Vitt privilegium, del 7. Flickan och tuberkulosen

Det här är den sjunde artikeln i en serie som är mitt svar på wokerörelsens floskler om ”vitt privilegium”. I tidigare artiklar har jag berättat om några av våra förfäder, de som byggde Sverige. Deras liv var inget ”vitt privilegium”, det var fattigdom och hårt arbete. De fick ingenting gratis.

Tuberkulos var de fattigas sjukdom. Den tros ha kommit till Sverige på 1100-talet. Under 1950-talet är tuberkulos den vanligaste dödsorsaken i Sverige, näst efter åldersdödligheten. Sanatorier finns över hela landet.

Det här är berättelsen om en liten flicka som insjuknar 1952. (Bilden nedan är en arkivbild).

I början av 1900-talet orsakade lungtuberkulos vart sjätte dödsfall i svenska städer – och hälften av alla dödsfall i åldrarna 15 till 40 år. Till det kom alla som drabbades av tuberkulos i andra kroppsdelar än lungorna.

Flickan i den här berättelsen har en osannolik tur. Hennes liv räddas av mediciner som uppfanns ungefär samtidigt som hon föddes, i mitten av 1940-talet.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 7. Flickan och tuberkulosen”

Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde

Har ljushyade människor särskilda privilegier på grund av sin hudfärg? Vilka är de i så fall? I några artiklar på temat ”white privilege” (vitt privilegium) vill jag ge ett motgift till den vänsterextrema identitetspolitiska woke-rörelsen med rötter i marxismen.

Jag söker exempel i min egen släkthistoria. Vilka ”vita privilegier” hade Karin Olsdotter, min morfars mor? Hon födde tolv barn. Bara tre överlevde till vuxen ålder. Kvinnor i hennes generation och långt in på 1900-talet var slavar under sin fruktsamhet.
Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde”

Vitt privilegium, del 3. Sökandet efter ett bortadopterat barn

Två decennier in på 2000-talet ses rätten till fri abort som en självklarhet. Trots tillgång till säkra och billiga preventivmedel gör varje år mellan 35 000 och 40 000 kvinnor abort i Sverige. 

När någonting ses som självklart, tas för givet och ibland missbrukas, är nästa steg att glömma de villkor som har präglat kvinnors liv – men även mäns – i generationerna före oss. Ända fram till mitten av 1960-talet, när de första p-pillren kom, var kvinnor slavar under sin fruktsamhet. Illegala köksbordsaborter och änglamakerskor är en del av vår historia.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 3. Sökandet efter ett bortadopterat barn”

Saker som jag inte förstår (och heller aldrig kommer att försöka förstå)

Kalla mig gärna naiv. Men det finns saker som jag inte förstår. Allt fler företeelser lämnar mig i förundran, och jag misstänker att de kommer att öka i antal. Jag dristar mig också till att tro att det är en upplevelse som jag delar med många.

Jag börjar inse att en förmodligen hög andel människor dör med en stark känsla av förundran, obegriplighet och främlingskap. En känsla av att de förstår sig så lite på den här världen att de gör bäst i att lämna den.

Koltrast. Hanne.

Låt mig börja med något så trivialt som koltrasten, denna trivsamma stannfågel (i södra Sverige) som sjunger så vackert för oss. Koltrasten blir gärna bofast på samma ställe år efter år när den har hittat en plats där den trivs. Vi njuter av de vemodiga flöjttonerna i vårkvällarna. Men hur många har reflekterat över huruvida koltrasten har något minne?

Fortsätt läsa ”Saker som jag inte förstår (och heller aldrig kommer att försöka förstå)”

Lars Bern: ”Förkrossande dokumentation av nyttan med C- och D-vitamin i höga doser”

Som alla vet är det skolmedicinska etablissemanget inklusive läkarkåren, Läkemedelsverket och Livsmedelsverket fientligt inställda till vitaminer och andra kosttillskott. Man drar sig inte ens för att fnysa åt, håna och förlöjliga patienter som ställer frågor i ämnet.

I själva verket är den medicinska professionen djupt okunnig om allt annat än det som läkemedelsindustrin tutar i dem, säger Lars Bern i det här programmet i Swebb-tv.

”Vitaminer behövs inte om man äter en varierad kost” brukar det heta. Men hur många gör det i dag?

Fortsätt läsa ”Lars Bern: ”Förkrossande dokumentation av nyttan med C- och D-vitamin i höga doser””

Så blev äldreomsorgen en dödsfälla

Coronapandemin skördar fler dödsoffer inom äldreomsorgen än i någon annan grupp. Av dem som har dött i covid-19 är 90 procent 70 år eller äldre, visar siffror från Socialstyrelsen. Av dem har 76 procent bott på äldreboenden eller haft hemtjänst.

Den höga dödligheten bland äldre som får omsorgsinsatser är coronapandemins största misslyckande. Det är alla överens om. Men varför blev det så? Och vad kan vi lära oss av misstagen?

I sammanhanget är det värt att påminna om en gammal tumregel. Den lyder ungefär så här:

”Ett samhälles kulturnivå kan avläsas i hur man behandlar sina svagaste invånare.”

Med utgångspunkt från coronapandemin och de många döda i gruppen äldre uppvisar Sverige en mycket låg kulturnivå.

Fortsätt läsa ”Så blev äldreomsorgen en dödsfälla”

Rösterna inifrån: ”Hur skulle det se ut om alla som påstod att de behövde munskydd skulle få det?”

Totalt 2 586 personer i Sverige har hittills avlidit av Covid 19. Nu börjar berättelserna från dem som arbetar i den främsta frontlinjen mot coronaviruset; sjukvårdspersonal och personal inom äldreomsorgen, nå ut till allmänheten.

De skickas fram i främsta ledet och utkämpar en ibland dubbel kamp, en mot viruset och en mot överordnade som inte tillåter tillräckliga skyddsåtgärder. 

Leonardo da Vincis berömda muralmålning ”Nattvarden” eller ”Den sista måltiden”, utförd omkring 1495-1498 i klostret Santa Maria delle Grazie i Milano. Här parafraserad med läkare och sjuksköterskor i coronapandemins tid.

Fortsätt läsa ”Rösterna inifrån: ”Hur skulle det se ut om alla som påstod att de behövde munskydd skulle få det?””

Vem bestämmer vem som ska få leva?

I min hall, alldeles innanför ytterdörren, ligger en förpackning munskydd. Dyrt betalda (500 kronor för 50 stycken) ur min egen ficka. Ingen får komma in i huset utan att ta på sig ett munskydd. Saken är inte förhandlingsbar. Det gäller livet.

Det här blir en lång text som kommer att vindla hit och dit, mellan personligt och allmängiltigt. Det kommer att handla om vem som har rätt att leva, om etisk härdsmälta, om obefintliga munskydd i hemtjänsten, äldreomsorgen som det perfekta sparobjektet, huruvida döden har svarta Fantomentrikåer och om skräck och rädsla som effektiva verktyg att styra människor.

Fortsätt läsa ”Vem bestämmer vem som ska få leva?”

Einar Askestad: ”Gå gärna ned på knä och tacka”

Jag fångar upp några ord i myllret, skrivna av författaren Einar Askestad. Hans ord är lika giltiga som Folkhälsomyndighetens dagliga rapporter. Lika giltiga som vilken annan lägesbeskrivning som helst.

Einar Askestad.

Fortsätt läsa ”Einar Askestad: ”Gå gärna ned på knä och tacka””

Tack vare Ignaz Semmelweis tvättar vi händerna

En så enkel sak som att tvätta händerna kan rädda liv. I dag är det självklart för de flesta av oss. Men bakom de självklara upptäckterna finns ofta en människa som har vågat gå emot strömmen och tänkt på det som ingen annan har tänkt på.

Ignaz Semmelweis (1818-1865).

Den man som ska ha äran för handtvätten hette Ignaz Semmelweis (1818-1865). Han gjorde en av den vetenskapliga historiens stora upptäckter som fortfarande räddar oräkneliga liv.

När du står där i en coronapandemi och tvättar händerna för tjugonde gången på dagen, nynnandes ”Blinka lilla stjärna där” – så att du tvättar tillräckligt länge – bidrar du till att rädda liv. Skänk gärna en tanke till Ignaz Semmelweis! Alltihop är hans förtjänst.

Fortsätt läsa ”Tack vare Ignaz Semmelweis tvättar vi händerna”