Jag hade aldrig hört talas om den belgiske piloten och fotografen Henk van Rensbergen, född 1968. Men så råkade jag hamna på en websida med bilder av övergivna platser. Sedan var jag fast.


Henk van Rensbergens yrke är att flyga Boeing 787. Men medan den övriga besättningen relaxar vid poolen ger sig Henk ut med sin kamera för att undersöka och dokumentera tomma, övergivna byggnader. Han lyckas fånga magin och skönheten i de hus och platser där människor en gång levde men som nu står övergivna, lämnade till ett obönhörligt förfall.
Den ödsliga skönheten i förfallna hus och miljöer tilltalar inte alla. Själv har jag länge fascinerats av mystiken och dramatiken i sådana här bilders tysta berättelser.

Ön var länge obebodd och användes i slutet av 1800-talet som karantän för människor som led av smittsamma sjukdomar. Är det ruinerna av sjukhusbyggnaderna vi ser? Det framgår inte, men utan tvekan förmedlar de förfallna byggnaderna en ödesmättad dramatik.





Att fotografera övergivna hus och platser har setts som udda. Men allteftersom fler intresserar sig för fenomenet växer till och med en ny sorts turism fram: ruinturismen. Människor över hela världen söker sig till förfallna miljöer för att se, utforska och lära sig något om tidens gång.
Det speciella med gamla förfallna miljöer tror jag är två saker:
- De talar till vår fantasi på ett sätt som en perfekt, modern miljö inte kan. Vårt intresse väcks, vi vill ta reda på platsens historia. Vilka människor levde här, och varför övergav de sina hem?
- Vi kan identifiera oss med förfallna, icke perfekta hus. De påminner oss om vår egen dödlighet.
Den verkligt ruinintresserade kan absolut inte undgå ”The Fabulous Ruins of Detroit” som började dokumentera industristaden Detroits förfall både före och efter stadens konkurs i juli 2013.
År 2013 hade Detroit 78 000 övergivna byggnader och 66 000 ödetomter. Mer än 9 000 obebodda och öde byggnader har rivits i USA:s största rivningsprojekt de senaste åren. En följd av nedlagda industrier och att befolkningen flyr staden.
I Sverige har Henk van Rensbergens bilder inspirerat bland annat ekonomen Jan Jörnmark, som kom med sin första bok, ”Övergivna platser” (Historiska Media) 2007.




Lars Lerin är inte fotograf. Han målar. Ingen konstnär kan som han måla den ödesmättade stämning, den skälvande ödslighet, som hus kan rymma. Hans akvareller tolkar och går rakt in i den svenska folksjälen. Här är ett par exempel.


Men som fotograf var Henk van Rensbergen först med att skildra skönheten i förfallna miljöer. Hittills har han gett ut sex böcker med fantasieggande namn som ”Abandoned Places” och ”No Man’s Land”. Han driver också en uppskattad blogg med mängder av unika, oändligt vackra bilder på nedlagda fabriker, sjukhus, hotell och andra byggnader i olika stadier av förfall.

I ”No Man’s Land” visar Henk van Rensbergen bilder på en värld där människan har upphört att existera. Det gick snabbt, över en natt.
”Inga dramer, inga kärnvapenkrig. Vi har bara försvunnit” säger han.
Djuren har intagit och tagit över de övergivna byggnaderna, och naturen tar sakta men säkert tillbaka det människan – utan att vi förstod det – bara hade till låns.
”Föreställ dig världen om vi inte längre finns där. Tystnaden. Det omedelbara slutet på alla föroreningar. Ingen mer religion, inga fler krig, inga fler bråk, ingen mer trafik. Jag menar; världen skulle vara perfekt. Bortsett förstås från att vi inte skulle vara där och kunna njuta av det.”
LÄSTIPS:
Jan Jörnmark: Övergivna platser, 1 och 2.
Sven Olov Karlsson, Philip Pereira dos Reis: Svenska ödehus.
Natur och Kultur 2008.
Tillförde den här artikeln dig någonting? Gav den dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC- kod ELLFFESS
Varmt tack för din gåva!
Alla är vi nog fascinerade av ruiner.
Kanske för att där kan man låta fantasin flöda och fylla i tomrummen efter det som inte längre syns….
Själv fascineras jag av gamla övergivna industrifastigheter.
Det är lätt att tänka sig hur livet gick till där.
Människorna, ljuden, lukterna, hettan eller kylan…
Och dom gamla bruksbyggnaderna har alltid lite utsmyckning!
Några falska fönster, krusiduller över dörrarna. Konstsmide i ett räcke….
Det vittnar, tycker jag, om ett arbetets värde. Trots det fruktansvärda slit som ofta utfördes,
sex dagar i veckan, för en väldigt liten löning.
Hur ser en fabrik ut idag?
En gigantisk fyrkantig plåtlåda med nån konsultpåhittad logga på utsidan……
Det speglar hur värdigheten i arbetet har urholkats.
Trots 100 år av “Arbetarpartiet” vid makten.
Ett GIGANTISKT svek.
Bland många andra.
Kapten Bo
GillaGilla
Reblogga detta på ulsansblogg.
GillaGilla
Fantastiskt fint och tankeväckande.
GillaGilla