt läsa ”Fördumningens triumfer, Balubakonceptet och vår tids läten”
I takt med digitaliseringen överger alltfler det skrivna språket som kommunikationsmedel. Små tecknade gubbar och symboler, så kallade smileys och e-mojis, får uttrycka eller komplettera vad vi vill ha sagt. Vad innebär det på sikt att stora delar av vår kommunikation sker via små tecknade figurer?
Är vi på väg tillbaka till ett språklöst tillstånd, till pekboken och grottmålningarna?
Fortsätt läsa ”Är vi på väg tillbaka till pekboken och grottmålningarna?”
Välkommen att lyssna på mitt Sommarprogram på Swebbtv!
I programmet ger jag några glimtar av mitt arbete som journalist på Dagens Nyheter på 1970- och 80-talen – årtionden då grunden lades för de sterila, människofientliga förorter som några decennier senare skulle komma att kallas ”utsatta områden” och bli grogrund för den våldsammaste, mest systemhotande brottsligheten i hela Europa.
Jag rekapitulerar dem tyst för mig själv: Bertil Boo, Tory Bernhards, Gustav Torrestad, Lily Berglund, Sven-Olof Sandberg, Ulla Billquist. Tore Ehrlings orkester.
Arne Domnérus. Putte Wickman.
Fortsätt läsa ”Det är inte åldrandet som är värst, det är den isande känslan av främlingskap”
Vad händer med svenska språket? Allt färre tycks klara att uttrycka sig på korrekt svenska i tal och skrift. Språket blandas flitigt med engelska glosor, och felaktiga ordkonstruktioner sprids i media, även av statsråd och andra högt uppsatta personer.
En universitetslärare slår larm om att elevernas förmåga att skriva godtagbar och förståelig vardagssvenska har försämrats kraftigt de senaste åren.
Julia Caesar 