Högerextrem konspirationsteoretiker? Han och många andra har fått rätt: Nu är kollapsen delvis ett faktum.
Den välkände norske bloggaren och författaren Fjordman skriver om hur den kollaps han förutsåg för många år sedan nu är verklighet i Sverige. ”På bara 40 år har Sverige gått från ett välordnat land till kaos och kollaps” skriver han på den danska bloggen Snaphanen. Jag har översatt hans text från norska.
Bloggaren och författaren Peder Jensen, känd under pseudonymen Fjordman.
Av Fjordman
”På den norska sidan av det internetbaserade lexikonet Wikipedia blir jag den 18 september 2019 kallad ”högerradikal eller högerextrem konspirationsteoretiker”.
Många av mina förutsägelser har bevisligen visat sig vara korrekta. Därför kunde det vara intressant att höra deras definition på vad en ”konspirationsteoretiker” är. För 15 år sedan varnade jag för en möjlig kollaps i det svenska samhället. Nu är kollapsen delvis ett faktum.
Lägg sommardeckarna åt sidan! Sommarens verkliga rysare levererar Karl-Olov Arnstberg, och den handlar om dig, mig, oss och landet vi bor i. Boken sträckläses lämpligen på en somrig altan eller i en skön hängmatta, gärna med en kopp kaffe eller en lugnande whisky inom räckhåll.
Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi och författare till ett 50-tal böcker. Den senaste heter ”Efter demokratin” och kan beställas här.
I sju essäer med samlingstiteln ”Efter demokratin” ger Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, en svidande sann bild av hur det står till med demokratin i Sverige. Med författarens tillstånd publicerar jag några utdrag ur den essä som har titeln ”Hur demokratier dör”.
Varför måste moderna hus se ut som skokartonger eller strandade Ålandsfärjor? Varför tyckte alla på 1970-talet att mörkbruna plastgolv och beiga vävtapeter, avocadogröna spisar och orange skåpluckor var jättesnyggt?
Skönhet och dess motsats, fulhet, är tema i mitt Sommarprogram.
Hoppet och skönheten har hållit människor vid liv genom krig, fattigdom och repression. Filosofer har skrivit att genom skönheten skapar vi världen som ett hem åt oss. Jag försöker få svar på frågor som:
Vilka är de ideal som styr vad vi tycker är fult respektive vackert? Vilka håller i pekpinnarna – de som jag kallar smaktyrannerna – de som ser det som sin plikt att uppfostra oss bonnläppar i god smak?
För ungefär hundra år sedan hände någonting. Konst, musik och arkitektur vände ryggen åt skönheten. Kulturmarxister med hjärntvättade arkitekter i spetsen började föra ett ideologiskt gerillakrig mot skönheten. Den berömde franske konstnären Marcel Duchamp försökte ställa ut en pissoar och kallade det konst.
Arkitekterna är den yrkeskår som genom modernismen har begått de största förbrytelserna mot skönheten. Det tydligaste exemplet i vårt land är rivningen av gamla vackra stadskärnor i så gott som varenda stad på 1950-, 60- och 70-talen och byggandet av 350 köptempel – betongklossar i sovjetisk bunkerstil.
Fulhet urholkar själen. Fulhet förstör vårt psykiska immunförsvar så att vi inte orkar göra uppror mot destruktiva ideologier, som mångkulturalism och genusvansinne. Att värna skönheten i fulhetens tid är en revolutionär handling som ger oss hopp och kraft att leva. Att anlägga en trädgård är att skapa skönhet på sin plätt på jorden.
Askfatet med det gröna rådjuret från Uppsala Ekeby – det kallades ”Hötorgskeramik”.
Programmet handlar också om hur det är att bli töntstämplad på grund av ett keramikaskfat från Upsala Ekeby med ett grönt rådjur på (det kallades föraktfullt ”Hötorgskeramik”), om vad fåglar kan lära oss och om de master vi i dag reser högt över kyrktornen i det sekulära Sverige för att tillbe våra nya gudar.
Nu finns mitt Sommarprogram också på YouTube.
Musiken i programmet
1. Johann Sebastian Bach (1685-1750). Konsert i d-moll, BWV 974. (Efter Alessandro Marcello’s (1673-1747) konsert för oboe och stråkar i d-moll). Adagio. Vikingur Ólafsson, piano.
2. Simon & Garfunkel. The Sound of Silence (Original Version from 1964).
3. Giovanni Battista Pergolesi (1710-1736). Stabat Mater. The Academy of Ancient Music. Dirigent Christopher Hogwood.
4. Nils Ferlin, text. Lille-Bror Söderlundh, musik. När skönheten kom till byn. Lille-Bror Söderlundh, sång (1942).
5. J S Bach (1685-1750). Harpsichord Concerto BWV 639, ”Ich ruf zu Dir, Herr Jesu Christ”. Simone Dinnerstein, piano.
6. Adriano Celentano. La maison où j’ai grandi. (Il ragazzo della via Gluck). Françoise Hardy, sång. 1966.
7. Berg-Kirstis polska. Jan Johansson, piano, Georg Riedel, bas. Ur Jazz på svenska. 1964.
8. Jean Sibelius (1865-1957). Etude opus 76 No 2. Arrangemang Börje Sandquist. Jian Wang, cello. Göran Söllscher, gitarr.
9. Arne Forsén. Visa från Dorotea.
10 och 11. Giuseppe Verdi (1813-1901). Triumfmarschen ur Aida, Gloria all’Egitto. 1871. Staatskapelle Dresden. Chor der Staatsoper Dresden. Dirigent Silvio Varviso. 1983.
12. J S Bach (1685-1750). Koralpreludium BWV 659, ”Nun kommt der Heiden Heiland”. Alfred Brendel, piano.
14. Alberto Iglesias. Raquel. Ur Pedro Almodóvars film ”Hable con ella”. Bau (Rufino Almeida).
15. Max Richter. The Twins.
16. Canto Gregoriano. Ave mundi spes Maria. Coro de monjes del Monasterio Benedictino de Santo Domingo de Silos. Ledare: Ismael Fernández de la Cuesta.
17. Colleen. Ritournelle. Från Sergej Prokofiev ”The Dance of the Knights”.
18. Arnold Schönberg (1874-1951). Pianokonsert Opus 42. (1942). The Cleveland Orchestra. Dirigent Pierre Boulez. Mitsuko Uchida, piano.
19 och 20. Gånglåt från Mora. (Anders Zorns favoritmarsch). Jan Anders Andersson.
21. Arne Forsén. Jon Mas polska.
22. Pjotr Tjajkovskij (1840-1893). Hymn of the Cherubim. The USSR Ministry of Culture Chamber Choir. Dirigent Valery Polyansky.
23. Eino-Juhani Rautavaara (1928-2016). Cantus Arcticus. Leipzig Radio Symphony Orchestra. Dirigent Max Pommer.
24. Allan Edwall (1924-1997). När små fåglar dör (ur Gnällspik, 1982).
25. Eleni Karaindrou. The Waltz of Hope. Tous Des Oi.
Tillförde det här programmet dig någonting? Gav det dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Barn som far illa kan och ska omhändertas av socialtjänsten och få möjlighet att växa upp i familjehem. Men inför föräldrar som drivs av ideologisk extremism står sjukvård och socialtjänst illa rustade. Ingen har ens vetat om att den lilla flicka som var nära att dö av svält existerade, eftersom hennes födsel inte var registrerad. Föräldrarna vill leva som ”nomader”, helt utanför samhället.
Flickan vägde 6,3 kilo när hon kom in till sjukhuset, nästan bara halva normalvikten. Bilden är tagen några månader tidigare och utlagd på pappans Instagramkonto.
Fallet med den 1½ år gamla flicka som befann sig i ett akut livshotande tillstånd på grund av undernäring när hon kom in till Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg har väckt stor uppmärksamhet. Hur kan sådant hända i Sverige?
Den lilla flickans föräldrar vill leva som ”nomader” och ”världsmedborgare” och stå helt utanför det svenska samhället. Barnet har utsatts för långvarig svält på grund av föräldrarnas ideologiska övertygelse och extrema levnadssätt. Föräldrarna tror att man kan leva på luft.
Vi lever i en tid av skuld och moral. Vi ska skämmas för precis allting och underkasta oss ett diktatoriskt moraliskt reglemente. Pekpinnarna viner i luften. Det är moralisternas och puritanernas diktatur, en diktatur skapad av dem som hatar livet och människorna och som anser sig stå över alla andra.
I spetsen går Dagens Nyheter och tidningens chefredaktör Peter Wolodarski och viftar med sin moraliska pekpinne: ”Fem saker du kan göra för att hjälpa dina medmänniskor. DN guidar dig till hur du kan göra goda gärningar.”
Jag har kompletterat DN:s lista. Det finns verkligen många saker du kan göra för att bli en riktigt god människa. Allra helst bör du utplåna dig själv.
Robotar, självkörande bilar, artificiell intelligens (AI) och en extremt långtgående automatisering är delar av ”den fjärde industriella revolutionen”. Digital teknik har redan gjort och kommer att göra miljoner människor arbetslösa och öka de globala kapitalisternas vinster till astronomiska nivåer.
USA:s president Donald Trump kör lastbil – ett yrke som kommer att försvinna inom en snar framtid och kasta många miljoner yrkesförare ut i arbetslöshet.
Att med teknikens hjälp kasta miljoner och åter miljoner människor ut i arbetslöshet för att öka globalisternas vinster – det är den verkliga agendan bakom 5G, den femte generationen trådlös teknik.
Inte att du ska kunna ladda ner en Netflixfilm några sekunder snabbare, prata med ditt kylskåp eller att din tvättmaskin själv doserar tvättmedlet, som telekomindustrin vill få dig att tro.
5G, femte generationen trådlös teknik, är inte utredd vad gäller säkerhet och hälsorisker. Experimentet sker i blindo, och befolkningen är icke tillfrågade försökskaniner.
Samtliga aktörer; telekomindustri, politiker och myndigheter (som enligt lag ska värna om befolkningens hälsa) visar en anmärkningsvärd brådska att genomföra 5G, utan säkerhetstester, information och debatt.
5G-systemet framställs som en frälsning och tvingas på befolkningen genom överrumplingstaktik. Varför? Naturligtvis för att gigantiska vinster hägrar för telekomindustrin om de tillåts täcka hela jorden med mikrovågsstrålningen från 5G. De vinsterna övertrumfar folkhälsan.
”Debatten om vem som har ansvaret för massinvandringen handlar inte om vem som har sagt vad. Den handlar om vem som har gjort vad – och varför de har gjort det.”
I en väldokumenterad krönika undersöker författaren Kent Andersen på sajten document.no de norska socialdemokraternas (Arbeiderpartiets) ansvar för mångkulturens misslyckande. Ett ansvar som partiet nu försöker smita ifrån.
Jag har översatt krönikan, som lika gärna kunde handla om Sverige.
Kent Andersen, norsk författare, musiker och politiker.
”Inte ett enda land har lyckats med det mångkulturella samhällsexperimentet, och inte heller Norge klarar längre att kamouflera problemet med oljepengar”skriver Kent Andersen.
”Hur ska livet i Sverige te sig om tjugo eller femtio år?” frågar sig gästskribenten Lars Åberg.
”Hur tänker sig regeringen, riksdagen, samhällsbärarna, medborgarna och visionärerna – om sådana över huvud taget finns – att livet här ska te sig om tjugo eller femtio år?” skriver journalisten och författaren Lars Åberg i den här debattartikeln.
