Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt

Berg och soluppgång i Hälsingland. Foto: Th. Bergman

Jag brukar konsekvent tacka nej till intervjuer, eftersom min blogg och mina poddar räcker till som uttrycksmöjligheter, och jag tycker att fokus på mig som person är ointressant. Men jag gjorde ett undantag för skådespelaren, regissören, sångaren och författaren Rasmus Dahlstedt och hans serie intervjuer på Antipodden. Jag hyser nämligen stor respekt för hans konstnärliga arbete på olika områden och litade på att han skulle ge goda förutsättningar för ett samtal.

Om Rasmus Dahlstedt skriver författaren Per Brinkemo:

”Rasmus Dahlstedt är en av våra främsta intervjuare. Han har en alldeles egen stil, på samma gång inkännande och fordrande. Rasmus oförställda nyfikenhet och sällsynta förmåga att hitta samtalets kärna får gästerna att bli sina bästa jag.”

Det blev ett samtal om journalistik, om Journalisthögskolan, om åren på Dala-Demokraten, varför jag slutade på DN, om livsdrömmar, om att stå för den man är, om att inte vara feminist, om att förlora vänner, om poeten Dan Andersson, om fattigdom, om att se sina val i ett livsperspektiv, om (S)lagen mot kärnfamiljen och om statligt subventionerade faderlösa barn och mycket mer.

Fortsätt läsa ”Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt”

Smärtbärarna

I alla tider har det funnits smärtbärare, människor som har en större känslighet än andra och som bär psykisk smärta åt dem som inte själva förmår härbärgera den. Coronapandemin har ställt fenomenet på sin spets. Har bärandet av andras smärta någonsin varit så utbrett som i dag? I Sverige är det ett fåtal, knappt 20 procent, som bär smärta åt en majoritet på drygt 80 procent.

Vi ser deras smärta, vi känner den – men vi kan, av olika skäl, inte tala om den. Tystnaden växer till en allt större klyfta mellan oss och dem. Vi är fångade i ett etiskt dilemma vars art och dimensioner åtminstone jag inte kan erinra mig ha upplevt tidigare.

Att identifiera och erkänna problemet kan vara ett steg på vägen mot en lösning. Men några garantier finns inte.

Den psykiska smärta du inte själv erkänner och förmår härbärgera överförs på andra, som får bära den åt dig.

Fortsätt läsa ”Smärtbärarna”

Corona utlöste en masspsykos – då har förnuftet ingen chans

Få kan tvivla på att det som pågår runtom i världen just nu är en masspsykos, utlöst av coronapandemin. Varför bär sig annars normala människor åt som drogade zombies som förnekar fakta och inte är mottagliga för information?

I mer än ett och ett halvt år har jag undrat över varför annars förnuftiga människor låter sig luras av coronanarrativet, inklusive de experimentella injektionerna. Här hoppas jag kunna ge några svar.

Fenomenet är inte nytt. I själva verket går det att förutsäga. Om ett samhälle präglas av vissa faktorer kommer en masspsykos högst sannolikt att bryta ut och ta sig uttryck enligt förutsägbara mönster, bland annat utplånandet av vanligt sunt förnuft, en blint rusande maktelit och splittring av människor i diametralt olika läger utan förståelse för varandra.

Reiner Fuellmich.

Den tysk-amerikanske stjärnadvokaten Reiner Fuellmich, med stora framgångar i brottmål mot bland andra Volkswagen och Deutsche Bank bakom sig, förbereder tillsammans med ett stort antal jurister och andra specialister i ”The Corona Investigative Committee” åtal mot de ansvariga för brott mot mänskligheten i samband med coronapandemin, Nürnbergrättegången 2.

Fortsätt läsa ”Corona utlöste en masspsykos – då har förnuftet ingen chans”

Satir: Åtskillnadsverket – nu som podd

I ett välordnat samhälle är det en angelägen uppgift för staten att ha kontroll på medborgarna och förhindra att människor kommer samman och upplever gemenskap.

I Åtskillnadsverkets avsiktsförklaring stod tydligt angivet att mänsklig samvaro utgör roten till allt ont och kan sätta mycket stora värden på spel, eftersom den utgör grunden för att hamna i samtal som kan väcka oönskade tankar och idéer av samhällsomstörtande karaktär till liv.

Vårsammanträdet i Åtskillnadsverket-K var en veritabel prövning. ”K” stod för kärlek och utgjorde den snabbast växande avdelningen inom verket. Den allmänna hotbilden och den i hast framrusande våren gjorde annars sansade handläggare nervösa som kapplöpningshästar.

Fortsätt läsa ”Satir: Åtskillnadsverket – nu som podd”

Ingen planterar bananträd i Vilhelmina

Ingen planterar bananträd i Vilhelmina. Ingen skulle ens komma på tanken. Vem som helst förstår att de inte skulle överleva.

Men i stor skala planteras människor från ett av jordens mest våldsamma och underutvecklade länder, Sydsudan, i bland annat Vilhelmina – en liten kommun med 6 668 redan hårt beskattade invånare. 

Sydsudan är ett av jordens mest våldsamma och underutvecklade länder med ständiga strider mellan olika stammar och klaner.

Cirka 500 sydsudaneser har redan flugits till Sverige, och fler är på väg. I samarbete med FN:s flyktingorgan UNHCR har det duktiga världssamvetet Sverige tagit emot så kallade kvotflyktingar sedan 1950. Sedan 1995 har antalet enligt Migrationsverkets statistik legat omkring 1 900 per år.

Fortsätt läsa ”Ingen planterar bananträd i Vilhelmina”

Pedofilen och mamman som inte märkte någonting

När jag nyligen läste och skrev om domen mot Fredrick Federleys (C) före detta sambo och käresta, ”I huvudet på en pedofil” – pedofilen Jonas Lind, 42, (numera Almqvist) för grova sexualbrott mot barn – var det särskilt en fråga som framstod som ett mysterium: varför märkte ingen i de utsatta barnens omgivning vad som pågick?

Jonas Lind dömdes för 22 grova våldtäkter, sexuellt ofredande och 38 fall av barnpornografibrott. Mamman till de två utsatta små flickorna märkte ingenting.

Jonas Lind dömdes 2014 till nio års fängelse för bland annat ett stort antal grova våldtäkter på barn och 38 barnpornografibrott. I januari 2020 släpptes han fri villkorligt. I maj fick han kontakt med Centerpolitikern Fredrick Federley på en sexkontaktsajt och flyttade snabbt in hos Federley och hans nioåriga dotter på Federleys gård i Björbo i Dalarna.

Fredrick Federley /C) och hans före detta sambo Jonas Lind (nu Almqvist), dömd för bland annat 22 grova våldtäkter på barn.

Fredrick Federley har kallat Jonas Lind ”den finaste person jag har träffat”.

Fortsätt läsa ”Pedofilen och mamman som inte märkte någonting”

Öppna era hjärnor!

Det är för mycket hjärta i svensk migrationspolitik. Med ”hjärta” avses vanligen empati, humanitet och andra berömvärda känslor att visa upp i debatten istället för förnuft, eftertanke och planering. Hur tydligt behöver det bli att hjärtstyrd politik utan hjärna tillintetgör Sverige och inom några decennier gör oss till minoritet i vårt eget land?

Öppna era hjärnor och se vad som pågår.

Ni minns det säkert. Det var den 16 augusti 2014. Inför jublande moderater på Norrmalmstorg i Stockholm höll statsminister Fredrik Reinfeldt (m) ett så kallat sommartal som för all framtid kvalificerar honom till epitetet landsförrädare. Utnämningen delar han med sin talskrivare Moa Berglöf.

Fortsätt läsa ”Öppna era hjärnor!”

Saker som jag inte förstår (och heller aldrig kommer att försöka förstå)

Kalla mig gärna naiv. Men det finns saker som jag inte förstår. Allt fler företeelser lämnar mig i förundran, och jag misstänker att de kommer att öka i antal. Jag dristar mig också till att tro att det är en upplevelse som jag delar med många.

Jag börjar inse att en förmodligen hög andel människor dör med en stark känsla av förundran, obegriplighet och främlingskap. En känsla av att de förstår sig så lite på den här världen att de gör bäst i att lämna den.

Koltrast. Hanne.

Låt mig börja med något så trivialt som koltrasten, denna trivsamma stannfågel (i södra Sverige) som sjunger så vackert för oss. Koltrasten blir gärna bofast på samma ställe år efter år när den har hittat en plats där den trivs. Vi njuter av de vemodiga flöjttonerna i vårkvällarna. Men hur många har reflekterat över huruvida koltrasten har något minne?

Fortsätt läsa ”Saker som jag inte förstår (och heller aldrig kommer att försöka förstå)”

Ett gigantiskt bedrägeri, del 2. Skaffa barn med staten

Familjepolitik är kärnan. Om man vill förändra ett samhälle i grunden bör man börja med att splittra den minsta beståndsdelen, familjen.

Den 1 april 2016 blev den svenske mannen onödig. Åtminstone som far. Från det datumet kan ensamstående kvinnor skaffa barn med staten, utan att blanda in en man. Staten övertar mannens roll som befruktare och tar dessutom det ekonomiska ansvaret för barnets försörjning.

I Sverige har vi säkra preventivmedel sedan mitten av 1960-talet och fri abort från 1975. Mot den bakgrunden ger lagändringen 2016 om ensamstående kvinnors rätt till assisterad befruktning i praktiken kvinnan hela makten över reproduktionen.

Men inte bara kvinnan. Pappa staten tar på sig den bortvalde faderns roll. Mannen/fadern behövs inte längre. Det är en totalt omvälvande samhällsförändring – som har debatterats förvånansvärt lite. Frågan hanteras som en fråga om jämställdhet mellan män och kvinnor, inte utifrån barnets rätt till en far och en mor.

Fortsätt läsa ”Ett gigantiskt bedrägeri, del 2. Skaffa barn med staten”

Ett gigantiskt bedrägeri, del 1. Så avskaffades hemmafruarna

Den här texten handlar om ett gigantiskt bedrägeri. Om hur kvinnor har låtit sig bedras av politiska och ekonomiska intressen med en dold agenda. När den starka staten (S) efter andra världskrigets slut ville förmå kvinnorna att lämna sina barn och gå ut på arbetsmarknaden var agendan tvingande – men kamouflerades med ideologisk täckmantel.

Mycket vatten har runnit under broarna på ett halvsekel. Det var på själva julafton 1965 som Dagens Nyheter publicerade feministen Barbro Backbergers (1932-1999) rasande angrepp på familjen, debattartikeln ”Den heliga familjen”. Artikeln finns att läsa här.

Fortsätt läsa ”Ett gigantiskt bedrägeri, del 1. Så avskaffades hemmafruarna”