Julkort har funnits i Sverige ända sedan slutet av 1800-talet. Förebilden kom från England. För många miljoner svenskar är det en fin tradition att skicka julkort till vänner och anhöriga med en tillönskan om en God Jul och ett Gott Nytt År.
Eller: har varit.
Julkort är en varm omtanke, manifesterad med en mysig och vacker bild, och kärkommen hos mottagaren. Nu hotad av giriga, dysfunktionella Postnord. Att skicka ett julkort med julfrimärke kostar i år 17 kronor.
Brevportot höjs från årsskiftet från 18 till 22 kronor, den största höjningen någonsin.
Samtidigt har lönen för Postnords VD Annemarie Gardshol höjts till drygt 935 000 kronor i månaden. För de hutlösa pengarna får man 39,2 undersköterskor – bara som en notering i den aktuella debatten om äldreomsorgen.
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
Antalet skickade julkort har minskat kraftigt på senare år. Rekordåret 1996 skickades omkring 62 miljoner julkort, och förra julen bara drygt 12 miljoner. I år tror Postnord att det kommer att skickas ännu några hundra tusen färre.
Inte bara tror. Postnord ser själv till att det är så dyrt att skicka julkort att kostnaden inte ryms i till exempel en vanlig pensionärsbudget. I mer än 60 år har jag brukat skicka omkring 30 julkort varje år till vänner och anhöriga. I år skulle enbart portokostnaden bli 510 kronor, plus kostnaden för själva korten. Det är omöjligt.
Många med mig tvingas avstå från de värmande julkorten. Tydligen räcker det för vissa, i synnerhet ungdomar, att skicka SMS eller önska God Jul i sociala medier. Det är ju gratis. Om det gör dem lyckliga att få SMS till jul är väl allting frid och fröjd?
Inte riktigt. För vad händer egentligen med vår gamla tradition att skicka julkort? Postnord verkar ha bestämt sig för att ta död på den. Därmed utplånas ytterligare ett inslag i våra svenska kulturtraditioner, som har sina starkaste fästen i firandet av jul och midsommar.
”Julkorten visar att jag bryr mig om dig, att jag tänker på dig” säger Vivi Nybom, biträdande muséichef på Postmuséum.
Konstnären Jenny Nyström (1854-1946) är den som kanske har haft störst inflytande över våra bilder och uppfattningar om hur en riktig jul ska vara. Djupt i våra hjärtan är vi präglade av hennes och sonen Curt Nyström Stoopendaals (1893-1965) bilder.
Men julkortstraditionen kommer att dö sotdöden om Postnord tillåts fortsätta med sina hutlösa prishöjningar och allt sämre service.
”Sedan Postnord bildades 2009 har skandalerna avlöst varandra. Samtidigt som det redan höga portot gång på gång har chockhöjts har servicen försämrats” skriver Henrik Scheutz i en insändare i Dagens Nyheter.
”Att Postnord nästa år tar 22 kronor för att skicka ett kort eller brev är ett hån mot hela svenska folket. Chockhöjt porto drabbar föreningar och återbruk.”
Henrik Scheutz gör en tillbakablick över prishöjningarna:
”År 2017 ville man slopa pristaket och aviserade rejäla höjningar, den 1 januari 2018 höjdes det från 7 till 9 kronor. Ett år senare kom ytterligare en chockhöjning till 11 kronor.”
”Man tänkte att värre än så här kan det ju inte bli”
För fyra år sedan blev det hela 12 kronor, ett år senare 13 kronor och förra året höjdes det till hela 15 kronor. Man tänkte ju att värre än så här kan det ju inte bli, men den 1 januari i år hade de fräckheten att drämma till med ännu en galen chockhöjning: 18 kronor!
Nu till kommande årsskifte kommer en betydligt värre chock: 22 kronor! Således blir det mer än tre gånger så dyrt som 2017, vilket är makalöst. Denna galenskap motiverades förra gången med ”fallande brevvolymer och hög inflation”. Den främsta orsaken till att de faller torde emellertid vara dessa orimliga portohöjningar.
Servicen har försämrats betydligt på senare år: tömningstider av brevlådor har ändrats, de flesta lådor töms numera redan klockan 13 eller till och med klockan 09 och postutdelning sker bara varannan dag. Den senaste tiden har dessutom många brevlådor tagits bort.”
”Häromåret försvann 18 000 paket och 4 000 blev skadade för Postnord, och det sker omfattande stölder.
Jag är säker på att de flesta saknar gamla hederliga Postverket som fram till 1978 hade lördagsutdelning till ordinarie porto 1,30 kronor, och tidigare hade utdelning två gånger om dagen.
Hur kan detta skandalföretag höja portot så mycket och samtidigt kraftigt försämra servicen? Efter alla klagomål på post som skadas, stjäls, inte kommer fram alls eller kommer fram först efter en månad är det provocerande med dessa orimliga höjningar och försämringar” skriver Henrik Scheutz.
Han tar inte upp den groteska kontrasten mellan portohöjningarna och en oproportionerligt högt avlönad VD. Men vilken enskild människa gör rätt för nästan en miljon kronor i månaden?
”Framåtsträvarna” som bara vill håna
Jag är medveten om att det finns en stor kategori människor som inte bryr sig, som inte alls berörs av Postnords hutlösa prishöjningar, som det aldrig skulle falla in att göra en människa glad genom att skicka ett julkort – men som gärna själv tar emot både julkort och julklappar.
För dem är det outhärdligt bakåtsträvande att över huvud taget bry sig om något så omodernt som julkort eller traditioner. Framtiden ligger i digitaliseringen!
Det är den här kategorin som hånfullt skriver på X (före detta Twitter):
(Nej, det har ingen någonsin gjort mer än lokföraren och eldaren).
Eller:
”Ja, och man även hyra en hästskjuts isf Uber, låt oss bara konstatera att julkort är historia.”
Män – alltid män – som har en del att göra upp med. De anser sig representera framtiden och tillber historielösheten.
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt,
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Gåvor ses som just gåvor och är benefika och helt frivilliga. De utgör inte ersättning för utfört arbete.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 19 6000 0000 0004 8212 9581
Swift-BIC-kod HANDSESS.
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 