Brevet är olycksbådande tjockt när jag fiskar upp det ur brevlådan. Det är ett dåligt omen. Tunna brev är ofta trevliga brev. Tjocka brev kan innebära vad som helst.
Den bank jag är kund hos sedan mer än 20 år, Länsförsäkringar Bank, har tydligen inte skaffat sig tillräcklig kundkännedom om mig under alla dessa år, trots att de när som helst kan ta del av samtliga mina ekonomiska förehavanden på mina bankkonton.
Nu vill banken med hänvisning till Lag (2017:630) om penningtvätt och finansiering av terrorism skaffa sig kundkännedom om mig.
Saken gäller huruvida jag som 78-årig multisjuk pensionär tvättar pengar dagarna i ända eller är en sån där människa som sitter ute i min stuga glesbygden och i smyg finansierar terrorism mellan besöken på vårdcentralen och flygturerna med ambulanshelikopter till olika sjukhus?
Är jag i själva verket en förhärdad brottsling, vars kriminella läggning blommar ut först nu i 80-årsåldern?
Ursäkta banken, men det ni sysslar med är bullshit!
I klartext: ni använder lagen om penningtvätt som förevändning att trakassera pensionärer och andra laglydiga och hederliga medborgare.
Ni njuter av att skrämma upp fattigpensionärer så att de helst drabbas av hjärtslag och dör. En pensionsberättigad medborgare mindre är lika med vinst för staten. Men en kund mindre, vars pengar ni kan spela med – räntefritt – är kanske inte lika roligt?
I kuvertet från Länsförsäkringar Bank ligger två brev där banken hävdar att de behöver kompletterande kundkännedom om mig samt tre tätskrivna luntor om 3-5 A4-sidor med så små bokstäver att jag måste använda förstoringsglas för att kunna läsa texten.
Varje lunta innehåller mängder av integritetskränkande frågor som jag avkrävs svar på. Inget av breven är underskrivet med en namnteckning, enbart med Länsförsäkringar Bank.
Den bank som kräver att få veta allt om min privatekonomi har alltså inte ens kurage nog att underteckna brevet med aktuell handläggares namn. Egentligen gör det brevet ogiltigt. Men jag förväntas svara inom 14 dagar – av vilka fem dagar redan har förbrukats av Postnord sedan brevet skickades. Återstår ynka nio dagar då jag förväntas ha tid och ork att besvara alla frågor.
Det här är diktatorsfasoner! DDR i repris
Och sist i brevet kommer hotet:
”Vid uteblivet svar eller om vi bedömer att svaret inte är tillförlitligt kan vi komma att avsluta ditt bankengagemang i Länsförsäkringar Bank.”
Det vore ett välkommet initiativ. Det finns ingen kärlek i den här relationen. Som mångårig kund får jag inte ens den självklara respekten för att jag är en hederlig person som år efter år gnetar och sköter min ekonomi på ett oantastligt sätt och aldrig har beslagits med en betalningsanmärkning på närmare 80 år.
Jag tillhör det gamla gardet, vi som växte upp under Folkhemmets första, magra årtionden, lärde oss att vara hederliga och göra rätt för oss. Jag har alltid sett det som självklart att betala skatt på varenda intjänad krona. Jag har betalat troget i 63 år.
Att bli misstänkliggjord för penningtvätt och finansiering av terrorism är en djup kränkning av hederliga människor. Vi är några som fortfarande finns kvar, nämligen.
Det är djupt kränkande att som pensionär på gränsen till fattigpension bli besudlad med brottsmisstankar.
Det vore logiskt om fattigpensionärer blev gängkriminella. Socioekonomiska motiv finns så att det räcker. Men vi blir inte gängkriminella. Det är inte vi som kör omkring i den dyraste BMW:n eller Audin. Det är inte vi som har feta guldkedjor kring halsen, tjocka sedelbuntar och guld för miljoner hemma för polisen att upptäcka vid husrannsakan när vi dör.
Det är djupt kränkande att de verkliga bedragarna och stortjuvarna, som plundrar det som andra människor har arbetat ihop, aldrig får såna här oförskämda brev från banken och i många fall går helt fria från både brottsmisstanke och straff.
En av de tre luntorna som följer med brevet är på fem sidor och omfattar mina samtliga saldon från det här kalenderåret. Några rader lyser ilsket gula. Banken har använt algoritmer för att leta upp allt som bokförts som ”gåva” eller Swishdonation.
Nu ska fria media sänkas! Nu ska vi svältas ut och ställas på bar backe, vi förkättrade bloggare och fria skribenter som emellanåt får en tjuga eller en hundring från någon läsare eller lyssnare som vill uttrycka sin uppskattning.
Själv upplyser jag i slutet av varje blogginlägg att jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.
Det går inte att missförstå om man är utrustad med vanligt sunt förnuft.
Gåvorna är välkomna, men de är ytterst marginella. Själv lever jag på min magra ålderspension. Än så länge sliter man inte brödet ur munnen på ålderspensionärer, inte ens om de skriver obekväma sanningar på nätet. Men vänta bara! Det kommer, om Sverige ska fortsätta på den totalitära, av EU utstakade vägen.
Gåvoskatten avskaffades den första januari 2005. Det svider uppenbarligen hos Skatteverket att det finns människor som – samtidigt som de tvingas bidra med tusenlappar årligen till public service – kan tänka sig att frivilligt och av egna, intjänade pengar ge en gåva eller donation som uppmuntran till någon av de skribenter som bevakar och berättar det som mainstream media inte låter oss veta.
Nu ska vi klämmas åt så att vi ger upp vår förargelseväckande vana att bedriva samhällskritik på ideéll basis. Och, ännu värre, – o fasa! – få gåvor från människor som uppskattar det vi gör.
Jag pratar med min revisor. Hon bekräftar att alla som får swish/insättningar nu fastnar i bankernas kontrollfilter. Det är inte särskilt långsökt att misstänka att det har gått ut nya direktiv om att klämma åt och misstänkliggöra i synnerhet personer som verkar i fria media.
Vad bankerna inte har insett är att det är de som finns till för kundernas skull. Inte tvärtom.
Själv har jag för avsikt att slösa riktigt ordentligt och ge bort allt jag äger innan jag dör. Att bada i champagne ska bli en vana. Allmänna Mångkulturella Arvsfonden kommer inte att få en smula.
Så länge jag är vid liv är det jag som bestämmer över mina pengar. Observera ordet ”mina”! Tugga i er det, banker och alla organ åt vilka ni agerar nyttiga idioter!
————————————————————————-
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 