”Hur kunde det gå så galet i Sverige? Min gissning är att det slutar med en mur” skriver den danske författaren, historikern och journalisten Mikael Jalving i en krönika på Document.no, som jag har översatt.
Han skriver bland annat om förnedringsrånen mot svenska barn och ungdomar.
OBSERVERA! ARTIKELN HAR DEN 26 FEBRUARI CIRKA 10 000 VISNINGAR PÅ BLOGGEN OCH HADE SAMMA EFTERMIDDAG MER ÄN 9 000 DELNINGAR.
Nu är det en (1) delning. Jag är inte medlem på Facebook men är inte dummare än att jag förstår att de har ingripit och stoppat delningar av artikeln.
Det är Facebook-Googles tolkning av yttrandefrihet. Den strider mot vår grundlagsstadgade frihet i en demokrati. Se även min krönika ”När Silicon Valley blev Gud”.
Av Mikael Jalving
Översättning från danska: Julia Caesar.
Som bekant ska man höra mycket innan öronen faller av. Men mina hänger snart i en tunn tråd när det gäller Sverige.
Hur gärna jag än reser dit, cyklar där och oavsett hur många av deras hembakade kanelbullar jag trycker i mig så fattar jag helt enkelt inte varför landets politiska ledning har tillåtit en utveckling som redan är i full gång med att krossa landet tack vare klaner, gäng och en dysfunktionell demografi som kommer att göra människor med icke-västlig bakgrund till en majoritet i loppet av två eller tre generationer.
Det är ett mysterium som jag funderar över nästan dagligen. Vad var det egentligen som hände? Hur kunde det gå så galet? Fanns det inga vuxna på plats? Frågorna förstärks naturligtvis av att den politiska ledningen för mitt eget land har genomfört ett på det stora hela taget parallellt socialt experiment, bara i långsammare tempo.
Men saker och ting är nu ändå värre i Sverige – och realismen ännu längre bort. Sverige är på så sätt ständigt ett föregångsland, denna gång i negativ mening. När det gick bra gick svenskarna före. Även nu, när det går åt helvete, marscherar de främst: fram över isen, de döda väntar!
Den senaste veckans bottenkänning inträffade medan jag satt och åt kanelbullar långt ute i en skog i Småland, och statsminister Stefan Löfven tillfrågades av Socialkameraderiet om vad han ansåg om att fler och fler barn i Sverige rånar andra barn.
Rånarna kan vara ända nere i sjuårsåldern, och rånen utförs gärna som överfall i grupp. Ett särskilt kännetecken är att ogärningarna ofta filmas med mobilkamera eller att offren tvingas klä av sig, kyssa gärningsmännens fötter eller måste finna sig i att gärningsmännen urinerar på dem. Offret ska inte bara bli bestulet utan också förödmjukas. ”Förnedringsrån” heter det på nysvenska.
Vilka barn som rånar andra barn var det ingen information om; allmänheten blev som vanligt lämnad att gissa. Men intrycket var tydligt, att statsministern varken kan eller vill göra något åt problemet. Hans svar gick ut på att det får de sociala myndigheterna, skolan och Polisen se till att få stopp på. Med andra ord: rånen kommer att fortsätta.
Saken i ett nötskal: svenska barn stjäl och rånar som aldrig förr på ett helt nytt, exotiskt och främmande sätt. Den givna journalistiska frågan är: ”Hänger det ihop med att det bor allt fler barn i Sverige som inte är svenska och för vilka förnedringen är minst lika viktig som rånbytet?”
Samma fråga kan man ställa när det gäller bombsprängningar, mord, våldtäkter, överfall och så vidare. Hänger det rentav samman med att mellanöstliga klaner och normer om heder, skam och blodshämnd har fått fäste i Sverige?
De frågorna är det självklart ingen som ställer – offentligt – ty i Sverige är det, som en klok man har formulerat det, mycket värre om det händer någonting med språket än om någonting sker i verkligheten.
En före detta polis vid namn Mustafa Panshiri var ett sällsynt undantag när han i ett debattprogram (Agenda i svensk tv den 16 februari) pekade på en etnisk aspekt på den nya typen av överfall. Gärningsmännen ger sig gärna på svenska pojkar eftersom de inte tillhör någon klan och därför är fritt villebråd, både moraliskt och i praktiken.
Vad sa statsministern annars? Jo, han gav den tidigare regeringen skulden för den explosiva barn- och ungdomskriminaliteten. För att den regeringen sänkte skatten och skar ner på ”välfärden”.
Det var här mina öron började dingla. Sa den svenska statsministern verkligen det? Tror han verkligen själv på att den nya typen av förnedringskriminalitet beror på socialt armod? Att barnen verkligen är tvungna att råna – på detta bestialiska sätt? Och tror han verkligen på att hans egen regerings flera miljarder kronors ”välfärd” kommer att ändra utvecklingen? Skulle det inte i så fall ha hänt för länge sedan?
När man exempelvis sätter sig ner och läser berättelser från Malmös största ghetto får man däremot det motsatta intrycket. De unga männen från storstadsghettona blir inte kriminella av tvång utan för att det sättet att leva ger prestige och status i en patriarkalisk machokultur med klanstyre och ökande islamism. De ghettopojkar som lämnar Sverige helt klarar sig bäst.
Det finns med andra ord ett onämnbart samband mellan kultur och kriminalitet. Även socialt och ekonomiskt relativt lika samhällen kan ha betydande olikheter med hänsyn till vålds- och kriminalitetsnivå mellan olika befolkningsgrupper.
Jag vet naturligtvis inte vad den svenske statsministern tror eller inte tror på. Men jag vet att han och hans föregångare har nedkallat en politisk förbannelse över svenskarna, i synnerhet barnen, som kommer att tvingas leva med mer och mer av Mellanöstern i Sverige.
När vi ser på Sverige förstår vi att vi ska göra det motsatta i Danmark. Min gissning är att det slutar med en mur.
Mikael Jalving
16-åriga rånare urinerade i offrets mun
På kvällen den 1 december förra året tog en 18-årig svensk man tvärbanan hem från jobbet i Sickla utanför Stockholm och sedan tunnelbanan vid Gullmarsplan till Björkhagen. När han var på väg upp från rulltrapporna på Björkhagens tunnelbanestation och började gå mot utgången hörde han steg bakom sig. Han blev överfallen av två gärningsmän, 16 år gamla, Prince Kadjo och Montaser Edris.
De båda 16-åringarna rånade, hotade, misshandlade och förnedrade honom, tvingade honom att ta ut pengar ur en bankomat. Bland annat urinerade de på honom och i hans mun och kallade honom ”svennejävel”, samtidigt som de filmade övergreppen med mobilkamera.
Filmen var bevismaterial när gärningsmännen på torsdagen dömdes av Södertörns tingsrätt till ungdomsvård. Montaser Mahmoud Edris, 16, döms för brott mot ett brottsoffer, för Olaga integritetsintrång, Rån och Övergrepp i rättssak till ungdomsvård på inledningsvis låst SiS-hem. Han invandrade från Eritrea i juli 2015.
Prince Georgio Stanley Kadjo, 16, döms, för brott mot tre olika brottsoffer, för: Olaga frihetsberövande, Rån (3 tillfällen) samt Övergrepp i rättssak (2 tillfällen) till sluten ungdomsvård i sex månader. Han är född i Sverige.
Åklagaren Mirna Lelic bekräftar för Nyheter Idag att de bägge förnedringsrånarna inte är frihetsberövade. Påföljden om ungdomsvård innebär i praktiken ”diverse samtal” och ”möten”. Det finns därmed inget som hindrar rånarna att ge sig ut och begå nya brott.
”Inlåsta är de ju inte. Det är inte som ett fängelse på det sättet att man inte får lämna, det är det ju inte” säger Lelic till Nyheter Idag.
En av de dömda rånarna var redan placerad på ett HVB-hem när brotten begicks. Det hindrade honom inte från att ge sig ut och råna 18-åringen under förnedrande omständigheter. Och ingenting hindrar rånarna från att ge sig ut och råna, misshandla och förnedra nya offer.
Det är Sverige i ett nötskal. Landet driver redlöst som ett fartyg utan befäl och med en besättning utan sjökort, mål och riktning.
Julia Caesar 