Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde

Har ljushyade människor särskilda privilegier på grund av sin hudfärg? Vilka är de i så fall? I några artiklar på temat ”white privilege” (vitt privilegium) vill jag ge ett motgift till den vänsterextrema identitetspolitiska woke-rörelsen med rötter i marxismen.

Jag söker exempel i min egen släkthistoria. Vilka ”vita privilegier” hade Karin Olsdotter, min morfars mor? Hon födde tolv barn. Bara tre överlevde till vuxen ålder. Kvinnor i hennes generation och långt in på 1900-talet var slavar under sin fruktsamhet.
Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde”

Vitt privilegium, del 5. Svenska slavar byggde Göta kanal

Sverige har haft slavar. Men i motsats till vad många tycks tro var slavarna vita pursvenskar. Några kallades trälar. Andra var soldater. Vi är inte skyldiga några svarta slavar en ursäkt, för de har aldrig existerat i Sverige. Däremot bör vi känna till de svenska slavarna och ägna dem en tanke eller två.

Det tydligaste exemplet på sentida slaveri är de 58 000 vita svenska män från sexton olika regementen som på 1800-talet tvångskommenderas att gräva för hand i det största byggnads- och slaveriprojektet i Sveriges historia, den 19,5 mil långa Göta kanal. Projektet tog 22 år att genomföra och kostade tusentals liv. Vilka var de ”vita privilegierna” för de här vita slavarna?

En av de 58 000 soldaterna var min fars farmors morfars far. Han hette Olof Klinga och föddes 1780 i Vendels socken i Uppland.

Det fanns inga kameror på Olof Klingas tid. Bilden föreställer en annan soldat i min släkt.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 5. Svenska slavar byggde Göta kanal”

Vitt privilegium, del 1. Vi behöver ett motgift mot den nya rasismen

Ett gift sprids i Västvärlden. Nej, jag syftar inte på coronapandemin. Det gift jag syftar på är ideologiskt. Smittan utgår från framför allt brittiska och amerikanska college och universitet. Därifrån sprider den sig till Europa, även till Sverige. Smittans namn är ”woke”, en form av identitetspolitik där ras, etnicitet, kön, sexuell läggning och hudfärg betyder allt.

Det här är den första av en serie artiklar där jag ger egna, svenska infallsvinklar på den nya rasismen och begreppet ”White privilege”, vitt privilegium.

Ända tills helt nyligen ansågs det rasistiskt att särbehandla människor på grund av hudfärg och etnicitet. Nu är det precis tvärtom: det anses ”rasistiskt” att behandla alla lika.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 1. Vi behöver ett motgift mot den nya rasismen”

Mikael Jalving: ”De som krossar historien är dömda att upprepa den”

”Västliga rasaktivister styrs av en föreställning om hyper-nutid, som karaktäriseras av överkänslighet och lynchjustis” skriver den danske författaren och historikern Mikael Jalving i en debattartikel i Jyllands-Posten, apropå ”antirasisters” krav på att riva statyer och andra minnesmärken som de anser vara rasistiska.

I Sverige ställs till exempel krav på att riva statyer av den världsberömde botanikern Carl von Linné (1707-1778).

Mikael Jalving, författare, historiker och journalist.

Av Mikael Jalving

Översättning från danska: Julia Caesar.

Nyligen råkade jag på en karta av Storbritannien som delades i sociala medier. Den liknade en vanlig geografisk karta, men hade markeringar – inte av städer, floder och vägar – utan av politiskt inkorrekta statyer. Statyer som fortast möjligt skulle avlägsnas eller vandaliseras. Kartan var en plan över vad som måste göras i antirasismens namn. En påbjuden utradering av Storbritanniens rasistiska förflutna i sten, koppar och marmor.

Fortsätt läsa ”Mikael Jalving: ”De som krossar historien är dömda att upprepa den””

Pingsten 1928 står tiden stilla. Det är en underbar pingst

Pingst är hänryckningens tid. Esaias Tegnér myntade begreppet i en dikt från 1820. Det är inte lätt att vara hänryckt under en coronapandemi, men jag vill bjuda mina läsare på hänryckning som utspelade sig för nästan 100 år sedan. 1928 låg världen öppen mellan två världskrig, och nästan allting var möjligt.

Pingsten 1928: mormor och morfar och deras vänner på utflykt till Laforsen, Hälsingland. Notera resegrammofonen!

Pingsten 1928 firar min mormor (1896-1950) och morfar (1893-1941) och deras vänner, liksom tusentals andra på en klassisk festplats, Laforsen i Hälsingland. Bilden här ovanför förevigar deras pingstfirande för 92 år sedan.

Fortsätt läsa ”Pingsten 1928 står tiden stilla. Det är en underbar pingst”