Visst, det känns obönhörligt. Sommaren är den korta tid då vi ska förverkliga alla våra drömmar, de som vi haft instängda och inkapslade i kyla och vått ylle hela vintern.
Sommaren ska förkroppsliga all efterlängtad ljuvlighet, göra allting uppnåeligt och verkligt. Sommaren är paus från vardagen, sommaren är semester från skola och löneslaveri. Sommaren är frihet. Sommaren befriar din kropp och din själ, ger dig chansen att utforska den människa du vill vara.
Varför måste moderna hus se ut som skokartonger eller strandade Ålandsfärjor? Varför tyckte alla på 1970-talet att mörkbruna plastgolv och beiga vävtapeter, avocadogröna spisar och orange skåpluckor var jättesnyggt?
Skönhet och dess motsats, fulhet, är tema i mitt Sommarprogram.
Hoppet och skönheten har hållit människor vid liv genom krig, fattigdom och repression. Filosofer har skrivit att genom skönheten skapar vi världen som ett hem åt oss. Jag försöker få svar på frågor som:
Vilka är de ideal som styr vad vi tycker är fult respektive vackert? Vilka håller i pekpinnarna – de som jag kallar smaktyrannerna – de som ser det som sin plikt att uppfostra oss bonnläppar i god smak?
För ungefär hundra år sedan hände någonting. Konst, musik och arkitektur vände ryggen åt skönheten. Kulturmarxister med hjärntvättade arkitekter i spetsen började föra ett ideologiskt gerillakrig mot skönheten. Den berömde franske konstnären Marcel Duchamp försökte ställa ut en pissoar och kallade det konst.
Arkitekterna är den yrkeskår som genom modernismen har begått de största förbrytelserna mot skönheten. Det tydligaste exemplet i vårt land är rivningen av gamla vackra stadskärnor i så gott som varenda stad på 1950-, 60- och 70-talen och byggandet av 350 köptempel – betongklossar i sovjetisk bunkerstil.
Fulhet urholkar själen. Fulhet förstör vårt psykiska immunförsvar så att vi inte orkar göra uppror mot destruktiva ideologier, som mångkulturalism och genusvansinne. Att värna skönheten i fulhetens tid är en revolutionär handling som ger oss hopp och kraft att leva. Att anlägga en trädgård är att skapa skönhet på sin plätt på jorden.
Askfatet med det gröna rådjuret från Uppsala Ekeby – det kallades ”Hötorgskeramik”.
Programmet handlar också om hur det är att bli töntstämplad på grund av ett keramikaskfat från Upsala Ekeby med ett grönt rådjur på (det kallades föraktfullt ”Hötorgskeramik”), om vad fåglar kan lära oss och om de master vi i dag reser högt över kyrktornen i det sekulära Sverige för att tillbe våra nya gudar.
Nu finns mitt Sommarprogram också på YouTube.
Musiken i programmet
1. Johann Sebastian Bach (1685-1750). Konsert i d-moll, BWV 974. (Efter Alessandro Marcello’s (1673-1747) konsert för oboe och stråkar i d-moll). Adagio. Vikingur Ólafsson, piano.
2. Simon & Garfunkel. The Sound of Silence (Original Version from 1964).
3. Giovanni Battista Pergolesi (1710-1736). Stabat Mater. The Academy of Ancient Music. Dirigent Christopher Hogwood.
4. Nils Ferlin, text. Lille-Bror Söderlundh, musik. När skönheten kom till byn. Lille-Bror Söderlundh, sång (1942).
5. J S Bach (1685-1750). Harpsichord Concerto BWV 639, ”Ich ruf zu Dir, Herr Jesu Christ”. Simone Dinnerstein, piano.
6. Adriano Celentano. La maison où j’ai grandi. (Il ragazzo della via Gluck). Françoise Hardy, sång. 1966.
7. Berg-Kirstis polska. Jan Johansson, piano, Georg Riedel, bas. Ur Jazz på svenska. 1964.
8. Jean Sibelius (1865-1957). Etude opus 76 No 2. Arrangemang Börje Sandquist. Jian Wang, cello. Göran Söllscher, gitarr.
9. Arne Forsén. Visa från Dorotea.
10 och 11. Giuseppe Verdi (1813-1901). Triumfmarschen ur Aida, Gloria all’Egitto. 1871. Staatskapelle Dresden. Chor der Staatsoper Dresden. Dirigent Silvio Varviso. 1983.
12. J S Bach (1685-1750). Koralpreludium BWV 659, ”Nun kommt der Heiden Heiland”. Alfred Brendel, piano.
14. Alberto Iglesias. Raquel. Ur Pedro Almodóvars film ”Hable con ella”. Bau (Rufino Almeida).
15. Max Richter. The Twins.
16. Canto Gregoriano. Ave mundi spes Maria. Coro de monjes del Monasterio Benedictino de Santo Domingo de Silos. Ledare: Ismael Fernández de la Cuesta.
17. Colleen. Ritournelle. Från Sergej Prokofiev ”The Dance of the Knights”.
18. Arnold Schönberg (1874-1951). Pianokonsert Opus 42. (1942). The Cleveland Orchestra. Dirigent Pierre Boulez. Mitsuko Uchida, piano.
19 och 20. Gånglåt från Mora. (Anders Zorns favoritmarsch). Jan Anders Andersson.
21. Arne Forsén. Jon Mas polska.
22. Pjotr Tjajkovskij (1840-1893). Hymn of the Cherubim. The USSR Ministry of Culture Chamber Choir. Dirigent Valery Polyansky.
23. Eino-Juhani Rautavaara (1928-2016). Cantus Arcticus. Leipzig Radio Symphony Orchestra. Dirigent Max Pommer.
24. Allan Edwall (1924-1997). När små fåglar dör (ur Gnällspik, 1982).
25. Eleni Karaindrou. The Waltz of Hope. Tous Des Oi.
Tillförde det här programmet dig någonting? Gav det dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Han fyller 80 år i höst och är inne på sin fjärde fru. Få har som John Cleese fått oss att se världen och oss själva i en skrattspegel. Vi glömmer aldrig Monty Pythons flygande cirkus (1969-1974), Life of Brian (1979) eller den argsinte hotellägaren Basil Fawlty på hotell Fawlty Towers i Pang i bygget (1975 och 1979).
I en ny intervju med David Fuller på alternativkanalen Rebel Wisdom pratar John Cleese med befriande uppriktighet om livet och allting som hör ihop med det; andlighet, psykologi, invandrad kultur och yttrandefrihet.
För åtta år sedan utsatte den politiskt korrekta klassen John Cleese för ett drev. Han hade nämligen sagt att London inte är en engelsk stad längre. Det klassades som ett utslag av rasism.
Nu blir det lite glesare med uppdateringarna under en tid medan jag arbetar med årets Sommarprogram – det mest tidskrävande, men också det roligaste man kan ägna sig åt.
Håll ut! Hav tålamod! Resultatet kommer så småningom. Under tiden återpublicerar jag text och bilder från en vandring längs Gotlands östra kust.
————————————————————————–
Att vara nära Gotlands kust är att röra sig nära evigheten. Där land och hav möts skriver historien sin berättelse längs strandlinjen, och uråldriga bergarter berättar om en skapelseprocess som började för ungefär 1,8 – 1,9 miljarder år sedan.
Foto: Julia Caesar
Flera miljarder år! Tanken svindlar. Ur tidsperspektivet bygger Gotland sin magi. Gotland är inte Sverige. Gotland är en hälsning från urtiden som råkar ha hamnat utanför Sveriges östra kust.
Åtta samordnade sprängattentat i tre städer i Sri Lanka, hittills minst 359 döda och drygt 500 skadade i ett islamistiskt massmord. Sex av explosionerna inträffade samtidigt, klockan 08.45 på söndagsmorgonen lokal tid. Närmare 60 personer är gripna, misstänkta för terrorattackerna mot kyrkor och hotell. De flesta offren dödades av självmordsbombare när de samlades till högmässa på kristendomens stora dag, påskdagen.
Vi är inte så primitiva längre. Nej, det är vi inte. Vi bränner inte längre häxor på bål. Vi giljotinerar inte kättare. Inte alls.
Riktigt kultiverade och sofistikerade har vi blivit. Vi har produktutvecklat våra metoder att döda. Förfinat dem. Inget blod får synas. Det blir ingen aska efteråt.
Lena Kvist, kultur- och nöjeschef på Borås Tidning.
Så sofistikerade har vi blivit att de som håller i och använder de dödande vapnen ledigt och lätt kan bära vita skjortor och blusar. För det syns ingenting efteråt. Associationens dödliga virus är osynligt.
Kan skönhet ge lindring i en ful tid? Jag tror det. Skönhet i form av musik, konst, poesi, arkitektur, naturupplevelser, ett meningsfullt möte med en annan människa, ger oss verktyg och kraft att överleva även i fulhetens tid.
Det här är min protest mot uppgivenheten. Skönheten finns för dig, för mig, för oss alla, och vi behöver den mer än någonsin.
En bild av skönhet. Michelangelos berömda skulptur Pietà i Sankt Peterskyrkan i Rom, gjord 1498-1499.
Vårt land är svårt plågat av politisk inkompetens och har allvarliga sjukdomssymtom. Vi lever i den politiska fulhetens tid. Vi tvingas leva med alltfler lögner, alltmer maktmissbruk och politisk ansvarslöshet. Hur ska vi stå ut?
”Europa är under attack inifrån av falska profeter.”
”Vi drunknar i populismens vågor.”
Några av de 30 personer i den europeiska åsikts- och kultureliten som undertecknat ett upprop inför EU-valet i maj. Från vänster uppifrån: Elfriede Jelinek, Salman Rushdie, Milan Kundera, Anne Applebaum, Svetlana Aleksijevitj och Mario Vargas Llosa.
Trettio kända författare och filosofer – vänsterintellektuella globalister – skräder inte orden när de målar upp vilket fruktansvärt, fasansfullt inferno som väntar oss om patriotiska, nationalistiska partier får framgång i EU-valet i slutet av maj.
”Debatten om vem som har ansvaret för massinvandringen handlar inte om vem som har sagt vad. Den handlar om vem som har gjort vad – och varför de har gjort det.”
I en väldokumenterad krönika undersöker författaren Kent Andersen på sajten document.no de norska socialdemokraternas (Arbeiderpartiets) ansvar för mångkulturens misslyckande. Ett ansvar som partiet nu försöker smita ifrån.
Jag har översatt krönikan, som lika gärna kunde handla om Sverige.
Kent Andersen, norsk författare, musiker och politiker.
”Inte ett enda land har lyckats med det mångkulturella samhällsexperimentet, och inte heller Norge klarar längre att kamouflera problemet med oljepengar”skriver Kent Andersen.
En gång i tiden, i SVT:s barndom på 1960-talet, samlades vi kring nymodigheten och dyrkade Sven Lindahl, det första nyhetsankaret.
Sven Lindahl, nyhetsankare i SVT 1962-1972.
Det var då. Tiderna förändras. Tv-tittarnas och radiolyssnarnas förtroende har sjunkit i takt med public service’s politiska vänsterbias, att allt fler alternativ till den statliga propagandan har tillkommit, och allt färre betalar radiolicens. Desperationen över en förlorad marknad resulterar nu i tvångsbeskattning av de 8,5 miljarder kronor som varje år öses över public service (= Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion). Beslutet gäller för en period av sex år.
