Den välkände konservative brittiske filosofen och författaren Sir Roger Scruton avled den 12 januari. Den 27 februari skulle han ha fyllt 76 år.
I den här podden tecknar jag en personlig minnesbild av honom. Hans värderingar, kunskap och insikter var trygga stöttepelare att luta sig mot i en tid när den extrema vänstern anser sig ha hela tolkningsföreträdet.
Den konservative brittiske filosofen och författaren Sir Roger Scruton avled på söndagen, 75 år gammal. I somras diagnosticerades han med cancer.
Hans värderingar, kunskap och insikter var trygga stöttepelare att luta sig mot i en tid när den extrema vänstern anser sig ha hela tolkningsföreträdet.
Vad gör vi när stöttepelaren inte finns längre? Hur klarar vi tomrummet? Det finns ett Före och ett Efter Roger Scruton. Över hela världen sörjer människor hans död. YouTube och övriga Internet är fullt av innerliga tack för allt han gav oss, och sorgsna RIP, ”Rest in Peace”.
Men i Sverige är det tyst. Fråga vem som helst vem Roger Scruton var, och du får en oförstående blick som svar. De har aldrig hört talas om honom. Hur kan en så betydelsefull människa, en av vår samtids största tänkare, vara okänd för så många? I Dagens Nyheter har han kallats ”en kuf”.
Fortsätt läsa ”Sir Roger Scruton död. ”Jag hade så mycket kvar att fråga honom om””
Kriget mot familjen och den vite mannen – när började det? På själva julafton 1965 publicerade Dagens Nyheter en debattartikel av feministen Barbro Backberger (1932-1999) som var ett rasande angrepp på vad hon kallade ”Den heliga familjen”.
Artikeln blev startsignalen (en av dem, det fanns fler) för 1960- och 70-talens vänsterfeministiska nedmontering av grundstenen i samhället – kärnfamiljen.
En förstörelseprocess som sedan har fortsatt och resulterat i både den förvirrade och dogmatiska identitetspolitik vi ser i dag och det paradoxala välkomnandet av den mest ojämställda och kvinnoförtryckande ideologi som existerar, islam.
Det känns symboliskt. Torsdagen den 21 november begravdes akademieledamoten, sinologen, språk- och litteraturforskaren och översättaren Göran Malmqvist (1924-2019).
Han var representant för en bildning som många av oss fruktar håller på att gå förlorad. Vart tar bildningen vägen i en politiserad och starkt försämrad skola, styrd av ett aktivistiskt Skolverk som vill radera stora delar av historien? JÖK-landet Sverige föredrar lättmanipulerade nyttiga idioter.
Vi är fortfarande några överlevande som minns skolan som förmedlare av kunskap och bildning. Men leden glesnar för varje år. Snart är vi som hade förmånen att gå i en bra skola lika utdöda som dinosaurierna.
Fortsätt läsa ”Vart tar bildningen vägen när makten föredrar nyttiga idioter?”
Föräldrar har laglig rätt att av religiösa skäl låta operera bort en fungerande del av kroppen på sina söner. I islam och judendom uppges bortskuren förhud vara tecknet på en pakt med Gud.
Men laglig rätt är inte detsamma som moralisk rätt. I dag finns en helt annan medvetenhet om barnets perspektiv än för några tusen år sedan.
Inom judendomen ska omskärelse ske på pojkbebisens åttonde dag. Centerpartiets stämma beslutade nyligen att Centerpartiet ska verka för att omskärelse av pojkar som inte sker av medicinska skäl ska förbjudas i Sverige.
Den ideélla kanalen Swebb-tv har en miljon visningar i månaden. Den totala visningstiden är över 250 000 timmar per månad.
Uppstickaren Swebb-tv håller med andra ord på att bli ett irriterande hot för statligt styrda lögnmedia. Därför lät regeringen (S+Mp) stänga ner kanalen i början av augusti – och överraskades av så kraftiga protester att man tvingades backa.
I ett tal på Mynttorget i Stockholm den 15 september påminde Swebb-tv:s grundare Mikael Willgert om den positiva utveckling av yttrandefriheten vi har fått med internet, i och med att vi kan dela information med varandra.
Engelska tv-serier får inte vara engelska längre. Varför? Jag går på jakt efter förklaringar och hamnar i ett veritabelt getingbo av konflikter och motstridiga viljor, tvång och diktat. Bakom döljer sig en politisk propagandaindustri vars kodord stavas ”inkvotering” och ”tvångsmässig mångfald”.
Jag älskade kommissarie Morse. Hans alldeles ovanligt lysande blå ögon. Hans vresiga tungsinne. Hans passion för opera. Hans omöjliga förälskelser. Hans vinröda Jaguar och hans obotliga ensamhet. Hans geniala förmåga att lösa kriminalgåtor.
Fortsätt läsa ”Engelska tv-serier får inte vara engelska längre – mångkulturen tar över”
Visst, det känns obönhörligt. Sommaren är den korta tid då vi ska förverkliga alla våra drömmar, de som vi haft instängda och inkapslade i kyla och vått ylle hela vintern.
Sommaren ska förkroppsliga all efterlängtad ljuvlighet, göra allting uppnåeligt och verkligt. Sommaren är paus från vardagen, sommaren är semester från skola och löneslaveri. Sommaren är frihet. Sommaren befriar din kropp och din själ, ger dig chansen att utforska den människa du vill vara.
Fortsätt läsa ”När sommaren går mot sitt slut. Fyra Sommarprogram”
Varför måste moderna hus se ut som skokartonger eller strandade Ålandsfärjor?
Varför tyckte alla på 1970-talet att mörkbruna plastgolv och beiga vävtapeter, avocadogröna spisar och orange skåpluckor var jättesnyggt?
Skönhet och dess motsats, fulhet, är tema i mitt Sommarprogram.
Hoppet och skönheten har hållit människor vid liv genom krig, fattigdom och repression. Filosofer har skrivit att genom skönheten skapar vi världen som ett hem åt oss. Jag försöker få svar på frågor som:
Vilka är de ideal som styr vad vi tycker är fult respektive vackert? Vilka håller i pekpinnarna – de som jag kallar smaktyrannerna – de som ser det som sin plikt att uppfostra oss bonnläppar i god smak?
För ungefär hundra år sedan hände någonting. Konst, musik och arkitektur vände ryggen åt skönheten. Kulturmarxister med hjärntvättade arkitekter i spetsen började föra ett ideologiskt gerillakrig mot skönheten. Den berömde franske konstnären Marcel Duchamp försökte ställa ut en pissoar och kallade det konst.
Arkitekterna är den yrkeskår som genom modernismen har begått de största förbrytelserna mot skönheten. Det tydligaste exemplet i vårt land är rivningen av gamla vackra stadskärnor i så gott som varenda stad på 1950-, 60- och 70-talen och byggandet av 350 köptempel – betongklossar i sovjetisk bunkerstil.
Fulhet urholkar själen. Fulhet förstör vårt psykiska immunförsvar så att vi inte orkar göra uppror mot destruktiva ideologier, som mångkulturalism och genusvansinne. Att värna skönheten i fulhetens tid är en revolutionär handling som ger oss hopp och kraft att leva. Att anlägga en trädgård är att skapa skönhet på sin plätt på jorden.
Programmet handlar också om hur det är att bli töntstämplad på grund av ett keramikaskfat från Upsala Ekeby med ett grönt rådjur på (det kallades föraktfullt ”Hötorgskeramik”), om vad fåglar kan lära oss och om de master vi i dag reser högt över kyrktornen i det sekulära Sverige för att tillbe våra nya gudar.
Nu finns mitt Sommarprogram också på YouTube.
1. Johann Sebastian Bach (1685-1750).
Konsert i d-moll, BWV 974.
(Efter Alessandro Marcello’s (1673-1747) konsert för oboe och stråkar i d-moll).
Adagio.
Vikingur Ólafsson, piano.
2. Simon & Garfunkel.
The Sound of Silence (Original Version from 1964).
3. Giovanni Battista Pergolesi (1710-1736).
Stabat Mater.
The Academy of Ancient Music.
Dirigent Christopher Hogwood.
4. Nils Ferlin, text. Lille-Bror Söderlundh, musik.
När skönheten kom till byn.
Lille-Bror Söderlundh, sång (1942).
5. J S Bach (1685-1750).
Harpsichord Concerto BWV 639, ”Ich ruf zu Dir, Herr Jesu Christ”.
Simone Dinnerstein, piano.
6. Adriano Celentano.
La maison où j’ai grandi. (Il ragazzo della via Gluck).
Françoise Hardy, sång. 1966.
7. Berg-Kirstis polska.
Jan Johansson, piano, Georg Riedel, bas.
Ur Jazz på svenska. 1964.
8. Jean Sibelius (1865-1957).
Etude opus 76 No 2.
Arrangemang Börje Sandquist.
Jian Wang, cello. Göran Söllscher, gitarr.
9. Arne Forsén.
Visa från Dorotea.
10 och 11. Giuseppe Verdi (1813-1901).
Triumfmarschen ur Aida, Gloria all’Egitto. 1871.
Staatskapelle Dresden.
Chor der Staatsoper Dresden.
Dirigent Silvio Varviso. 1983.
12. J S Bach (1685-1750).
Koralpreludium BWV 659, ”Nun kommt der Heiden Heiland”.
Alfred Brendel, piano.
13. Léo Delibes (1836-1891).
Flower Duet. Lakmé (1883).
Sabine Devieilhe, sopran, Marianne Crebassa, mezzosopran.
Les Siècles.
Dirigent François-Xavier Roth.
14. Alberto Iglesias.
Raquel. Ur Pedro Almodóvars film ”Hable con ella”.
Bau (Rufino Almeida).
15. Max Richter.
The Twins.
16. Canto Gregoriano.
Ave mundi spes Maria.
Coro de monjes del Monasterio Benedictino de Santo Domingo de Silos.
Ledare: Ismael Fernández de la Cuesta.
17. Colleen.
Ritournelle.
Från Sergej Prokofiev ”The Dance of the Knights”.
18. Arnold Schönberg (1874-1951).
Pianokonsert Opus 42. (1942).
The Cleveland Orchestra.
Dirigent Pierre Boulez.
Mitsuko Uchida, piano.
19 och 20. Gånglåt från Mora.
(Anders Zorns favoritmarsch).
Jan Anders Andersson.
21. Arne Forsén.
Jon Mas polska.
22. Pjotr Tjajkovskij (1840-1893).
Hymn of the Cherubim.
The USSR Ministry of Culture Chamber Choir.
Dirigent Valery Polyansky.
23. Eino-Juhani Rautavaara (1928-2016).
Cantus Arcticus.
Leipzig Radio Symphony Orchestra.
Dirigent Max Pommer.
24. Allan Edwall (1924-1997).
När små fåglar dör (ur Gnällspik, 1982).
25. Eleni Karaindrou.
The Waltz of Hope.
Tous Des Oi.
Tillförde det här programmet dig någonting? Gav det dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Han fyller 80 år i höst och är inne på sin fjärde fru. Få har som John Cleese fått oss att se världen och oss själva i en skrattspegel. Vi glömmer aldrig Monty Pythons flygande cirkus (1969-1974), Life of Brian (1979) eller den argsinte hotellägaren Basil Fawlty på hotell Fawlty Towers i Pang i bygget (1975 och 1979).
I en ny intervju med David Fuller på alternativkanalen Rebel Wisdom pratar John Cleese med befriande uppriktighet om livet och allting som hör ihop med det; andlighet, psykologi, invandrad kultur och yttrandefrihet.
För åtta år sedan utsatte den politiskt korrekta klassen John Cleese för ett drev. Han hade nämligen sagt att London inte är en engelsk stad längre. Det klassades som ett utslag av rasism.
Fortsätt läsa ””Jag är kränkt hela tiden men tänker inte hindra någon från att uttrycka sig””
