Ledarskapskonsulten och före detta frikyrkopredikanten Runar Sögaard har skrivit ett inlägg på Facebook som jag tror är av intresse även för mina läsare. Jag återger det här.
”Ungtuppen Gustav Fridolin rusar idag ut i media och hälsar att ”hatet mot Annie Lööf gör mig förbannad”.
Fortsätt läsa ”Runar Sögaard: Gustav Fridolins fallna fjädrar”
Allt fler stora media slopar aprilskämten. De har helt enkelt blivit för svåra att särskilja från den vanliga nyhetsrapporteringen.
”I en värld där det blir allt svårare att skilja sanning från osanning väljer Göteborgs-Posten att inte publicera något aprilskämt i år” skriver Christofer Ahlqvist, chefredaktör och ansvarig utgivare för G-P.
Varför är så många kvinnor så arga på män? Vad bottnar feministers raseri och hat mot män i? Varför känner sig så många kvinnor som offer, trots att de har samma rättigheter och möjligheter som män? Varför känner sig kvinnor så ofta förfördelade?
Tänk dig Västvärlden som en teaterscen. Tänk dig att du ingår i en pågående teaterföreställning. Som de flesta andra har du bara råkat hamna där, men du börjar inse att rollistan och handlingen är uppgjorda sedan länge. Tänk dig att du upptäcker att regissören heter Karl Marx (1818-1883), återuppstånden från de döda och hyllad av människor som ingenting har sett, ingenting hört och ingenting har lärt av de katastrofer som har iscensatts i hans namn – inte heller av de mer än 100 miljoner människoliv som har offrats åt honom.
Fortsätt läsa ”Kvinnors raseri och den lönsamma offerrollen”
Inget årtal är så höljt i revolutionärt rosenskimmer som 1968. I demonstrationståg med röda fanor och med slagkraftiga kampsånger protesterade vänstern mot makten. Sverige hade haft socialistiskt styre sedan 1932, men 68-vänstern ville ha ännu mer socialism. De häcklade kapitalets ”feta nackar”, hyllade kommunistiska diktaturer och tillbad massmördare som Josef Stalin, Mao Zedong och Ernesto ”Che” Guevara.
Musik: Imagine (1971).
Kompositör: John Lennon (1940-1980).
Text: John Lennon och Yoko Ono.
Artist: John Lennon.
En romantisk hållahanden-låt.
En luta-huvudena-tätt-ihop-låt.
En gnolvänlig låt att staga upp sitt hopp om en bättre värld med och spela in på kassettband på 1970- och 80-talen och skicka i vadderat kuvert till den fjärran älskade. Hur många är vi inte som har gjort det?
Jag kommer nu att begå ett helgerån. Det är oförlåtligt. Man får inte ifrågasätta eller kritisera ett Helgon, och John Lennon (1940-1980) kvalar definitivt in i helgonkategorin. Dels naturligtvis på grund av sin lysande karriär som musiker och låtskrivare. Men också för att en särskild okränkbarhet vilar över de döda, i synnerhet om de blivit mördade.
Fortsätt läsa ”Musikaliska anteckningar 3. Imagine. John Lennon.”
