Barnen på Bullermyren – en resa tillbaka till 1950-talet

Inför det nya året vill jag ta lyssnarna med mig ett rejält stycke tillbaka i tiden, mer än 70 år. Tillbaka till en lycklig tid, en barndom som har varit, och som många av oss fortfarande minns.

Med berättelsen om tidigt 1950-tal i arbetarstadsdelen Bullermyren i Borlänge hoppas jag kunna ge mina läsare och lyssnare perspektiv på nutiden. Jag önskar er alla ett riktigt

Gott Nytt År 2025!

Berättelsen handlar om en lycklig tid – trots fattigdom och trångboddhet. Vi som bodde på Bullermyren hade varandra och tog hand om varandra. Vi har en optimistisk tro på att vi någon gång ska få det bättre. Ja, vi är säkra på att framtiden kommer att vara ljus.

OBS! Swishnumret på YouTube-bilden är inaktuellt.
Rätt nummer är 123 519 92 86.

Borlänge 1953. Det lilla torget på Bullermyren är världens centrum. Där börjar och slutar världen.

Vid kiosken drar min bästa kompis Britt-Marie och jag in den ljuvliga doften av den varma korven som vi inte har råd med. Vid festliga tillfällen köper vi ett korvbröd för tio öre, ber att få mycket senap och ketchup på brödet, och sedan delar vi på det. Det blir 5 öre per person.

I trevåningslängorna i rött tegel på Bullermyren bor vanliga arbetarfamiljer. Papporna arbetar på Kvarnsvedens pappersbruk, Domnarvets järnverk eller CTH mössfabrik. Mammorna är hemmafruar. Om något barn ramlar och slår sig finns det alltid en mamma eller pappa där som tröstar och plåstrar om.

Min pappa är brevbärare vid Kungliga Postverket och springer trappa upp och trappa ner sex dagar i veckan och delar ut post. De flesta på Bullermyren är fattiga, men vi har en optimistisk tro på att vi någon gång ska få det bättre. Ja, vi är säkra på att framtiden kommer att vara ljus.

Vi barn går i Tjärnaskolan, och på rasterna i byter vi bokmärken och filmisar med varandra: Doris Day, Audrey Hepburn, Elizabeth Taylor, Rita Hayworth, Rock Hudson, William Holden och James Dean. Alla är olika mycket värda, och vi har dem i tjocka buntar med gummisnodd omkring.

*Husen på Bondegatan på Bullermyren finns kvar.*

På 1950-talet har Somalia ännu inte flyttat till Borlänge. Tjärna ängar och Jakobsgårdarna är obebyggd mark. Folk skjuter inte på varandra, ingen säljer narkotika, och ingen kan föreställa sig att Borlänge 60-70 år senare ska komma att se ut som en afrikansk koloni.

Bullermyren är ett monument över en tid som aldrig kommer tillbaka.