Livet ska vara en fest. Eller? Om en patologisk rädsla för allvar

Fördumningsindustrin blomstrar. I medias skattefinansierade manifestationer ser vi en ytlighet och patologisk rädsla för allvar som är vår tids credo.

Förnekandemekanismernas perpetuum mobile.

Vuxna som regredierar till barnnivå och aldrig blir vuxna.

Skräcken för att åldras.

Tvånget att ”hänga med”. Livet ska levas i racerfart. Nu kör vi!

Man får inte stanna upp och tänka efter. Man får inte vara en ”bakåtsträvare”. Då är man samhällets fiende.

Livet ska vara en fest! Det är vår mänskliga rättighet!

Fortsätt läsa ”Livet ska vara en fest. Eller? Om en patologisk rädsla för allvar”

Vi bygger våra egna fängelser. En bildsatt podd om frihet och fångenskap, om rädsla och förtröstan

En podd – OBS! med bildspel! – om frihet och fångenskap, om rädsla och förtröstan.

Om nödvändiga fängelser för kriminella personer och de onödiga fängelser vi själva bygger åt oss av politisk korrekthet och rädsla för att stötas ut ur flocken.

Podden handlar också om vårt behov av tillit och förtröstan.

Med utgångspunkt i en kritisk granskning av i stort sett obruten socialdemokratisk politik sedan 1932 tar jag upp den bolsjevikinspirerade kampen mot kärnfamiljen och den likaledes Sovjetinspirerade utplåningen av genuin bebyggelse i våra städer under 1950-70-talen.

*Under den så kallade ”Norrmalmsregleringen” på 1950-70-talen revs de gamla Klarakvarteren och nedre Norrmalm i Stockholm och förvandlades till en gigantisk krater.*

Ett övergrepp på hela svenska folket som försvagade vårt psykiska immunförsvar mot nästa övergrepp, massinvandringen.

Fortsätt läsa ”Vi bygger våra egna fängelser. En bildsatt podd om frihet och fångenskap, om rädsla och förtröstan”

Jussi Björling (1911-1960). Röst. Liv. Människa

Sveriges mest berömde sångare, Jussi Björling (1911-1960), får ständigt nya skaror av anhängare över hela världen. På YouTube översvämmas kommentarsfälten av tiotusentals lyriska kommentarer, fullständigt eniga om att han är den störste tenoren någonsin. Unga kvinnor dånar fortfarande i hans famn mer än 60 år efter hans död.

Men vem var han som människa? Världstenor – men han besjöng också sitt älskade fosterland mer än någon annan svensk har gjort. Jussi Björling är det mest ursvenska vi har – men han begravs i glömska i sitt eget hemland. I den här musikdokumentären ger jag mina lyssnare möjlighet att lära känna både människan och den världsberömde sångaren.

Han sjunger från den 12 december 1915, då han är fyra år gammal, till den 20 augusti 1960, då han är 49½ och har tre veckor kvar att leva. En karriär som spänner över 45 år. Fortfarande når hans skimrande stämma miljoner entusiastiska lyssnare över hela världen. Omdömena är eniga: Jussi Björling är den störste tenoren någonsin.

Fortsätt läsa ”Jussi Björling (1911-1960). Röst. Liv. Människa”

Förhandstips: Jussi Björling Annandag Jul

Här kommer ett förhandstips till mina musikintresserade läsare och lyssnare: på Annandag Jul är det premiär på Swebbtv för min nya musikdokumentär om en av världens mest kända och hyllade sångare, världstenoren och den svenske nationalikonen Jussi Björling (1911-1960).

Jag har umgåtts med Jussi Björling i långa arbetspass hela hösten och blivit alltmer fascinerad av hans mångfacetterade liv och personlighet. Han sjöng från den 12 december 1915, då han är fyra år gammal, till den 20 augusti 1960, då han är 49½ och har tre veckor kvar att leva. En karriär som spänner över 45 år.

Som 27-åring gör han sin operadebut på Metropolitan i New York i rollen som Rodolphe i Giacomo Puccins ”Bohème”.

Men i Sverige är han mest känd som den svenske storsångaren som sjunger alla de välkända lovsångerna till fosterlandet. Släpp julstressen och gör er beredda på ett njutbart musikprogram och en intressant levnadsberättelse på Annandagens eftermiddag!

På julafton publicerar jag, som traditionen bjuder, mitt Evangelium enligt Julia.

Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.

Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.

Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC-kod ELLFSESS

Varmt tack för din gåva!

Jussi Björling, the One and Only

Jag vill bara meddela mina kära läsare och lyssnare att jag inte kommer att synas till här på bloggen på ett tag. Jag arbetar nämligen med en musikdokumentär om Sveriges nationalikon, Jussi Björling (1911-1960).

The One and Only.

Den världsberömde sångaren och den mångfacetterade människan.

Fortsätt läsa ”Jussi Björling, the One and Only”

Leka med elden

Den här videon dök upp när jag sökte på YouTube efter ett av de vackraste musikstycken jag vet, den amerikanske tonsättaren Philiph Glass’ Konsert för piano och orkester, ”Tirol”.

Jag blev betagen och vill gärna ge mina läsare och lyssnare chansen att bli berörda och betagna. Ibland är livet bara just så här vackert.

Jag har en speciell relation till Philiph Glass’ pianokonsert, i den här inspelningen med Dennis Russell Davies vid pianot och Stuttgart Chamber Orchestra. Det är svindlande vacker musik. Den når in i själen och stannar kvar där.

Fortsätt läsa ”Leka med elden”

Ladorna – jag hör deras tysta berättelser

För inte länge sedan fanns de överallt. Ladorna, de byggnader där allt från hö till köttet från höstslakten kunde förvaras. De är en viktig del av vår gamla byggtradition, vårt svenska kulturarv. Den som hade de största och mest välfyllda ladorna åtnjöt status.

Nu förfaller de, rasar ihop, utplånas – som de sista vittnesbörden om ett jordbrukarsamhälle som i stort sett alla svenskar levde i och av. Att riva lador och andra uthus kostar pengar, så de får rasa ihop av sig själva.

I oktober 2020 sviktade spåntaket och var nära att ge upp. En lagning med korrugerad eternit gör inte saken bättre. Elledningen vittnar om att det fanns belysning i ladan – kanske var det delvis en ladugård? Foto samtliga bilder: Julia Caesar.

Jag intresserar mig för lador. Jag bryr mig om lador. Jag ser på lador med ömhet. Under min livstid har de alltid funnits och fyllt en funktion. Nu är de sedan länge onödigförklarade och försvinner långsamt bort från landskapsbilden. Sverige är ett land av övergivna och förfallna lador.

Fortsätt läsa ”Ladorna – jag hör deras tysta berättelser”

K-O Arnstberg: ”Det var inte alls svårt att förutsäga vad som skulle ske”

Missa inte den här texten! Den är lång, men den är en riktig pärla. Den formulerar tankar och frågor som jag tror finns i mångas huvuden men som inte vill eller förmår ta steget från tysta tankar till reella ord och uttryck. Den formulerar dessutom tankar och sanningar som du garanterat aldrig någonsin får läsa om på de stora tidningarnas kultursidor.

Med författaren Karl-Olov Arnstbergs benägna tillstånd publicerar jag den här angelägna krönikan från hans blogg Invandring och mörkläggning om vad intelligens egentligen är och vad som kännetecknar olika gruppers sätt att tänka och handla.

*Albert Einstein (1879-1955) var ett geni. Allmänt känd representant för hög intelligens.*

Nästan alla bland oss känner igen intelligens när vi möter mycket klyftiga personer. De har krävande jobb, de är analytiska, och de kan förklara komplicerade samband. Vissa har en språklig förmåga att nyansera och precisera sina tolkningar, andra (eller samma personer) kan systematiskt och logiskt steg för steg förklara hur de kommit fram till sina slutsatser, vare sig det nu sker med hjälp av språket, matte, diagram eller något annat.

Fortsätt läsa ”K-O Arnstberg: ”Det var inte alls svårt att förutsäga vad som skulle ske””

En tavlas långa väg hem

Den kan inte klassas som något annat än Hötorgskonst. Marknadsvärdet torde ligga på en 50-lapp eller högst en hundring på loppis. Men när tavlan den sista dagen i augusti 2022 kan spikas upp på min vägg är det slutet på en 22-årig resa. Efter en lång färd i flera etapper har tavlan äntligen kommit hem. Dit där den ska vara.

*Tavlan har äntligen kommit hem. Signeringen är omöjlig att läsa, men tavlan målades 1933.*

Varför gav jag inte bara upp? För att jag är ovanligt envis. Och för att tavlan på något sätt bad om att få komma hem.

Hur kan en närmast värdelös tavla betyda så mycket?
Jag förstår om det är svårt för andra att förstå.

Men så här var det.

Fortsätt läsa ”En tavlas långa väg hem”

När gästerna reser hem och innebörden av o

Jag har en liten gäststuga. Den är väldigt liten – en friggebod på 10 kvadratmeter. Sommartid händer det att det bor gäster där. När de åker hem blir gäststugan väldigt o-bebodd och allt annat som börjar på o.

Vissa norrländska dialekter koncentrerar på ett praktiskt och ordekonomiskt sätt sina negationer till att sätta ett o framför det ord som görs o-giltigt. Den här texten handlar om innebörden av o och den o-närvaro som gäster lämnar efter sig när de åker hem.

Fortsätt läsa ”När gästerna reser hem och innebörden av o”