K-O Arnstberg: ”Dogmer är aldrig vetenskap”

Är det en slump att den industriella revolutionen började i England? Kunde den kanske lika gärna ha startat i Uganda?

Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi.

Är det en slump att de tio bästa hundrameterslöparna genom tiderna är svarta (fyra av dem kommer från Jamaica)?

Det är några av de frågor som Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, ställer i den här texten, som jag har fått hans vänliga tillåtelse att publicera. Texten är ursprungligen publicerad på Arnstbergs blogg ”Invandring och mörkläggning”.

”Att förneka att det finns raser är inte fullt ut lika absurt som att förneka att det finns biologiska kön, men bra nära” skriver Karl-Olov Arnstberg. Som utgångspunkt har han Lundaprofessorn Dick Harrisons artikel i Svenska Dagbladet den 6 november i år, en recension av Ola Larsmos bok ”Lektion 11: en bok om rasbiologi” (Kaunitz-Olsson 2022). Dick Harrisson skriver:

Dick Harrisson, professor i historia.

”Låt oss konstatera det direkt: rasbiologin, med dess förutfattade grundmening att det är skillnad på olika mänskliga raser, är nonsens, vetenskapligt sett på samma nivå som astrologi.

Forskningen har övertygande bevisat att Homo sapiens utgör en synnerligen homogen art och att de variationer som finns i hudfärg inte på något vis återspeglar skillnader i våra tankemönster och beteenden. Det finns bara en människoras. Punkt slut.

Detta kan jag skriva i dag utan att riskera mothugg från andra än tokstollar på yttersta högerkanten.”

Fortsätt läsa ”K-O Arnstberg: ”Dogmer är aldrig vetenskap””

Lars Trägårdh: ”Så förlorade Socialdemokraterna folkhemstanken till SD”

”Två svenska modeller konkurrerar med varandra. En byggd på tanken om medborgarskap och folkhem, den andra på mänskliga rättigheter och internationell solidaritet. Socialdemokraterna borde återgå till den första.”

Det skriver Lars Trägårdh, professor i historia, i en artikel i Sydsvenska Dagbladet, som jag citerar delar av.

Vällingby 1950-tal. Det moderna samhället, folkhemmet, växer fram.

”Socialdemokratiska ledare har velat göra Sverige till en moralisk stormakt men försummat medborgarskapstanken” skriver Trägårdh.

Fortsätt läsa ”Lars Trägårdh: ”Så förlorade Socialdemokraterna folkhemstanken till SD””

En tavlas långa väg hem

Den kan inte klassas som något annat än Hötorgskonst. Marknadsvärdet torde ligga på en 50-lapp eller högst en hundring på loppis. Men när tavlan den sista dagen i augusti 2022 kan spikas upp på min vägg är det slutet på en 22-årig resa. Efter en lång färd i flera etapper har tavlan äntligen kommit hem. Dit där den ska vara.

Tavlan har äntligen kommit hem. Signeringen är omöjlig att läsa, men tavlan målades 1933. 

Varför gav jag inte bara upp? För att jag är ovanligt envis. Och för att tavlan på något sätt bad om att få komma hem.

Hur kan en närmast värdelös tavla betyda så mycket?
Jag förstår om det är svårt för andra att förstå.

Men så här var det.

Fortsätt läsa ”En tavlas långa väg hem”

Enoch Powell hade rätt – men vem erkänner visselblåsarna?

“De som gudarna vill förgöra gör de först galna.” (Those whom the Gods wish to destroy they first make mad).

Orden är den konservative brittiske politikern Enoch Powells (1912-1998), den störste premiärminister som Storbritannien aldrig fick. De finns i det historiska tal, kallat “Rivers of Blood”, som Powell höll i Birmingham lördagen den 20 april 1968.

Enoch Powell (1912-1998), den bäste Prime Minister som England aldrig fick. Han rasistförklarades och manövrerades bort av Edward Heath. Men hans profetia 1968 ser vi idag förverkligad.

Fortsätt läsa ”Enoch Powell hade rätt – men vem erkänner visselblåsarna?”

Ny podd: Två berättelser om ondska

Vad är ondska? Varför vill vi aldrig inse att ondskans gärningar aldrig leder till något gott? Utifrån en svart-vit bild av världen och oss själva förlägger vi gärna ondskan utanför oss själva; hos en enskild person, en politisk åsikt eller en hel nation.

Men ondskan finns inom oss alla. Den kan aktiveras om de yttre omständigheterna är de rätta, och resultera i hat och massmord. Vägen dit har tre steg: demonisering, stigmatisering och avhumanisering.

I min nya podd löper två berättelser om ondska, ”Hannas hemlighet” och ”Ett hjärta av sten”, parallellt med faktaavsnitt om ondskans mekanismer och förfärliga resultat: minst 220 miljoner dödsoffer, fyra gånger fler än de som dött på slagfälten.

Berlin sent 1950-tal. Den 15-årige skolpojken Michael möter den 36-åriga, gåtfulla Hanna och blir häftigt förälskad. Han är ett barn, men hon förför honom, och de inleder ett förhållande. Deras möten följer en ritual: högläsning, bad, älska med varandra.

Fortsätt läsa ”Ny podd: Två berättelser om ondska”

Inte utan min symaskin! Om lusten att skapa och apparaterna i våra liv UPPDATERAD!

På skärtorsdagen begick jag ett fruktansvärt misstag. Jag kastade min trogna Husqvarna symaskin, modell zig-zag 1020 från 1967, på återvinningsstationen.

När jag kommit hem och hade tänkt efter några timmar drabbades jag av de djupaste kval och ruelse. Vad hade jag gjort?

Jag sliter mitt hår! Jag grillas på ångerns glödande brasa! Jag brukar inte fatta oöverlagda beslut, så vad hade fått mig att med berått mod köra till tippen med en av mitt livs käraste skatter? Min ständiga följeslagare och oumbärliga vän?

Fortsätt läsa ”Inte utan min symaskin! Om lusten att skapa och apparaterna i våra liv UPPDATERAD!”

”Aldrig hade Europa varit starkare, rikare, skönare”

”Aldrig har jag älskat vår gamla jord mer än under dessa sista år före första världskriget, aldrig hyst större förhoppningar om ett enat Europa, aldrig trott mer på dess framtid. Tron på de oavbrutna ”framstegen” hade samma kraft som en religion.

Damerna hade kastat korsetterna. Cykeln, bilen och de elektriska tågen hade förkortat avstånden och skänkte världen en ny rumsuppfattning.”

En samling citat ur den österrikiske författaren Stefan Zweigs (1881-1942) sista bok, ”Världen av i går” från 1943, av vilka många är giltiga än i dag.

1914 var kriget ett faktum, och det skulle pågå i fyra och ett halvt år. Zweig upplevde två världskrig.

Stefan Zweig (1881-1942).

”Nu var det endast en fråga om årtionden innan man skulle övervinna den sista ondskan och brutaliteten. Fred och trygghet skulle komma hela mänskligheten till del. Inte ens det största problemet – den utbredda massfattigdomen – föreföll längre olösligt.

Fortsätt läsa ””Aldrig hade Europa varit starkare, rikare, skönare””

Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt

Berg och soluppgång i Hälsingland. Foto: Th. Bergman

Jag brukar konsekvent tacka nej till intervjuer, eftersom min blogg och mina poddar räcker till som uttrycksmöjligheter, och jag tycker att fokus på mig som person är ointressant. Men jag gjorde ett undantag för skådespelaren, regissören, sångaren och författaren Rasmus Dahlstedt och hans serie intervjuer på Antipodden. Jag hyser nämligen stor respekt för hans konstnärliga arbete på olika områden och litade på att han skulle ge goda förutsättningar för ett samtal.

Om Rasmus Dahlstedt skriver författaren Per Brinkemo:

”Rasmus Dahlstedt är en av våra främsta intervjuare. Han har en alldeles egen stil, på samma gång inkännande och fordrande. Rasmus oförställda nyfikenhet och sällsynta förmåga att hitta samtalets kärna får gästerna att bli sina bästa jag.”

Det blev ett samtal om journalistik, om Journalisthögskolan, om åren på Dala-Demokraten, varför jag slutade på DN, om livsdrömmar, om att stå för den man är, om att inte vara feminist, om att förlora vänner, om poeten Dan Andersson, om fattigdom, om att se sina val i ett livsperspektiv, om (S)lagen mot kärnfamiljen och om statligt subventionerade faderlösa barn och mycket mer.

Fortsätt läsa ”Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt”

Kriget mot kärnfamiljen – en Socialdemokratisk historia

Högröstade feministiska aktivister i opinionen och överallt på myndigheter och regeringstaburetter har under många decennier målmedvetet velat avskaffa kärnfamiljen. ”Valfrihet” och ”jämställdhet” var två av propagandaorden – som fick kamouflera en helt annan verklighet.

Blev resultatet vad de väntade sig? Jag har lagt pussel med bitarna i ett hundraårigt perspektiv och försöker se en helhetsbild. Resultatet av socialdemokratisk familjepolitik berövar männen inflytande och skadar i synnerhet barnen. I dag mår barn och ungdomar psykiskt sämre än någonsin tidigare. Varför?

1950-talet var hemmafruarnas årtionde. Många kärnfamiljer valde en lösning som gav både barn och föräldrar trygghet.
Åsa Regnér, socialdemokratisk jämställdhetsminister 2014-2018 efter att ha arbetat som generalsekreterare för lobbyorganisationen RFSU 2007-2012.

Det går inte att utesluta att en och annan flaska champagne korkades upp den här dagen. Den 1 april 2016 var en alldeles särskild dag. 

Då firade den dåvarande socialdemokratiska jämställdhetsministern Åsa Regnér, tillsammans med sina gamla kompisar på lobbyorganisationen RFSU, blivande faderlösa barn.

Det de firade var ett riksdagsbeslut som gjorde den svenske mannen onödig. Åtminstone som far. Från den 1 april 2016 kan ensamstående kvinnor skaffa barn på egen hand, utan att blanda in en man. Beslutet är ett led i Socialdemokraternas familjepolitik, som i ett hundraårigt perspektiv handlar om att ge makten över reproduktionen till kvinnorna och Pappa Staten. Den som har makten över reproduktionen har makten över hela samhället.

Fortsätt läsa ”Kriget mot kärnfamiljen – en Socialdemokratisk historia”

Porträtt av en älskad farmor

Det är märkvärdigt, men när man blir äldre blir de döda levande. De stiger fram, blir tydliga, gör sig påminda. I november varje år umgås jag med min farmor. Hon hette Maria Elisabet men kallades aldrig något annat än Lisa. Den 2 november skulle hon ha fyllt 119 år – om hon hade levt. 

Hon var en alldeles vanlig svensk kvinna. Som ung var hon mycket vacker. Sedan slet åren, arbetet och alla barnsängarna på henne. Men de kunde aldrig utplåna den skönhet hon hade inom sig.

Som ung var hon mycket vacker. Min farmor Elisabet (1902-1983) som konfirmand i Bollnäs kyrka den 2 juni 1917. Hon är 14 år gammal.

En älskad farmor var hon. En vanlig kvinna, en sådan som aldrig får några minnesord skrivna över sig. En sån som samhället vilar på utan att de någonsin blir omskrivna eller omtalade. Men i mitt hjärta och mitt minne lever hon starkt och tydligt, och hon förtjänar att bli omskriven som den fina människa hon var.

Fortsätt läsa ”Porträtt av en älskad farmor”