Etikett: Borlänge

Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt

Berg och soluppgång i Hälsingland. Foto: Th. Bergman

Jag brukar konsekvent tacka nej till intervjuer, eftersom min blogg och mina poddar räcker till som uttrycksmöjligheter, och jag tycker att fokus på mig som person är ointressant. Men jag gjorde ett undantag för skådespelaren, regissören, sångaren och författaren Rasmus Dahlstedt och hans serie intervjuer på Antipodden. Jag hyser nämligen stor respekt för hans konstnärliga arbete på olika områden och litade på att han skulle ge goda förutsättningar för ett samtal.

Om Rasmus Dahlstedt skriver författaren Per Brinkemo:

”Rasmus Dahlstedt är en av våra främsta intervjuare. Han har en alldeles egen stil, på samma gång inkännande och fordrande. Rasmus oförställda nyfikenhet och sällsynta förmåga att hitta samtalets kärna får gästerna att bli sina bästa jag.”

Det blev ett samtal om journalistik, om Journalisthögskolan, om åren på Dala-Demokraten, varför jag slutade på DN, om livsdrömmar, om att stå för den man är, om att inte vara feminist, om att förlora vänner, om poeten Dan Andersson, om fattigdom, om att se sina val i ett livsperspektiv, om (S)lagen mot kärnfamiljen och om statligt subventionerade faderlösa barn och mycket mer.

Fortsätt läsa ”Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt”

De små stegens tyranni riskerar att utplåna svensk kultur

Det brukar kallas ”De små stegens tyranni”. Vad stort sker, sker bakom de flestas ryggar. Det som händer i Borlänge handlar inte bara om Borlänge. Det är ett exempel av många på en utveckling som riskerar att utplåna vår svenska kultur.

Borganäsvägen i Borlänge på 1950-talet. En svunnen idyll.

Vägen till helvetet är som bekant kantad med goda intentioner. En lång rad beslut, som vart och ett för sig inte ter sig särskilt uppseendeväckande, kan resultera i en katastrofal och oåterkallelig förändring.

Borlänge är ett varnande exempel. Där har Jussi Björlingmuséet stängts, men somaliska kulturcentra och somalisk folkdans belönas av politikerna. Kulturnämndens ordförande råkar vara somalier och röstades in i politiken genom somalisk klanröstning i valet 2018.

Fortsätt läsa ”De små stegens tyranni riskerar att utplåna svensk kultur”

Innan Somalia flyttade till Borlänge

I en ny podd i serien ”Svenska berättelser” berättar jag om Bullermyren, ett bostadsområde i Borlänge dit min familj och jag flyttade när jag var åtta år och där vi bodde några år i början av 1950-talet.

Det var inte bara en annan tid.

Det var ett annat land.

OBS! Läs om YouTubes hantering av poddar längre ner!

Borlänge 1953. Det lilla torget på Bullermyren är världens centrum. Där börjar och slutar världen.

Fortsätt läsa ”Innan Somalia flyttade till Borlänge”

Leif Östling, röd makt-miljön och det oberörbara

En tung näringslivsprofil låter sig intervjuas i alternativkanalen Swebb-tv. Mainstream-media, med rötter i röd makt-miljön, går bananas, eldade av den vänsterextrema indoktrineringssajten Expo.

Vad kan vi lära oss av detta?

Intervjun har hittills setts av cirka 130 000 personer. Drevet som utlösts mot den oberoende alternativkanalen Swebb-tv:s intervju med Scanias förre VD Leif Östling visar en utbredd desperation i alltmer akterseglade mainstream-media. För röd makt-miljön återstår bara hysteriska drev enligt ett klassiskt motto:

Tysta allt motstånd med drev och brunsmetning!

Fortsätt läsa ”Leif Östling, röd makt-miljön och det oberörbara”

Ät D-vitamin – och håll dig frisk!

En somalisk kvinna beklagar sig i SVT. Hon känner sig sjuk och trött hela tiden.

”Man känner sig orkeslös och har inte lust att gå ut” säger Sahra Cabdirahman Barkhadle.

Sahra Cabdirahman Barkhadle från Somalia är mörkhyad, bär slöja och har emigrerat från ett soligt klimat som evolutionen har anpassat henne till, till ett av världens solfattigaste länder. Följden: D-vitaminbrist.

Sahra Cabdirahman Barkhadle är född i Somalia. Hon bor i Borlänge sedan 15 år, arbetar som undersköterska och har tre barn. 

Fortsätt läsa ”Ät D-vitamin – och håll dig frisk!”

Arkitektur, del 1: Kulturmarxisternas mord på våra städer

I mer än ett halvt sekel har arkitekter i maskopi med politiker och byggherrar begått lustmord på våra städer. Gamla vackra stadskärnor har skövlats och ersatts med människofientlig mardrömsarkitektur i glas och betong. 

Det här är den första av tre krönikor om arkitektur.

Solna. Futuristisk husdröm för arkitekter. Arkitekten har haft kul vid ritbordet. Men vad gör brutal arkitektur med människor? Foto: Stefan Pettersson, Nya Tider.

Fortsätt läsa ”Arkitektur, del 1: Kulturmarxisternas mord på våra städer”

Mina drömmars stad – ett rekviem över Borlänge

Att vända tillbaka till sin barndoms stad kan vara smärtsamt. De flesta svenska städer är i dag förvandlade och oigenkännliga till följd av massinvandring.

Jag vände tillbaka till Borlänge, den stad där jag bodde under mina lyckligaste barndomsår på 1950-talet. 

En av tegelkasernerna på Bondegatan på Bullermyren var mitt hem. Staden var en harmonisk och välmående bruksort, uppbyggd kring de två stora industrierna Kvarnsvedens pappersbruk och Domnarvets järnverk.

På Bullermyren var alla fattiga och trångbodda arbetarfamiljer, men vi var fria och lyckliga och fruktade ingenting.

Fortsätt läsa ”Mina drömmars stad – ett rekviem över Borlänge”

Podd: När mamma gick till tandläkaren. En svensk historia.

En podd tillägnad Marja Grill, SVT.

Det här är en podd som handlar om frontalkollisionen mellan den bild som media ger av dagens Sverige och den verklighet som många äldre svenskar levde i för inte alls länge sedan och som vi fortfarande bär levande inom oss.

Om ett stycke svensk arbetarhistoria som illustrerar kollisionen mellan den offerdramaturgi som media slentrianmässigt bygger upp kring invandrare, och våra egna minnen av fattigdom, bostadsbrist och trångboddhet innan Sverige blev ett välfärdsland.

Fortsätt läsa ”Podd: När mamma gick till tandläkaren. En svensk historia.”

När mamma gick till tandläkaren – en berättelse tillägnad Marja Grill, SVT

När mamma var liten fick hon engelska sjukan. Rakit som det också kallas. Hennes skelett utvecklades inte normalt. Hennes ben mjuknade. Hon kunde inte stödja på dem och kunde inte gå. Hon kallade sina ben ”bågarna”.

Det var i början av 1920-talet. Familjen bodde på tredje våningen i ett hus i Ljusdal. Morfar var bilförsäljare. Mormor fick bära både minstingen och min mamma upp- och nedför alla trapporna.

Fortsätt läsa ”När mamma gick till tandläkaren – en berättelse tillägnad Marja Grill, SVT”