Musikaliska anteckningar 15. Helgdagskväll i timmerkojan. Dan Andersson/Thorstein Bergman.

Musik: Helgdagskväll i timmerkojan. Ur Kolvaktarens visor (1915).
Kompositör: Sven Scholander. 1926.
Text: Dan Andersson (1888-1920).
Artist: Thorstein Bergman.

 

”Bort, längtande vekhet ur sotiga bröst,

vik, bekymmer ur snöhöljda bo!

Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst.

här är helg, djupt i skogarnas ro!

 

”Sjung, Björnbergs-Jon ur din fullaste hals

om kärlek och rosor och vår!

Stäm fiolen, Brogren, och spela en vals

för spökblåa, månlysta snår!”

Det finns poesi som är fullkomligt likgiltig. Och det finns poesi som bosätter sig i hjärtat och aldrig lämnar det.

Det spelar ingen roll hur många gånger jag läser eller hör Dan Anderssons poesi. Jag blir varje gång lika berörd. Hans röst är min röst. Han diktar min hemhörighet och mitt igenkännande. Han sätter ord på mitt liv och mina innersta erfarenheter. I hans poesi möter jag mitt eget ursprung, tillhörigheten i det ruvande vemodet i de ändlösa skogarna. Glädjen som blänker i skogssjöarnas kristallklara vatten. Han diktar om den fattigdom som jag bär med mig som en tidig erfarenhet. Han skriver min och din längtan, min och allas sorg och glädje.

Han är den störste svenske poeten någonsin. Ingen har fångat den svenska ursjälen som han.

Dan Andersson (1888-1920)

Dan (Daniel) Andersson (1888-1920), den store diktaren och drömmaren. Han är de stora skogarnas och finnmarkernas röst, fattigdomens och det enkla livets röst, en pionjär inom den svenska arbetarlitteraturen. I hans språk skimrar varje ord som en daggdroppe i ett daggkåpeblad.

När jag funderar på musik inför det nya året och en av årets största aftnar glider en parad av de klassiska verken genom huvudet. Georg Friedrich Händels Music for the Royal Fireworks från 1749?

Straussvalser? Johann Strauss den äldres Radetzkymarsch från 1848?

Nej. En nyårsafton må inbjuda till stoj och glam, champagne och fyrverkerier, men Helgdagskväll i timmerkojan står mig oändligt mycket närmare. Det får bli min nyårshälsning till mina läsare.

Den handlar nämligen om dem som byggde Sverige, det strävsamma folk som byggde vårt land i slit och armod, hunger och nöd och ”med brännvin till tröst”. Det är de människorna, våra förfäder, som gör dagens stoj, glam, glitter och champagne möjliga.

Många av dagens svenskar – för att inte tala om många av dem som har kommit hit från andra länder – lever sina liv i salig okunnighet om de människor som lade grunden till det Sverige vi har i dag. Dessvärre lever de inte bara i historielöshetens tomrum utan ofta också i ett arrogant förnekande av allt som fanns före dem och är förutsättningen för deras egna liv.

Det är som om de här människorna tror att de har uppfunnit sig själva, att de är fritt svävande rymdfarkoster utan kontakt med jorden och sina rötter. Rötter anser de sig inte ha eller behöva, de är sig själva nog. Särskilt dem rekommenderar jag att läsa eller lyssna på Dan Anderssons dikter och ge sig själva möjlighet att landa i verkligheten och i sin egen historia.

Kolmila där trä brändes enligt noggranna metoder till träkol

Dan Andersson föddes 1888 i byn Skattlösberg i Grangärde socken i södra Dalarna. Fadern Adolf Andersson var folkskollärare. Sonen var bara tolv år gammal när han började arbeta som hjälpreda i skogen. Omständigheterna var knappa, och de försörjningsmöjligheter som fanns för folket i Grangärdes finnmarker var knutna till skogen. Skogsarbetare, kolare och flottare kunde man bli. Författare kunde man inte bli, för det gick inte försörja sig på.

Som 14-åring skickades Dan Andersson av sin far till Amerika för att undersöka om familjen kunde få ett bättre liv där

Från mitten av 1800-talet till 1920-talet emigrerade 1,5 miljoner svenskar till Amerika för att söka nya möjligheter att arbeta och försörja sig. När Dan Andersson bara var 14 år gammal, 1902, skickades han av sin far till det stora landet för att undersöka möjligheterna att skapa sig en bättre framtid där. På egen hand tog han tåget till Göteborg, båten till Grimsby, tåget till Liverpool, båten till New York och slutligen tåget till norra Minnesota, där släktingar till familjen hade en farm. Där bodde och arbetade han på deras jordbruk.

I ett brev hem till Sverige skriver han att det inte fanns mycket bättre förutsättningar för familjen i Amerika än hemma. Han återvände till Sverige och till arbetet som kolare. Hans författardrömmar hade vuxit sig ännu starkare, och efter hemkomsten från Amerika fick han sitt första alster, Brefkort från Grangärde finnmark, publicerat i Bärgslagsposten. Det var den 24 januari 1903, och Dan Andersson hade ännu inte fyllt 15 år.

Luossastugan i Skattlösberg, Grangärde socken

I Luossastugan i Skattlösberg skriver han sina första utgivna böcker, novellsamlingen Kolarhistorier (1914) och diktsamlingen Kolvaktarens visor (1915). Under samma tid läste han vid Brunnsviks folkhögskola, och studierna gav honom antagligen det mod han behövde för att debutera som författare.

Dan Anderssons skrivbord i Luossastugan. Här tillkom hans två första böcker 1914-15

Helgdagskväll i timmerkojan (ur Kolvaktarens visor) beskriver tusenden och åter tusenden svenskars liv och hårda arbete för att överleva kyla, svält och armod under den tid då Sverige var ett fattigt u-land. Ändå finns en obändig styrka, glädje och humor i dikten.

Du är fager, Brogren, i eldglans röd,

där du gnider din svarta fiol,

för mat och för brännvin du glömt all nöd,

och din panna är ljus som en sol

 

Och Jon, där du sitter vid grytan din,

en baron i din mollskinnsskrud,

se fast åren ha garvat ditt sega skinn,

i ditt sot är du ung som en gud!

 

Och Vargfors-Fredrik, du skrattande man,

som vill alla uslingar väl –

kom, sjung om din ungdoms synd, om du kan,

och en skål för din gossesjäl!

 

Dan Andersson blir en pionjär inom den svenska arbetarlitteraturen. Den värld han skildrar är de fattigas och utstöttas värld, de av livet illa hanterades värld. Han känner den, han lever själv i den, han har den under huden. Men det genombrott han fick hos landsbygdens och skogarnas folk, de ”enkla människorna”, det fick han inte i de finkulturella salongerna, inte under sin livstid. Den tidens kulturella elit tog inte till sig spelmannen och diktaren från finnmarkerna, han som på ett skimrande vackert språk skildrade en fattigdom som de inte delade och inte ville veta av.

Nils Ferlin (1898-1961)

Det var inte förrän efter sin död som Dan Andersson blev känd. I en utgåva av En spelmans visor som jag har i min ägo erkänner poeten Nils Ferlin (1898-1961) i företalet att han inte hört talas om Dan Anderssons poesi förrän ett eller två år efter Anderssons död 1920.

Vid en av de återkommande lyrikaftnar – ganska framskriden, meddelar Ferlin – hör han för första gången en dikt av Dan Andersson uppläst: Vaggsången vid Kestina. Ferlin erkänner att ”en stor vrede kom vältrande över mej”. Saken var nämligen den att en god vän och han några timmar tidigare kommit underfund med att de tillsammans disponerade ett kapital på nästan en hel tia och med anledning härav hade beslutat sig för ett besök på restaurang Munken i hörnet av Kungsgatan och Klara Norra Kyrkogata.

Uppläsningen av en dikt av en okänd död poet är ingenting som Ferlin vill lyssna på. Han vill gå på krogen och svinga en bägare. Han går ut i hallen och hämtar överrocken – men skriver:

”De rader och strofer jag ej kunde undgå att höra hypnotiserade mej fullständigt: all ilska gick bort; Munken och alla restauranger i världen kom ljusår ifrån mej, försvann och existerade inte längre. Endast Vaggsången vid Kestina existerade.”

Dan Andersson. Naturlyriker och proletärförfattare. Poeten som förvandlar orden till klingande silver. Många har sjungit in hans dikter, men en Dan Andersson-tolkare är i en klass för sig; Thorstein Bergman, född 1942. Han tolkar dikterna så kongenialt att vi för ett ögonblick kan intala oss att det är Anderssons egen röst vi hör.

Ytterligare två tonsatta dikter vill jag dela med mig av. Till min längtan (ur Efterlämnade dikter) är en av de allra vackraste, en av dem som går rakt in i hjärtat utan att man kan värja sig.

Gässen flytta (ur Kolvaktarens visor) är både naturlyrik och tröst i stor sorg.

När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn!

Dan Andersson blev bara 32 år gammal. Han hittades död på eftermiddagen den 17 september 1920 i rum nummer 11 på hotell Hellman på Bryggargatan 5 i Klarakvarteren i Stockholm. Rummet hade cyanväterökts mot vägglöss dagen innan och sedan inte vädrats tillräckligt.

Han hade åkt tåg från hembyn Gonäs i Dalarna till Stockholm, besökt Dagens Nyheters kulturredaktion i Klara, tagit in på hotell Hellman och sedan gått på krogen med två vänner. Han avled under natten, förgiftad av cyanvätegas.

Två år tidigare, den 19 juni 1918, hade han gift sig med småskolelärarinnan Olga Turesson (1889-1948). Vid makens död var hon gravid i sjätte månaden och födde senare en dotter.

Dan Andersson ligger begravd på Lyvikens kyrkogård i Ludvika.

Nils Ferlins företal i boken En spelmans visor slutar:

”Dan Anderssons visor, ja – oöverträffade i svensk lyrik – sjöngs ju en tid i folkparker, på läroverksaulor och från andra tribuner. Men hur är det nu? Håller de inte på att bli bortglömda? En tung violin dånar genom dem. Är det måhända den som skrämmer? Ack, svenska folk!”

 

GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR JAG ALLA MINA LÄSARE!

11 reaktioner till “Musikaliska anteckningar 15. Helgdagskväll i timmerkojan. Dan Andersson/Thorstein Bergman.

  1. Visst var Dan Andersson väldigt bra, jag tror att jag tycker mycket om det mesta av hans alster. Guiden vi stugan sade även att hans pappa var lite av en klurig uppfinnare. Tack för fina ord och tankar.

    Gilla

  2. Hej och tack för en formidabel blogg. Att du nu lyfter fram Sveriges kanske främsta diktare och poet är för mig som gammal biolog och skogsmurvel ett kvitto på kvalitet. Jag har besökt Luossa flera gånger, varit inne i den lilla stugan. Har också själv erfarenhet från några milor och nattvak i kolarkojan.
    Min ende son döptes till Dan, på pappans initiativ.
    Jag hoppas att du, med ditt patos, fortsätter skriva om dagens stora och bisarra problem som Svea ställts inför. Du skriver, jag läser 😊

    Liked by 1 person

    1. Tack för det!
      Jag håller Dan Andersson för Sveriges absolut störste diktare. Han beskrev en verklighet och ett folk som man kan känna igen sig i och bli berörd av. Hans ord upphör aldrig att tala till mig.

      Jadå, jag fortsätter skriva. Just nu har jag ett litet uppehåll och sysslar med annat. Men jag återkommer när jag har någonting att säga.

      Liked by 1 person

  3. Fantastisk poesi. Även böckerna ‘valda brev’ rekomenderas. Tror att de finns att köpa genom Dan Andersson sällskapet. Var uppe i säfsen i våras,och tog en kväll en tur upp till luossastugan. Satt där helt ensam,och kände verkligen historiens vingslag. Att få sitta där,på samma plats som han gjort,och höra morkullan över björktopparna på samma sätt som han måste gjort för hundra år sedan. Det kändes stort. Har haft turen att själv fått vara med på kolning. Vaktat milan på natten,upplevt lukterna,dammet när kolet skulle krossas. Legat under bar himmel och drömt om ‘bleka mör’. Man får en liten förståelse för hur de hade det på den tiden. Förbundet skog och ungdom brukar resa milor på olika håll i landet. Värt att besöka om tillfälle ges.

    Gilla

    1. Tack för att du delade med dig av en fin upplevelse! Jag förstår att det kändes stort att vara på den plats där Dan Andersson levde och känna dofterna, höra morkullan och insupa hela hans miljö. Någon gång hoppas jag kunna göra detsamma.

      Gilla

  4. Vilka texter vilken musik. Man blir helt lugn när man lyssnar på det. Sen kommer farsans berättelser fram när han som tonåring fick börja jobba när hans far gick bort i cancer. Han var tretton år gammal och fick ta ansvar för att få in pengar till hans mor och sju systrar. Varav en såldes som fattigbarn. Berättelser från norra Finland vakta kolmilor och flottningen på våren spränga timmerbröten. Kultur är vad det är och en del av oss både svenskar o finskar. Jag är ju en mångsysslare just nu kör jag lastmaskin på en återvinnings station. Ser vår kultur försvinna. Förra veckan krossade jag fodralet till en Moraklocka. Veckan innnan en jättefin byrå i björkrot. Man ser när någon äldre har gått bort. Tycker det är sorgligt spinnrockar gungstolar i originalskick. Vi går mot en kulturlöst konsumtionssamhälle. Klart har vi ingen kultur så blir vi mer lätthanterliga. Det här gick rakt in i mitt hjärta tack Julia.

    Gilla

    1. Jag tycker att du ska ta vara på det gamla fina kulturarvet, inte krossa det med en lastmaskin. Då bidrar du ju till att vårt kulturarv försvinner!

      Ta hand om de gamla fina sakerna! Om du inte vill ha dem själv tar de säkert tacksamt emot dem på äldreboenden där de gamla vill känna igen sig i de möbler och saker som de har levt med hela sina liv.

      Om det är emot reglerna att inte vilja förstöra vårt kulturarv – tala med din chef och säg vad du tycker. Om han propsar på att allt ska förstöras kan du kanske försöka rädda sakerna i smyg när han har fikarast. Eller ta frågan så högt upp i kommunledningen som möjligt.

      Ta bilder och skriv insändare! Är det så här vi ska handskas med vårt kulturarv?
      Om alla medverkar fortsätter förstörelsen.

      Liked by 1 person

      1. Regeln är uppsägning vid stöld som det kallas inte rädda som det borde vara. Nu i veckan igen så var det någon äldre som har gått bort. Det kom fint fanerade skåp. Många yngre på jobbet tycker det är vansinne det som sker. Men fyrtioåriga chefer i karriären ändrar man inte på dom lyssnar inte ens. Jag har bara någon vecka kvar att jobba. Sen lägger jag av och tar förtidspension och jobbar med något roligare 20-40 timmars månaden jag är lite av mångsysslare. Tappat tron totalt på allt vad miljö kallas tack vare det här jobbet. Den som tycker att Sverige är ett av dom bättre miljöländerna och tar ansvar vet inte vad dom pratar om. Men när jag är fri återkommer jag med berättelser.

        Liked by 1 person

Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet. Håll en hyfsad ton så bidrar du till bloggens kvalitet.

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s