Om du vill veta vart ett samhälle är på väg ska du titta på hur de svagaste medborgarna har det
Vad har Uppsala gemensamt med det lilla samhället Kilcock på östra Irland? Ovetande om varandra visar båda att en tidigare gräns i brottslighet har passerats. Ingen mänsklig kategori är längre fredad från sexuellt våld.
Den här krönikan handlar om hur gamla, sköra medborgare i 75-95-årsåldern, som behöver hjälp och stöd under sina sista år, utsätts för våldtäkt och andra övergrepp av personal i äldreomsorgen. En mur av tystnad omger brotten.
Våldtäktshärvan i Uppsala växer som en hydra. Minst sex äldre kvinnor i Uppsala har utsatts för grova sexbrott. Uppgifterna i UNT:s granskning av hemtjänsten har chockat många. Utpekade för brotten är totalt fyra hemtjänstanställda män som haft i uppgift att ge de gamla kvinnorna omsorg.
Allt fler fakta kommer fram i ljuset, trots Uppsala kommuns ansträngningar att dölja information och fly från ansvar. I UNT:s granskning har det bland annat visat sig att kommunen 2018 slutade begära utdrag ur brottsregister i samband med anställning av personal. En händelse som ser ut som en tanke.
Det var samma år som S- och MP-regeringen med hjälp av Vänsterpartiet och Centerpartiet – i synnerhet Annie Lööf – drev igenom den så kallade Afghanamnestin i riksdagen. Niotusen unga afghaner fick uppehållstillstånd fast de inte hade några asylskäl.
De som ska ta hand om de allra sköraste och mest utsatta kan ha begått grova brott, men det har kommunen valt att inte informera sig om. Istället skickas de av hemtjänsten, med egna nycklar, hem till utsatta och hjälpbehövande gamla människor. Riskerna för de gamla har inte värderats över huvud taget.
Hälften av anställda i hemtjänsten är män. En majoritet har utländsk bakgrund och talar bristfällig svenska. Vårdtagarna ses som integrationsverktyg för invandrare.
I Sverige blir vi itutade från födseln att alla människor är lika. Men om man tror att alla människor är lika lämnar man i praktiken ut de allra svagaste och mest försvarslösa – barn och gamla – till rovdjuren. Definition av rovdjur: människor som saknar moral och gränser.
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
Nu åtalas en 28-årig man för två grova våldtäkter, tre grova sexuella övergrepp och fem fall av kränkande fotografering. Totalt finns fyra målsägande, men bara en av dem har kunnat höras av polisen.
”De andra tre har en sjukdomsbild som gör att de inte själva kan berätta om händelserna. Det vi vet från deras fall är vad vi har sett i filmer” säger kammaråklagare Anna Wärvik till Upsala Nya Tidning.
Mannens egna filmer avslöjar honom
Det är alltså mannens egna filmer som avslöjar honom och gör det möjligt att väcka åtal. Mannen, som har arbetat för ett privat hemtjänstföretag i Uppsala, häktades i början av augusti efter att 85-åriga Elsa anmält att hon våldtagits av honom i sitt hem. När polisen utredde fallet hittades bevisning i mannens mobil i form av filmer – inte bara på den anmälda våldtäkten, utan också på ytterligare våldtäkter och övergrepp.
Enligt uppgifter till UNT utreddes mannen för sexuella övergrepp inom hemtjänsten redan för ett år sedan. Men misstankarna avskrevs – och mannen fick fortsätta jobba hos gamla och funktionshindrade hemtjänstkunder i nästan ett år.
Våldtäktsmän generellt ger sig på de allra svagaste
Det finns ett tydligt mönster, och det växer hela tiden. För några decennier sedan trodde ingen att barn kunde utsättas för sexualbrott. Man trodde att barnen ”fantiserade” och ”hittade på”. I det längsta har de flesta trott att ingen ger sig på försvarslösa gamla.
Men våldtäktsmän generellt ger sig på de allra svagaste, som inte har möjlighet att försvara sig. Dit hör barn, kvinnor och äldre personer. Med våldtäkterna mot äldre kvinnor som har hemtjänst har ännu en gräns passerats för hur verkligheten ritar om kartan över vad vi kan föreställa oss.
Det finns fler gemensamma faktorer hos gärningsmännen. För en viss grupp förövare kan det vara just svagheten och skyddslösheten som de tänder på och som ger dem känslan av oinskränkt makt över både offret och situationen. De njuter av att veta att offret är fullständigt utlämnat.
För förövaren kan det också handla om känslan av säkerhet, en garanti för att inte riskera att bli avslöjad när barnet eller en dement gammal kvinna inte förmår berätta vad som har hänt.
Rekordet i sexuella övergrepp på äldre kvinnor uppdagades 2020 i Lerum. På Humanas äldreboende Ridderstensgården hade Andreas Anup Melin begått inte mindre än 19 grova våldtäkter och fem fall av grovt sexuellt tvång mot fyra gamla, dementa kvinnor som bodde på äldreboendet. Tre av kvinnorna avled före rättegången.
Hovrätten för Västra Sverige dömde honom den 30 september 2022 till åtta år och sex månaders fängelse. Han dömdes också för grovt barnpornografibrott och grovt förtal.
I åtalet mot honom sägs:
”Andreas Melin har visat särskild hänsynslöshet och
råhet genom att utnyttja målsägandens skyddslösa ställning och oförmåga att ta hand om sig trots att han har haft till uppgift att vårda målsäganden.”
”Vi har nog inte tänkt att äldre kan våldtas”
”Vi har nog inte tänkt att äldre kan våldtas” säger Johanna Lätth, forskare på Karolinska institutet, i UNT.
”Men sexualbrott mot äldre kan vara vanligare än vi trott. Vi behöver bli mer uppmärksamma. Det kan finnas ett mörkertal i gruppen.”
Det finns också ett etniskt betingat mönster som ännu inte är statistiskt belagt (eftersom ingen myndighet har något intresse av att belägga ett sådant mönster). Vad gör till exempel Brå (Brottsförebyggande rådet) när det gäller sexualbrott mot äldre?
Typexemplet är en invandrad gärningsman som förgriper sig på etniskt svenska offer
Förövarna ger sig helst på offer med en annan etnicitet än de själva. Typexemplet är invandrade gärningsmän som förgriper sig på etniskt svenska offer. På det sättet får de utlopp inte bara för sitt kvinnohat utan också sitt hat mot etniska svenskar. Vi ser ytterst sällan förövare med utländskt ursprung som våldtar kvinnor med samma etnicitet som de själva.
När svenska män begår grova våldsbrott mot gamla människor finns det ofta psykisk sjukdom eller en psykisk störning med i bilden.
Övergreppen mot Elsa och ”Siv”
I flera tidigare artiklar, här och här och här, har jag berättat om två kvinnor, ”Siv” och 85-åriga Elsa, som utsatts för sexualbrott av anställda i hemtjänsten i Uppsala. Sedan övergreppen mot dem blev kända har alltså fler fall tillkommit.
Elsa våldtogs i våras i sitt eget hem av en hemtjänstanställd man, trots att hon tidigare slagit larm om att han betett sig olämpligt och blottat sig för henne. Hon ville inte att han skulle komma hem till henne mer. Men hemtjänstchefen brydde sig inte om vad Elsa sa utan fortsatte att skicka dit mannen.
Uppsala och lilla Kilcock har någonting gemensamt
Företeelsen sexualbrott mot gamla kan tyckas vara ny i Sverige. Ingen inblandad på ansvarig nivå har något intresse av att gå ut med fakta. Vi kan med andra ord räkna med ett stort mörkertal. I andra länder är den här brottskategorin mer känd och omtalad. Det syns bland annat i ett mycket omskrivet fall från Irland.
Från Uppsala till det lilla samhället Kilcock på östra Irland kan vägen tyckas lång. Men de båda samhällena har någonting gemensamt; anställningen av gravt olämplig, våldsam personal i äldreomsorgen, någonting som har bäddat för synnerligen grova övergrepp mot gamla försvarslösa kvinnor.
Hemtjänsten i Uppsala och vårdhemmet Parke House i Kilcock kan ses som budbärare om vad vi kan vänta oss av äldreomsorgen ett par decennier in på 2000-talet.
Uppsala och Kilcock råkade bara vara de första att komma till allmän kännedom. Men de kommer inte att vara de sista med en företeelse som följer på den utomeuropeiska invandringen till Europa och som kan ses i nästan varje europeiskt land: invandrade mäns våld mot dem som har byggt upp välfärd och fungerande samhällen men som nu är gamla och behöver hjälp och stöd i sin vardag.
Förutsättningarna den här aprilnatten var perfekta
Förutsättningarna för en våldtäkt den här natten i början av april 2020 var perfekta. Irland befann sig liksom stora delar av världen i lock down på grund av pandemin.
På vårdhemmet Parke House i det lilla samhället Kilcock på Irland var alla boende instängda på sina rum. Vårdaren Emmanuel Adeniji, 52, arbetade nattskift. Han hade kommit till Irland som illegal invandrare från Nigeria vid millennieskiftet och fått arbete på Parke House när vårdhemmet öppnade 2004. Hans ena kollega var sjuk, och den andra frågade han ut på ett ingående sätt om hur hon tänkte tillbringa sitt nattskift.
Han var väl förtrogen med lokalerna. Han visste att ingen skulle höra 73-åriga Emily skrika, enligt en rapport från National Incident Review Panel (NIRP).
Den där aprilnatten 2020 visste Emmanuel Adiji att de interna övervakningskamerorna inte skulle ställa till problem för honom. Den enda kameran i korridoren där vårdtagarna hade sina rum fanns på ett kontor, oåtkomlig för personalen.
Adeniji visste också att de flesta av de kvinnliga patienterna var dementa, hade minnesförlust eller någon annan form av psykisk ohälsa. Han visste att ingen skulle tro dem om de berättade något, och han var säker på att han kunde genomföra våldtäkten utan att åka fast.
Ingen såg honom gå in i eller lämna Emilys rum den natten. Efter att ha våldtagit den Alzheimersjuka 73-åriga kvinnan fortsatte han arbeta som vanligt. Men nästa morgon hittade personalen Emily på sitt rum, uppriven och i ett psykiskt mycket dåligt tillstånd. Klart och tydligt berättade hon för tre vårdare att hon hade blivit våldtagen under natten.
En läkare och den nationella polisen tillkallades, och det visade sig att 73-åriga Emily ”bortom rimligt tvivel” hade utsatts för våldtäkt.
Emmanuel Addiji greps elva dagar senare. Vid rättegången i Royal Canal Court i den lilla staden Kilcock i countyt Kildare nekade han till brott – men överbevisades, inte bara av DNA utan också av interna övervakningsbilder som visade hur han tog sig in i Emilys rum klockan 03 på natten.
Han dömdes till elva års fängelse, ett straff som han fortfarande avtjänar. Under rättegången visade han inte tillstymmelse till ånger eller insikt om den skada han förorsakat sitt offer.
Ytterligare minst 21 fall högst sannolikt misstänkta
Flera undersökningar på vårdhemmet gjordes efter våldtäkten på Emily, och snart visade det sig att i ytterligare minst 21 fall kunde våldtäkt ”högst sannolikt” misstänkas på samma vårdhem och med samma gärningsman.
Många boende kunde vittna om att Emmanuel Addiji hade förgripit sig på dem, men de blev inte trodda. Nio av dem var dementa. Alla vittnesmål utom ett avfärdades som ”villfarelse, hallucinationer, delirium, förvirring eller urinvägsinfektion”.
Emily blev den första som blev trodd på sin utsaga, och tack vare henne kunde Addiji lagföras och dömas till fängelse. Emily avled året efter våldtäkten, 2021.
”Personlig värdighet respekteras högt”
På sin websida skriver det skandalomsusade vårdhemmet Parke House Nursing Home idag att ”varje boende behandlas som en unik individ. Personlig värdighet respekteras högt, och vår vård är evidensbaserad och personcentrerad”.
Det är så det brukar låta när äldreomsorgen marknadsför sina tjänster, men verkligheten är ofta något helt annat.
I februari i år tillkännagav sjukvårdsmyndigheten HSE att de skulle återuppta undersökningen av patienter på det irländska vårdhemmet. Det rörde sig om 300 personer. Jag har inte kunnat hitta en slutrapport. Många av de boende har avlidit sedan Emmanuel Addiji fängslades 2020. Helt kommer omfattningen av hans brott troligen aldrig att kunna klarläggas.
Hur hanterar vi en invandrad rovdjurskultur?
Den ena gränsen för det ”otänkbara” efter den andra sprängs i takt med invandringen till Europa från världens mest våldsamma och underutvecklade kulturer. Få hade trott att gamla människor i äldreomsorgen skulle bli våldtagna eller utsatta för andra sexualbrott av anställda som har till uppgift att hjälpa och vårda dem. Plötsligt är våra svagaste medmänniskor utlämnade till människor från kulturer med en helt annan människosyn och moral – eller avsaknad av moral.
I koncentrat blir frågan ”Hur hanterar vi en invandrad rovdjurskultur?”
Hur långt tänker Västländerna offra oskyldiga medborgare innan man kastar ut rovdjuren, stänger gränserna och slänger nyckeln?
Vi står och faller med svaret.
POST SCRIPTUM
Ett antal tjänstemän inom hemtjänsten är ansvariga för övergreppen på gamla hemtjänstkunder i Uppsala.
De gömmer sig och vägrar förklara till exempel varför den nu åtalade mannen fortfarande skickades hem till 84-åriga Elsa, trots att hon slagit larm om att han blottat sig framför henne.
I sådana här fall kryper både tjänstemän och politiker gärna bakom sekretesslagen. För att kunna ställa frågor till rätt personer skickade jag därför en begäran om namn och kontaktuppgifter till samtliga tjänstemän på samtliga nivåer inom hemtjänsten, utan att koppla min begäran till något enskilt fall som skulle göra det möjligt att skylla på sekretess.
Jag skickade likalydande mail till två personer i Uppsala kommun: Zoya Khosravi och Fredrik Hardt.
Zoya Khosravi står som verksamhetschef för Forenede Care, det hemtjänstföretag där den nu åtalade mannen var anställd.
Hon svarar så här på mitt mail:
”Hej!
För att ta ut namn på medarbetare inom Uppsala kommun behöver du vända dig direkt till Uppsala kommun. Jag kan tyvärr inte hjälpa dig med detta, då jag arbetar på ett privat bolag och inte har tillgång till den informationen.”
Den åtalade våldtäktsmannens före detta chef låtsas alltså som om hon inte har någonting med saken att göra och att hon inte har en aning om vilka cheferna för hemtjänsten – hon själv och hennes kolleger – är.
Den andra person jag vänder mig till med min fråga heter Fredrik Hardt och är pressansvarig för bland annat Vård- och omsorgsförvaltningen i Uppsala.
Han svarar:
Hej!
Det bästa är att du vänder dig med din förfrågan till registrator: vard-ochomsorgsforvaltningen@uppsala.se
Hälsningar
Fredrik Hardt
Två tjänstemän som har till uppgift att svara på en enkel fråga bollar alltså ifrån sig den.
Jag mailade samma fråga till registratorn i Uppsala kommun. Det tog två dygn att få svar. När svaret kom visade det sig att det är förknippat med villkor att som journalist få ut namnen på chefer som sitter på skatteavlönade, offentliga tjänster i Uppsala kommun. Kommunen gör alltså allt i sin makt för att förhindra att information om vilka som är ansvariga för tragedierna i hemtjänsten ska komma till allmän kännedom.
För att få ut uppgifterna måste jag svara på två frågor:
- Vilket ändamål behöver ni uppgifterna för?
- Hur länge kommer personuppgifterna att behandlas för dessa ändamål?
Uppsala kommun, som är ansvarig part i målet och har allt intresse i världen att vägra svara på min fråga, ska bedöma mitt ändamål med de begärda uppgifterna! Här ligger Sovjetväldet i sin glans dagar i lä.
Uppgifterna kan dessutom inte skickas digitalt utan måste sändas per post, utskrivna på papper, och är avgiftsbelagda, meddelar registratorn.
Därmed måste jag alltså lämna ut mitt namn och min postadress, vilket innebär en säkerhetsrisk för mig som journalist. Jag har varit mordhotad en gång. Det räcker.
Under mina 57 år som journalist har jag aldrig upplevt något liknande.
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Gåvor ses som just gåvor och är benefika och helt frivilliga. De utgör inte ersättning för utfört arbete.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 19 6000 0000 0004 8212 9581
Swift-BIC-kod HANDSESS.
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 